Småstressad pensionär

I morse vaknade jag av väckarklockans ringsignal. Jag var långt borta i drömmarnas land och stapplade halvvaken ur bädden. Muttrade och mumlade, så här skulle ju pensionärslivet inte vara. Ingen väckarklocka, inga måsten, utan enbart frihet. Men se nu på mej, som inte har kunnat säga nej! 🫣
Plötsligt styr en nästan fulltecknad kalender mitt liv igen.

Hur som helst, halvsovande steg jag upp och fick håsa mej genom frukosten. Ingen möjlighet att sitta länge och grubbla på knepiga kryss, här inte. Nej, här var det fart och fläng, som gällde.
Tio minuter före det inbokade distansmötet, fick jag reda på att mötet på grund av sjukdom är uppskjutet till nästa vecka. Puuuh, vackert så, men plötsligt blev jag nästan handlingsförlamad. Vad skulle jag göra nu? Dagsprogrammet blev helt omkastat och jag som fallen från skyarna.

Bisin min har för övrigt sagt att som pensionär behöver man endast göra en sak per dag.

Jag hoppas att det här sockbörjandet kan räknas som en sak, för något annat vettigt har jag inte åstadkommit idag!

På morgonnatten vaknade jag faktiskt första gången vid halvfyratiden och då började jag fundera på musik, närmare bestämt den musikstil som I Shot the Sheriff företräder. Den som det är så skönt gung i? Men vad hette den nu igen? Peps Persson var ju Sveriges svar på den där musikstilen, som... han den där med rastaflätor framförde. Vad hette han nu igen? Och från vilken söderhavsö kom han? Och hej, förresten varifrån kom Harry Belafonte? Jag hittade inga vettiga svar på frågorna. Det var enbart ett sätt att tömma huvudet, så inga störande tankar skulle förhindra sömnens ankomst. I morse var allting klart, som korvspad. Bob Marley och reggaemusik var det ju fråga om.

Hoppas att ni alla får en fin dag i morgon!

Säsongens första

Oj, oj, oj, i natt vaknade jag halv fyra och hade svårt att somna om. Så vad gör jag då? Jo, jag tänder lampan, grabbar tag i en deckare, börjar läsa och så är det förkylt. Jag läser ända till klockan halvsex utan att bli det minsta lilla sömnig. Men till all tur somnar jag och vaknar sedan lite före nio. Väckarklockan skulle ha ringt 20 minuter senare, så riktigt bra tajmning där.

Efter frukosten åkte jag iväg till västra grannstaden tillsammans med äldsta sonen.

Här satt jag sen i bilen på gästparkeringen och stickade. Det som var bra här, var avsaknaden av parkeringsvakter. Här fick man stå parkerad!

Jag plockade upp maskorna på den olycksaliga sockan, som jag fick riva upp i lördags. Livlinan var verkligen en räddare i nöden och inte en enda maska hann smita iväg.

Jag hann sticka hela tån medan jag väntade. Nu gjorde jag precis så som det står i beskrivningen, men jag vet inte om det blev bättre. Nå, hur som helst, så har jag den här gången klippt av garnet! Så det får helt enkelt duga.

Från Ölstens i väst till Ripakka i öst. Där åt vi lunch och äldsta sonen tyckte att det var riktigt saftigt och gott. Inte heller den här gången orkade jag med efterrätt i form av fattiga riddare. Borde kanske ha tagit hem en portion?

Från Ripakka raka spåret till mataffären i stan och jag kom hem med säsongens första...

 

 

... jultårtor! Jag slog på stort och köpte hela sex stycken, för jag räknade två per person. Men jag räknade inte med bisin min, som klämde i sig hela tre stycken! Nu tycker han att jag kan börja baka dem redan nu, så han har nånting att mumsa på! Haaa, säger jag bara! Kanske till lilla julen, men bara kanske...

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

En klåpare

Vet ni, jag är en sån klåpare! Jag kan helt enkelt inte sticka! Det är nu en gång för alla bevisat i fredags. På kvällen när jag satt där i min gungstol var jag riktigt nöjd och glad, för nu, nu skulle jag äntligen få lilla sockan färdig. Nu var det dags för tåminskningen, ja eller vad det nu heter på riktigt stickspråk. Mitt mönster är på finska, så...

På natten kom jag på att jag hade gjort något konstigt med minskningen. Det var fem före att jag skulle ha rusat upp och börjat undersöka stickningen närmare. Men jag tänkte att bisin min kan bli ordentligt nervös, så det är bäst att låta bli. Jag gav mej alltså till tåls tills morgonen ljusnade så rosig och fager. Och då, i det vackra gryningsljuset såg jag det, mitt stick klåperi i all sin skröplighet.

Jag skulle ju göra en rund tå, inte en bandhoptagning! Snyft, snörvel! 🫣
Jag sa ju att jag inte ska sticka sent på kvällen när jag redan halvsover. Att sticka bakåt härifrån i många varv var inte ens att tänka på...

... så jag petade i en livlina, för jag ville inte att nån maska skulle smita iväg ända ner till hälen!

Sen bara rev jag och där har den olycksaliga sockan fått ligga på matbordet sedan dess. Jag har inte plockat upp maskorna tillbaka på stickorna. Det känns oöverstigligt just nu. Suck!
Jag har kommit fram till två alternativ till min stickhobby:

1. Härefter stickar jag enbart halsdukar eller andra raka bitar, för det verkar vara det enda jag kan.
2. Jag byter ut mitt garn mot legoförpackningar, helst Star Warslego och så börjar jag bygga med dem istället. Det blir väl bra?

Jag försökte få lite sympati av bisin min. Han såg knappt på mitt elände och sa endast:
– Det är bra, så har du något att göra.
Har ni hört något värre? Jag har redan nu alldeles för mycket att göra. Jag vågar knappt svara ja på en lunchinbjudan utan att kolla i min fulltecknade kalender först!

Det enda som tröstar lite grann just nu, är det faktum att jag inte ännu hade hunnit klippa av garnet i tån och fästa garnändarna. Kanske, om jag riktigt anstränger mej att jag skulle hinna och orka plocka upp maskorna i morgon och sticka tån färdigt. I kväll vågar jag inte göra nånting sånt längre.

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.

Broken seed sockor

I fredags för en vecka sedan blev jag äntligen, äntligen färdig med broken seed sockorna. Då fäste jag de sista garnändarna. Puust!

Modell: Broken seed, modell 18 i tidningen Suuri Käsityö Parhaat ideat jämälangoista

Start: 13.1.2024

Färdig: 6.9.2024

Garn: Adlibris Socki stonewash, 7-bröder och Kajastus från Novita

Åtgång: 140 g
Stickor: Nr 3½

 

Nu ligger sockorna där mellan två handdukar och får stadga upp sig lite!

 

Det här är en blivande julklapp, kanske den enda jag gör i år! Jag är så långsam med mitt handarbetande att jag kommer inte att hinna med något annat. Ja, och barnbarnen blir knappast så där tjohejsan glada över hemstickat, eller vad tror ni?

 

Väldans mycket restgarner försvann här nu inte, då både det gröna (Adlibris Socki) och gråa garnet (7 bröder) kommer från fulla 100 grams nystan. Vet inte om jag kommer att använda den här broken seed, avbruten mosstickning, som teknik igen. Kanske med andra färger och andra garner? Vem vet?

 

Fyra gånger har jag rivit upp den här trekantssjalen. Beskrivningen är på engelska och jag klarar av de 16 första varven, sen går det käpprakt åt pipsvängen.
Efter sextonde varvet står det helt enkelt "dessa varv utgör mönstret med 2 räta, 2 aviga/2 aviga, 2 räta". Men hej, hallååå, vilka varv då? De två sista varven, alltså nummer 15 och 16? Men de börjar bägge med 2 räta efter kantmaskan! Eller ska varv nummer 14 tas med? Där börjar nämligen varvet med 2 aviga efter kantmaskan. Och vet ni det värsta av allt? Jo, det står att det här är ett lättstickat mönster! Morrr!
Kanske jag bara hittar på ett eget mönster och struntar i det här obegripliga.
Alternativt låter jag det lilla sjalbörjanet vara och tar med det till stickcaféet i onsdag. Där brukar jag alltid få goda råd och där finns alltid klokare stickare än undertecknad.

 

Idag har det regnat nästan hela dagen och varit så mörkt att vi har haft ljust på lamporna. Och det är inte bra, för vårt elöverföringsbolag har just meddelat att avgifterna stiger med 10 procent. Huuuu! Det blir nog till att använda stearinljus och  ficklampor i vinter.

Mitt på dagen var jag iväg med äldsta sonen och veckohandlade och sedan åt vi lunch på Fellmanni. Det var mitt första besök där. Maten helt okej och eftersom det var Wienerschnitzel på menyn, så bad jag att få en portion med mej hem åt bisin min. Ni skulle ha sett så stor schnitzel han fick! Det var säkert därför, som han slocknade redan vid sjutiden i soffan. Strax efter åtta var han uppe ett varv och drack saft, för att sedan fortsätta snarka på soffan!
Få se om han alls orkar hålla ögonen öppna i morgon kväll.

Ajjo, en bra sak med Fellmanni är att man får pensionärsrabatt när man viftar med sitt pensionskort. Det har jag annars inte haft mycket nytta av hittills. Tyvärr får man ingen rabatt på vare sig tidningar eller garninköp. Det är ju heldumt, eller hur?

Bäst att jag också kryper i säng nu, så jag inte stör bisin mins skönhetssömn!

Önskar er alla en riktigt fin lördag.

 

 

Mitt i

I natt sov jag för ovanlighetens skull dåligt. Jag vaknade var tredje timme. Varför det var så vet jag inte, för jag minns inte att jag skulle ha haft otäcka drömmar eller ens ätit nånting olämpligt igår. Tvärtom, jag hade så god tur att när jag kom hem hade äldsta sonen middagen färdig, ris och höna.
Jag steg alltså inte upp lite över sex i morse då jag vaknade för sjuttioelfte gången. Nej, jag sov vidare till lite över nio.

Då hade ju redan över halva dagen gått innan jag fått i mej frukosten och gymnastiserat hjärnan med ett korsord. På stående fot beslöt jag mej för att endast ägna mej åt lättare saker idag, ja och trevliga saker. Jag började alltså sortera och omorganisera garnlådor. Mitt i allt återvände bisin min från grannbyn. Hastigt gömde jag undan det mesta, för jag vill ingalunda göra honom upprörd.

Men ack och ve, jag glömde de här fem nystanen på matbordet. Hups! Men det förstår väl alla att här planeras ett nytt projekt? Åtminstone var det den förklaringen bisin min fick, stackaren.
Som ni ser, så har mina fina ikeaplastpåsar tagit slut och jag har övergått till "vanliga" fryspåsar istället. Förresten, har ni något förslag på vad jag ska göra med de här garnnystanen?

Det är verkligen synd om bisin min just nu. Yngsta sonens bil är inte alls samarbetsvillig, tvärtom. Dessvärre verkar felet vara någonting elektroniskt och det är aldrig bra! För sådana fel är svåra att hitta och knepiga att åtgärda. Suck!
Det blir dessutom lite bråttom, för sonen behöver bilen i onsdag.

På eftermiddagen hann jag faktiskt virka lite, så nu har jag två åttkantiga rundlar, bara 11 kvar att virka, sedan lite rutor och halvrundlar. Håhåjaa. Kanske bäst att ge upp det där projektet redan nu?

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Ett stort stop

Nu är det redan mörknad kväll,
här i vårt egna tjäll.
Natten smyger sig på,
vi borde alla lägga oss då.
Men här är aktiviteter på gång,
kvällen verkar igen bli lång.

Igår bjöd bisin min, mej på ett stort stop.

Och nej, nej, här finns inga promiller, här finns endast bisin mins goda rödvinbärssaft. Hans blandande blev i starkaste laget, så jag fick dricka ur lite och späda på med vatten. I princip är jag inte en stor vän av saft, utan håller mej hellre till iskallt vatten. Men bisin mins saft är jättegod.

Den här hoppade i min kundvagn igår då jag joggade runt i mataffären.

Och det var allt bra det, för i tidningen finns det mönster till kläder åt Barbie och Ken. Tjohoo. Jag läste igenom beskrivningarna och det är nog mycket pillande, så få nu se.

Nuförtiden brukar jag fråga varje morgon/förmiddag vad bisin min har för planer. Idag handlade det om en tripp österut, men riktigt när det skulle ske förblev oklart då han skyndade iväg till grannbyn.

Jag fick bråttom att sätta upp ett nytt projekt, för jag visste att i något skede kommer jag att få sitta och vänta.
Sent omsider återvände bisin min från grannbyn, så pass sent att vi inte skulle hinna till matstället innan lunchtiden tagit slut. I snabba ryck fick jag fixa en lunchmacka med ost och köttbullar, som jag tog med i bilen. Bisin min hade redan ätit en lätt lunch och den här gången brydde han sig inte om mitt kostintag.

Hit hamnade vi, till Fredrikshamn. Nu har de en ny flagga i flaggstången. Få se hur länge den här håller innan den blir fransig. Och se på den underbart blåa himlen. Vi har full sommarvärme här med 25 graders värme!

På den här smått skamfilade bänken satt jag och läste dagens tidning. Som vanligt mycket intressant och berörande reportage. En del av artiklarna lämnade jag för senare läsning. Och just när jag började dra fram min nya sockstickning, ja, se då var bisin min där. Vet inte hur mycket det skulle ha blivit stickat ändå, på grund av värmen.

På hemvägen kurvade vi via Bensis. Ingen mat tog vi fast man skulle ha fått välja mellan pripelsås (alltså malet kött) och grisschnitzel, som fanns kvar från lunchen. Men bisin min ville ha kaffe och äppelkaka och så fick det bli för hans del.

Vid ett av de runda borden satt en dam med en virkning. Till det bordet kom ytterligare en kvinna. Hon hade en Lilla My väska, som förstås var för hennes projekt!
– Titta, dom har stickcafé, utropade jag glatt och fortsatte:
– Jag går dit och pratar med dem.
– Nej, det gör du int, morrade bisin min och förklarade att han hade bråttom hem, för han skulle ännu koka lingonsylt. Och ja, det gör han faktiskt nu ikväll.

På hemvägen funderade jag febrilt. Tänk om vårt stickcafé skulle besöka stickcaféet i Bensis. Visst skulle det vara kul? Det tar inte lång tid att köra till Fredrikshamn, för det är motorväg. Men, men, jag fick ju inte prata med de där damerna. Jag borde nog ha gjort det trots allt och struntat både i min dåliga finska och bisin mins hushållsstress.
Och när vi är på utfärd till Fredrikshamn, ska vi ju förstås kolla in en och annan garnaffär, eller hur?

Hem kom vi via grannbyn och ni skulle bara veta, Lilleman har stulit mitt hjärta. Jag struntade i bisin mins brådska och satte mej bekvämt tillrätta i gungstolen med Lilleman i min famn. Ljuvligheters ljuvlighet. Nästa vecka ska jag vara barnvakt. Vilken tur att jag är pensionär, så jag är ledig.

Att jag är pensionär försökte jag också förklara för den ivriga kvinnan, som ville beställa en kurs av mej idag. Få se, det rinner hoppeligen ut i sanden...

Ikväll har jag försökt vara duktig och fästa. Men, det är på tok för många garnändar här. Det tar nästan längre tid än själva stickandet. Jag fick en del ändar fästade på den här ena sockan, men... ja, alltså bäst att fortsätta i morgon i dagsljus.

Hoppas att ni får en skön fredag!

Hoppsan!

Hösten är här, likaså skymningen. Fåglarna flyger i stora plogar. På grannarnas gårdsplan lastas en Toyota på bärgningsbilen. Saftblandarnas orangea ljus sprider sig och syns för dem som kör förbi här på landsvägen. Toyotan kom körandes från stan och fick motorstopp. Bisin min funderade om bensinen tagit slut, då kunde han ridderligt ha ställt upp för damen i nöd och levererat lite ur en dunk. Men troligtvis var det något större mankemang. Bilar är inte alltid så pålitliga.

Söndag och första höstdagen. Jag har varit rätt lat och har lite dåligt samvete, för bisin min har varit desto aktivare. Lite har jag röjt här i datarummet. Mest har jag flyttat garnlådor från ett ställe till ett annat. Men jag har också fått ordning på mina stickböcker och in dem i ett skåp. Och hipp hurra, jag fick upp den stora skåpdörren!

Så när bisin min för femtioelfte gången började gnöla om att det inte går att få upp den där stora skåpdörren och att han inte får ut sin smått antika kartbok. Ja, då sa jag: "Simsalabim" och placerade kartboken framför hans näsa på bordet. Han har nog hört talas om Google Maps, men han använder inte smarttelefon. Han tycker dessutom att den här är mycket redigare och att nu ser man hur nära eller långt det är till nästa ställe.
Hoppsan! Då jag före navigatorerna och smarttelefonernas tid var tvungen att navigera med den här kartboken, höll jag på att få spader! Mitt i allt tog kartbladet slut och jag visste aldrig om jag skulle bläddra framåt eller bakåt  i kartboken. Om du skulle iväg till ett litet samhälle, så stod det ju aldrig angivet på vägskyltarna. Kolla bara om ni kör österut från huvudstaden. Hur långt måste ni köra innan ni ser Lovisa nämnas på någon vägskylt? Nå, det här innebar att jag alltid var tvungen att hitta namnet på nån lite större stad som låg vid samma väg, som den mindre orten...

Själv var jag på jakt efter en bilstickning. Ja, jag ska stå ute på gårdsplanen fix och färdig i morgon klockan 6.45. Sitta bak i bilen i över två och en halv timmes tid och då kan jag sticka så där lite i smyg. Men jag insåg att den här gången kan det inte bli nån sockstickning, för om bisin min kommer på mej kan han bli argsint. Fem vassa stickspetsar är inget att leka med ifall det blir krock. Nej, här behövs en enkel stickning på rundsticka. I en av mina projektväskor, som dök upp vid röjningen, hittade jag den här stickningen:

Hoppsan! Jag insåg direkt varför jag övergett det här projektet i ett tidigt skede. Garnet delar sig och där har jag missat att alla trådar i den blå maskan inte är med. Förresten inte i den vita heller. Suck och dubbelsuck. Den här skippade jag som bilstickning, för det går inte. Kanske bäst att skippa bilstickandet helt och hållet och istället sova i bilen, så att jag är pigg och nyter på hemvägen.

Hoppsan! Jag hittade också ett gammalt loppisfynd. "Varje kvinnas handarbetskurs", som den här gången handlar om vävning. 

Och eftersom det här är före Youtube-tiden, så behövs rediga och tydliga instruktioner. Den här finns nu tillsammans med de övriga stickböckerna i skåpet. Väva blir knappast aktuellt för mej mera.

Hoppsan! Ja, riktigt dubbelhoppsan! Jag hade glömt bort att jag har de här färggranna bomullsgarnen. Ordentlig har jag varit som fått in dem i fryspåsar från Ikea, men sen har de här rackarna hamnat på villovägar. Nu finns det möjligheter att göra allt möjligt, men kanske det får bero till nästa vår. Nu gäller det då att sätta dem på ett säkert ställe, så jag både kommer ihåg dem och hittar dem.

Jag har stickat lite mellan varven. Jag skulle så gärna vilja få färdigt den här sockan, men...

... jag tror att den inte vill bli färdig. Jag stickade och stickade. Plötsligt bara tog det gröna garnet slut. Jag förstod ingenting. Vart hade mitt garn försvunnit?
Det hade brustit! Jösses!

Nå, jag fick skarven fixad på mitt sätt och tänkte att jag minsann ska sticka fram till tåhoptagningen. Men, ack och ve, det här ser inte bra ut, nej, inte alls. Och det är nu, som jag börjar bli smått hysterisk, för tänk om jag fått nån ohyra ihop med nystanet?
Bisin min bara fnyser:
– Har du kollat de övriga nystanen? Hur ser de ut?
– Ja det som jag såg, så verkade allt okej.
– Har du stickat med det där garnet förut?
– Nej, det här är nytt för mej.
– Nå, då kan du inte veta om det är bra kvalitet från början.
– Nä, det förstås.
– Om det skulle vara mal, så skulle nog mycket mera var oppätet.
– Alltså du tror det, frågade jag förhoppningsfullt.
– Jo, absolut. Dessutom skulle du ju se om det kryper mallarver eller annan ohyra omkring i det där nystanet.
– Åh, det är sant, sa jag och vågade äntligen andas.

Nu, kallar John Blund på mej. Men först ska jag laga smörgåsar att ta med på morgondagens resa. Bisin min har redan varnat att det blir två och en halvtimme utan stopp! Huhuh!
Ajjo, skurkar göre sig icke besvär. Huset blir inte tomt trots att vi är på språng!

Önskar er en riktigt fin måndag och bra start på första höstveckan!

Hela eftermiddagen i köket

Min telefon ringde mitt på dagen:
– Är du påklädd, frågade nästyngsta sonen.
– Jo, förstås.
– Bra, vi är där om tre minuter.

I rasande fart klädde jag mej i stadskläder.
– Det där var rallyfart, konstaterade bisin min.
– Det var från 0 till 110 på två sekunder. Så där snabb är du aldrig när jag ber dig göra nånting, sa han lite småsurt. Men det är ju lite skillnad om nån säger att han bjuder en på lunch eller om man måste göra någonting tråkigt i hushållet.

Jag var alltså iväg till stan på lunch, blev bjuden på Butterchicken i Saino. Mums! Ibland tror jag att jag bra skulle överleva enbart på naanbrödet. Nästyngsta sonen var ett varv till mataffären, så jag fick 50 gram jäst, två burkar gräddfil och en djupfryst mördeg.

Jag valde att baka med jäst, för jag har längtat så efter blåbärsbulle. Blåbären fick jag igår av min svägerska och hennes sambo. De behövde åtgärdas omgående eftersom en del var plockade redan i måndags.

Jag snurrade ihop en liten deg och simsalabim, så hade jag en hel plåt med blåbärsbulle.

Medan degen jäste svängde jag ihop en burk "skakagurkor", uttalas med kort a. Kallas också för klappgurkor eller mormorsgurkor. Tyvärr hade jag ingen dill, men innehållet kommer nog att snabbt gå åt ändå. Gurkorna är från egen trädgård.

I vårt hushåll är det strid om kantbitarna! Till all tur var jag ensam i köket då bullplåten hade svalnat så mycket att jag kunde skära upp en bit åt mej!

Jag tillbringade alltså hela eftermiddagen i köket medan solen lyste lockande utanför fönstret. Och jag är inte färdig med köksarbetet ännu, för bisin min kom hem i solnedgången och hämtade mera blåbär åt mej. Den här gången ska jag nog frossa i dem, tror jag. alternativt baka blåbärsmuffins.

Bisin min försöker säkert blidka mej, för jag blev lite förtörnad på honom då jag fick höra att han på mina vägnar tackat nej till sockgarner, som en 80 plussare ville bli av med. ARGH! Självklart skulle jag ha räddat de garnen. Vågar jag ringa till damen ifråga och säga att ja tack, jag vill gärna ha garnen?

Virkade lite ikväll och tyvärr, tyvärr kom det en knut emot, en fnurra på tråden!

Nu dags att göra nånting åt de nya blåbären, sen virka några varv och därefter i säng.

Hoppas att ni får en trevlig lördag.
Jag kan tipsa er om att Säie wool (står längst nere på webbplatsen) har öppet i morgon, 10 augusti, klockan 10 - 16. Skulle nog vara kul att åka till västra grannstaden, men...

Två lådor

En sån dag det har varit! Full av överraskningar och trevligheter. Vilken tur att jag är en ledig pensionär utan dagsprogram. Vid halvelvatiden på förmiddagen ringde nästyngsta sonen:
– Vad gör du?
– Svarar på ett Whatsapp-meddelande.
– Vill du komma på lunch?
– Ja, tack, vilken tid?
– Klockan tolv!
– Tack, jag kommer.

Jag blev bjuden på god lunch, spaghetti och köttfärsröra, i grannbyn. När jag kom hem tillbaka lånade jag ut min plåtlåda åt äldsta sonen medan jag funderade på om jag skulle starta ett nytt virkprojekt.

Jag drog fram en hel del garnnystan i granna färger och virkade fel redan på andra varvet!

Kolla, det borde vara lag på att alla nystan ska ha en sån här Easy start, alltså lätt start. Här behöver man inte krångla med trassliga "inälvor" utan här kommer garnet ut lätt och behändigt då man drar i den där Easy start-ändan. Tjohoo!

När jag återfick min bil körde jag iväg norrut till den bästa stadsdelen.

Där träffade jag A och räddade de här två lådorna från pappersinsamlingen. Jag gav bort lite garn, som jag inte visste vad jag skulle göra med och så planerade vi lite vad hon skulle sy åt mej. Vänta bara, så får ni se nånting häftigt!

Jag hade verklig tur då jag kom hem på kvällen och bisin min fortfarande satt i bärbuskarna. Han skulle ha fått spader om han hade sett de här två lådorna, eller snarare innehållet.

Själv tyckte jag att det var spännande med de här tidningarna, som jag inte har sett förut. Och ni ser, jag måste nog börja studera tyska på egen hand nu. Tyvärr har det lokala institutet ingen grundkurs i tyska. Snyft!

Idéjournalen är riktigt spännande med Sticka, brodera, virka, väv och sy.

Divaani är ny för mej, men Meidän Talo prenumererade vi på i många herrans år. Men vi byggde ju aldrig något eget hus, så...

Och så lite svenska "lyxtidningar". Kul och nu har jag mycket att bläddra i. Jag kom ju aldrig till botten på nåndera av lådorna, så vem vet vad jag ännu hinner fynda! Spännande!

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Ett telefonsamtal

Oj vet ni, igår natt fastnade jag framför tv:n då bisin min såg på OS Mountainbike. Jag blev nästan sjösjuk av farten. Det var otroligt hur de forsade fram på cykeln över stockar sten, skvättor och trädrötter. Allt det där flimrade för min inre syn ännu när jag sent omsider lade mej.

I natt drömde jag om min väninna. Jag drömde att hon behövde mera garn och att jag skulle leverera det till henne. När jag vaknade hade jag svårt att skaka mej loss ur den drömmen, så jag tänkte att jag måste nog ringa henne något tag på dagen. Och gissa vad som händer? Jo, hon ringer själv! Är inte det alldeles fantastiskt underbart? Tänk att det kan råka så! Hon måste ha känt på sig att jag drömde om henne i natt, eller hur? Om det här nu skulle vara en deckare, så skulle minsann inte kommissarien tro på sammanträffandet, eller hur?

I morse tänkte jag vara riktigt stickflitig, men...

... så här såg min sockstickning ut då jag drog fram den ur projektväskan i morse. Jag blev tvungen att börja med en utredning, dock inte sån som de håller på med i deckare!

I morgon ska vi iväg till flygfältet och då kanske den här säkerhetsvideon från British Airways behöver studeras lite extra? Och jag som trodde att nyzeeländarna hade den mest episka säkerhetsvideon. Men hej vad jag bedrog mej!

Igår kom jag att tänka på det här citatet av Tage Danielsson, mest för att en massa surgubbar fortfarande gnäller över den formidabla OS invigningen i Paris i fredags, men också för att påminna mej själv om att inte fastna i eländesträsket :
"Det är en skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt, men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände."
Så sant, som det är sagt, så nu är det bara att kämpa på. Behöver man stöd och hjälp med att hitta det roliga, så kan man ju alltid lyssna på Lindeman!

Önskar er en riktigt skön onsdag!
 

Slutförsäljning

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan blogginlägg igen och det beror på att det verkliga livet tog över, så att jag inte alls hann med något datoriserande. Till saken hör att jag var hemma först efter klockan 23 igår kväll. Och till råga på allt, så startade jag ett nytt stickprojekt!

Igår steg jag upp först halvtio, för det var så skönt att sova. Sedan såsade jag på lite och var just i färd med att planera dagens frukostintag, då vår yngsta son knackade på dörren. Han var på väg till stan för lunchintag och undrade om jag ville följa med. Det ville jag förstås.

Ingen frukost, utan jag hoppade direkt till lunchen, som vi åt på Neste Ankkurituuli. Finns inte många lunchställen öppna nu i juli i stan. De flesta går enligt a la carte, alltså matlistan eller menyn, som det så vackert heter.

Med mätta magar fortsatte vi in mot stan. Jag frågade om vi kunde besöka den lokala gardin/garn/sytillbehörsaffären, som nu har slutspurt på slutförsäljningen.
– Va, ha inte den stängt ännu? Du var ju redan dit på rea.
– Jo, men nu säljs det sista bort, för den stänger 27 juli.

Och jo, dit for vi och jag blev "medvetslös", som bisin min säger när jag tappar vett och förnuft i en affär. Hem kom jag med:

Garn! Längst framme Kuura med glitter.

Isoveli behövde jag till mitt nya projekt, så det var som hittat!

Utan verktyg kan man inte handarbeta, så lite stickor och virknålar måste jag ju bara ha. Väl hemma så saknade jag strumpstickor nummer 4½. Borde ännu ha köpt en sådan förpackning. Men det visste jag inte då i  affären.

Nån gång ska jag sy också, hoppas jag i varje fall. Lite garn att stoppa med och annat smått och gott.

Tygmärkena kostade 1 €/märke. De här två valde yngsta sonen ut åt mej medan jag köpte gummibanden.

Och så förbereder jag mej inför julen med paketpapper och servetter...

... kuddfodral och...

... en julduk/jullöpare.

– Det där är sen int en leksak, sa ägarinnan.
– Jag vet, svarade jag glatt och köpte fåret ändå! Hen får ingå i min fårsamling, som nu består av hela två stycken!

I affären blev det ännu massor kvar för er andra att fynda. Sorgligt är det att hon slutar. Nu kan man inte kvista in och få knappar till diverse stickprojekt. Nej, nu måste man planera ordentligt från början och sen åka iväg nånstans. Suck!

Från mataffären kom jag hem med senaste numret av Allers.

Och kan ni tänka er, jag klarade direkt av tre gula rutor i A-korsordet. Det ni!

Igår innan vi skulle iväg på visit söderöver, hann jag lägga upp maskor till det här projektet, Kaarna-halvvantar. Och vet ni, efter kaffet/teet med supergod blåbärsbulle, vågade jag faktiskt dra fram min stickning! Inte ens bisin sa ett knyst om det. Husvärden lade in beställning på en stickad mössa, få se om han menade allvar.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredagskväll.