Fullt ös

Hela veckoslutet har det varit fullt ös hos oss. Och det är sånt jag gillar. Ju flera barn med sambos desto roligare, men mycket stickat blir det inte.

Det började redan i fredags. På dagen var jag iväg tillsammans med min mor och handlade mat. Det tog sin lilla tid innan vi var färdiga, men det var det värt. Och trots att jag inte skall ha flera, så...

... kom jag ändå hem med den här påskbuketten. Tack mamma! 
Allers nr 15 är lite rolig för det står att den kommer ut först i morgon, 31.3. Det ni. Och nej jag har inte hunnit bläddra i dem ännu...

Och sent på eftermiddagen efter klockan 16 hände det. Jag hade förstås köpt Finlands godaste rågbröd. Och jag måste förstås få en smakbit av det färska goda brödet. Så jag greppade husets vassaste kniv, måttade med eggen mot den hårdare surbrödskanten, far i huset kläckte ur sig nånting, jag hoppade till, slintade med den falska kniven, skrek som en stucken gris och såg lika blodig ut på handen. Vänster pekfinger fick sig en djup skåra. Nu skulle jag ju varken äta pekfinger eller blodplättar. Nej, surbröd stod på menyn, inget annat. Men blodet bara rann och rann. Det gick inte att stoppa detta röda Niagarafall. Far i huset som var stendöv på det örat jag skrek i var inte det minsta hjälpsam.
- Jag har ju sagt åt dig att du inte ska köpa sånt där bröd. Ingen kan ju skära i det.
Nå, far i huset får skylla sig själv. Han ska inte vara i närheten av gumman då hon skär upp bröd. Inte mitt fel att hans öra kom i vägen för mitt illvrål. Till all lycka kom äldsta sonen till undsättning och gjorde en provisorisk omlindning med hushållspapper och tejp alltmedan jag sjönk ner i en fåtölj och höll fingret, ja hela handen högt.

Unga husbonden höll på att skratta ihjäl sig då han senare på kvällen dök upp tillsammans med sambon för att bada bastu. Ja, men vad var det nu att skratta åt? Alla hälsovårdande instanser i stan stänger ju klockan 16 och då kan man inte vara så nogräknad. Betydligt senare på kvällen då vi tog en liten kvälls/nattmacka bad nästäldsta sonen med fästmö mig enträget att ta bort hushållspapperet och kolla hur såret såg ut. (förresten, hängde ni med där nu? tre söner och en make så här långt! :) ) Sagt och gjort. Tejpet åkte iväg liksom papperet och det såg rätt bra ut... en stund... sen började det blöda igen. Den här gången tog den proffsiga svärdottern H hand om mitt vänstra pekfinger och nu var det minsann sterila kompresser och förbandstyg. Något som far i huset den här gången bjöd på.
Fingret lugnade ner sig så mycket att jag kunde köra iväg hem till mamma. Sovrummet upplät jag åt gästerna från Ekenäs och far i huset lämnade jag på soffan.

Mamma, som satt och stickade sockor mitt i natten blev glad över sällskapet. Snällt skalade hon en apelsin åt mig innan vi gick och lade oss. Rätt tidigt var vi igång följande morgon och då hade förbandet och kompressen försvunnit i den sovvarma sängen. Förväntansfullt åkte jag hem och här var gästerna redan igång med frukosten. Jag hann inte ens duscha innan vi satt i minstingens bil och gjorde en liten tur norrut till grannlänet.
 
L (nästäldsta sonen) och H (hans fästmö) minstingen och undertecknad drog alltså iväg. Vi började i Orimattila och Megamyynti Areena. Det var ju en ny erfarenhet för L och H.
Från Orimattila fortsatte vi raka spåret till grisdagarna i Kärkkäinen i Lahtis. Och där vandrade vi och där fanns garn, men tyvärr inte den där förpackningen med virknålar som jag var på jakt efter. Köpte jag garn? Jovisst 4 nystan á 100 gram Big Fabel, som jag gav åt mamma. Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle göra av de övriga garnen så där med säkerhet, så jag lät bli att handla. Gissa om jag ångrar mig? Förstås, kunde ju ha köpt lite Paris-garn och fortsatt med disktrasestickandet, men...
På hemvägen åkte vi via mamma och hon blev ju glad över gäster och garn. L och H fick varsitt sockpar så nu fryser ingen av oss längre om fötterna.

Väl hemma stod unga husbonden med stekspaden i högsta hugg och förberedde texmex-middagen tillsammans med sin sambo. Det gick geschwint!
Ekenäsgästerna badade bastu och jag fick en säng placerad i hobbyrummet. Där sov jag riktigt gott ända till gryningen då jag började se mig omkring och fundera på alla garnnystan och allt vad jag skulle göra med dem. Fick vända ryggen till och försöka somna om. Jag är ju inte van med fullt ös, liksom! :)

Igår åkte gästerna hem efter att vi besökt min lillasyster och hunnit äta lunch. Jag återfick sovrummet och sov som en stock.
Idag har det också varit fullt ös, men nu har det öst ner snö från himlen. Tur att jag stått på mig och vägrat låta far i huset byta till sommardäck.

Och nu, nu skulle jag behöva lite inspiration. Nån som vill komma och spänna ut bakstycke, framstycken och ärmar till kanske en tröja?
Nån, som har lite virkidéer om jag nu skulle hitta lite gult garn inför påsken?
Äh, kanske dags att leta fram nästa UFO istället?
Eller nej, snart är det väl ändå dags för sängen?

Gulliga

- Va, ni är gulliga när ni sitter här och stickar. Jag måste riktigt komma och se på er, sa en ur cafépersonalen i tisdags på stickcaféet. Jag hann alltså dit, trots att det ju var lite si och så med den saken. Att jag hann delta har nog räddat min vecka. Vi diskuterade nämligen viktiga saker, fönstertvätt och när man ska börja kratta på våren. Det här är svåra saker för när grannar och bekanta förivrar sig vill man ju gärna haka på och inte verka som en latmask. Men, men, krattandet ska man faktiskt vänta lite med för annars river man upp gräsmattan. Det sa läraren i trädgårdsmästeri på Axxell Överby, så det så! Hos oss gör det nu kanske inte så mycket för gräsmattan är redan uppriven av diverse grävningar, traktorhjul, lastbilshjul och larvfötter. Ser inte bra ut nu just och få se hur det blir när allting annat grönskar och här endast finns ogräs och mylla.
Fönstertvättandet får nog också vänta en liten tid ännu. Verkar inte riktigt vara läge för sådant just nu. Här snöade nämligen idag. Brrrr!

Dessvärre lärde jag mig inga nya sockskaft i tisdags. Det var ju det som var temat. Men envis som en åsna höll jag fast vid min UFO-stickning från år 2011. Så jag stickade på bakstycket till tröjan, om det nu blir en sådan för framstycken ser helt galna ut.

För en vecka sedan då jag lade upp det här bakstycket gick det mycket trögt. Först på tredje försöket fick jag rätt bredd och då hade jag minskat med 10 maskor.
- Hur kan du veta hur du ska sticka om du började på det där år 2011, frågade minstingen smått bestört.
- Jag har allt garn, alla delar och till och med mönsterbeskrivningen sparad i en och samma projektväska, svarade jag mycket stolt över min ordentlighet. Och minstingen var minsann imponerad. Det där hade han inte trott om sin mor.
Själv är jag nu just inte lika imponerad för det tog mig faktiskt ända till idag för att bli färdig med bakstycket. Suck! Lite snabbare borde det nog gå med slätstickningen. Men, men det har inte blivit så mycket stickat under veckan som gått. Det har varit så mycket allt möjligt annat.
Dessutom betvivlar jag fortfarande att det här projektet alls kommer att bli till nånting.

Blå hjärtetrasa

Kvällsjobb idag och är hemma sent på kvällen. Håller på att kursplanera och får inte tag eller svar från människor. Vet följaktligen inte vad som är genomförbart och vad som inte går. Tar alltså nu en skapande paus genom att blogga.

Hoppas för övrigt att jag skulle hinna ett snabbt varv till stickcaféet idag. Vi får se hur tajt tidsschemat är/blir. Håll tummarna!

Söndagen den 15 mars fick jag ytterligare en hjärtedisktrasa färdig. Den här gången en blå. Jag tycks verkligen ha snöat in mig på den här modellen.

Modell: Baby Hearts

Garn: bommullsgarn från loppis, dubbelt

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 4

 

Och nu får nog disktrasorna vila för en tid, tror jag. Åtminstone verkar jag inte ha lämpligt bomullsgarn hemma, så...

Birgit

Nu har igen två män försvunnit härifrån huset och jag passar på att stjäla till mig en kort stund framför datorn. Ute är det nu moln, men jag hann fånga solen tidigare idag. Brrr! Kyligt är det med. Inte läge att lämna mössa och vantar ännu.

Förra veckans onsdag, dvs den 12 mars fick jag ännu en disktrasa färdig.

Modell: Birgit, mars månads disktrasa

Garn: bomullsgarn från loppis, dubbelt

Åtgång: 32 g
Stickor: Nr 4  

Utan min mor som redde ut mitt garntrassel, så skulle nog den här disktrasan aldrig ha blivit av. Hon satt faktiskt halva natten och petade, förde över och under, fick upp knutar och kunde till sist nysta två fina garnbollar åt mig.

Där ser ni, jag klarar mig inte utan min mamma!

Och nu, nu ska jag kolla lite på en UFO-stickning som jag påbörjade den 22.3 år 2011. Börjar väl bli hög tid att få den tröjan färdig? I princip saknas ett halvt framstycke och ett bakstycke, så det ska väl inte vara totalt omöjligt? Om jag nu inte bara river upp alltihopa...

Rut

Idag är det vårdagjämning och nordan blåser kallt. Igår var vår katt Lurvinge försvunnen. Den smet hemifrån två på natten och hela dagen gick vi ut och ropade på den. Hoppas att grannarna inte tror att vi är totalt knäppa. Mest oroade vi oss för att den kunde ha blivit under en bil, för trots att hastighetsbegränsningen här utanför är 50 så är det få som följer den. Lite konstigt med tanke på hur enkelt det är i nya bilar att bara ställa in farthållaren (cruisecontrol) på rätt hastighet. Men människor verkar ha så bråttom nuförtiden.

Tack och lov så dök Lurvinge oskadd upp sent igår kväll, men då var redan minstingen försvunnen. Och borta har han varit hela natten och inte synts till än. Nu är också far i huset försvunnen, men jag vet att han finns på vedarbete i grannbyn. Och så kallt är det utomhus att han tog till och med halsduk på sig.

På stickfronten inte mycket nytt. Jag har hållit på med mina disktrasor för att få ens någonting färdigt. Och nu, nu skulle jag vilja börja på något nytt. Till all tur så vet jag inte riktigt vad det skulle vara, så jag stretar på med mina evighetsprojekt för att undvika ytterligare UFO:n. Men det går minst sagt trögt och är smått håglös stickning. Mest sådär för syns skull liksom så att far i huset inte får för sig att jag enbart sitter stilla! :)  Tyvärr märker han inte riktigt att disken försvinner med oregelbundna intervaller in i maskin och blir ren och utbytt mot nästa smutsomgång. Det finns så mycket annat på diskbordet att det sällan är tomt, så det är inte lätt att upptäcka vad som pågår i köket.

I torsdags fick jag i alla fall den här disktrasan färdig:

Modell: Rut, januari månads disktrasa

Garn: puuvilla-bambu (bomull-bambu) från Novita Åtgång: 22 g
Stickor: Nr 4 Strategiska måtten: 20 cm * 16,5 cm

Trevligt mönster och skulle gärna ha fortsatt lite längre på det, men nu tog garnet slut och jag avslutade på ett av de rekommenderade varven.

Så här mycket garn blev kvar, 4 gram. Nystanet hamnade i glasburken med restgarner. Kanske det kommer till användning någon gång.

Ljuvligheters ljuvligheter

Åååh, har ni sett hur härligt mars sol ler? Förra veckan hann jag sitta två gånger ute på balkongen och sticka. Det ni!

I tisdags hann jag iväg en sväng till stickcaféet. Saknade mina stickväninnor B och V, som inte syntes till. Vår instruktör visade igen nya tekniker så nu snurrar det bara i huvudet. Nästa vecka ska stickdamen A visa sina fantastiska sockskaft och lära oss andra att göra likadana. Vi ska ha med strumpstickor och garn så vi kan testa på många olika skaft. Kul! Men jag vet inte om jag ska sticka strumpor? Hmmm, och om jag inte slutför projekten kommer det att bli en massa halva skaft och sen kommer jag inte ihåg ett jota. Om ni till äventyrs skulle fundera över varifrån det där jota-uttrycket kommer, så kolla här!

I morse försvann bilarna från vår gårdsplan i olika takt. Först ut var minstingen, som jobbar i Esbo. Klockan sex körde han iväg, vid åttatiden försvann far i huset  med två söner västerut och sist ut var undertecknad, som körde iväg närmare halv ett på dagen. Följaktligen kom jag också sist hem, dvs strax efter 20.30. I tisdags var jag hemma ungefär samma tid. Jag hade tänkt vara duktig och göra en massa saker. Men hur det nu var kröp jag i säng redan klockan 22 och en knapp halv timme senare var jag totalt utslagen. Sen sussade jag sött ända till klockan sju på morgonen. Att kvällsjobba tar på! :)

Och vet ni vad min mamma gör?
Jo, hon stickar! Och titta så fina sockor jag fick av henne förra veckans torsdag:

Ljuvligheters ljuvligheter. Och de passar precis på min fot. Skaftet är stickat i dubbelt Nalle-garn och fotdelen är 7 bröders Polkka. Visst är de fina?

Ännu en liten hjärtetrasa

- Jag är på sjukhuset, sa unga husbonden ikväll när jag ringde upp för att kolla hans sms innan jag fortsatte jobba i grannstaden.
- Vaaa, va har hänt, hur är det med dig, frågade jag med andan i halsen alltmedan hjärtat galopperade i 370 km/h. Minst.
- Jag kommer. Hur länge ska du vara där? Behöver du nånting?
- Nä, alltså jag är på jourpolikliniken och vill ha skjuts hem.

Det tog faktiskt en lång stund att få på bromsarna och återgå till normal hjärthastighet. Och det tog en lång stund innan jag insåg att det var det kroniska syndromet som slagit till igen. Det var ingen olycka eller något livshotande, tack och lov. Men visst borde ens avkomma inse att man aldrig, aldrig ska inleda ett telefonsamtal på det där sättet. Inte när man talar med sin mor i varje fall. Blixtsnabbt kopplade min hjärna: Sjukhus, son, svårt sjuk alt. olycka. Och när hjärnan har kapslat in detta tar det en liten tid innan fakta når fram. Ja, inte ens så liten tid utan lång tid. Det är som om man är döv och blind för allt annat än att man måste iväg och rädda sitt barn.
Nå, vi kom hem tillsammans, han med en fullmatad påse från apoteket och jag med något geleartade knän.

Och för att ni nu inte ska tro att jag enbart slarvar omkring och köper tidningar, så måste jag ju berätta att jag minsann hinner sticka lite också. Den här disktrasan blev färdig redan den 4.3 och har hittat hem till ett kök i grannbyn där den kan putsa och gno. Verkar som om jag fått pippi på det här mönstret. Hjääälp, hur ska jag komma loss från det?

Modell: Baby Hearts

Garn: puuvilla-bambu (bomull-bambu) från Novita

Åtgång: 20 g

Stickor: Nr 4
Strategiska mått: 20 cm * 17 cm

 

Och apropå tidningar ännu, häromdagen kastade far i huset fram ett förslag om att vi skulle prenumerera på Allers. Han saknar lösnumren, som jag inte har köpt. Stackarn!

Imponerande

- Det här är inte tidningshyllan, utbrast minstingen igår något förtrytsamt när han hittade mig framför garnhyllan i S-market i Orimattila.
- Jo, jo, jag är på väg dit ser du väl, svarade jag och slet mina blickar från garnen.
- Du vet väl sen att vi är i Orimattila?
- Jaa, det vet jag.
- Du kommer inte att hitta svenska tidningar här.
- Nä det gör inget. Deras tidningshylla är ändå imponerande.

Igår var jag alltså ute på en liten åktur tillsammans med minstingen och vi hamnade i Orimattila. Detta efter långa diskussioner om vad vi skulle göra med vår lediga dag. Det fanns många olika alternativ, men besök i garnaffärer var inte att räkna med enligt minstingen. Efter en snabb koll på nätet fastnade vi för ett besök i Megamyynti Areena, där ingen av oss tidigare hade varit. Helt okej ställe för dem som vill shoppa loss förmånligt. I princip skulle vi inte ha nånting, men vi kom ändå hem med en datormus, ett par Reino-tofflor, en gitarrbok, en Fiskarssax, en tegroda och dyl. Jag stod länge och tittade på stora utelyktor, som såldes med -50% rabatt. Den jag ville ha kostade 27 €, men sen kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle ha en vit eller svart så hela köpet fick bero. Nu ska ni sen inte tro att det går att köra tillbaks om några veckor och tro att utbudet av varor är detsamma. Åh nej, det varierar beroende på vilka restpartier affären för tillfället har fått in. Igår samsades i alla fall julgrejer och påskgrejer i affären. I kassakön såg vi att det var kläder som människor hade köpt. Vi såg inte ens på plaggen, så jag kan inte säga så mycket om den prisnivån. Ungefär i mitten av affären fanns en manshörna med en soffgrupp och teknisk lektyr. Smart tänkt, för där kunde kvinnorna parkera männen medan de själva gick runt och shoppade.

Sedan hamnade vi alltså i S-market. Och mycket riktigt fanns det hela tre tidningar på engelska, som jag ju bara måste ha.

Det amerikanska förlaget Interweaves virktidning, vinternumret. Jippiiii, här finns mycket inspirerande...

...bland annat en virkad herrtröja 

en finurligt virkad sjal

och olika sorters hals- och axelvärmare.

Och så hittade jag den här trevliga tidningen med lite mera vårtoner bland modellerna och info om hur man kan sticka de perfekta fickorna. Även den här tidningen kommer från Interweave.

Och gult tycks vara vårens färg om vi vågar tro på det amerikanska förlaget.

Och så hittade jag den här, Simply Knitting nummer 131. Hmmm.... nu är det igen för många tidningar och modeller.

Lockande innehåll.

Tror ni att far i huset skulle bli glad om han fick en sån här stickad kaninmössa i påsk? Vågar jag ens försöka?

Och fem tips för våra restgarner:
1) Kasta inte bort restgarnerna. Du kan till exempel använda dem i stickuppläggningar.
2) Använd resterna för att stoppa upp små stickade eller virkade figurer.
3) Använd resterna i en filt, stickad randig eller virkade mormorsrutor.
4) Använd restgarnerna som en färgklick i inredningen. Lägg de små garnnystanen i en stor glasburk eller vas.
5) Använd restgarnen när du paketerar som band eller varför inte till exempel virka en blomma till paketet istället för rosett.
Själv har jag koll på de fyra första punkterna. Till femmans har jag ännu inte hunnit för jag har inga virkade blommor på lager. Tyvärr säger far i huset att mina två glasburkar, ena med små nystan och den andra med garnändar inte passar i vardagsrummet. Kan ni förstå sånt? Nu finns burkarna i hobbyrummet och förgyller min byrå där.
Om man är sockstickare så försvinner ju självklart en del restgarn i skaft och hälar i ett nafs.

På tidningens sista sida går det att bekanta sig med stickdesignern Mary Henderson. Hon berättar att hon har garn överallt i huset utom i nedre våningens toalett. Låter det bekant på något sätt? :)
Hon konstaterar också att det inte finns en chans i världen att hon skulle hinna sticka upp sitt garnlager innan hon dör, därför har hon testamenterat det till sin väninna. Smart, inte sant?

Och sist, men inte minst, den här varvräknaren följde med tidningen Simply Knitting, som gåva. Nu blir det ordning på både ökningar och minskningar. Om man nu bara kommer ihåg att flytta de rätta pilarna. Måste väl starta ett nytt stickprojekt så jag får testa den här räknaren.

Bedrövelse och rörande tacksamhet

Idag är jag ensam hemma och det är riktigt, riktigt skönt efter en mera fullspäckad vecka än vanligt och några sena kvällar. Har inte detaljplanerat dagen ännu, men snart får det nog bli sticka, sticka, sticka. Jag är så gott som billös, så det blir inte av att åka iväg nånstans. Min egen bil befinner sig i Åboland. Jag har också klarat av disken och de flesta arbetsärendena på e-posten, så nu är det nog min tur att njuta av dagens lediga, underbart soliga timmar. Självklart ska jag ut, men jag väntar tills temperaturen stiger ännu lite. På eftermiddagen räknar jag med att kunna sitta fullt påpälsad och sticka utomhus. Det skulle vara premiär för i år. Om fingrarna blir styva av köld får jag snällt tassa in tillbaka.

Bedrövelse och elände, jag missade stickcafé i tisdags. På hemvägen från jobbet i grannstaden körde jag via en mataffär och tröstade mig med ett litet inköp.

En specialtidning för virkade och stickade inredningstextilier. Jag skulle gärna virka en sådan där filt som finns på pärmen, men då borde jag ha lämpligt garn, som jag förstås inte har.

Får väl nöja mig med att virka en sådan här filt istället? Fast då behövs ju ändå några nystan till bottenfärgen. Restgarner går säkert bra i blomrutorna.
För övrigt undrar jag om man får ha sådana här romantiskt lockande bilder i en mönstertidning? Åååh, suckar jag och riktigt känner rosendoften...

Minns ni garnet som blommar? Här en stickad filt med just det garnet. Härlig effekt och fina färger. Undrar vad våra katter skulle tycka om en sådan filt? Nå, jag har ju förstås inte sådant garn hemma heller, eller vänta nu, jag har faktiskt tre nystan. Men de räcker nog inte till en filt. De ska bli till nån sorts sjalhalsduk. Men det får bli nästa vinters projekt.
För övrigt fanns det mönster på mattor, dynor, sängtäcken, gardiner och dukar i tidningen.

Bedrövelse och elände, Gunvald Larsson dök upp i TV:n först klockan 23 i tisdags. Suck och dubbelsuck. Vid den tiden ska den här damen sova, så ingen Beck för mig den här veckan. Och tyvärr, tyvärr måste man köpa Ruutu+ för att kunna se filmen i efterskott. Morrr! Kanske dags att införskaffa en rejäl Beck-box?
Och jag som så hade sett framemot att åtminstone en kväll i veckan få se på nånting i TV. Men icke då... så bästa TV-gubbar, behåll era urusla amerikanska scriptade program även i fortsättningen utan mig som tittare. Kan jag begära tillbaka Yle-skatten?

Onsdag kväll avslutade jag min datakurs i Hindersby. Och det var en riktig fest i pausen ska jag säga. Det bjöds på ostmackor, där surbrödet bakats av en 103 år gammal dam i byn, chokladkaka och prinsesstårta.

Istället för blommor fick jag ett hembakat supergott jästbröd från varje kursdeltagare. Så tacksam och rörd. Tusen och åter tusen tack!
Så bra trivs vi med varandra i kursen att vi har bestämt att vi ska träffas också i sommar. Det är ju långt till oktober innan nästa kvällskurs i Hindersby drar igång.

Sticka, sticka, sticka

- Va ska du göra imorgon, frågar jag ofta som avslutning på mitt dagliga telefonsamtal till min mor.
- Jag ska göra det du inte får, sticka, sticka, sticka, svarar hon,
alternativt
- Jag ska göra det du inte kan, sticka, sticka, sticka.
Och då menar hon att mitt jobb liksom är i vägen för fritiden. Och så är det ju, men inte skulle jag byta ut mitt jobb mot stickandet. Nej, ingalunda, för mitt jobb är toppen. Nog för att det är roligt att sticka också...

Mamma hon stickar alltså med fart och i lördags fick minstingen de här fina sockorna av henne. Ni må tro att jag är grön av avund. Så härliga färger. Och de passade perfekt på hans fötter.

- Du kan inte lämna det där trasslet åt din mor, sa unga husbonden i lördags när vi hälsade på mamma/mommo och jag försiktigt överräckte ett blått bomullstrassel åt henne.
- Du borde ha nystat upp två nystan om du ska ha dubbelt garn, fortsatte svärdottern.
- Ja, jag vet, men det är så tråkigt. Jag vill ju sticka och jag har ingen nystmaskin. Den kan du ju bygga av lego, svarade jag och spände ögonen i unga husbonden.
- Ja, det skulle väl nog kunna gå, svarade han och jag såg hur olika ritningar och planer tog form i hans hjärna.

Minstingens lösning var att lägga saxen på hela nystanet och sedan slänga det. Jag höll med honom, men mamma hon började reda ut trasslet.
- Jag blev färdig klockan tre i natt, sade hon ikväll när vi talades vid.
- Och nu har jag gjort två nystan av det.
Ååååh, hur skulle jag någonsin klara mig utan henne. Tack, tusen tack. Nu måste bara nån iväg efter nystanen och stickningen så går resten som en dans och så kan jag i torsdag sticka, sticka, sticka.

För mycket

Om ni nu trodde att jag skulle skriva att jag har för mycket garn, så glöm det. En kvinna kan aldrig få för mycket garn. Så det så!
Däremot kan det bli för mycket inspiration. Och det är just ett sånt skede som jag är inne i nu. Igår då jag kom hem från min lilla garnlösa utfärd till grannstaden låg det en tidning på köksbordet och väntade, Suuri Käsityö nr 3/2015.

Jag tänkte inte alls bläddra i den för jag ska INTE börja på något nytt projekt. 

Inte titta på de här modellerna...Nej, jag ska hålla mig till mina pågående projekt samt få undan lite UFO:n. 

Men hur det nu var så tog jag på kvällen tag i tidningen istället för i stickningen och... ja, nu blir det ju besvärligt... Jag borde ju nog lära mig dominostickning, inte sant?

Kontstickning kan jag redan, men jag borde kanske återuppliva den kunskapen. Och tröjan till vänster är ju läcker.

Och virka skulle ju inte alls vara tokigt. Den där stora väskan ser verkligen fin ut.

Men tänk om det är en sådan här lite mindre och festligare väska jag behöver?

Och apropå virka ännu, här är en virkad babyfilt i en för mig okänd teknik. Det finns en instruktionssida i tidningen med riktigt bra foton på hur det hela går till.

Tur att det finns lite enklare grejer att pyssla med. Här en riktigt fin idé för årets påskägg.

Den här mattan står dock högst upp på listan över saker jag vill göra nu. Har dock inte det där garnet...

Den här tidningen blev liksom bara för mycket. Hinner ju inte...

Hoppas att ni har haft en riktigt fin kvinnodag idag. Önskar er en riktigt skön söndagskväll.

Knapplös

- Vad vill du göra idag, frågade minstingen igår då jag satt vid köksbordet i allsköns ro och löste korsord.
- Jag vet inte, men jag måste iväg till jobbet och kopiera måndagens kursmaterial. Ja, och så kan jag ju kopiera onsdagens med detsamma när jag nu en gång är där.
Själv hade han en del ärenden att uträtta så vi begav oss iväg in till stan. Första ärendet gick vi bet på. Finns inte sådan service i stan. Vi hänvisades till grannstaden. Hur ska man då kunna handla och stöda lokalt?

I och med minstingens återflytt har vi fått märka hur mycket service som egentligen har försvunnit från stan under årens lopp. Även om en del går att utföra via nätet så finns det ändå saker som måste göras handgripligt på diverse kontor. Tur dock att FPA fortfarande finns kvar i stan. Nå, minstingen är van. I Sverige fick han åka långa sträckor enbart för att kunna öppna ett bankkonto åt sig. Dock var svenska Skatteverket blixtsnabba. I fredags fick han meddelande om att han inte längre är folkbokförd i vårt västra grannland. I Finland ringde Magistraten och ville ha bevis på att han faktiskt har varit i Sverige och inte ute på andra farliga vägar. Det dokumentet gick till all tur att scanna in och skicka per e-post.

Hur som helst, vi körde vidare till grannstaden. Jag var klädd i min numera knapplösa vårrock och mina sköna urgamla Ecco promenadskor. Det är ju vår, inte sant? Men ack, snöslask och kyliga vindar mötte oss på motorvägen och gjorde att vi inte alls hade lust att vandra på stan. Så vi rusade dit vi skulle, passade på att handla mat när vi nu en gång hade parkeringstid kvar. Och så strosade jag in till City-Sokos. Där var det reaprocenter på det ena och det andra. Jag fick syn på en låda med väskor. Dit styrde jag stegen och där, åh där var den ljuvaste väska i rosa. Så fin och så praktisk och -50% och vill ha, vill ha... och hade den redan i handen när mitt dumma förnuft började tala med mig i ytterst strängt tonläge:
- Du behöver ingen ny handväska...
- Men den är så fin, se nu...
- Nej, minns du att du redan donerade massor med väskor till Samaria?
- Jo, men just därför kan jag ju köpa en ny nu.
- Nej, då var det ju ingen mening med att ge bort och göra sig av med.
- Men visst skulle den här vara bra? Och se här är fina handtag, så behöver jag inte alltid ha väskan på axeln.
- Du vill ha den bara för att den är rosa. Minns du när M-L hade med en massa fina svarta handväskor till stickcaféet, handväskor som hon gav bort? Du skulle ha tagit en då om du verkligen behöver en ny.
- Jo, men...
- Inga men, lägg bort den där genast.

Suck, alltid det där förnuftet. Jag orkade inte argumentera med mitt bättre jag, så jag lämnade väskan efter mig. Och förstås ångrade jag mig hela vägen hem och hela kvällen igår. Buäääh!

Någon som skulle vilja sy i knappen som tappades? Jag har ingen lust, nä och knappast handlag heller... ska jag försöka ta med den till stickcafé och se om någon förbarmar sig över min knapplösa rock? 

Lilla hjärtetrasan

I måndags fick jag färdig en disktrasa igen. Den flög iväg med min kusin till Sverige i tisdags. Så roligt med små snabba projekt mellan varven. Och för disktrasorna behövs ingen stickad provlapp. Masktätheten är inte heller avgörande. Den får ju se ut lite hur som helst. Kusin C uppskattade disktrasan och sade att den inte kommer att se en diskho i hennes kök. Nej, den skulle allt användas till någonting bättre än disk.
Jag stickade babyhjärtan på nytt i väntan på mars månads disktrasa.

Modell: Baby Hearts

Garn: puuvilla-bambu (bomull-bambu) från Novita

Åtgång: 20 g

Stickor: Nr 4
Strategiska mått: 20 cm * 17 cm

Idag har jag fått min bil besiktigad, besökt hamnen i Fredrikshamn och snällt vandrat i far i husets favoritaffär, Motonet. Och jag handlade till och med därifrån! Dock inte garn för sådant finns där tyvärr inte ännu. Jag tycker att de borde ha en sån där kvinnlig hörna i de där butikerna, där vi skulle kunna sitta och sticka eller virka lite, bläddra lite i mönstertidningar osv. Lite sådär som barnens lekhörna. För det är ju tråååååååkigt att gå i sådana där affärer om man hamnar alltför ofta i dem och far i huset till sist tröttnar på att förklara vad alla muttrar, nipplar, mojänger och grejer är för nånting och vad de ska användas till. Och tyvärr, tyvärr, han susade iväg förbi Prisma i Kotka fort som attan. Där finns ju garn och det är farligt.

Farligt är det också med Internet. För mycket inspiration, för mycket att sticka och virka... och snart är det påsk och det kanske är dags att öppna påskverkstaden?

Från Guatemala

Här i huset är det nu just full rulle. Knappt hade minstingen anlänt innan vi fick rart besök av min kusin, också hon från Sverige. Ett rart och efterlängtat besök.
Hon hade med sig gåvor från Guatemala...

... chips gjorda på... ja, på vad då? Cassava säger den engelska texten, men...

Och chokladöverdragna makadamnötter från nötfarmen Valhalla. Vi har inte vågat smaka på godsakerna ännu. Jag ska först klara av morgondagens kvällskurs i Hindersby, innan jag vågar mig på ett smakprov. Alternativt får unga husbonden vara först ut med att smaka och så avvaktar vi andra lite fegt.
Rörd över gåvorna. Tänk att hon iddes släpa med sig godsakerna! Ja och att hon tänkte på oss under sin resa. Tusen tack kusin C från Sverige!

Idag hann jag iväg till stickcaféet i stan och det var en glädje. Oj, så vi skrattade. Och stolt kan jag meddela att jag lärde en gammal stickräv hur lång garnända man ska räkna med när man lägger upp. Då hade hon redan hunnit repa två gånger för att garnändan blev för lång.
- Här, sa jag och räckte henne mitt måttband.
- Räkna en centimeter per maska och så lite till.
Så gjorde hon och fick en perfekt längd på garnändan. Som sagt, vi delar med oss på stickcaféet.

Från Sverige

- Du vet ju sen att jag inte vet något om det här, sade han försiktigt igår och gav mig...

... två nystan med Novitagarner. Från Sverige. 

Jag tackade alltmedan far i huset stönade. Han vågade dock inte grumla återseendets glädje. Minstingen flyttade hem igår. Från Sverige. En sån fröjd. Vi har inte sett honom sen den 25.7.2014 då han avreste från sin superkorta semester i Finland. Ni må tro att det tagit på ett modershjärta. Längtan har varit stor på bägge håll och kontakten sporadisk med telefon och chatt. Men nu, nu är han tillbaka och snart kommer vi väl in i nån sorts vardagslunk. Nu just måste jag mellan stickvarven bara sitta och titta på honom, njuta av hans kvickheter, humor och filosofi, våra samtal om livet, teknik, litteratur, scifi, världen och människorna i den.

Han stannade på vägen till färjan i Stockholm...

... och besökte Arsenalen. Därifrån fick jag den här Terrängblandningen med te, som doftar så gott, så gott. Snart ska jag smaka på den också, men först ska jag dricka slut mitt citronte.

Och så känner han till min svaghet...

... så jag fick två påsar hallonbåtar. Mums! Ja, ja, jag vet. De är jätte, jätte ohälsosamma (förresten, vilket godis är nu inte det?), men jag kan inte motstå dem. Till all tur är det så sällan som jag äter dem. De finns visserligen i lösgodisdiskarna här i landet, men då är de uppblandade med lakritsbåtar. Blääää! Jag vill bara ha röda hallonbåtar. Och skulle jag ha blivit utan den här gången så skulle det inte ha gjort någonting för huvudsaken är att yngsta sonen är hemma igen. Från Sverige.