2016

Julplantering till nyår

I år valde jag bort mycket av det röda till jul. Istället blev det vita pappersstjärnor i fönstret, vit duk på soffbordet och när jag planterade i den stora kopparformen valde jag att låta arrangemanget övervägande gå i vitt och grönt. Lika vackert ätt ha på bordet till jul som till nyår. De vita hyacinterna hann aldrig slå ut till julhelgen och hade så varit fallet hade de varit lätta att byta ut. Amaryllisen ställde jag svalt några veckor, då den första knoppen redan kommit upp när jag köpte den. Nu slog den första klockan ut lagom till jul och ännu ett par till är på väg. Just denna sort av Amaryllis Hippeastrum heter Alfresco. Den får vita dubbla blommor, vilket inte är så vanligt, men de senaste åren har man korsat fram många nya amaryllisvarianter, med nya färger på blommorna och annorlunda form på klockorna. Jag köpte två lökar av sorten Alfresco, båda ganska små, men en av dem visar redan tre stänglar. Tillsammans med lökväxterna planterade jag ett par suckulenter, en liten en och en planta muehlenbickia eller slideranka och "plättar i luften", som den också kallas. Växterna har olika struktur och form på både blad och växtsätt och detta ger arrangemanget mer liv. Jag använde mig av två olika sorters mossa, även de med olika utseenden. Julkulorna är arrangerade i små grupper. Om man sprider ut dem en och en ser arrangemanget lätt rörigt ut.
Hemtrevnad Soleirolia soleirolii är en söt växt med krypande växtsätt, som lätt kan pyntas efter årstid. Ett par små julgranskulor, en liten tomte eller som här två vita stjärnor, som jag fäst med nålar med silverfärgade huvuden, och man har snabbt och enkelt ett litet arrangemang. Hemtrevnaden tål inte att torka ut, men vill heller inte stå med rötterna i vatten. Vattna den underifrån och ge svag dos krukväxtnäring vår till höst, mer sparsamt vintertid. Placera den hellre en bit in i rummet än i fönsterkarmen ovanför ett varmt element, så får du glädje av den länge. Tycker du att den växer sig för stor är det bara att ta fram saxen och frisera den. Lägg det avklippta "tussarna" ovanpå lätt fuktad jord och tryck till lite lätt. Placera gärna en plastpåse med hål ovanpå, men lufta då och då.

Nedräkning pågår - Dan före dan före dopparedan

Nedräkning pågår - Inte många dagar kvar nu

Nedräkning pågår

Årets julhälsning

Bilden är tagen 2013, Möllegård, Halmstad.

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Julaftons höjdpunkter då och nu

Julafton är mycket av en barnens högtid, med stor fokus på tomten och mängder med paket, som ibland kan gå till överdrift kan jag tycka. Det är härligt att se barnens tindrande ögon och höga förväntningar över vad som ska hända under dagen. Hela julaftonen väntar de på att det ska knacka på dörren och den rödklädde, gamle mannen med skägg ska kliva in över tröskeln med samma välkända hälsningsfras, som alla tidigare år. "Ho ho, finns det några snälla barn?"
När jag var liten ville jag vakna tidigt på julaftons morgon. Den av oss i vår familj, som klev ur sängen först, fick äran att tända ljusslingan i granen. Den hade vi hjälpts åt att klä kvällen innan, men enligt vår tradition fick ljusen tändas först på julaftons morgon. Under min egen lilla gran, som jag hade i mitt rum, la mamma godis i den röda, stöveln och en Bamsetidning på julaftons morgon. Efter att jag ätit frukost, tittat på jullovsmorgon på tv, segade tiden sig fram. Jag längtade efter att få se Kalle Ankas jul på tv. En nästan magisk timma fylld med tecknad film. På den tiden var man långt ifrån bortskämd med att få titta på barnfilm och tecknat. Besvikelsen var stor de gånger jag och min syster fick se de tecknade filmerna på svart/vit tv hemma hos min mammas mostrar och morbror. Det fanns dessutom ingen möjlighet att spela in Snövit, Askungen och Kalles andra vänner på vare sig videoband eller DVD, så att se programmet i efterhand var inte att tänka på. Jag är fortfarande av den åsikten att denna traditionsbundna tvtimma ska ses klockan 15 på julafton och inte sparas ned för att spelas upp vid ett annat tillfälle.
Utan egen familj har vissa traditioner varit svåra att hålla vid liv. Då jag tyvärr inte har egna barn har jag istället fått glädjas över mina syskon- och kusinbarns förtjusning över jultomtens besök. Mina katter, Ängla och Tindra är nästan som mina små barn. Jag älskar dem över allt annat och jag tycker om att skämma bort dem. De uppskattar att jag bjuder dem på räkor eller något annat, som de tycker är riktigt  smaskigt. Sedan gillar jag såklart att ge dem presenter, oftast i form av olika leksaker. Med åren har jag lärt mig vad de helst gillar att sysselsätta sig med. Jag har köpt mängder med kattgrejor, som jag hoppats att de skulle gilla, men jag har besviket fått erfara att det sällan är de dyraste presenterna, som de gillar allra mest. Så var det även när jag fick presenter som barn. Innehöll julklappen några pennor och söta suddgummin var lyckan gjord. Härom dagen köpte jag ett par julklappar till Tindra och Ängla. Jag åkte runt till några olika djuraffärer och letade efter någon julinspirerad present. Inte för att katterna lär bry sig, men för min egen skull ville jag hitta något juligt. Det fanns betydligt mer att välja på om man ville köpa julklappar till hund. Röda halsband med scarfar, tomtedräkter och mängder med olika tuggben och godis med röda band. Till slut hittade jag två små möss med tomteluvor, som var riktigt söta. Till Tindra köpte jag en tygbanan, hårt stoppad med kattmynta. Hon har ett äpple och en citron i liknande utförande sedan tidigare och de är verkligen Tindras favoritleksaker och i stort sätt det enda som hon bryr sig om bland kattgrejorna. En ny klösbräda i wellpapp fick bli Änglas julklapp. Den hon haft tidigare var välanvänd och förutom att klösa på den gillade hon att ligga och sova på kartongen på golvet. När jag kom hem med mina julklappar la jag dem tillsammans med de andra, som jag köpt tidigare, i väntan på att jag skulle få tid att slå in dem. Nu hade jag i och för sig inte tänkt slå in presenterna till katterna, för då hade jag ändå fått öppna dem själv. Strax därefter hörde jag prasslande ljud från vardagsrummet. När jag tittade in dit fick jag se att Tindra hittat bananen och lekte med den, liggande på soffbordet. Tanken var att katterna skulle få sina klappar först på julafton, men jag hade inte mage att ta ifrån Tindra sin banan, när jag såg hennes upphetsning över att få leka med den. De små mössen, liksom klöslådan ligger än så länge i garderoben, så jag har något att ge dem på julafton. Förhoppningsvis kommer de att få glädje av sina julklappar under julafton. Jag vill ju att mina "barn" ska få en extra rolig dag den 24:e december, då jag tyvärr måste lämna dem ensamma hemma en del av dagen.
Julfirandet har verkligen förändrats med åren och det är nog fler än jag, som inte har kvar alla gamla traditioner, på både gott och ont. Det är väl tur att de flesta slutat upp med att städa och vända upp och ner på större delen av huset före jul. Det dignande julbordet med mängder med sill, syltor och korvar är också ett minne blott, men de sista åren har jag saknat den hemgjorda bräckkorven. Den goda korven, som jag fick vara med och göra redan när jag var barn. Receptet gick i arv från mammas mostrar och det förblev en tradition i flera generationer att stoppa korv till jul. Nu är det tyvärr svårt att hitta någon butik som tar emot och röker korv, så de sista åren har julbordet stått utan bräckkorv. Adventsljusstakar och julblommor är inget jag kan tänka mig att slopa till jul och om jag gissar rätt så kommer tomten på besök även i år, även om pappa har slutat att gå ut och köpa tidningen. Någon i familjen får ta på sig den röda luvan på julaftons kväll och som så många gånger förr kommer tomten. Ho ho, finns det några snälla barn?

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Nedräkning pågår

Julmarknader i advent

Såhär i adventstider är julmarknaderna i full gång. Jag har själv hunnit med att besöka Lilla Böslids och Wapnös julmarknad i Halmstad. För mig hör det julen till att gå på julmarknad och det gör att julstämningen vaknar till liv. Man får provsmaka korvar, ostar, bröd och mycket annat gott från julbordet och folk är förväntansfulla och på glatt humör. Sedan kan man alltid diskutera om det är rätt att ta betalt för att besökarna ska få komma in på marknaden och handla. Jag är ingen storkonsument när jag går på julmarknader, men lite smått och gott brukar jag unna mig och nu senast kom jag hem med en hel del godsaker och en och annan julklapp i mina kassar. På Wapnö fanns många utställare, som utöver mängder med god mat, sålde olika typer av hantverk. Då jag själv varit en kreativ person större delen av livet och pysslat med allt från keramik, pärlsmycken till att måla tavlor, är jag ganska kräsen och inte alltid så överväldigad över vad man får se bland de olika marknadsstånden. Flera utställare i år kände jag igen sedan tidigare. De har sålt samma typ av hantverk i flera år och det känns ganska tråkigt när det inte finns något nytänk. Sedan finns det andra som gör otroligt fina saker, som kräver ett stort kunnande.


















Mitt bland utställarna träffade jag Louise, en före detta arbetskamrat, som jag inte träffat på länge. Förutom att det var väldigt trevligt att träffa och prata med henne igen var det överraskande att se vad hon åstadkommit med sin skaparlust. Det var första gången som Louise deltog på Wapnö julmarknad och hennes alster stack ut i mängden, då det var något nytt. Trots att jag har Louise som vän på Facebook, har hon lyckats väl med att dölja sitt ganska nyupptäckta intresse för att skapa hemsydda leksaker, dockor, julpynt, babykläder och accessoarer m.m. sydda av fina tyger. För ungefär två år sedan köpte hon en symaskin och på den vägen är det. Jag blev verkligen glatt överraskad över alla fina saker, som hon gjort och hade till försäljning. Det var långt ifrån ett hantverk på nybörjarnivå. En del av idéerna har Louise själv kommit på och andra mönster har hon fått hjälp med. Hon hade en hel del julpynt i sin monter, men långt ifrån allt var julinspirerat. De flesta bilderna av Louise figurer har jag fått lov att låna från hennes hemsida www.louand.se. Där hittar du fler fina saker, som hon har gjort och har till salu. Kanske hittar du något passande att ge bort i julklapp. LouAnd design har även en egen sida på Facebook. Den hittar du här.


















För Louise är symaskinen och skapandet inte bara en rolig hobby. Det fungerar nästan lite som en terapi. Hon berättade för mig att när hon syr kan hon för stunden släppa tankarna på sin värk, som ständigt gör sig påmind, och behöver inte lika mycket smärtstillande just då. En hobby, som man har ett stort intresse för, ger inte bara positiva stunder i vardagen. Den kan även bidra till att man mår bättre under tiden som man ägnar sig åt den. När Louise berättade om den positiva effekten av sitt pysslande, tänkte jag direkt på min pelargonodling. När jag planterar, vattnar och tar hand om mina blommor är hela jag fokuserad på nuet och den positiva energi, som pelargonerna ger mig. Även om jag har en riktigt dålig dag och mår extra dåligt känner jag mig alltid bättre när jag får pyssla med mina pelargoner. Att jag sedan blir trött efteråt får jag ta, men oftast finns den positiva energin kvar en stund efter att jag lämnat min odling på balkongen. Det var en liten parentes, som jag ändå tycker är värd att nämna.