Dodecátheon - betoningen ligger på antepaenultima
Terminen har startat och idag ska jag ha min föreläsningspremiär. Det är första gången som jag pratar om just det här ämnet - taxonomi och systematik. Fast framförallt ska det handla om uttal och betoning av latinska namn, något som nästan alla -och då är jag själv också inräknad - har svårt att fixa. Har man en gång lärt sig fel uttal är det minsann inte lätt att lära om. Det är just därför som jag tycker att en sådan här föreläsning behövs.
Sen är det förstås inte så viktigt att man uttrycker sig korrekt efter alla konstens regler, för som alltid när det gäller språk är ju avsikten att man ska kunna förmedla sig - att man blir förstådd. Om du säger
Hevkera eller
Håjtjera spelar inte så stor roll måhända, för alla vet ändå att du menar
alunrot. Men om man nu ska plugga en massa latinska namn, varför då inte lära sig rätt från början?
Vit skunkkalla, Lysichiton camtschatcensis uttalas Lysikiton kamtskatsensis
Betoningen är kanske det svåraste av allt att klara ut. Men grundregeln att betoningen hos flerstaviga ord oftast ligger på
antepaenultima, tredje stavelsen från slutet, är bra att känna till. Alltså säger vi
Lysíchiton, inte
Lysichíton när vi pratar med en skunkkalla. Men det finns förstås många undantag. Dessvärre.
Erica herbacea är äldst men Eríca carnea har konserverats så det namnet gäller
Det kommer också att handla om namnändringar och varför de är nödvändiga och ibland inte lika självklara. Sen har vi ju de konserverade namnen som gör att vi fortfarande kan kalla vårljungen för
Eríca cárnea istället för
Eríca herbácea som det annars borde vara.
Nu återstår det bara att se hur själva föreläsningen förlöper. Jag har inte riktigt hunnit klart med förberedelserna så det gäller att hålla god min.
Tradescántia betonas enligt grundregeln för flerstaviga ord men är lika vacker oavsett uttal
