the woods.

Skogen om helgerna var det ju. Sagt och gjort. Vi packade en och annan älva i bakfickan och min pappas fiskarryggsäck full med matsäck. Den var visst min farfars, den där ryggan. Otroligt nog. Men de var vackrare förr. Alla gånger.

Det är något alldeles särskilt fint att lindas in bland en massa grön mossa. Den är hemskt fluffig och mjuk när allt kommer omkring. Det är ju lätt att glömma sådant, hur det känns på riktigt. Det är väl inte det att vi aldrig hängt i skogen men inte alltför ofta, ska erkännas, har vi mest bara stått i en skog och liksom bara känt på´n.

När jag var liten hängde vi rätt ofta i skogen. Det var Skogsmulle och sommarstugan som låg där mitt i alltihopa. Pappa och jag satt då och då på kalhyggen när det började skymma. Vi väntade på älgar och andra varelser. Vi kunde ju verkligen inte veta om något skulle dyka upp. Men om man var så knäpptyst som man bara kunde och nästan inte andades så kunde det hända, där man minst anade. Ett knak och ett barrknäpp, sedan stod den där alldeles bakom oss. Det var sannerligen magisk. Om än pirret innan var minst lika spännande. Jag har aldrig suttit på kalhyggen med mina kids. De hade nog smällt av om de hade haft en älgtjur på lur bakom axeln.

Men alltså. En höstskog. Borde kanske vara någon slags lag på den där.

En promenad bland guldiga löv.

 

Min man hade bestämt att vi skulle leta skatter. Geocaching! Så bland 19 myrstackar (räknade Nomi till) och tusentals stenar och miljarder löv började vi leta.

Första skatten! Ett hemlig meddelande om att rädda Arktis.

Det här var ju vår första geocaching och det var minsann något alldeles extra. Nu funderar vi som bäst på vad vi ska gräva ner härnäst. Och vi måste ut och leta igen, under stenar och barr förr det var sannerligen lite knivigt mellan varven. Jenny från Dosfamily geocachade också igår såg vi på instagram, fast i Skåne.

I vår skog fanns det spångar. Flott.
Åtminstone när snön smälter om våren.

Det är ju svårt att fatta att de gjort den alldeles själv. Och börjar man att tänka hur stor världen är för en myra då hisnar det lite. Tänk bara på själva barret.

Snyggrygga anno 1960.



Vi befann oss i en lajv-skog.
I sådana skogar kan man hitta bord och vädigt sneda bänkar.

Det är jättesvårt att inte plocka upp kameran.
Lövverk kanske är det bästa som finns när det kommer till bild.

 

Naturen är dramatisk mellan varven.

 Vi hittade en lajvby.

Här är någon som är sugen på lajveriet,
det blev juprecis  inte mindre efter det här skogsbesöket.

Katrineholm sägs ha en riktigt bra barnlajv.  Karin som driver Pysselbolaget berättade en gång att den är poppis till tusen.

  

 

Alltså. Den här byn mitt i skogen. Vi var ju tvungna att smyga runt lite.

Här var det ganska läskigt med djurhuvuden på vakt.

 

Men det var ju väldigt lätt att bli sugna på den där andra världen.

En show är aldrig långt borta.

 

Inte så lite magiskt mellan trädstammarna. Kanonen fick vi nog inte röra men vi var bara tvungna att se var man skulle stoppa krutet. Eller mossan då.

 

 

 

Verkligheten is calling. Ur en älva...

 

Fint.

 

" På de första löv som singlar sitter

Smådjur och det hörs ett evigt fnitter

De håller fast i lövens kanter

I vindens kast och de flest är tanter

Men annars skulle löven inte gunga

De fnittrar mycket men kan inte sjunga "

 

Bebbe Wolgers  Olle Adolphson  -  Okända djur

 

 Tack för titten säger vi.

We´ll be back.

 

ändebols gård.

 

 

Jag tror jag bestämde mig i helgen som var. Att från att alltid sökt mig mot städer och stadsbrus när energin är som minst, så gör vi tvärtom den här hösten. Helt raka motsatsen. Jag tror  på de där ställena i skogarna. Kanske djupt in bland barr och granar där det mystiska liksom finns av sig självt, trots att allt bara är helt naturligt. Eller bland fälten för att friheten känns så nära just där. Eller påbylsade för en bryggfrukost när sjöns mörka vatten kluckar under oss, månaden innan det stilla fryser till is.

 

Så får det allt bli.

 

 

 

Och lite utflykter också. Till de där sagolika ställena som finns ett par skogar och några svängar från där vi bor.

 

I lördags for vi för fika på Ändebols gård som ligger mittemellan Nyköping och Katrineholm. Ett litet lantbruk som drivs ekologiskt och småskaligt. Med gårdsbutik och café. Så härligt något kan vara.

 

Såklart promenerade vi runt i växthuset. Här växer våra absoluta favorittomater, som till och med är godare än våra egna. Som tur är kan man hitta dem på närmaste Ica här där vi bor, om man inte alltid har vägarna förbi.

 

 

Liv fick en kompis. Som senare skulle visa sig bli några extra av samma slag.  

 

 

- Har du tänkt på kattögon, mamma?

Det har jag faktiskt, på det märkliga.

 

 

Vi finfikade med mormor. På zuzzhinikaka, blåbärstårta och bästa glassen. Caféet håller öppet då gårdsbutiken är öppen, oftare på sommaren såklart men helger även under höst och vår.

 

 

Allvarssnack kan man tro men det var mest något om solen.

 

 

Min mamma berättade historier om blommor och Humle. Och jag funderade på om jag någonsin tänkt  på att Humle har som små gröna kottar.

 

 

Men det allra mest häpnadsväckande var nog ändå Lejongap.

Man hör ju redan på namnet var det barkar.

 

 

Viggo kunde liksom inte riktigt släppa det hela och ville verkligen att vi alla skulle förstå storheten. Att humlan liksom slukades av själva blomman när den sög sin nektar, för att sedan släppas ut igen.

 

Helt magiskt ju.

 

 

 

Så kom den första.

 

 

Är det någon som fattar tjatet som kom minuten efter?

 

 

Efter Lejongapet (som låg i säkert förvar i fickan) drunknade Viggo i rosendoft. Och på vägen hem sade han att han hade fått ett nytt intresse. Blommor. Jaså, se där! Vi får väl se hur länge det håller i sig.

 

Fast det är lätt att falla dit, jag håller med.

 

 

 

Gårdsbutiken är full med bra saker. Och väldigt goda. Både från den egna gården och närliggande gårdar med samma tänk och krav. Grönsaker i högar såklart, bröd och ägg.  Och tomaterna sen då! Av någon högst märklig anledning så fick jag inte en enda bild på just tomaterna. Lådor med olika sorter, smaker och former. Man säljer även egna köttlådor och lammskinn.  Bara eko, lokalt och småskaligt.

Lyx-shopping.

Nu fanns det ju inte bara en liten kattunge utan tio, tror jag bestämt att det var. Kanske var det lite oklart för de ville rymma mest hela tiden. Men inte så långt, bara dit spänningen var på topp. Där buset hägrade som mest. Mest under en buske eller upp i ett träd. Här ska de fångas in men det går sådär.

Snacka om poppis.

Fast när allt kom omkring så sprattlade den lilla kattungen så mycket mer

 när den hamnade hos Nomi.

Mina barns önskningar går just nu mellan katt, hund, akvariefiskar, hamster och såklart även en och annan vandrande pinne skulle räcka. Och nej, säger jag sådär bestämt (och ibland njaee inte lika bestämt) medan deras far är av motsatt inställning. Ni ser ju själva. Att han senare under kvällen fick som en allergisk snuva pratar vi inte om.

 

Och hönorna. Kommer ni ihåg önskehönorna ? Tyvärr blev det inga den här sommaren men jag lovar att det smids en och annan plan där i solen...

 

Som sagt utflykter får det bli. I Sörmland. Det finns mycket fint i skogarna. Tänkte att det kanske kan få en egen kategori om ni har vägarna förbi. Får väl heta Sörmland kort och gott.

Här hittar ni all info ni behöver om Ändebols gård.

Öppettider varierar efter säsong men hemsidan uppdateras hela tiden med vad som gäller. Helgöppet just nu och julmarknad framåt december.

 

Man finns även på Facebook.

 

 

 

onsdags-tur.

Vissa tar ett bad. Andra springer tre mil. Eller en halv. Men mitt bästa för att städa upp bland tanke-snurret är att ta en liten runda. Bland loppisar. Eller loppisar och loppisar. Det låter lite simpelt. Men min tur är ut till

Augustas i Vännevad, tillbaka till stan och Möbelmagasinet och Von Rosens Antik. Överallt så tänker man väldigt bra och där är alla hemskt snälla också.

Idag spanade jag mest efter något jag är väldigt förtjust i. Det har lite att göra med det gröna på bilden.

När jag kom hem så kom jag på att jag faktiskt tycker om den smala washi-tejpen. Och det har verkligen ingenting med loppisar att göra och är inte särskilt spännande heller. Men jag kunde inte låta bli att fundera över varför jag tidigare tyckte den var så fruktansvärt onödig. När det i själva verket är precis tvärtom.

Och som grädde på moset denna perfekta onsdag så har jag köpt ett kamerastativ. Jag som aldrig har använt ett stativ (bara en gång till låns) och som har byggt ett eget med vårt jätteåbäke till stege om det har varit tvunget. Och där är ju vinkeln en aning begränsad. Rakt fram och inget annat liksom. Och så har jag införskaffat en sådan där fjärrkontroll. Lyxigt värre faktiskt.

it`s all about vintage.

Äsch, vi kan väl köra en liten lördagstur by Mokkasin istället. Direkt från Augusta Antik & Tapetserarverkstad.