Förbi

Julen är förbi och konstigt nog så överlevde jag trots att jag stod i ett korsdrag av viljor och önskemål. I år har jag haft det kortaste jullovet på mannaminne sedan jag övergick till datalärarjobbet. Jag hann aldrig riktigt med och fortfarande känns det som om jag ligger efter och dygnets 24 timmar inte vill räcka till. Men nästa år återgår jag till 60 % jobb samt timlärarjobb däremellan och jag kommer minsann att hålla almanackan TOM om det är upp till mig att bestämma. Dock måste tilläggas redan nu att det ser dåligt ut! Nästyngsta sonen vill att jag håller dimissionskalas när han får sitt betyg från yrkeshögskolan i januari. I februari vill han att jag håller hans födelsedagskalas och så där går det på sedan längs med våren. Kan man säga nej till sina barn? Hmmm, det borde man kanske göra, men samtidigt skulle det vara riktigt trevligt med lite fest i allt det här mörka och dystra.

Julen ja, även jag tog avstamp på Haikko gård den 16.12. Jag kan ju inte vara sämre än Tilda. Det skulle bara fattas. Hade en skön eftermiddag och kväll med simning, föreläsning och avslutade det hela med middag. Sedan rusade dagarna förbi och jag försökte göra femtioelva saker på en och samma gång och var i största allmänhet okoncentrerad. Och plötsligt var det julafton. Jag hade hunnit få skinkan inhandlad och lämnat far i huset att steka den på måndagen före julafton medan jag tog äldsta sonen med mig till matbutiken.

Skinkstekningen gick bra och lådorna kunde jag ta från frysen. Men... barnen är inte väldans förtjusta i julmat så det blir alltid en hel del kvar och när man har värmt samma maträtter i tre dagar vill man inte längre ha dem. Det finns några absoluta måsten på vårt julbord; gröna ärter, bondost och till efterrätt jultårtor. De två sistnämnda lönar det sig att göra alldeles i sista minuten annars är de slut före julafton. Så på julaftonsdagen kokade jag bondosten medan äldsta sonen bakade jultårtorna. Den yngsta han stekte å sin sida runda fina köttbullar, så visst blev det jul även här. Men inte heller i år hann jag till gravarna för att tända ljus. När far och dotter åkte iväg stod jag i köket och skalade potatis. Någon måste ju ta hand om den lilla middagsdetaljen, inte sant? De fick bestämma vilken tid julmiddagen skulle ätas och sedan dök de inte upp inom utsatt tid. Morr! Där hade vi stressat och hållit på och var vrålhungriga medan far och dotter tog en liten extra tripp utan tanke på klockan och tiden.

Efter middagen och kaffet med chokladtårta, jultårtor och pepparkakor sade dottern:
- Nå, när ska vi dela ut julklapparna?
Ridå! Jag hade ju inga julklappar för vi hade ju kommit överens om att vi inte skulle ha några och jag min idiot var lydig och snäll. Kanske mest just för att jag inte hunnit med nånting.
Nåja, en mamma har ju alltid en backup-plan så det blev lite godis och så lite pengar för det är bäst att ge sådant så barnen själva får bestämma vad de vill ha och så de kan bege sig ut på rean och fynda.

På juldagen fick vi besök av nästyngsta sonen och hans sambo och det blev mera julmat. På julannandag hade vi dottern med sambo på besök samt nästäldsta sonen med sambo. De två sistnämnda hade tröttnat på julmat så det fick bli potatismos och ugnskorv i stället. De åkte hem igår morse och vi hade riktigt trevligt vid köksbordet då vi spelade bland annat Alfapet. I går kväll tittade dottern och hennes sambo in på en snabbvisit och fick sig en blick på hur jag/vi mot alla odds tömt en liten bokhylla på böcker, allt enligt far i husets order.

Idag har jag sovit länge och sedan hittade jag på att baka semlor (frallor). Gott och det gick förvånansvärt snabbt när jag väl kom igång. Bakade på vasslan från bondostkoket så det blir liksom lite godare. Eller det kanske bara är inbillning?

God åtgång har semlorna i varje fall och hembakat är ändå hembakat.

Snart är året också förbi och som sagt, nästa år...
Och nej, jag ska inte bli en bättre människa eller någonting sådant MEN jag ska virka eller sticka ett varv minst varje dag. Det lovar jag! Och ja, så ska jag komma ihåg att tvätta tänderna varje dag. Sånt är ju viktigt! :)

Hela dagen i huvudstaden

Har idag varit i huvudstaden hela dagen. Började med ett styrgruppsmöte, projektets sista, fortsatte på ett givande seminarium och avslutade dagen med ett besök i Helsingfors konstmuseum där utställningen Play pågår. Handlar om modern installationskonst där de tekniska lösningarna har stor betydelse. Många av verken var videokonst. För mycket att ta in på en gång när vi fick en guidad rundtur genom alla salar.

Stjärndockor

Ja, ja, jag vet att jag inte borde bläddra i de här gamla tidningarna utan bara sortera dem i lådor för att sedan långsamt och njutningsfullt kunna packa upp dem i pysselrummet. Men...

Ja, det är lättare sagt än gjort. Det är så roligt att bläddra och minnas hur det var då och vad man inspirerades av för länge sedan eller vad trenderna var. Jumprar hette till exempel sweater när man stickade år 1979. Det ni.

Nu tycker jag förstås att vi alla ska sy stjärndockor till julklapp, för visst är dom här dockorna från tidningen Allt om Handarbete årgång 1979 lite kul?

Miami

Det var härligt på julmarknaden i Malmgård idag. På order av far i huset köpte jag till och med en julklapp. Kan ni tänka! Tyvärr var det så proppfullt i gårdsbutiken att man fick stå som en packad sill, så det blev inget julöl till det här huset. Gårdsbutiken är väl ännu öppen på vardagar, så kanske vi skulle hinna dit före jul, vem vet? Annars får vi nöja oss med mjölk och svagdricka till julmiddagen och det är inte så illa det heller.

Köpte faktiskt lite grejer åt mig själv igen. Huuu! Ett hemsnidat ostkar så nu ska det hoppeligen bli fason på min bondost. Nästyngsta sonen som var med på marknaden muttrade lite om att sådant kan man tillverka själv. Jovisst, men har ni eller jag sett av något sådant ostkar i det här huset, fyra söner, en händig dotter och en händig far till trots. Nej, icke då. Alltså det var absolut bäst att jag helt enkelt köpte ett ostkar åt mig. Basta.
Och så köpte jag lite spännande kryddor såsom stjärnanis och chiliblandningar.

Förra lördagen var vi till Robin Hood och bunkrade upp med kattmat. Då passade jag på att köpa lite sällskap till det ensamma Miami-nystanet från Kotka.

Kostade endast 2 euro/50 g och är behagliga att både sticka och virka med.
Idag var vi och bunkrade upp en omgång med kattmat igen så vi klarar inkommande vecka. Såg att det fortfarande fanns kvar av de här vackra nystanen i billig-korgen. Men jag skall ju inte ha mera garn så... fast borde jag kanske ändå ha...

Jultidningar

Även om far i huset inte är särskilt glad när hans lillasysters barn dyker upp på hösten för att sälja produkter från jultidningsförlagen så uppskattar jag det. Enda svårigheten är att låta bli att beställa. Jag har ju tyvärr två stora förbud hemifrån, som gör livet surt och segt för mig. Inte får jag köpa böcker och inte får jag köpa garn. Vad återstår då att köpa? Broccoli? Bläääää.... vill inte...

För mig var det allt tur att jag i alla fall beställde några saker från jultidningsförlagen tidigare i höst. Hur skulle det annars ha gått på julafton när dottern meddelade att det inte ska vara julklappar i år? Jo, där skulle jag ha suttit alldeles tomhänt. Det är alltid bra med framförhållning, så jag slog faktiskt på stort och beställde hela två böcker åt mig. Paketet levererades hem i morse och ivrigt slet jag upp det.

ÅÅH! 116 läckra recept, som jag blev jätteinspirerad av. Nu skulle jag inte alls vilja göra annat än baka, baka, baka...
Boken är indelad i olika avdelningar med bland annat sommar- höst- och julrecept. Finns en hel del klassiker såsom mazariner, ambrosiatårta osv. Bra att nu ha alla de recepten samlade inom två pärmar.

Den här lilla boken var lika inspirerande. Att baka i långpanna är ju perfekt när de vuxna barnen anländer på besök.
Snällt av mig att se till så att jag själv får julklappar, inte sant? De här julklapparna kommer dessutom familjen att få njuta av när jag börjar använda recepten. Ska först se om jag får den nya utlovade ugnen eller om det bara är vaga löften som inte kommer att kunna genomföras. Få se...

Egentligen borde jag inte gnälla så mycket om julklappar för jag ska ju få ett eget pysselrum!!! Det ni. Har packat första flyttlådan som ska iväg till det utrymmet. Den lådan är full av gamla handarbetstidningar och dito böcker från min arbetsplats i västra grannstaden. De har flyttat och skolan ska tömmas. Jag räddade mönsterdyrgriparna, Suuri Käsityökerho och Allt om Handarbete, från att hamna i pappersinsamlingen. Det tog lite tid att packa ner tidningarna. Jag måste förstås bläddra liiiite grann i dem och... Ja, det var när jag hittade två album med Handarbetsextra från tidningarna året Runt och Husmodern, 1979 och 1980, som jag alldeles förlorade tidsuppfattningen. Virkade fina mönster, ack vad jag saknar den där tiden då både Året Runt och Allers hade virkbilagor i mitten. Kan vi inte få den tiden tillbaka på något sätt?

Bombning

Gissa vad det här är?

Just det!
Bombning!

Garnbombning i högstadieskolan i stan. WOW!

Blev ju genast på gott humör när jag klev uppför de här trapporna idag på väg till stans Självständighetsdags fest. Hurra för kreativa elever och lärare.

Tom kalender

Det är något magiskt, för att inte tala om jungfruligt över en ny tom kalender. Jag skulle kunna äga hur många som helst och inbilla mig att jag skulle skriva upp olika saker i olika kalendrar. Ni vet födelsedagar i en, stick- virkprojekt i en annan, jobbet i en tredje osv. Nå, vem som helst med lite aktivitet bland de små grå inser ju att det där kommer att sluta med en katastrof. Det går ju inte att kolla i sjuttioelva olika kalendrar när man till exempel ska bestämma ett möte.

Egentligen borde jag ju ha gått in för en elektronisk kalender på allvar för länge, länge sedan... Under höstterminen gjorde jag faktiskt ett försök. Det är ju mycket lättare att skriva in fakta en gång och sedan välja mellan vilka datum ifrågavarande kurs hålls. Fungerade ju riktigt skapligt ända tills verkligheten kom emot och jag skrev in ändringarna endast i papperskalendern. Då var liksom den elektroniska kalendern inte pålitlig längre. För tillfället tvekar jag om jag ska fylla i både papperskalendern och den elektroniska igen för vårterminen 2014. Eller om jag ska våga lämna bort den ena...

I morgon firar Finland sin självständighetsdag. Det brukar vara lite högtidligt och inte tjo och tjim precis. Vi fick offra en hel del för landets frihet. Offer som fortfarande känns av i många släkter och familjer. När barnen här i huset var små passade vi alltid på att baka pepparkakor den 6.12 då vi var lediga. Min mamma skulle ha kunnat fira sin 55:e bröllopsdag i morgon, men pappa dog våren 1994...
Själv har jag idag varit på en riktigt trevlig självständighetsfest. I morgon ska jag fortsätta i samma stil, men nu bland vuxna.

Apropå kalendrar ännu, med det här numret av Simply Crochet följde det faktiskt en kalender.

Undrar vad jag ska skriva i den?

Motonet

I kväll hamnade jag helt oplanerat iväg till vår östra grannstad till far i husets favoritbutik, Motonet. Nu frågar ni er förstås: Vad har en affär med motorreservdelar med min stickning eller virkning att göra. Ja, säg det, men...

För två veckor sedan hamnade jag verkligt ofrivilligt att åka med till samma Motonet. Då med yngsta sonen, som hade stränga order av fadern att ta med mig så att någon skulle betala alla delar. Hrmpf! Det enda jag ville göra efter 8 h dataundervisning var att få åka hem, slänga mig i fåtöljen, sätta upp fötterna och virka. Men se nej, icke då, iväg åkte vi efter att först ha fått någonting i våra skrikande magar. Jag hade inte stor makt att protestera eftersom jag var utan min bil. Den hade far i huset lagt beslag på. Dessutom ville jag ju inte försätta det stackars barnet i en ytterst prekär situation. Svaret på hans fråga om fadern meddelat sig med mig var förstås nej. Fadern hade inte ringt mig, antagligen för att han insåg att jag skulle ha klagat i högan sky. Så jag kunde inte göra mycket annat än snällt följa med.

Nå, ingen fara, yngsta sonen insåg ju att hans mor behöver annat än Motonet, så på hemvägen kurvade vi in via Prisma, trots att mina fötter som gått och stått i åtminstone sex timmars tid vid det laget protesterade högljutt. För sonen var det premiär i den här Prismabutiken och för mig mitt andra besök. Där strövade vi omkring i allsköns ro och himlade oss över allt jultjafs som vi såg. Visst ryckte det lite av habegär när jag såg alla trevliga julpåsar med Muminfigurer på. Jag fick riktigt hejda mig så jag inte skulle köpa några. Dotterns ord: "Det ska inte vara julklappar i år", ringde skorrande i mina öron och störde min köpfrid. Jag lät helt enkelt bli, inga julklappar, inga julklappar... hmmm...suck...

Prisma är stooooort för att inte säga enormt och man får minsann trava på. Själv navigerade jag som en exakt GPS-apparat direkt till garnhyllan. Tänk, till den hittar mitt osvikliga väderkorn omedelbart. Konstigt, inte sant?

Är fortfarande förvånansvärt avhållsam beträffande garninköp, tack och lov, så jag nöjde mej med ett ynka litet nystan på 50 gram. Det är ju inte mycket, eller hur?

Tidningshyllan fick förstås också ett besök. I det här läget var det dock snudd på katastrof för far i huset ringde till sonen och röt:
- Var är de där delarna? Jag och J ska skruva ihop bilen nu.
Oj, oj, oj, nu var det slut på det trivsamma släntrandet och jag nappade snabbt två tidningar som det stod Knitter's på. Väl hemma upptäckte jag att den till höger är på tyska. Arrgh! Att jag var sur på mig själv. Men efter att ha sovit på saken kom jag på att det måste ju gå att sticka på tyska också om det går att göra det på engelska. Det är ju liksom en algoritm i datavärlden och då skall det väl inte vara så svårt, eller hur?
Om jag kör fast kan jag ju alltid ta Ein fall für Zwei till hjälp.

Konstigt nog trodde inte far i huset på att jag hittat både garnet och sticktidningarna i Motonet. Undrar just varför?! :)

En sån julblomma

Kom hem sent ikväll från Facebook-kursen i grannstaden. Med mig hade jag ett vackert inslaget blompaket, som jag fick order om att inte packa upp i datasalen. Inte ville vi ju att blomman skulle frysa. 

Väl hemma fick jag av mig skodon och rocken, på med tevatten och fram med vasen. Varsamt, mycket varsamt packade jag upp blomman....

Och nej, den här fina "blomman" hamnade inte alls i vasen. Så glatt överraskad och rörd jag blev av den här fina "julblomman". Ett stort TACK till mina flitiga och ivriga kursdeltagare. Den här blomman kommer jag att njuta av länge, länge.

Sockskaft

Glömde alldeles bort igår att berätta om vad jag såg på mässan i Tammerfors. Det var glitter och glamour som gällde. Nästan alla garnnyheter hade glittertrådar i sig. Inget för mig, tack. Frillahalsdukarna är fortfarande populära, liksom hemstickade sockor och vantar samt sjalar. Förundrade mig en aning över att det alltid var män som stod och sålde symaskiner. Varför det? Kan de månne använda maskinerna på riktigt?

Min stickväninna ville och kunde tyvärr inte följa med på mässutflykten. Hon tyckte det blev för lång tid i bussen. Ja, det blev det ju förstås, men ingen fara. Jag hann slösticka lite och fick ihop till ett låååångt sockskaft.

Randningen har jag gjort alldeles själv. Tänkte passa på att bli av med lite restgarner. Använder förstås Novitas 7-bröder-garn. Vad annat?

Tammerfors tur-retur

Oj, oj, vad tiden går snabbt. Lika snabbt som det den här tiden blir mörkt på eftermiddagen.
November var en minst sagt arbetsdryg månad för mig och jag hann inte med så mycket fritid över huvudtaget. Mina bloggar låg i träda, min närvaro på Facebook var det lite si och så med ända tills kursen i FB började i grannstaden. Då var jag ju tvungen att lägga på ett kol och aktivera mig.

MEN nu gott folk! I'm back!!! Ja, alltså tror jag nu så här i början av månaden och inbillar mig att jag ska hinna med ett blogginlägg åtminstone varannan dag. Få se hur det går för det finns ju femtioelva andra saker som jag också ska göra. En del jätteroliga och andra handlar om jobb och projektrapporter. En någorlunda bra balans får man ju hoppas.

Lite fritid hann jag ändå med i förra månaden och åkte då iväg till Tammerfors och den stora hantverksmässan där. Jag åkte med buss från grannstaden söndagen den 17.11 och hade knappa tre timmar på mig att vandra i den stora Pirkkahallen. För mig räckte tiden riktigt bra till. Jag skulle ju inte ha någonting märkligt liksom och jag skippade både "modehallen" och "smyckeshallen".
På lördagen (16.11) hade där varit 100 000 besökare. Huhu! Tur att jag inte var där då. Skulle garanterat ha fått panik för knappast kom man åt att se eller känna på garn alls då.

I min stora handväska hade jag med mig en stor blå ikea-kasse. Jag lyckades smuggla in den till mässan utan att mina två "väktare", som skulle hålla koll på mina eventuella garnexcesser fick syn på den. Tur var ju det för jag behövde den eller nåja... jag handlade faktiskt inte så mycket, kan ni tänka. Jag smet faktiskt också från mina vakter och inom loppet av en timme hade jag handlat det garn jag dels ville ha och dels inte kunde motstå. MEN obs! Jag köpte faktiskt inget garn som jag inte visste exakt vad jag skall ha det till.

Det jag absolut skulle ha var rosa bandets sockgarn från Taito. Det hade jag bestämt mig för redan innan jag åkte hemifrån. Och det ska bli sockor åt ingen annan än mig själv. Det är på tiden att jag också får hemstickade sockor, inte sant?

Att det sedan råkade följa med ett mönsterhäfte på fina sockor för fem euro i den härliga kassen jag fick är en helt annan sak. Som det står på kassen: "Med värme för de finländska kvinnorna". Och nu hade jag då understött dem samtidigt som jag köpte garn och mönster. Ja, ja, jag har nog köpt andra rosa bandet grejer också.

Inspirerad av Tilda och hennes reflexmössor var jag ju också tvungen att gardera mig och låta lite reflexband slinka med ner i kassen.

Från Taitos stora mässmonter gick jag till en betydligt mindre och klappade om den ena silkeshärvan efter den andra. Till sist så ville den här härvan med mig hem. Och mitt löfte till trots så vet jag inte med säkerhet vad det ska bli av det här garnet. Får väl lov att ligga till sig en låååååååååååååååång tid innan jag alls vågar börja använda det. Kanske någon sorts sjal/halsduk?

De här härvorna måste jag ju bara ha när jag nu en gång fick chansen. Hellre köpa direkt än via nätet, eller hur? Ska bli en sjal.

Och så gillar jag Vihreä Vyyhti. Där hittade jag det här sockgarnet. Gissa vad jag skall göra med det?

Ett besök hos Titityy var ju bara ett måste. Därifrån köpte jag de här ljuuuuvliga små nystanen. De ska också bli en sjal, men nu har jag redan lyckats tappa mönstret som jag hade hittat på Ullaneules sida. Håhåjaa...
Summasumarum: 750 gram garn. Visst var jag realistiskt försiktig i mina anskaffningar?

En riktigt skön första advent till er alla!

Mandeln i moset

Snart har en månad rusat förbi och jag har inte hunnit med vare sig det ena eller det andra. Livstakten är nu just så snabb att jag inte riktigt hinner med. Dagarna och kvällarna fylls av undervisning, undervisning och undervisning igen. Väl hemkommen så öppnar jag datorn, går snabbt igenom dagens e-post och stupar sedan i säng. Veckosluten har också runnit iväg utan att det blivit mycket stickat eller virkat. Har flängt omkring då också; Bokmässa i Helsingfors, Digiexpomässa i Helsingfors, restaurangteaterbesök i Kotka osv. Om en vecka är det stora hantverksmässan i Tammerfors, som står på programmet och kanske, kanske jag hinner handarbeta i bussen då? Alternativt bara slumra och ta det lugnt?!

På handarbetsfronten blir som sagt nu just inget färdigt. Det innebär att alla nära och kära kommer att bli utan julklappar i år. Stackars, stackars dem. Håller på med en svart stickad sjal och däremellan virkar jag snöflingor och stjärnor.

Idag har vi firat farsdag på traditionellt vis = mor står i köket medan far i huset och barnen trivs i vardagsrummet. Äldsta och nästäldsta sonen tog dock sitt ansvar och hjälpte till med både matlagning och dukande. I ett obevakat ögonblick hann nästäldsta sonen smyga ner en mandel i potatismoset. Den hamnade på äldsta sonens tallrik. Och han den stackaren vågade inget säga för han trodde att jag hade misslyckats med matlagningen.

Lyckad måste däremot farsdagstårtan ha blivit eftersom svägerskan ringde och frågade från vilket bageri jag hade köpt den då hon fick en smakbit! Borde jag ha svarat Inges?

Trots att det regnat och varit gråtrist och disigt har vi haft helt ljuvliga soluppgångar här.

En dyr tidning

- Det blev en dyr tidning, sa far i huset sent på eftermiddagen idag till sin svärmor.
Hon såg en aning konsternerad ut och gav mig ett långt ögonkast. Hade hennes dotter ställt till det nu igen?
- Sitt ner nu så ska jag berätta, fortsatte svärsonen.
Och så kröp det fram att han mycket noggrant hade läst tidningen, Kouvolan Sanomat, som min mor hade gett åt honom i fredags. Han läste till och med annonserna i den och hittade ett fynd. Han berättade om hur jag öm i ryggen gnölade och gnällde i morse när jag steg upp och hur han då omedelbums lovade hjälpa mig. Jag behövde bara ringa och kolla att de ännu fanns kvar och sedan blev det bråttom för erbjudandet gick ut idag.

Själv var jag måttligt intresserad för jag blev tvungen att avstå från mitt besök i stickcaféet och idag var enda chansen för mig. Resten av tisdagseftermiddagarna jobbar jag. Suck! Överhövan glad var jag minsann inte när vi åkte iväg österut. Affärstransaktionen tog knappa fem minuter, sedan fick vi hämta varorna i depån på husets baksida och kunde styra kylaren hemåt igen.

Ikväll har så den äldsta och den yngsta sonen hjälpt till med att bära ut de gamla, städa under sängen och få in de nya. Och gissa om jag kommer att njuta när jag lägger mig ikväll. Äntligen, äntligen nya madrasser. De förra hade resårer som gett upp och det bildades en grop precis där min rygg skulle vila. Far i huset har enbart muttrat när jag påpekat hur obekvämt det är att sova på madrasser som dels saknar resårer och dels har resårer som sticker en.
Sent omsider har jag nu alltså en njutbar säng igen, hoppas jag åtminstone, för tänk om madrasserna är för hårda, för mjuka, för knöliga eller...

Idag har jag haft höstlov. Tänk en hel dag nästan ledig! Och en sovmorgon. Hurrraaa! Den morgonen tog jag vara på genom att stiga upp redan klockan sex och sedan gå på som en duracellkanin. Fick undan både disk, tvätt och datorjobbet innan klockan ens hade hunnit bli 11. Men sedan blev det smått kaotiskt när jag skulle börja följa far i husets tidtabell och han försvann till stan och jag fick börja vänta... vänta.... vänta... Ja, se karlar.

I lördags var det kalas med stort K hemma hos min mor. Min lycka visste inga gränser då vi kunde samla alla fem barn + tre sambos runt mammas köksbord på lördagskvällen. Jag stod för det salta inslaget på festen. Svängde ihop tre smörgåstårtor av formbröd bakat av mamma. 
Hann fota två av kakorna:

Och kvällen var vacker och minnesvärd.

Det ena och det andra

HUPS! Vart försvann september? Månaden rann undan så fort att jag knappt hann med. Endast fyra inlägg på bloggen. Med den här takten finns det en stor risk att jag blir av med de sista trogna läsarna. Suck! Kan inte lova något för framtiden heller eftersom oktober månad ser ännu mera jäktig ut. Suck igen. Jag borde ju uppdatera bloggen minst en gång per vecka enligt alla konstens regler.
Och nu måste jag då igen varna att det här inlägget kommer att bli långt. Tyvärr. Borde kanske delas upp i flera kortare, men nu just kan jag inte hejda min skrivklåda. Ni läsare kan ju dela upp läsandet i etapper för att orka igenom allting! :)

Mycket stickat har det inte heller blivit. Efter 12 h dataundervisning på en dag är jag rätt mör när jag kommer hem efter klockan 21. Nu kan man ju fråga sig vem som har planerat min undervisning när det ser ut så där i kalendern. Till det kan jag inte svara annat än att inte är det rektorn inte. Det verkar faktiskt som om jag själv skulle ha åstadkommit mina överlånga dagar. Att det blir så beror igen i sin tur på att fredag kväll inte är den lämpligaste tidpunkten att ha kvällskurs på. Kvar blir alltså fyra kvällar i veckan varav en är vikt för grannstadens medborgarinstitut. Återstår alltså tre kvällar = finns inte många möjligheter att placera ut kurser!

I torsdags besökte far i huset en lantbrukshandel i grannkommunen. Väl hemma berättade han ivrigt att han träffat en bonde från byn  _ _ _ _ _ om, som höll på att göra sig av med kuddorna (= dialekt för korna).
- Var det Tildas man, frågade jag ivrigt.
- Int vet ja'.
- Hur såg han ut då?
- Nå, som en bonde.
Det var ju då ett synnerligen uttömmande svar. Hur ser bönder ut? Förr i världen var det någorlunda enkelt att identifiera dem för de hade alltid en lippis (= finlandism för keps) på huvudet och leriga stövlar. Om de hade djur så luktade de lagård förstås. Inte hymlade man med varifrån man fick sitt levebröd på den tiden inte. Numera vet man liksom inte. Vilken slipsnisse som helst kan ju vara månskensbonde.
- Vad glor du på, undrade far i huset när min intensiva blick på honom blev besvärande.
- Nå, ja' funderar på hur en bonde ser ut.
Far i huset är ju bonde, men om jag skulle träffa honom inne i stan, skulle jag då kunna se att han är det? Inte går han omkring i vare sig lippis eller stövlar. Att han då och då slarvar med rakningen kan ju innebära att han är högst modern med skäggstubb istället för lite smålat med rakapparaten. I torsdags var han dock nyrakad. Men frågan är, ser han ut som en bonde? En företagare? En fabriksarbetare? Eller en företagsam bonde? Eller ser han ut som en arbetande verkställande direktör?
Kan ni se vem som är bonde? Är det de där äldre gentlemännen som utstrålar en varm trygghet, att de bottnar i sig själva och står stadigt på jorden?
Eller vänta nu, ser man överhuvudtaget på nån vad den sysslar med? Om ni skulle se mig rulta omkring på stan utan att känna mig, skulle ni då kunna säga att jag är en datalärare? Eller skulle ni ta mig för en bondmora?

Apropå OM ännu: Här i vår del av världen är det många som bor i byar vars namn slutar på om. Det gör jag faktiskt själv också och nästan alla grannbyar här slutar på OM förutom den som ligger tvärs över åkrarna när jag ser ut från köksfönstret. Den slutar faktiskt på BY.

Det har varit fullt upp också under veckoslutet. För två veckor sedan var jag iväg tillsammans med min mor och lillebror + hans son och en av hans döttrar, till Vanda på min kusins och hans frus gemensamma 50 års kalas. Jätteroligt hade vi. Till och med min mor var uppe på dansgolvet och rockade loss till alla närvarandes förtjusning. I säng var jag först klockan 3 på morgonen, så det blev inte mycket vettigt gjort följande dag.

Förra lördagen packade vi mor/svärmor i bilen och åkte iväg västerut på födelsedagskalas i Ekenäs. Nästäldsta sonens fästmö hade fyllt 27 och det skulle firas. eller vänta nu fyllde hon rentav 28? Eh... nu har jag tappat räkningen, men vi kvinnor blir väl inte äldre än 25?
På vägen till Ekenäs stannade vi vid ABC i Karis. Jag skulle ha Backers bröd och mamma skulle ha det ena och det andra.
Där i affären hittade jag en för mig helt ny engelsk tidning. Den måste jag förstås ha.

Den innehåller både stickning, virkning, tovning, quiltning och broderi. Tala om mångsidighet.
Ja, och förra veckans lördag var jag hemma vid midnatt! Skönt att vara ledig idag, fast ledig innebär tvätt och snart kommer dotter med sambo på besök.

I veckan anlände senaste numret av tidningen Moda, närmare bestämt i tisdags.

Här var nu inget som jag föll för så där direkt och genast. Sjalar och halsdukar, jo, men har så mycket på gång nu just att jag först vill ha nånting färdigt innan jag tar itu med något nytt.

I tisdags var jag också lös i grannstaden. Gick till kinesen och åt tillsammans med en kollega. Det var trevligt sällskap och god mat och en skön återhämtningspaus mitt i jäktet.
Jag passade på att skaffa mig lite gymnastikredskap när jag nu ändå var ute på stan och hade tid.

Ni ser, här är det fråga om tung hjärngymnastik. Korsordspennor var det jag behövde. Till min stora förskräckelse och hemliga förtjusning hade de rea i den där bokhandeln, -40% på redan nedsatta priser. Jag kämpade verkligen och försökte vara ståndaktig. Tog inte ens en kundkorg vid ingången för jag skulle ju bara ha de där två pennorna, inget annat. Gick med skygglappar på, men plötsligt...

... så var den bara där. Boken Sticka mera småvarmt, som hade kostat 24,95 €, varit nedsatt till 12,95 €. Priset jag betalade var -40% = 7,77 €. Hur skulle jag då ha kunnat lämna kvar boken? Så skärrad blev jag dock att jag inte alls botaniserade bland de finska böckerna. Jag skulle ju bara ha de där två pennorna. Men för att komma dit var jag tvungen att gå genom affären och det fanns så mycket lockande reavaror. Tog faktiskt lite pysselmaterial ifall jag skulle få för mig att i år igen idka julkortsverkstad här hemma. Hmmmm... få se...

Två gånger gick jag förbi den här:

Och hur skulle jag ha kunnat motstå den? Inte en chans i världen. Efter lite funderande gick jag tillbaka och tog den här penalen. Nu var händerna redan så fulla att vintagetygtejpet började rulla iväg. Bäst att skynda till kassan. När jag skulle betala fick jag ytterligare -10% på allt utom boken. Oj, borde jag ha plockat på mig mera kortpysselmaterial? Njaaa, bäst att göra sig av med allt som redan finns i gömmorna här i huset.

I onsdags fick jag sms av min stickväninna som jag inte träffat sedan början av september. Snyft! Det fanns tre exemplar av Simply Crochet nummer tio kvar i mataffären. Åh, och jag som just hade hunnit hem och klätt om mig till sköna utslitna hemmakläder hade ingen som helst lust att ta mig tillbaka till stan. Karlarna i huset skulle iväg till grannstaden efter ett duschskåp och lovade handla mat på hemvägen. Jag bönade och bad att de skulle åka till rätt mataffär i stan och ta den där virktidningen. Men icke då! Och jag som slutade först kl. 20.30 på torsdagen och inte riktigt hann till mataffären då.

I fredags drabbades så äldsta sonen av dåligt samvete och titta vad han hämtade åt mig från mataffären.

Visst var det väl snällt? Som bilaga eller egentligen som gåva följde det med ett litet häfte med mönster till Amigurumivirkning. Hittade ett och annat här som skulle vara intressant, men lägger allting på is och vägrar börja på något nytt innan jag får åtminstone nånting halvfärdigt ur händerna. Funderar dock allvarligt på att prenumerera på den här tidningen och skippa Suuri Käsityö istället. Jag kan ju få förhöjt blodtryck om jag varje månad ska oroa mig för att bli utan tidningen. :)

Och för att jag inte ska bli ringrostig behövde jag förstås en arbetsrelaterad tidning också.

 

Två små och tre stora

- Blir du inte stressad av att ha blogg, frågade några damer för någon vecka sedan. Och vad ska jag svara på det? Både ja och nej. Skulle ju vilja skriva så mycket, men datorjobbet gör att jag på fritiden skyr apparaten. Och till på köpet så åstadkommer jag ju inte så mycket nuförtiden på stick- och virkfronten. Och vad kan det bero på? Slöhet? Idétorka?

Idag har jag dock haft en del energi fastän klockan var tre i morse innan jag lade örat på kudden. Var på en trevlig 50 + 50 fest i Vanda igår. Har hunnit med både tvätt, disk och nystat.

Förra måndagen fick vi besök av svägerskan med son. Det var dags för jultidningarna. Det är roligt att bläddra i dem och kolla lite vad som är på gång. Självklart finns det massor av DVD-skivor, tidningar och böcker som skulle vara trevliga att ha, men...
Ja, jag var alltså förnuftig och avhöll mig från det mesta. Lite julklappar hittade jag dock, så...

Av gästerna fick jag en påse med underbart goda plommon från deras trädgård och två små nystan.

Tänkte först att jag kunde sticka en väska av de här + de jag har inhandlat själv tidigare i somras. Men garnet är så mjukt och skönt att det känns som rena rama slöseriet, så jag måste kanske tänka om? En topp? En sjal? Hmmmm.... Och så är jag tillbaka i min obeslutsamhet igen. Ett velande hit och dit....
Ända sedan mars månad har jag umgåtts med tanken på att testa på "tappade maskor". Hade t o m sett ut garn ur mitt digra lager. Idag tog jag äntligen tag i saken och nystade upp tre härvor...

...svart Venezia-garn från Novita, inhandlat nån gång på 1980-talet! Satte redan upp sex maskor och började med en sjalsnibb. Har ökat så att jag nu har hela 11 maskor på stickorna och nu börjar jag våndas lite grann. Tänk om jag ändå skulle göra en Baktus istället... hmmm...
Men jag vill ju faktiskt pröva på de där tappade maskorna. Skärpning!

Jag deltar i The English Bookclub, en mi-kurs, och beställde litteraturen från Adlibris (förlåt mig att jag inte utnyttjade den lokala bokhandeln, men...)
Hur som helst, i paketet med engelska klassiska böcker, bara tre stycken, råkade den här engelska boken också slinka med. Kan ni förstå hur sånt går till?

Jag föll förstås för det där med love och sedan "simple projects to knit". Måste ju ha enkla saker att sticka som kanske, kanske skulle bli färdiga!

Och till sist dagens favoritställning! Själv har jag inte varit i vågrätt ställning på hela dagen utan fick så mycket energi från gårdagens fest att jag snott på som en tätting.

 

Konstaterar liksom jag gjort tidigare: Visst skulle det vara skönt att vara en katt!
Ja, och förresten, det skulle vara skönt att ligga i far husets famn också!

Smått frustrerad

I fredags på kvällen när jag satt i allsköns ro och stickade stormar far i huset in klockan 18.45 och säger:
- Fort nu. Vi ska till Hooooden efter kattmat.
Jag suckar och stönar:
- Måst ja?
- Jooo.
Mycket motvilligt lämnar jag min stickning därhän och är sedan omklädd och beredd efter fyra minuter. Det är bråttom, för Robin Hood stänger klockan 20 och det är över 25 kilometer att köra.

Tråkigt är det i affären för jag får ju inte köpa någonting roligt som garn eller tidningar. Nej, nej, kattmat är det som gäller samt tvättmedel till bilen. På rent trots köper jag senaste numret av Lyckokrysset. Motion måste man ju ha för alla kroppsdelar, inte sant? Sen rusar jag omkring som en tätting i affären och till sist står jag nästan framme vid kassorna och väntar och väntar och väntar... Men ingen far i huset syns till. Jag blir så frustrerad att jag fördriver tiden med en titt i sminkhyllorna!!! Och smink är alltså inte min grej, inte alls. Räcker om jag har handkräm, kräm för fnasiga kinder, tandkräm, duschkräm och schampo. Men vad göra när det tar sån evig tid för far i huset att snurra runt på verktygsavdelningen?
 
Resultatet av min väntan blev det här:

Vad jag ska göra med den här lilla flaskan vet jag inte? Att använda nagellack och knåda deg är inte precis min melodi det heller. Kan ju trösta mig med att jag ska på 100 års kalas, 50+50, i lördag. Kanske hög tid att snofsa till mig lite grand då?

Desperat jakt på inspiration

Vi har redan hunnit fram till andra veckan i september månad, två veckor av höstterminen är bakom och solen lyser som aldrig förr. Och här sitter jag framför datorn fredagen den 13:e, lite smådeppig. Jag vill ju inte vara här utan på stickläger i Jakobstad. Djuuuuup suck! Så varför är jag inte där då? Är det inte jag själv som bestämmer? Jo, nej, som dom säger i västra delen av Nyland.
Dels skulle det ha varit nästan omöjligt på grund av jobbet och dels är det en hel del annat inom familjen, som... Ja och då ställer jag ju förstås upp och... osv.
Det är alltid svårt i valsituationer för hur man än gör så har man rumpan där bak och i kompromisser är det ju alltid nån som får ge sig. Tröstar mig med att det ju bara måste ordnas fler stickläger och tids nog blir det min tur. Hoppas stickboomen inte går över innan dess. allting går ju i cykler liksom, så man vet ju aldrig. Men visst är vi ju nu just så pass många stickare/virkare/garnarbetare där ute i världen att det kommer att vara svårt att hejda oss?

Lite deppad är jag också över att jag faktiskt inte har stickat en endaste maska, inte virkat heller för den delen, sedan förra tisdagen i stickcaféet. Helt hopplöst alltså. Det här kommer ju inte att bli till någonting. Suck och dubbelsuck. Ingen inspiration, ingen lust och en massa halvfärdiga UFO-projekt som upptar hela mitt skrivbord. Fem födelsedagar den här månaden och INGEN av dem kommer att få någonting handgjort av mig.

Min jakt på inspiration börjar ta alltmera desperata drag. Förra veckan damp det ner hela tre sticktidningar i postlådan och faktiskt också en vävtidning! Den sistnämnda gör jag inget med just nu, så den ska avbeställas, måste bara komma ihåg att faktiskt göra det den här gången!

Den här tidningen, Interweave Knits, kom först med posten. Den är från USA och har alltid trevliga modeller. Fyra nummer per år, prenumerationen en födelsedagsgåva av dottern, som nu efter fyra år tar slut. Och jag tänker INTE prenumerera på den längre. Jag gillar den skarpt, men på fyra år har jag inte stickat en enda modell från en endaste av de här tidningarna, så...
Inspiration har jag hittat och en massa nyttiga Internetadresser, men...

Sedan dök de här båda tidningarna upp. Dem har jag prenumererat på helt själv. Och jag ska säga upp Suuri Käsityö för där finns för mycket sömnad för min smak. Dessutom har jag inte stickat någonting därifrån på jag vet inte när. Den utkommer 11 gånger per år och kostar därefter.
Moda däremot är jag fortfarande förtjust i. Dessutom kommer det numera flera nummer per år än tidigare för samma prenumerationspris, så jag tackar och tar emot.
Nu hade jag då bläddrat i tre av mina egna tidningar, men inte hittat någonting som omedelbart skulle ha fått mig att rota i garnlagret och sedan sätta fart på stickor eller virknål.

Så från affären kom jag först hem med de här två tunna tidningarna. Den till vänster innehåller modeller för kvinnor och i den andra hittas mönster på mössor och tillbehör såsom halsdukar, väskor mm. Tidningen till höger innehöll ett och annat guldkorn, men fortfarande hittade jag ingen inspiration.

Så jag kom hem med ytterligare en sticktidning, den här gången på svenska. Men se nej, inte heller här fanns det nånting som fick fart på mina stickor.

Dags alltså för ett nytt försök, den här gången på finska. Också den här innehåller ett och annat kul och jag gillar tidningen för att det alltid ingår virkmönster i den. Ett och annat lösnummer brukar alltså hamna i köpvagnen då jag handlar mat. Den utkommer sex gånger per år + specialnummer på sommaren, hösten och till jul.

Och den här är ju bara ett måste. Alltid lika orolig att jag skall bli utan, men hittills har det alltid lyckats att få med den hem. Gåvoknapparna är verkligen snygga. Tidningen innehåller många trevliga modeller, men nu just känner jag inte varmt för att virka så...

Köpte också Allers förra veckan. Med den följde en 16 sidors stickbilaga. Har bläddrat lite håglöst i bilagan, men fastnade i A-korsordet istället för att sticka.

Min alltmer desperata jakt på inspiration börjar ta sig smått oroande uttryck. Inte nog med att jag suttit timtals framför datorn och letat mönster på Ravelry, jag har också registrerat mig som medlem på diverse garnfabrikörers hemsidor, bland annat på Bergere de France. Därifrån beställde jag deras katalog för år 2013 - 2014. Också den damp ner i postlådan förra veckan.

Broschyren innehåller en del garnprover så här har jag suttit och klappat lite nya garnsorter.

Och visst skulle jag vilja ha det där ljuvliga Angel-garnet, men alla vet ju att jag INTE ska ha mera garn. Så det så!

Nu när jag gnällt och gnölat här så kan jag ändå berätta att jag kanske, kanske får min bil idag. Jippiii! Har varit billös i två veckors tid nu och det är inte lätt när man bor på landet. Har till all tur haft hjälp av far i huset och snälla söner som skjutsat mig till och från jobbet. Insåg dock häromdagen att det finns en uppenbar risk för att människor kommer att tro att jag har mist mitt körkort! Huuu! Så nu skulle det vara hög tid att jag skulle få min bil i skick... Illasinnade rykten kommer så lätt i svang, tyvärr. Men jag är alltså för tillfället UTAN bil och inget annat. Vad den här reparationen går löst på vågar jag inte ens tänka på. Det blir nog vare sig garn- eller mönstertidningsinköp på jätte, jättelänge.