Gräsligt värre
Särskilt just nu när våren sakta börjar vakna och stadens gräsytor normalt är färgade i avmättade, vackert bleka halmfärger, känns det skrikgröna förstås ännu mer malplacerat. Jag undrar hur någon ens kan komma på tanken att täcka refuger med grön gräsimitation. Då hade det i så fall åtminstone varit roligare att välja en helt annan färg - blått eller gult med röda prickar eller vad som helst - än att försöka att imitera en levande, föränderlig gräsmatta. Det är ju dömt att misslyckas på förhand.
Grön asfalt brukar ju skämtsamt föreslås som ett alternativ till nyblivna villaägare som fått sin trädgård på köpet som ett ovälkommet bihang till själva huset. Men det är ju sagt på skämt medan konstgräsrefugerna faktiskt verkligen existerar. Jag föredrar utan tvekan vanlig asfalt på refugerna framför konstgräs. Asfalten ger sig i varje fall inte ut för att vara något annat än just asfalt, medan konstgräset låtsas vara riktigt gräs.
I vår trafikmiljö har vi redan nog av statiska och döda material. Vad vi behöver är istället mer liv och rörelse, mer av årstidsväxlingar och en varierad, levande livsmiljö som kontrast till sten och asfalt, stål och betong.
Refuger kan planteras med marktäckande blommande örter. Det finns många utmärkta exempel på levande refugrabatter i landet, inte bara i Sävsjö och Enköping. Helt underbart vackra trafikmiljöer får vi om torrängen, stäppen eller låggräsprärien används som tema. Då blir det extremt lättskött, billigt och ack så vackert.
Däremot bör man undvika att plantera traditionella perenner som jättedaggkåpa och kungsnäva i refugerna som man gjort på sina håll i Malmö. Sådana planteringar måste nämligen vattnas under torrperioder.
Plastgräs vill vi inte ha. Men kan det dessutom möjligen bli ännu värre? Man undrar ju i sitt oroade stilla sinne vad nästa grepp ska bli. Steget till att plantera konstgjorda plastblommor i grälla syntetfärger känns tyvärr inte oöverstigligt långt. Hemska tanke!
Plast och asfalt istället för levande, blommande växter i Lund
