Är så välkomnande att jag knappt vågar stiga in. Kanske väntar Jude Law på mig bakom dörren?
Nu tar vi en tyst minut och beundrar lyktan jag gjorde iordning av tre humlestörar som virades ihop med lite hamparep. Pysselnivå: plättlätt.
Är också så självgott nöjd över att jag hittade två helt oanvända ljusslingor på loppis, ursprungligen från Clas Ohlson. De har fått komma upp vid farstubron. 50 kronor för 21 meter slinga. Som hittat!
Ikväll är det tjugo minus ute och jag har precis kommit hem från syjunta med tjejerna. Åkte dit trött, håglös och ganska grinfärdig. Åkte hem med skrattet bubblande i halsen och en viss heshet efter alla flatgarv. Så tacksam för Stina och Ulrika och vår ocensurerade syjunta där krassheten regerar.
Nu ska jag göra en sista brasa i vedspisen och sedan krypa ner och sova.
Peppar på morgondagen. För då ska jag baka vörtbröd med Uffe som är hemma sjuk från förskolan. Sedan ska jag slå in paket. Gjorde mina sista inköp idag nämligen. Så nu är det klappat och klart.
Spelade in podd igår och gick direkt ut på en promenad efteråt. Klockan var halv fem men det hade varit mörkt i flera timmar redan. Halv fem på sommaren har dagen knappt börjat, den långa ljusa kvällen ligger framför en full av möjligheter. Halv fem i december vill jag gå och sova men gick ut istället. Ut i den knarrande kalla nysnön, med månen som kastade långa skuggor. Ut för att gå av mig rastlösheten efter dagens krångel med vabb och strömavbrott.
När jag kom tillbaka hade Bertil kommit hem från skolan. Han har astronomi på schemat varje dag just nu och lär mig hur man navigerar efter polstjärnan. En passande sysselsättning i december, när det enda man riktigt ser är stjärnorna.
Åh nu har jag äntligen fått hem min nymålade ytterdörr! Tvekade länge kring färgen. Vad skulle jag ha på dörren? Ville ju köra på något kul och nytt nu när jag ändå renoverade den så grundligt. Inte samma gamla gröna igen. Bad Ulrika om råd, hon har ju färgsatt själva verandan. Tillsammans hittade vi nyansen Bergsblå från Ottosons. Bingo!
Blå som bergen. Vilken slags blå är det nu igen? Jo, det kan jag tala om för dig.
Det är den här! Och jag är så glad i min nya bergsblå dörr som verkligen är som ett smycke på verandan. Vackert med de gröna rutorna också.
Vi backar litegrann och kollar på helheten. Har hela hösten haft en vision om hur jag skulle dekorera min entre och uppfart inför jul (ja, det är sånt jag ligger vaken och tänker på om kvällarna). Med röda vimplar, granris, äpplen och julgranskulor. Och dessutom skulle jag skaffa en julig portal i häcken. Så att man verkligen kliver in i den juliga vintervärlden när man går igenom den.
Portalen köpte jag för några hundralappar på Cdon av alla ställen. Och klädde in med en ljusslinga. Sedan virade jag fast granris runtom.
Och hängde upp några stora klockor högst upp, fyndade för en tjuga på loppis. Fast de hade gärna fått vara ännu större. Allting blir så pluttigt utomhus och man måste verkligen ta i för att det ska märkas. Sedan körde jag en ståltråd genom några äpplen och knöt fast i portalen. Ska se om jag också hittar ett brett rött band, kanske tolv centimeters bredd eller så, att göra en enorm roset högst upp på alltihop.
Vackert från båda håll.
Det är så belönande att ha en vision och sedan lyckas få till den som man önskat. Känner mig verkligen kreativt lycklig när det sker.
Den helröda vimpel är gammal från Indiska. Men jag ville ha mer mönstermix, så förra helgen sydde jag ett flaggspel med olika rutiga tyger.
En härlig, färgglad missmatchning.
På dörren har jag hängt små bjällror som pinglar välkomnande när man stiger in.
Julgranen på sitt lilla bord lyser så fint.
Och en ullgardin med både blått, rött och grönt har hängts upp vid fönstret. Ger lite värme och botten till allt ljust och isigt.
Så skönt att ha fått tillbaka ytterdörren och i ett sånt fint skick dessutom. Är så glad för att Johan fått ordning på den. Nu väntar jag bara på dörrarna till vardagsrummet som han håller på att renovera. Där en ruta varit pangad sedan fem år tillbaka.
Inte blir julstämningen mindre av att det nu kommit en himla massa härlig pudersnö också.
Här har jag påbörjat något slags arrangemang som inte blivit klart. Med tallris och äpplen och röd lykta. Något mer ska till, men vet inte riktigt vad. På loppis fann jag i alla fall ett par röda barnskidor och de passade perfekt in här.
Till och med sparken matchar ju.
Det ska bli roligt att se hur den bergsblå dörren tar sig ut i sommar, med det gröna taket till och blommor fulla trappen. Färger och att leka med dem gör mig så glad!
Det enda “tråkiga” är ju att man direkt ser hur slitet allting annat är. Till sommaren blir det till att måla dörrfodret och bättra på fönsterfärgen. Samt måla insidan av dörrkarmen i blått. Just nu har den samma gröna nyans som den förra dörren nämligen…
I lördags inleddes dagen med städning av huset. Sedan kom farmor och kusin Felicia ut och hälsade på.
Tomtegröt till lunch, samt vörtbröd med skinka och senap.
De bästa helgerna är de när vi har besök. Alltid mysigt. Man anstränger sig som lite extra.
Jag hann dock inte göra så mycket med gästerna, för jag var lite uppskruvad och nervös inför kvällens luciatåg.
Åkte på rep och vid sex var det konsert i vårt lilla bönhus. Absolut en av decembers höjdpunkter att först samlas och repetera några gånger inför. Sedan öva på själva konsertdagen och sedan byta om i ett trångt källarutrymme där damer i olika åldrar bytlånar locktänger, pudrar näsan, repeterar stämmor och knyter glitter om magen och håret på varandra. Och så stjärngossar från åldern småpojkar till pensionärer, som hukar under sina strutar i den låga taköjden. Pirrigheten inför. Och sedan själva tåget.
I publiken satt grannar, vänner och till och med kompisar från stan. Ja en massa människor jag tycker mycket om. Sedan lästes som vanlig julevangeliet på bondska och så avslutades det med några jullåtar allsång.
Vet inte vad som hänt som gjort mig så blödig. Men det blir värre för varje år och nu har jag börjat snyfta i luciatåget jag själv är med i. För det är så speciellt att se publikens lyssnande ansikten. Människor som hemlighetsfullt håller tillbaka sin gråt, torkar tårar och kysser ett barn i pannan. Eller matt lutar huvudet mot sin partners axel. Så mänskliga, sårbara och vackra och det får mig att känna samma känslor som när jag skrev den här texten.
Det är också någonting så fantastiskt i att vi samlas och lovsjunger Gud. Lovsång är ju så tätt förknippat med kyrkan och “vanliga” gudstjänster. Men vid jul så sjunger alla om frälsaren som är född och kristus som till jorden är kommen och allt är så berörande stämningsfullt.
Efteråt var det kyrkfika och samkväm och då tänkte jag på vilken evig tur (eller Guds försyn) att jag hamnade i just den här byn av alla byar där vi hade kunnat råka köpa hus. Här där jag känner mig så självklart hemma.
Vi diskuterade hygien och elpriser och hur tur det är att vi bor där vi bor så att en dusch inte kostar 23 kronor. Min son klargjorde då för alla med högröstad stämma.
-Det hade inte gjort något för vår familj. Jag har ändå inte duschat på tre veckor.
Bertil stal min kamera och gick runt och fotade suddiga bilder. På småbrorsor.
På vinterbyn
På fem personer som jag älskar väldigt mycket.
Och på mig i min Carola-kappa och Willyspåse. Min kamera håller förresten på att kajka ihop alldeles. Måste köpa en ny. Helst igår.
Vi åkte hem och såg på film i soffan. Den norska filmen Snösyster, baserad på boken med samma namn. Den läste jag för pojkarna för flera år sedan och den var helt otrolig. Sorglig, gripande, vacker och med de mest fantastiska illustrationer. Och nu har den alltså blivit film och jag kan verkligen rekommendera den! Minns inte sist jag grät så mycket till något jag såg på teve. Finns på Netflix.
Så blev det tredje advent-frukost. Är tokig i denna rufsiga lilla fotsittare med tår som färskpotatisar
Mysigt med tända ljus och pepparkakor.
Var helt snurrig av trötthet efter lördagen, så det krävdes många koppar kaffe.
Ute visade termometern -17 grader.
Och verandan var täckt i iskristaller.
Snart gjorde vi iordning oss för att åka på julmarknad.
På gården står julgranen jag huggit på vänt. Snart översnöad.
Barnen var ordentligt påbyltade.
Så härligt att åka på en riktig julmarknad i vacker miljö.
Vi var där strax innan de öppnade, för att hinna hugga för oss av det goda brödet i bagarstugan.
Stötte på Fröken Frida i vimlet. Tog en bild av henne.
Och hon tog den här bilden av mig. Jag hade på mig den päls som jag fann på loppis i höstas. Skönaste, varmaste kappan jag ägt. På benen hade jag försvarets benvärmare i ylle som jag haft i säkert trettio års tid. Så skönt när man har kjol. Brukar dra upp dem till skrevhöjd och så får de kasa ner bäst de vill.
Barnen fick köpa karamellstrutar
Och jag köpte lite saker till mig själv.
Min kompis Emils mamma har lovat mig att jag ska få komma och lära mig baka i hennes bagarstuga. Det ser jag mycket fram emot att göra i vårvinter. Nu beundrade jag istället arbetet här.
Enorm deg som bakades ut
Och gräddades undan för undan.
Skönt att vara i en varm bagarstuga när det är så kallt ute.
Det myllrade av bekanta och obekanta
Jag köpte julklappar till folk och fä.
Trevligt med kransar av ull. Borde testa att göra – har ju fortfarande ull kvar i gömmorna.
Felicia köpte en knäckklubba
Och sedan spanade vi på när pojkarna gick hinderbana
Vilket som alltid slutade i tandagnisslan och gråt.
Då fyllde vi på med fika
Fanns ju en hel del att välja på.
Skönt att tina tårna en stund
Och värma sig med glögg
Sedan åkte vi hem igen.
Mjukkakkun, honung, brända och kanderad mandlar, havrekex och torkat renkött. En fin fångst.
Vi fikade skinkmackor med senap och sedan la jag mig på soffan och tantlurade
Medan alla tre pojkar snörade på sig skidor och försvann ut i skymningen med Essa.
Till middag blev det långkok, köttsoppa med klimp. Den mat man vill ha under kalla dagar.
Sedan skjutsade jag Felicia till bussen och tog en långpromenad i yrsnön med min syster. Och avslutade sedan kvällen med att tillverka den här fina saken av humlestörar, som jag gått och drömt om. Imorgon ska jag pluppa i ett ljus, så att det lyser välkomnande.
Så peppad för imorgon kommer vi också att få tillbaka vår ytterdörr efter att ha levt med plast för dörren i en månad. Ni ser den ju skymta där bak. LÄNGTAR som om det var julafton! Då ska ut och dekorera farstubron med vimplar och kransar och annat fint…
I år har jag prytt verandan med en julgran. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare år? Är ju så otroligt välkomnande när man stiger in genom dörren och möts av denna syn. Det är en ganska hög gran – typ 1,5 meter. Men det är ju nästan fyra meters takhöjd här inne så trots att jag ställt den på ett bord ser det ut som en liten adventsgran.
Har dekorerat den med hemmagjort pynt och oömma pumlor i plast.
Just eftersom att dörren kan blåsa upp eller gäster trängas på verandan.
Man vill ju inte att någon ska råka stöta i och känna sig dum om det rasar ner.
Har också hängt två julstjärnor på verandan och fyllt på min fotogenlykta. Förut har jag haft lysande kransar här ute, men de lös så svagt. Jag vill ju att det ska vara ordentligt ljust så att verandan känns “bebodd” fastän det bara är en farstu.
Min snölykta står också här och lyser. Den jag gjorde till SVT alltså. Ser så verklig ut att man riktigt hurvas när man går förbi.
Min riktiga julgran tar jag in nästa söndag. När vi firar jul borta brukar jag ta in den någon veckan innan jul för att alls hinna njuta av den. Men när vi firar jul hemma vill jag vänta in i det sista. Så jag tänkte ta in den efter att jag julstädat huset som vi planerar att göra nästa helg. Ska linoljeskura golven på nedervåningen och efter det får julgranen komma in.
I måndags var jag på SVT på morgonen. Fixade och förberedde för inspelningen.
Min och Susannes kombinerade klänningshög. Synkade för inspelning.
Rekvisita-hö
Susanne fångade mig i preppen. Vi spelade in hela dagen och sedan var jag helt sluuut. Ingenting gör mig lika trött som att spela in teve.
På tisdagen var jag inne i stan och gjorde ärenden och fick undan lite skrivjobb. Letade rekvisita och fann rekvisita. Det är i skröfslådorna det är roligast att leta. Ingen riktig loppis står utan skröfslådor!
Avslutade tisdagen med ett gympass. Hade absolut noll pepp och var nästan helt övertygad om att jag skulle hoppa över det. Men mutade mig själv med att jag fick träna precis vad jag ville och exakt hur lite som helst. Så då klarade jag mig igenom
Och sedan tog jag och Stina en mysig kvällspromenad i månskenet. Pannlampor var överflödiga. Därefter var det godnatt.
På onsdagsmorgonen hade jag en fotograf från DN på besök. Ett reportage som kommer i tidningen den 21a december och vi fotade i flera timmar. Länge sedan jag släppte in en tidning hemma hos mig, jag föredrar ju att dokumentera själv.
På eftermiddagen var det luciatåg i byns bönhus. Det brukar vara på mornarna, så det här var något nytt. Stämningsfullt. Folke läste en vers och Uffe ropade
-Hokka!
För att fånga brorsans uppmärksamhet. Det har blivit hans smeknamn också i skolan. Uffe kunde inte kunde säga Folke när han var liten så han kallade brorsorna för Betty och Hokka. Det sistnämnda fastnade.
Blir så rörd av de spröda barnrösterna, mäktar knappt med. Efteråt var det julbasar på skolan där vi köpte alster barnen skapat och massa gott fika.
På torsdagsmorgonen var det dags för nästa luciatåg. Nu på förskolan. Samling 07.45
Så fruktansvärt söta ungar.
Uffe tog i för kung och fosterland.
Salta gänget. Äldst på förskolan. Även sista lucian jag bevistar på förskolan. Efter tolv år med småbarn är det nu slut. Snyft!
Efter lucia skyndade jag mig hem för att göra undan mer skrivjobb. På lunchrasten plockade jag fram tomtesamlingen
Och på eftermiddagen kom fina fröken Frida på besök.
Frida tog en bild på mig. Hade på mig min favoritklänning från Lump Studio. Extra lämplig när man vill kunna äta ohejdat.
Jag bjöd på glögg som lagrats sedan 2023, saffransbullar, två sorters pepparkakor samt fudge som Susanne bakat.
Plus marmeladkulor. Antingen älskar du eller hatar dem. Men hatar du dem så hatar jag dig för detta är det godaste som finnes.
Fint att sitta och surra med en vän
Essa ville dock hela tiden lägga sig i och ta del av gemenskapen
Påstridig typ.
Jag och Frida hade så mycket kul att prata om, som vi alltid har när vi ses. Väldigt värdefullt att ha någon att kunna dela jobberfarenheter med och få lite input på det man själv håller på med. Ibland vet man ju inte om man håller på att bli galen.
Folke hade hämtat Uffe på förskolan och traskat hem så att de kom lagom till fikat.
-Va är fröken här? Va, har ni fika? Va, va, va får vi va med?
Alla mina barn har haft Frida som fröken på förskolan och hon är en stor favorit kan jag säga! Skojig, snäll, trygg, påhittig och så himla rimlig människa i allmänhet. Det var faktiskt så vi blev vänner, när Frida vid hämtning alltid på ett väldigt roligt och drastiskt sätt återberättade var Bertil pysslat med under dagarna. Aha, här har vi någon i min smak! minns jag att jag tänkte.
Jag har fortsatt arbeta med julmaten. Jag vet inte hur ni fungerar men ofta när jag ska storstäda eller laga mat tycker jag att det är härligt att gå in i det rent estetiskt. Man kan ju laga mat i lysrörets sken, med träningstights och håret i en tofs. Inget fel i det såklart. Men det är roligt att tända ljus, göra fint och ta på sig något husligt och rejält.
Beskrev det så här en gång i ett inlägg:
“»Mamma varför leker du aldrig?« frågade min son mig en dag. Men jag leker ju jämt! Mitt hus är mitt fullstora dockskåp som jag ständigt möblerar om i. Mitt arbete är lek från morgon till kväll. Och så leker jag med olika roller för att hitta kraft och inspiration. När jag behöver tuffa till mig leker jag Pippi Långstrump, när jag lagar middag och hanterar fem kastruller samtidigt är jag en fransk stjärnkock. När jag bokför leker jag kontor och när jag tränar längdskidor är jag Charlotte Kalla i OS.
Bomullsklänning, träskor och klädnypor i fickan har jag när jag ska göra jobbiga hushållssysslor. Då leker jag Rut Nilsson, min egen kära mormor – som satte en bulldeg, svabbade ett golv och sotade en vedspis innan någon annan ens vaknat. Som arbetade och gick an och aldrig verkade trött eller tyckte synd om sig själv. När jag leker Rut räcker orken alltid till.
Jag tycker knappt jag gör annat än att leka. Det är det som är att vara vuxen. Jag bara leker att jag kan och vet något, imiterar andra vuxna och hoppas att aldrig bli ertappad.”
Så nu när jag lagade julmat lekte jag mormor Rut. Jag gjorde långkål efter gammors recept, samma som finns i Underbara Vinter.
Man tror att det ska bli så mycket, men det sjunker ihop till ingenting när det är färdigstuvat.
Sedan hackade jag vitkål
För att göra brunkål. Även det efter gammors recept och även det finns i Underbara vinter.
I med soja, sirap, ättika och skinkspad och låt gå på låg temperatur i ugnen.
Ställde ut och lät kallna på verandan. Härligt att ha en extra stor frys där ute vintertid!
Jag har egentligen en massa fler bilder från dagarna som gått. Men det blir för mycket i ett och samma inlägg så jag ber att återkommer med resten imorgon
Nu ska jag krypa till kojs, för imorgon väntar adventsfrukost och julmarknad.
I måndags var jag på SVT och spelade in julpysselklipp. Mitt uppdrag: sprida lite julefrid på Play tillsammans med Susanne och var för sig.
Studion var löjligt fin och jag ville sno med mig allt jag såg.
Gjorde bland annat gammaldags julpynt i form av snöbollar och istappar. De ska egentligen hänga i granen, men min variant är att bygga en inomhussnölykta.
Det är enkelt och roligt och billigt! Några av dessa snöbollar har ju Uffe gjort på egen hand.
Susanne visade härliga julgodis man enkelt kan fixa själv. Och så lärde hon mig mer om sirap och vilken man ska använda när. SVT har inte hunnit få ut recepten än – men tills vidare hittar ni dem på Susannes blogg.
Här kommer lite ögongodis
Från studion
Inte visste jag att det var så snyggt med en gran i en burk med saltströmming? Men det borde jag anat!
Vespaåkande julpynt
Och tomtemasken jag drömmer om att skrämma mina barn med i jul.
Kika in på SVT Play för att hitta klippen, de finns under vinjetten “Godare jul”.
Jag kom in i vardagsrummet när Uffe av en händelse hittat igen mig på SVT Play.
-Mamma du är i teven här. Men jag vill inte se, så jag spolar.
Det är krig i Sudan, Ukraina och Gaza. Strider och oroligheter rasar världen över och mörkret där ute kan kännas nästan overkligt stort och svårhanterligt. Har det någonsin varit svartare? Hur ska det kunna bli bättre?!
I svåra tider är det lätt att missa allt gott som faktiskt sker. Vänliga handlingar av medmänsklighet som utförs varje dag. Personer som i sin vardag gör gott för andra. Vi ser det inte alltid, för att vi är så vana vid det. Men dessa goda handlingar utgör själva grunden för vår civilisations. Och hoppet måste leva om att dessa goda handlingar också ger ringar på vattnet. Att den som får en chans till ett bättre liv också kommer hjälpa någon annan.
Att vara månadsgivare till Läkarmissionen är ett sätt att bidra till gott arbete och medmänsklighet över hela världen. Läkarmissionen finns på plats i några av de allra svåraste konflikthärdarna och de arbetar med frågor som rör hälsa, matsäkerhet och försörjning. Utbildning, sanitet och rent vatten. De arbetar också för klimatet, eftersom klimatförändringar och naturkatastrofer driver på konflikter och flyktingströmmar.
Jag vill rikta ett stort tack till alla er bloggläsare som valt att bli månadsgivare till Läkarmissionen under 2024. Ni är väldigt många. Extra fantastiskt är det eftersom jag vet att många sett sin privatekonomi försämras under året som gått. Ändå har ni valt att dela med er. Så världens största TACK från mig och Läkarmissionen.Här kommer ett axplock av allt gott ert bidrag gör.
I Bukave, Kongo finns ett dagcenter dit unga mammor som har fött barn efter att ha blivit utsatta för övergrepp kan komma. Under gruppterapin får de möjlighet att bearbeta sina svåra upplevelser och träffa andra flickor i samma situation.
I Etiopien, som är ett av världens fattigaste länder, har klimatförändringar ökat förekomsten av extremväder. Där planteras träd som binder jord och förhindrar att den spolas bort vid häftiga regn. Den viktiga trädplanteringen ger mat, virke och möjlighet till försörjning.
I byn Nazaretha i Sydsudan, stöttar Läkarmissionen bybornas initiativ till att bygga toaletter. Tidigare var alla tvungna att göra sina behov utomhus, vilket förorenade vattnet och spred livsfarliga sjukdomar.
I de mest otillgängliga delarna av Kongo distribuerar Läkarmissionen Mpox-vaccin som räddar livet på små barn.
I Lviv, Ukraina driver Läkarmissionen ett Children Care center. Centret delar ut matpaket till utsatta familjer och på centret får barn läxhjälp och mat. När julen närmar sig är centret en viktig plats för att ge barnen en stunds trygghet och lek. En välbehövlig paus från oron över kriget.
I ett transitläger på gränsen mellan Tchad och Sudan finns en toalett på 8000 personer och en vattenkran på 4000 personer. Här har Läkarmissionen nu fått huvudansvar för vatten och sanitet och har bland annat borrat två brunnar, för att säkra tillgången på vatten.
Nej man kan inte köpa sig fri från oro genom att bli månadsgivare. Inte heller löser det alla världens problem. Men för den som väl får hjälpen, blir världen helt ny. Och jag blir glad av att veta att jag med mitt månadsbidrag stöttar en positiv utveckling. Många av de som jag träffade i Addis och som jobbar för Läkarmissionen, har själva varit fattiga och utsatta barn. Men för att de fick en chans till ett bättre liv så kan de nu använda sina liv åt att hjälpa andra.
Och till dig som nu själv vill ta steget och bli givare, vill jag visa min uppskattning genom att ge dig min nya bok Hemmets Almanacka. Bli månadsgivare här så får du den som gåva.
Vi firar ju jul hemma i år och jag har huvudansvaret för maten. Tycker att det är roligt, men väldigt lagom att ordna julen här vartannat år. Då hinner jag ju längta lite mellan varven. Har börjat så smått med de rätter och fikabröd som man kan frysa in. Med betoning på smått, för än är det mycket kvar att laga.
Detta har jag gjort:
Julköttbullar
Kålrotslåda
Saffransbullar
Pepparkakor
I helgen planerar jag att fortsätta med:
Långkål
Brunkål
Rån (till julaftonsdessert, serveras med grädde och hjortronsylt)
Hasankakor samt två till julkakor jag ännu inte bestämt mig för
Nästa vecka tänkte jag göra och frysa in:
Västerbottenspaj
Janssons frestelse
Julgodis 2-3 sorter
Dagarna innan jul gör jag:
Sillarna
Julskinkan
Laxen (om jag gravar den själv)
Sillsallad
Rödbetssallad
Griljerar revbensspjäll
Och på själva julafton gör jag det som man inte kan förbereda. Som till exempel
Brysselkål med honung och apelsin
Sallader
Snitta och steka prinskorvar
Dekorera ägghalvor
Och säkert femton grejer till som jag inte kommer på precis i skrivande stund. Jag gillar verkligen att laga mat till kalas och fester. Om jag bara har gott om tid på mig, slipper stressa på slutet och har bra assistans på själva kalasdagen.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
