Sakta färgas parken i rött och gult

Crataegus persimilis 'Prunifolia' på savannen i Laholm igår

Höstfärgerna har långt ifrån slagit ut i full styrka ännu. På savannen har hagtornsbuskarna, Crataegus persimilis 'Prunifolia', visserligen antagit sin så typiska orangegula ton, men de är ännu ganska ensamma om det färggranna klädombytet.

Itea virginica i stadsparkens woodland

Itea virginica har precis börjat lysa upp i höstmörkret

Fast en och annan av en annan färgsprakare har faktiskt redan tagit på höstkostymen. Det är den lilla nordamerikanska, fuktälskande busken Itea virginica som växer i både parkens woodland och på flera ställen på savannen. Itean blommar under sommaren med långa vita blomställningar och får i september och oktober ofta strålande höstfärger i olika nyanser av rött, purpur och orange.

Gulved, Cladrastis kentukea, har skiftat färg från grönt till gult

Gulveden, Cladrastis kentukea, och korstörnet, Gleditsia triacanthos, har ju faktiskt också i ärlighetens namn redan klätt om till gula stassar, men alla andra väntar ännu någon vecka eller två på det stundande skrudbytet. Nu vill vi snart se rödlönnen, Acer rubrum, Nyssa sylvatica och Oxydendrum arboreum på cat walken.

Lysande röda laternor på savannen

Det är i juni som savannen glöder som rödast. Då blommar både den köttröda, lilla prärieröken, Geum triflorum, eller fjädernejlikrot som det lite menlösare svenska namnförslaget lyder. Men framförallt så är det då som den eldröda scharlakansaklejan, Aquilegia canadensis, lyser upp savannen i Tivoliparken i Laholm.

Scarlakansaklejan är en älsklig, liten varelse med elegant nickande blommor i glesa klasar. Den frösåddes när savannen anlades för tre år sedan och tycks sprida sig mer och mer för varje år som går. När sedan prärieröken blåst ut och scharlakansaklejan slocknat är det andra, högre och stöddigare invånare som tar vid.

Det är temyntor och solhattar, präriemynta och höstöga och så den ståtliga och högresta mexikohatten, Ratibida pinnata. Men dit är det ännu långt och om jag är där när det beger sig, ska jag berätta mer om storperennernas liv och leverne en annan gång.

På savannen blommar scahlakansaklejan bland Zizia aurea, Camassia och Phlox.

Korsört som tål torka - växtporträttet 2

Senecio polyodon, purpurkorsört

Purpurkorsört är en spännande och ännu ganska ovanlig växt från södra Afrika som vi i Sverige kan odla som ettårig eller kortlivad perenn. I Sydafrika växer den på väldränerade jordar, ofta längs bergssluttningarna och tål en mycket torr växtplats i trädgården. På tunga jordar blir den aldrig långlivad, men kan fungera ändå som sommarblommare eftersom den hinner i blom redan första året från sådd. Purpurkorsörten har en lång blomningstid och enstaka blommor kan utvecklas ända tills frosten kommer.

Purpurkorsört på savannen i Laholm, sommaren 2010

I Laholm har den använts som det enda icke nordamerikanska inslaget på savannen. Där blommar den framförallt under juli med kan hålla igång mycket längre än så. På savannen frösår den sig rikligt och i år är det många fler fröplantor än året innan. Savannen i Laholm är ju en geografisk ståndortsplantering och lite temabrott är det förstås att använda en sydafrikan i en amerikansk biotop, men den får väl här ses som ett vackert och välkommet, inkommet ogräs.

Senecio polyodon frösår sig lätt och bildar här stora rosalila moln på savannen

I Sydafrika finns det ett stort antal Senecio-arter. De flesta är gulblommiga precis som våra inhemska korsörter, men exempelvis Senecio hastifolius, S. speciosus, S. umbellatus, S. elegans och S. arenarius har också rödvioletta kantblommor som purpurkorsörten. De två sistnämnda är dock ettåriga.

Kortfakta
Artnamn: Senecio polyodon
Föreslaget trivialnamn: purpurkorsört
Familj: korgblommiga, Asteraceae
Ursprung: Södra Afrika
Livsform: perenn
Utseende: vanligen under knähöjd, tuvat växtsätt, rikt förgrenad, blad smala och lancettlika, strödda, toppställda blomkorgar med vitaktiga diskblommor och rödvioletta kantblommor
Blomning: under sommaren, huvudblomning i juli, kan blomma från juni-september eller längre
Förökning: lättförökad med frö, snabb men utdragen groning vid +20 grader C.
Kan direktsås på växtplatsen. Blommar redan första året efter sådd
Växtplats: helst full sol, väldränerat, tål mycket torra lägen, tål både lätt sura och alkaliska jordar
Härdighet: dåligt härdig, men fortlever genom självsådd, övervintrar bäst på väldränerade jordar
Användning: som kortlivad perenn som kan självså sig eller som ettårig sommarblomma i urnor, rabatter, klippträdgårdar, ängar, savanner, prärier eller fynbos

Parkvandring i Laholm

                   Stefan Person, stadens parkchef, berättar med inlevelse historien om Tivoliparken i Laholm  

Så var det åter dags för årets traditionella sommarparkvandring i Laholms nya stadspark. Om det nu kan vara en tradition redan andra året. Tänk, lika varmt och soligt som i fjol! Men förra året vid precis samma tidpunkt blommade redan ett gyllengult hav av solöga (Coreopsis lanceolata) tillsammans bland böljorna av azurblå berglin (Linum perenne). I år vajade vågorna av berglin helt allena. Men om en vecka eller två kommer det att lysa gultgult på savannen igen.

Mer om stadsparken i Laholm: http://www.laholm.se/bygga-bo/parker-och-lekplatser/stadsparken/stadsparkens-nya-former-under-2008/

                                                       Inga gula Coreopsis i blom ännu i år

Vid mitt senaste besök i Laholm den 11 juni blommade den lysande röda aklejan (Aquilegia canadensis) 

Berglin på savannen 1 juli 2010

I woodlandet har krypflox och blåflox nu blommat över och ersatts av 100-tals Gillenia

Midsommar på prärien

Finns det något bättre tillfälle att skapa en ny trädgårdsblogg än under midsommarveckan? När dagen är som längst, näktergalen som mest galen, grönskan fortfarande ungdomligt finnig och oförstörd och när nypotatisen puttrar på spisen i väntan på sällskap av sill och gräslök? Knappast!

Idag är det dan före midsommarafton och jag sitter på min kammare och skriver det första inlägget till den här nya bloggen. Däremellan planeras höstens projekt i Laholms stadspark. Nästa tillskott i raden av trädgårdsrum efter savannen med glesa träd och sensommarblommande savannblomster, Ifvarssons trädgård med olvon, azaleor och marktäckande perenner och woodlandsplanteringen som blommat och doftat under maj och början av juni, blir en stor blommig fjärilsäng och en vårbacke där vårlökar och andra tidiga perenner ska färga slänten i blåvioletta nyanser. Men först ska politikerna godkänna förslagen - röda som blå.

Prärien i Alnarp har nu mitt i sommaren sitt andra huvudflor - den gyllengula kokardblomstervågen. Tidigare i maj blommade tiotusentals stjärnhyacinter (Camassia quamash) och nu är det alltså dags för Gaillardia att göra entré. Tyvärr dog många plantor efter första vinterns många och långa översvämningar, men nya plantor har frösått sig så om några år kommer det kanske se ut som det var tänkt. Men nu vänder sommaren, ljuset avtar, näktergalen tystnar och snart är det dags för andra prärieperenner att ta över - Echinacea pallida (läkerudbeckia), Heliopsis helianthoides (dagöga) och Liatris pycnostachya (rosenstav) och fler därtill.

Glad midsommar!
Peter

Gaillardia aristata, vildform av kokardblomster