Så vacker!

I morse var det riktigt livligt här i vårt hus, för vi fick var sin hemleverans. Bisin min fick den eftertraktade reservdelen till yngsta sonens bil. Den skruvade han ihop genast och nu har han tagit provturer, för att kolla att allting är okej. Yngsta sonen ska till huvudstan igen i morgon, så kanske han fortfarande får låna min bil, för säkerhets skull.

Och jag, jag fick ett så vackert plagg.

Den är så fin! Det blommiga tyget, fick jag av U. De övriga tygerna är återanvänt tyg från borddukar och en gardin. Se så bra allt det här materialet passar ihop. Alice är duktig på det här med färger och att sy.

Så här ser ärmarna ut på baksidan. Nu kommer jag för en gångs skull att ha någonting att sätta på mej i lördag. Tjohoo! Den här bussarongen, blusen, tunikan eller "mekkon" kommer att passa perfekt på countryfesten. Stort, stort, TACK! Härligt att kunna köpa så fina kläder i rätt storlek och återanvänt material från orten. Och att dessutom få hemleverans!

I natt var jag riktigt ivrig, för nu skulle jag minsann börja sticka på Genial – sjaletten från senaste Novitatidningen. Och kan ni tänka, jag har till och med garn färdigt. Men, men, eftertankens kranka blekhet slog till på förmiddagen och jag läste två gånger igenom mönsterbeskrivningen. Man ska börja med en i-cord, alltså en snodd, på 372 varv! Sen ska man plocka upp 371 maskor från den där kanten. Håhåjaa. Lägg ännu till förkortade varv och det skira spetsmönstret... ja, så insåg jag att det där är absolut ingenting för mej.

Jag tog fram den här boken av Sarah Hutton istället. Jag bläddrade och bläddrade, men kom sedan fram till att jag nog ska ta och slutföra något av mina redan påbörjade sjalprojekt. På eftermiddagen satte jag mej alltså utomhus på terrassen med en sjalstickning, som jag hade stickat 16 varv på och sedan lämnat i projektväskan. Jag stickade frejdigt på och njöt av både småfåglar och livet.

Men vad nu då? Mönstret såg inte alls ut som på bilden. Hur jag än vred och vände så såg det inte rätt ut.
– Nå, du får sticka bakåt, försökte bisin min trösta. Men bakåtstickning är inte alls kul. Suck!
Jag borde inte lämna påbörjade stickningar åt sitt öde alltför länge.

Enligt inledningen i den där sjalboken av Sarah Hutton, så är det så lätt med sjalar och man kan ta med sig den stickningen överallt. Pytt heller!

Det börjar mer och mer verka som att jag borde byta hobby, när jag varken klarar av stickning eller virkning längre.

Nu ska jag kolla om jag får sjalmönstret riktigt och om jag har repat upp tillräckligt långt.

Hoppas att ni får en riktigt fin fredag!
 

En het onsdag i juli

 Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på det här infernaliska vädret, som gjorde att jag satt längre än tänkt framför min bärbara och försökte jobba med fläkten blåsande på full effekt. värmen gör hjärnan mosig, så allting tar låååång tid. Det ledde till att jag sent omsider fick på diskmaskinen och ännu klockan halvtolv på natten stod och hängde den tvätt, varav en del plagg, som jag behövde idag. Tur att det torkade snabbt här uppe i duschrummet!

Vad kan man göra en het onsdag i juli? Jo, man kan sätta sig i minstingens bil och åka iväg tillsammans med honom till huvudstaden. Det var svalt och skönt i bilen, men all utevistelse en verklig plåga. Det var egentligen han som hade ärenden till storstan. Jag fick följa med enbart på grund av hans godhet. Dubbelmorfar var inte glad:
– Hur ska du orka i den här hettan? Och va ska du och göra i Varusteleka?
– Det går nog bra och jag följer bara med, svarade jag frejdigt och så åkte vi iväg vid 11-snåret.

Första anhalt var just Varusteleka. Minstingen hittade fram utan hjälp av navigatorn. Han säger att det är viktigt att använda hjärnan och inte förlita sig på tekniken hela tiden.

Om ni undrar vad det där konstiga skåpet till höger är, så är det för hissen. Alla klarar ju inte trapporna. Trevlig personal och jag hade verkligen inte tänkt shoppa någonting där. Men så i en låda med överskotts skodon, fanns det ett ynkligt par kvar precis i  min storlek. Priset var 24,99, så vi var rörande överens med minstingen om att 25 euro för ett par joggingskor inte är så illa.

Skorna hamnade i den här kassen. I Varusteleka finns inte plastkassar. Om jag för den här tillbaks, så återfår jag panten på fem euro. Bra system, eller hur? Minstingen hittade det han ville ha och behöver, så frid och fröjd.

Efter vår första lyckade shopping, gjorde minstingen en snabb avstickare till Musti och Mirri, för att inhandla specialkattmat åt sina två svarta sötnosar. Själv satt jag snällt i bilen.

Fortfarande utan navigatorns hjälp kom vi alldeles rätt och kunde börja fynda i Nihtisilta (Knektbron, på svenska), alltså en stor återvinningscentral med massor, massor och åter massor av prylar.

Till dubbelmorfars stora fasa, kom jag hem med gamla mönstertidningar, igen. Men...

Och så shoppade jag loss allt möjligt "bra att ha" ifall jag vill fylla på Barbies garderob ytterligare. Och vet ni vad, när jag kom till kassan blev det hela betydligt förmånligare än vad jag hade räknat med. Allt med röd lapp var nedsatt med 50%. Om jag hade vetat det, så... men kanske ändå bäst så här, för nu borde det räcka ett litet tag framöver.

I Nihtisilta såldes en stadig och rymlig tygkasse. Så nu är jag minsann utrustad och ja, har ytterligare två projektväskor.

Vi kände ingen hunger direkt, men beslöt ändå att besöka Taco Bell, för ingen av oss hade ätit där tidigare. Det låg dessutom lämpligt vid återvägen från Nihtisilta.

I ärlighetens namn så var vi nog lite besvikna. Vi valde Meal for 2 Crunchwrap, som består av Crunchwrap med Supreme köttfärsröra (den var god!), Soft Taco med köttfärsröra, pommes frites, som var lite konstiga, kanel twiststänger (nästan som kaneläss) och dricka, som tyvärr saknade kolsyra totalt. Minstingen blev inte ens mätt av sin portion, så kanske något annat matställe hade varit att föredra. Men nu har vi  prövat Taco Bell, vet vad det går för och behöver inte återvända. Kanske en äkta mexikansk restaurang istället nästa gång.

Härifrån körde minstingen till Åggelby, för det ligger ju lämpligt på hemvägen. Fortfarande ingen navigator och det gjorde att vi snurrade på en del innan vi äntligen hittade Ogeli. Och gissa vad som finns där? Nå, jo, Lankamaailma förstås! Och gissa vem som INTE ska ha mera garn? Jo, undertecknad förstås! Men...

... jag var bara tvungen. Jag vet inte hur länge jag har gått och tittat på den där filten Drömmarnas trädgård i pastellfärger. Och nu var garnet nedsatt med 50%, så klart som sjutton att jag måste slå till. Minstingen var superduper snäll som tog mej dit till garnaffären, trots att han vet att han inte borde. Men eftersom jag ju vet vad jag ska ha de här nystanen till och mönstret finns färdigt, så...

Jag hade nog lite annat, som jag också hade tänkt inhandla därifrån, men då minstingen plötsligt stod vid min sida igen, så beslöt jag att inte fresta på hans tålamod. Han hade hittat en återvinningscentral/loppis och därifrån köpt ett spel i en fin låda.

Förstås klarade jag mej inte ända till kassan utan de här impulsköpen. Jag gillar Clovers virknålar, för de sitter så bra i min hand. Garnnystanen kan jag ju titta på länge, för färgerna är så läckra!

Från Åggelby till Borgå och Puuilo. Där bunkrade jag upp rejält med kattmat, så att jag för den sakens skull inte ska behöva åka in till stan. Minstingen hade ännu en affär på sin lista, men han konstaterade att han inte orkade med annat än mataffären och så hem och försöka svalka av sig.

Så här kan man alltså göra en het onsdag i juli: Ha en fin mamma-son-dag. Och ja, förstås köpa liiiite garn! 

Minstingen är ett bra sällskap och står inte och gnäller på samma sätt som dubbelmorfar:
– Kom nu, vi ska int ha nånting.

Så heter det alltid när jag ser på nånting. Men om dubbelmorfar ser på verktyg eller stora saker, så är det alltid sånt som behövs. Lite konstigt, inte sant?

Nu, ska jag sätta mej framför fläkten och kyla ner mej.

Ha det bra och kom ihåg att dricka mycket!

Burkigt värre

Här sitter jag ännu och jobbar för fullt framför datorn. Ack ja, ingen rast eller ro här inte. Ingen stickning eller virkning heller, för den delen...

I måndags passade dubbelmorfar på att fråga om han skulle få några burkar från ett företags metallinsamling.
– Varsågod, blev svaret.
– Ta så många du vill ha.

Dubbelmorfar kunde dock hålla sig i skinnet, tack och lov, och lastade in endast tre burkar i bagageluckan.

I tisdags grejade han med burkarna, så nu har de fina handtag. Gissa vad han ska ha burkarna till?

Det här är återvinning, minsann. Tur att jag har en så händig karl.

Tidningar, tidningar

 I söndags kom dubbelmorfar hem med tidningar i parti och minut. Och han hade faktisk köpt en åt mej! Ja, ni läste helt rätt. Han hade köpt en tidning!

Han tyckte att jag behöver hålla lite koll på "borgåtidningen"! Inte alls mej emot. Intressant och kul att lösa korsordet på ett litet kick på söndagskvällen. Jag har ju legat i hård träning med mina Mästarkryss! Och det kan jag tacka H för.

Nå, det var inte enbart köpt tidning dubbelmorfar kom hem med...

... han hade med sig två kassar med gamla veckotidningar! 

Först har de här varit i grann, grannbyn hos prenumeranten, sedan hos hennes dotter, som har gett dem åt min svägerska, som nu i sin tur gav dem åt mej, istället för att föra dem direkt till pappersinsamlingen. Visst är det här återanvändning som heter duga?

Det blev många högar då jag sorterade dem. Dubbelmorfar mumlade och muttrade:
– Du drar sen int ut någo recept eller mönster. Du har redan allt du behöver.
– Nä, nä, sa jag och korsade fingrarna bakom ryggen.
– Vi bläddrar bara lite i dem, innan de far till pappersinsamlingen.
Då stönade jag uppgivet:
– Jo, jo...

Jippii! Tre nummer av den finlandssvenska veckotidningen Kuriren. Och i numret längst till vänster finns till och med en stadsbo, förstås bosatt på landet, så som de flesta stadsborna här omkring.

Jag började bläddra i den äldsta Allasen i samlingen, nummer 2 2018.

Och där hittade jag genast den här supernyttiga gympan! Och nej, tyvärr, har inte hunnit testa den än, men snart, så ska jag nog göra det. Och vilken tur att jag inte behöver några andra redskap än en bok! Tur att jag nu har böckerna i bokhyllan, så kan jag lite variera och testa vilken tyngd och tjocklek, som fungerar bäst.

Trots dubbelmorfars morranden och småsura miner, så är det ändå han som hittills har bläddrat mest i tidningarna. Jag hinner liksom inte riktigt. Jag har ju börjat jobb och det tar konstigt nog en hel del tid! Fritiden krymper...

Tack till svägerskan, som tänkte på mej! Var det inte det ja sa? Man ska omge sig med snälla människor! Hoppas att du också har sådana i din närhet.

Sorgligt, sorgligt

I fredags hann vi in en sväng i Återvinningscentralen i västra grannstaden. Sorgligt nog kommer den att stänga sista den här månaden! Vilken tur att jag hann fynda det fina bokskåpet, annars skulle jag ha blivit utan! Nu blir det inga flera spännande upptäcktsfärder där mera. Så synd. Tänk att också Återvinningscentralen drabbades av coronan.

Vår dotter tycker förstås att det är superduper bra, för nu kan hennes fnoskiga föräldrar inte längre släpa hem en massa grejer. Fast tja, massa och massa, vi har ju nu inte köpt något onödigt, alltså samlargrejer och så. Nej, det var ju det där bokskåpet, vårt köksbord med stolar och vårt matbord med stolar, matstol åt barnbarnen osv. Alltså allt sådant som används och behövs i det här huset.

Janne var snäll, som vanligt. Den här boken fick jag i fredags av honom:

Jättetrevlig och alldeles som ny! Ett riktigt fynd! Men nej, inte tänker jag virka såna där skydd till höstens äpplen. Jag vägrar!

Nu dags för lite stickning och fortsätter det att regna, så blir det ännu mera stickning!

Vernissage

Igår vet ni var vi riktigt "konstiga" med dubbelmorfar och hans storasyster. Vi var nämligen iväg på vernissage! För min svägerska var det första gången i livet som hon besökte ett sådant evenemang och dubbelmorfar trodde också att det var första gången för hans del. Men han har rätt dåligt minne ibland, så det kan man inte med säkerhet säga om det var debut för hans del med. Själv vet jag med säkerhet att jag har deltagit i många sådana tillställningar. Och det har handlat om öppnandet av allt från hantverksutställningar till smyckes- och konstutställningar.

Vi startade vår konststudie i den västra grannstaden. Där har de någonting som heter Hidden Porvoo och som finns gömt runt om i stan.

Det handlar om konst av återvunnet material.

Och här är ett sådant konstverk på Uusiokeskus (Återvinningscentralen) vägg. Gissa vad konstverket är gjort av? 

Jo, gamla uttjänta gummistövlar! Så nu vet ni vad ni kan ha dem till! Det här har till och med blivit filmat av Yle.

Och när vi nu var där vid Uusiokeskus, så passade vi på att ta oss en snabbrunda. Snabbrunda för att den Glada Pensionären satt ute i bilen och vägrade komma in! Hon gav oss 15 minuter. Det tog 17, för dubbelmorfar måste ut i bilen efter lite småpengar, då jag hade gjort av med mina egna.

Jag gladde mej åt att få träffa Janne och att hitta läsbart i bokhyllan.

Jag kom hem med fyra böcker, varav jag ska läsa den här till först. Man kan ju alltid hoppas på att man skulle bli vis. Men det finns inga garantier. Då och då får jag för mej att nu är det dags att rycka upp sig och göra den ena livstilsförändringen efter den andra, men så händer något oförutsett och plötsligt har jag glidit in i mitt vanliga trygga mönster igen.

För tre böcker med hårda pärmar, den här pocketboken och två finska sagoböcker betalade jag futtiga 3 €!
Dubbelmorfar undersökte gratisbordet, som jag endast rusade förbi, för jag ska ju inte ha någonting.

Han kom ut med de här styrox (frigolit) grejerna.
- Dom här behöver du och M när ni ska börja julpyssla, sade han triumferande.

Och till M styrde vi kosan för att avlämna sagoböckerna och hälsa på henne och familjen en liten stund innan vi hastade vidare västerut. Vårt mål var Sibbo institut. Där var det vernissage på utställningen Katse - Blick. Det är fråga om fotografier och cyanotopier.

Tidigare på måndagen hade där varit öppet hus, så det gick att titta in i de olika klasserna och bekanta sig med olika kurser. Dubbelmorfar styrde stegen ganska resolut mot en liten vävstol i övre våningen efter att ha beskådat de utställda verken i nedre våningen och i trappuppgången.
Själv tittade jag in i praktiska rummet.

Där höll man bland annat på med spinnkurs.

Och så ska det bli en kurs i Ecoprint. Den skulle jag gärna vilja gå på. Då skulle dubbelmorfar kunna dra nytta av de två gamla saftmajorna av aluminium, som han fick för ett tag sedan. Men det är ju den där lilla tidsfaktorn, som spökar.

Det absolut bästa är ändå den här återvinningshyllan! En sådan behöver vi nog i stan också, inte sant?

Tänk nu, andras "skräp" blir din gyllene skatt.
- Får jag verkligen ta det här garnet, frågade den glada pensionären mycket förvånat.
- Javisst, du hörde ju vad läraren sade.
- Men stickorna också då?
- Jo, varsågod bara.
Så nu har vår GP ett större nystan vitt garn och ett mindre vitt med rödrosa "priplor" alltså avlånga prickar. Och med stickor nr 4, så kan det ju nog bli till exempel en kattfilt! Ska bli spännande att se resultatet.

Och apropå katter, den senaste kattdisktrasan hittade ett nytt hem idag. Här går det fort undan!

Idag har jag för övrigt stretat på här hemma framför datorn, innan jag på kvällen körde in till stan för att jobba lite grann. Och nu börjar det småningom bli dags att släcka ner här och njuta lite innan det är dags att lägga sig med Stefan Einhorn.