Julafton är mycket av en barnens högtid, med stor fokus på tomten och mängder med paket, som ibland kan gå till överdrift kan jag tycka. Det är härligt att se barnens tindrande ögon och höga förväntningar över vad som ska hända under dagen. Hela julaftonen väntar de på att det ska knacka på dörren och den rödklädde, gamle mannen med skägg ska kliva in över tröskeln med samma välkända hälsningsfras, som alla tidigare år. "Ho ho, finns det några snälla barn?"
När jag var liten ville jag vakna tidigt på julaftons morgon. Den av oss i vår familj, som klev ur sängen först, fick äran att tända ljusslingan i granen. Den hade vi hjälpts åt att klä kvällen innan, men enligt vår tradition fick ljusen tändas först på julaftons morgon. Under min egen lilla gran, som jag hade i mitt rum, la mamma godis i den röda, stöveln och en Bamsetidning på julaftons morgon. Efter att jag ätit frukost, tittat på jullovsmorgon på tv, segade tiden sig fram. Jag längtade efter att få se Kalle Ankas jul på tv. En nästan magisk timma fylld med tecknad film. På den tiden var man långt ifrån bortskämd med att få titta på barnfilm och tecknat. Besvikelsen var stor de gånger jag och min syster fick se de tecknade filmerna på svart/vit tv hemma hos min mammas mostrar och morbror. Det fanns dessutom ingen möjlighet att spela in Snövit, Askungen och Kalles andra vänner på vare sig videoband eller DVD, så att se programmet i efterhand var inte att tänka på. Jag är fortfarande av den åsikten att denna traditionsbundna tvtimma ska ses klockan 15 på julafton och inte sparas ned för att spelas upp vid ett annat tillfälle.
Utan egen familj har vissa traditioner varit svåra att hålla vid liv. Då jag tyvärr inte har egna barn har jag istället fått glädjas över mina syskon- och kusinbarns förtjusning över jultomtens besök. Mina katter, Ängla och Tindra är nästan som mina små barn. Jag älskar dem över allt annat och jag tycker om att skämma bort dem. De uppskattar att jag bjuder dem på räkor eller något annat, som de tycker är riktigt smaskigt. Sedan gillar jag såklart att ge dem presenter, oftast i form av olika leksaker. Med åren har jag lärt mig vad de helst gillar att sysselsätta sig med. Jag har köpt mängder med kattgrejor, som jag hoppats att de skulle gilla, men jag har besviket fått erfara att det sällan är de dyraste presenterna, som de gillar allra mest. Så var det även när jag fick presenter som barn. Innehöll julklappen några pennor och söta suddgummin var lyckan gjord. Härom dagen köpte jag ett par julklappar till Tindra och Ängla. Jag åkte runt till några olika djuraffärer och letade efter någon julinspirerad present. Inte för att katterna lär bry sig, men för min egen skull ville jag hitta något juligt. Det fanns betydligt mer att välja på om man ville köpa julklappar till hund. Röda halsband med scarfar, tomtedräkter och mängder med olika tuggben och godis med röda band. Till slut hittade jag två små möss med tomteluvor, som var riktigt söta. Till Tindra köpte jag en tygbanan, hårt stoppad med kattmynta. Hon har ett äpple och en citron i liknande utförande sedan tidigare och de är verkligen Tindras favoritleksaker och i stort sätt det enda som hon bryr sig om bland kattgrejorna. En ny klösbräda i wellpapp fick bli Änglas julklapp. Den hon haft tidigare var välanvänd och förutom att klösa på den gillade hon att ligga och sova på kartongen på golvet. När jag kom hem med mina julklappar la jag dem tillsammans med de andra, som jag köpt tidigare, i väntan på att jag skulle få tid att slå in dem. Nu hade jag i och för sig inte tänkt slå in presenterna till katterna, för då hade jag ändå fått öppna dem själv. Strax därefter hörde jag prasslande ljud från vardagsrummet. När jag tittade in dit fick jag se att Tindra hittat bananen och lekte med den, liggande på soffbordet. Tanken var att katterna skulle få sina klappar först på julafton, men jag hade inte mage att ta ifrån Tindra sin banan, när jag såg hennes upphetsning över att få leka med den. De små mössen, liksom klöslådan ligger än så länge i garderoben, så jag har något att ge dem på julafton. Förhoppningsvis kommer de att få glädje av sina julklappar under julafton. Jag vill ju att mina "barn" ska få en extra rolig dag den 24:e december, då jag tyvärr måste lämna dem ensamma hemma en del av dagen.
Julfirandet har verkligen förändrats med åren och det är nog fler än jag, som inte har kvar alla gamla traditioner, på både gott och ont. Det är väl tur att de flesta slutat upp med att städa och vända upp och ner på större delen av huset före jul. Det dignande julbordet med mängder med sill, syltor och korvar är också ett minne blott, men de sista åren har jag saknat den hemgjorda bräckkorven. Den goda korven, som jag fick vara med och göra redan när jag var barn. Receptet gick i arv från mammas mostrar och det förblev en tradition i flera generationer att stoppa korv till jul. Nu är det tyvärr svårt att hitta någon butik som tar emot och röker korv, så de sista åren har julbordet stått utan bräckkorv. Adventsljusstakar och julblommor är inget jag kan tänka mig att slopa till jul och om jag gissar rätt så kommer tomten på besök även i år, även om pappa har slutat att gå ut och köpa tidningen. Någon i familjen får ta på sig den röda luvan på julaftons kväll och som så många gånger förr kommer tomten. Ho ho, finns det några snälla barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar