Den lilla blåstjärnan

Jag återkommer ofta till texten, som bland annat står på det specialtillverkade läderarmbandet kring min högra handled "Se det stora i det lilla", som är lite av ett motto i mitt liv. Det gäller att ta till vara och värdesätta de små händelserna i vardagen och inte missa det där lilla, som egentligen är något riktigt stort och värdefullt, glädjeämnen som är lätta att missa och rusa förbi. Speciellt i dagens samhälle där det helst ska hända något speciellt varje minut och många eftersträvar att toppa höga krav. Just våren är full av små upplevelser, som gör att jag får små glädjerus. Igår när jag var på väg hem och satt bakom ratten i bilen tyckte jag mig se något i ögonvrån som såg ut som en fjäril. Var det kanske så att jag så gärna ville se årets första fjäril att jag inbillade mig att den fladdrade förbi i periferin. Vid en hastig blick åt sidan, förbi cykelbanan, såg jag den citrongula fjärilen. Varje vår känner jag samma glädje över första fjärilen, vitsippan, humlan, ja listan kan göras lång. För någon vecka sedan fick jag se att några krokus blommade i en härligt intensiv gul färg, utanför dialysentrén på sjukhuset. Där har vuxit krokus i många år, bara några få, men jag brukar titta efter dem varje vår. Oftast blommar de tidigt där, då de står nära tegelväggen, där solen ligger på när den väl är framme. Trots att jag tittat efter krokusbladen var och varannan gång, som jag gått in till dialysen, har jag inte sett dem. Inte förrän nu när blommorna slagit ut. Troligtvis har jag haft för bråttom och rusat ut ur taxin och in genom entrén och på så vis missat det där lilla, som egentligen är något stort och fantastiskt. Jag har även väntat på att de små, blå scillan skulle dyka upp i rabatten intill husväggen. Lagom till påsk hade de kommit upp ur jorden och blommorna hade börjat visa sin blå färg. Idag såg jag att fler blommor tittat upp och flera små stjärnor hade nu slagit ut. Scillan har en förmåga att sprida sig och breda ut sig ordentligt. Tillsammans kan dessa små blommor bilda stora blå hav i trädgården. Under äppelträden i min pappas trädgårdsland brer scillan snart ut sig till en blå matta, liksom under rabatten där hängbjörkarna står. Där hemma har scillan inte kommit så långt ännu och där syns bara små knoppar här och var. Ibland brukar jag gräva upp en liten tuva med scilla ur landet och plantera i en lerkruka. På så sätt får jag möjlighet att njuta av en av vårens budbärare hemma på soffbordet. När de väl blommat ut kan man gräva ner dem utomhus igen. Jag tänker sätta ner de små lökarna utanför vårt hyreshus och hoppas på att de trivs där och återkommer till nästa vår och då i ökat antal. Våren går ibland fortare än vad man vill, så passa på att njuta av allt vackert som den bjuder på i naturen. Det bästa är att naturen inte tar betalt, att titta och njuta är helt gratis.

Inspirerande påskmarknad med mat, växter och hantverk

Pynt i all ära, men vårblommorna är det jag tycker bäst om till påsk.
Här har man satt fast vårlökar, sälggrenar och björkris på en kon i metalltråd.

Påsken firas långt ifrån i samma utsträckning som julen och de få påskdagarna är snart över för i år, men det är en härlig tid för att njuta av några lediga dagar, om arbetet tillåter, och god mat, oavsett om man gör det av ren tradition eller till följd av tron på Jesu död och uppståndelse. Dagarna är ljusare, vårblommorna är vackra stämningshöjare och god påskmat tackar väl ingen nej till. Jag brukar pynta sparsamt till påskhelgen och liksom till julen är blommorna viktigare än massor med pynt.

En annorlunda påskkärring skapad i björkris.

 

Många ägg blir det till påsk och här naturligt färgade
i ett litet rede. Vackert att dekorera med på påskbordet.

Söta små påskkärringar på pinne att sätta i riset eller en plantering.
Se mer på www.silverull.se

I år har jag i stort sett inte pyntat alls i mitt hem, mer än planterat vårblommor på balkongen, men det har blivit påsk ändå utan vare sig ris, kycklingar eller påskmat. Hos mig har det inte infunnit sig någon riktig påskkänsla, men jag har njutit av ledigheten från jobbet även om tre påskdagar inneburit dialys för min del. Jag har haft tid att ta hand om mina blommor och umgås och mysa lite extra med mina älskade katter. Förra helgen besökte jag Lilla Böslid i utkanten av Halmstad, där Hushållningssällskapet åter anordnade påskmarknad, efter att de gjorde uppehåll förra året.

Med decoupage kan man piffa upp det mesta, men servettdecoupage
på ägg var något nytt för mig. Äggen var dekorerade av
medlemmar från Halmstads Hemslöjdsförening.

Tulpaner hör verkligen våren och påsken till.
De går att arrangera på många olika sätt.

Bind en krans av björkris eller forma till ett hjärta och ställ i vas,
variationerna är många.

Utställarna var färre än tidigare och tyvärr var det bara marknad en dag i år. Då den var förlagd till söndagen blev det en kort visit, då söndagseftermiddagarna innebär dialys för mig varje vecka. Även om jag hade ont om tid hann jag med att gå runt och titta på det jag ville se. Några av mina vänner i pelargonföreningen,var på plats för att sprida information om pelargoner och föreningens verksamhet och de hade en hel del sticklingar till försäljning. För att hinna prata med dem en stund i lugn och ro och titta igenom deras utbud av pelargonsticklingar, var jag på plats en halvtimma innan mässan öppnade.

Tönnersjö Trädgård var på plats med mängder av blommor,
passande för färgglada vårplanteringar.

Några av mina vänner från Svenska Pelargonsälllskapet i Halland
informerade om pelargoner och verksamheten och det var ett stort
intresse för de ovanliga sticklingarna, som var till salu.

Tovade ägg på pinne rån SilverUll.

Jag fick bästa tänkbara parkeringsplats då jag kom tidigt och slapp gå någon längre sträcka och det var inga problem att komma in även om klockan inte slagit elva, då marknaden egentligen öppnade. När påskmarknaden slog upp portarna ringlade kön lång och många var det som ville smaka på lokalproducerad mat och titta på hantverk, som mycket gick i påskens tecken. Det såldes och bjöds på lax, ost, kalkongryta, bröd m.m. Bland hantverket var många fina alster skapade av tovad ull i vackra färger, tovade småfåglar, ägg, påskkärringar och hönor, för att nämna några. Där fanns även utställare som sålde blommor, växter och påskris.

Äggmålning var omtyckt pyssel bland barnen.

Vackra höns och tuppar, av rasen Dvärg Kochin, var ett trevligt inslag
på marknaden. Tyvärr fanns där inga små kycklingar att hälsa på i år.

Växtfärgade ägg, tovade ägg och här ägg gjorda av glas.
Att ägg hör påsken till syntes tydligt på marknaden.
Glasäggen kom från Smyckeskonditorn.

Flera barn hade slagit sig ner kring bordet där man kunde måla ägg, vilket verkade vara en populär sysselsättning. Själv valde jag istället att besöka de söta hönorna och tupparna, av rasen Dvärg Kochin, som befann sig i ett eget litet hus. Jag köpte vackra fjädrar i olika grå och bruna nyanser, fjädrar som hönsfåglarna tappat på naturlig väg. På så vis har jag med gott samvete kunnat dekorera med fjädrar i år. Någon fika hann jag inte med och tiden räckte inte heller till att lyssna på något föredrag, men jag var ändå nöjd med  besöket. Jag sa hej då till mina pelargonvänner och hämtade mina kassar, med på tok för många sticklingar, som jag betalt och satt undan och sedan var det dags för mig att köra hemåt med bra mycket mer påskfeeling än när jag kom till Lilla Böslid. Nu är påsken snart över för i år, men jag hoppas att du ändå fått inspiration och glädje av inlägget.

Söta hönor med busig kam.

Påskkärringarna från Humlans Dockkläder hade handgjorda ansikten,
vilket gav var och en sitt speciella utseende.

Många påskkärringar fanns det på Lilla Böslid, men jag såg inga livs
levande och själv lämnade jag kvasten, kopparkitteln och utstyrseln hemma.

Påskhälsning

GLAD PÅSK! Först idag är det egentligen dags att önska varandra en glad påsk. Det är nog inte många som tänker på varför vi firar denna helg. Enligt kristendomen firar vi påsken till minnet av Jesu lidande, död och  uppståndelse, vilken firas på påskdagen och är påskens stora budskap. Påsken liksom julen har idag blivit mycket av en chans för köpmännen att tjäna pengar, men visst är det härligt att, för dem som har möjlighet, få umgås, äta gott och ha det trevligt tillsammans. Härliga vårblommor och pynt är ett plus i kanten.

Vårplantering med perenner och lökar

Det är en härlig tid nu när våren är här och man kan börja fixa i trädgårdar, på balkonger och uterum. Temperaturen stiger och risken för nattfrost avtar. Jag tycker alltid att det är något speciellt att plantera de första vårblommorna, gräva i jorden och få lite skit under naglarna. Då har ännu en ny odlingssäsong tagit fart. Eftersom min balkong är inglasad kan jag börja plantera lite tidigare. Det var flera veckor sedan jag satte de första penséerna. Även om de tål ett par minusgrader tog jag för säkerhets skull in dem någon natt, då det varnades för lite väl låga temperaturer. Penséer kan se väldigt hängiga ut efter en natt med någon minusgrad, men de brukar repa sig fort under dagen. När vi planterar i urnor och balkonglådor på våren är pensén en riktig favorit och jag håller med. Förutom att den brukar vara först ut till försäljning på våren är den lättodlad, tålig och de färgstarka blommorna, som finns i en mängd olika varianter, lyser verkligen upp.

Gyllenlack

Härom veckan hade jag turen att hitta en stor, gjuten planteringskruka, där vi hyresgäster kan slänga trädgårdsavfall. Någon hade tydligen tröttnat på den och ställt krukan där. Jag fick syn på den när jag kom hem med bilen, efter en tur till Blomsterlandet, där jag köpt vårblommor till balkongen. Krukan var lite skitig och i botten låg jord och lecakulor, men det var en kruka helt i min smak, som skulle passa utmärkt till mina nyinköpta blommor. Problemet vara bara att den var så tung att jag knappt orkade lyfta in den i bilen, men skam den som ger sig. In i bilen kom den och sedan fick jag hjälp av grannen att baxa upp krukan till lägenheten och ut på balkongen.

Spetsmössans blommor

Spetsmössans blad

Det visade sig att krukan inte var vattentät, trots att den saknade hål i botten. Jag löste problemet genom att sätta en stor, svart sopsäck inuti krukan, som jag bottnade med lecakulor. Då kan vattnet samlas i botten på krukan och dränera bort överflödigt vatten från jorden, som annars kan bli för blöt för att plantorna ska växa och må bra. Att kosta på sig en dyrare yrkesodlarjord att plantera i är värt sitt pris om man vill få välväxta plantor, som blommar rikligt. När jag fyllt krukan med jord placerade jag ut mina växter, för att se hur jag ville arrangera dem. På så vis kan man enkelt flytta runt och rotera plantorna så att man blir nöjd med placeringen innan man sätter ner dem i jorden. Jag hade valt växter, både välkända och lite mer annorlunda, med blommor i vitt och olika gula nyanser. Plantor med olika form och färg på bladen ger en mer spännande plantering, så medvetet köpte jag en växt med flikiga blad och andra plantor med smala och långa, eller ovala blad, för att få variation. För att få balans mellan den stora, bastanta och höga krukan och de förhållandevis lågväxande plantorna, stack jag ner limefärgade pinnar i olika höjd och några björkgrenar, som jag klippte från det nedfallna trädet utanför hyreshuset. För att ge arrangemanget lite mer påskkänsla dekorerade jag med ett par ägg i rostig metall och en påskskylt i trä. Eftersom jag redan har planterat penséer på balkongen, valde jag andra växter till min vårplantering. Det finns en hel del växter, som man kan sätta i krukor redan nu, och som tål lite kyligare nätter. Jag köpte tre krukor med minipåskliljor Narcissus 'Tête-à-tête' och en planta gyllenlack, som har gulvita blommor. Gyllenlack (Erysimum cheiri)eller lackviol, som den också kallas, är en flerårig växt, som sedan kan planteras ut i rabatten, liksom påskliljorna. Även spetsmössan, Tiarella cordifolia, med sina vackra, flikiga blad och söta små blommor i svagt rosa och vitt, är perenn. Den är en gammal växt, som åter börjat dyka upp till försäljning, efter att under en lång tid varit bortglömd. 
En primula, som jag satte ut på balkongen för några veckor sedan, då den inte längre trivdes inne i värmen, fick också ta plats i planteringen. Först klippte jag bort en del vissna blad och blommor från plantan, som inte såg så fräsch ut, men förhoppningsvis växer den till sig nu när den fått ny jord och står svalare. Primulans rosa blommor ger en fin kontrastfärg, gentemot de gula, vita och gröna. Den kan också planteras i rabatten, när den gjort sitt på balkongen. Nu står krukan välfylld med blomsterprakt och sprider vårkänsla på balkongen. Förhoppningsvis håller den sig fin ett bra tag framöver och när påskliljorna blommat över byter jag ut dem mot några andra plantor och sedan kan jag ha glädje av min plantering ännu en tid.

Vårkänslor

Vintergäcken har blommat i flera veckor här nere i södra delen av vårt avlånga land och häromdagen såg jag de första krokusarna som slagit ut. Varje dag läggs det ut bilder på Facebook med nya härliga vårtecken, som sprider glädje, i alla fall i mina ögon. När jag var på väg in till dialysen i onsdags middag stannade jag till utanför sjukhusentrén för att se hur långt scillan kommit i rabatten intill husväggen. Nere bland gamla, torra kvistar och löv på marken såg jag några blå små knoppar, som inte syntes när jag tittade några dagar tidigare. I pappas trädgård har påskliljorna kommit upp en bra bit i rabatten, men de lär inte blomma till påsk. Däremot finns det, sedan ett par veckor tillbaka, påskliljor i bunt, som säljs i butikerna för en billig peng. Gula blommor är personligen ingen favorit, men påskliljans solgula kronblad och tratt är svår att motstå. Förra veckan besökte jag Blomsterlandet, då de i butiken hade trädgårdsmässa i miniformat, med provsmakningar, erbjudanden m.m. för att väcka kundernas längtan efter att börja plantera, odla och pyssla i trädgården. Jag föll så klart för frestelsen och kom hem med en del spännande plantor till min balkong, där det kommer att bli riktigt trångt när det väl är dags att flytta ut alla pelargoner, citrus- och olivträd och övriga växter, som övervintrat inomhus. Förutom tre krukor med minipåskliljor och två perenna växter, som ska samplanteras. köpte jag en klematis med rosa, klockformade blommor. Under åren har jag haft några olika sorters klängväxter, som trivts bra i kruka på balkongen. Fördelen är att de inte tar så mycket plats, utan mest växer på höjden. I fönsterkarmen i mitt vardagsrum trängs ett tiotal orkidéer, som har blommat flitigt fram till för några veckor sedan. Att det finns några enstaka vildväxande orkidéer i Sverige visste jag sedan tidigare men trädgårdsorkidéer som de hade på Blomsterlandets mässa, hade jag aldrig hört talas om tidigare. Tyvärr visste inte personalen i butiken så mycket om dessa trädgårdsorkidéer, då man inte haft denna typ av växter i sortimentet förut. Om orkidén passar för odling i kruka lär jag få svar på så småningom, då jag köpte en guckusko, som förhoppningsvis ska få mörkt rosalila blommor. I sista numret av tidningen "Allers Trädgård" hittade jag passande nog ett reportage om just trädgårdsorkidéer. Förhoppningsvis står där lite ti ps om hur jag ska sköta plantan. Det blir en ny spännande utmaning. Mina nyinköpta plantor stod ett par dagar ute på balkongen utan att jag varken hade lust eller ork att plantera dem, men när solen väl tittade fram kom växterna snabbt i jorden och jag fick en riktig energikick och började röja och städa på balkongen. Om helgen bjuder på vackert väder ska jag fortsätta att göra i ordning där ute och kanske åker jag och köper färg så att jag kan måla om det lilla balkongbordet, som jag fyndade billigt på loppis i fjol. Ja, tänk vilken energi man kan få av lite vårsol.

Omplantering av pelargoner ger liv och glädje

För sex år sedan hade jag aldrig varit ägare av en enda pelargonplanta, trots att jag haft mängder med växter inomhus och odlat det mesta man kan ha på en balkong. De pelargoner, som jag hade sett då, tyckte jag såg ganska tråkiga ut och bladen luktade rätt illa. Då hade jag ingen aning om att det fanns mängder av andra sorters pelargoner, med väldigt skiftande utseende och växtsätt och en del som till och med luktade riktigt gott av allt från mint till citrus och skumbanan. Vid ett besök på Wapnö trädgårdsmässa sommaren 2010 kom jag för första gången i kontakt med Svenska Pelargonsällskapet. En kvinna representerade föreningen på mässan och sticklingarna i deras monter väckte mitt intresse. Jag minns att jag valde ut några olika sorter, som i mina ögon inte alls såg ut som pelargoner, dessutom fick jag en liten broschyr med en kort information om hur man bäst sköter om pelargoner. Trots att jag läste det lilla häftet misslyckades jag totalt med mina nya, små plantor. Att pelargonernas rötter är känsliga för övervattning visste jag inte då och mina sticklingar ruttnade ganska fort. Även om sticklingarna blev kortlivade hade de väckt ett intresse hos mig. Döda pelargonsticklingar till trots, lyckades jag vinna en riksomfattande balkongtävling den sommaren. Förutom vinsten på hela 10000 kronor, fick jag ett års medlemskap i Riksförbundet Svensk Trädgård. Efter att jag besökt ett par av föreningens aktiviteter bestämde jag mig för att även gå med i Svenska Pelargonsällskapet, i hopp om att lära mig mer om dessa blommor, som fångat mitt intresse. Jag blev helt betagen av pelargoner, när jag för första gången träffade medlemmarna i föreningens hallandsgrupp. De visade upp en mängd olika sorter och berättade nästan lyriskt om sina pelargoner. Där och då föddes mitt stora intresse för dessa fantastiska växter, som finns i en otrolig mängd skiftande varianter. Jag samlade ganska fort på mig många olika, mer eller mindre ovanliga pelargonsorter, och sådde fröer från vilda arter. Med åren har pelargonerna i stort sett tagit över min balkong, även om jag fortfarande har några små träd och har odlat allt från tomater och sallad till meterhöga klematisplantor.
Mina cirka 200 pelargoner ger mig mycket glädje, liksom att träffa andra pelargonister genom föreningen. Efter årets första träff, för några veckor sedan, väcktes lusten inom mig att ta tag i omplanteringen av alla mina plantor. När vintern närmar sig och jag burit in alla pelargonerna från balkongen är jag ganska trött på alla dessa plantor. En del pelargoner klarar inte vinterförvaringen  och dör medan andra får vissna blad och ser allmänt tråkiga ut. När våren närmar sig och det börjar bli dags att plantera om alla mina plantor och jag vet vilket arbete som väntar undrar jag ibland hur jag tänkte när jag samlade på mig så väldigt många sorter. Förutom att det är jobbigt för mig att stå en längre stund, vilket gör att jag får värk i både ben och fötter, har jag på senare tid fått mer problem med mina händer. Det underlättar knappast när jag ska tömma krukorna, diska dem och ge blommorna ny näringsrik jord. Ändå trivs jag att stå vid diskbänken med jordsäcken i diskhon, handskar på och byta jord och pyssla om mina plantor. En del pelargoner, som inte klarat vintern åker i soporna, vissna blad plockas bort och några plantor behöver nya, lite större krukor. Jag är noga med att titta efter eventuella angrepp av rotlöss eller annan ohyra innan jag sätter om plantorna. När pelargonerna ska stå kvar i samma kruka skrapar jag bara ren den från jord. Övriga krukor och alla fat diskar jag noga och ställer dem sedan i ugnen på 100 grader, för att ta död på eventuell ohyra och bakterier. Då jag bor i lägenhet och håller till på diskbänken när jag planterar om och diskar krukorna i köksvasken är jag noga med att så lite jord som möjligt ska hamna i avloppet, med risk för att det blir stopp. Innan jag diskar lerkrukor och fat låter jag dem torka. Då är det lättare att med hjälp av kniv och borste få bort det mesta av jorden. Att använda en bra jord är viktigt när man odlar. Det lönar sig att köpa en dyrare sort, men att använda speciell pelargonjord är absolut inte nödvändigt eller bättre. Jag sätter om mina plantorna i ny jord och väntar sedan några veckor innan jag klipper ner dem. När jag toppar plantorna tar jag tillvara sticklingar. Ibland har jag inte ork att sätta varje stickling i varsin egen liten kruka utan sticker ner vid sidan om moderplantan. Jag brukar använda så- eller planteringsjord att sätta dem i, men man kan även använda torv, briketter, perlit eller sätta dem i ett glas vatten. Det finns även några preparat på marknaden, som underlättar för sticklingarna att rota sig, men det är inget som jag använt mig av. Viktigt är att hålla jorden lätt fuktig, inte blöt, och ställa krukorna ljust. Jag har snart kommit halvvägs med omplanteringen av alla mina pelargoner, men det är fortfarande en hel del jobb kvar. Att se nya små blad titta fram på de omplanterade pelargonplantorna sporrar mig att fortsätta med nästa planta och nästa. Jag vet att ny jord hjälper till att väcka liv i de vintertrötta pelargonerna och så småningom får jag lov att njuta av mängder med vackra blommor på balkongen. En blomsterprakt som förgyller min vardag till långt in på höstkanten. Om jag lyckas hejda mig och kan låta bli att köpa alltför många nya sticklingar framöver vill jag låta vara osagt. Glädjen jag känner när jag kommer hem med nya pelargoner gör det svårt att minska ner på antalet sorter i  min samling och hela tiden hittar jag nya spännande sorter som jag gärna vill ha.    

Tomater på grön kvist

Att odla egna tomatplantor är både roligt och enkelt, men man får vara beredd på att vara aktiv med vattenkannan. En varm sommardag kan man behöva vattna plantorna både en och två gånger om dagen. I gengäld får man njuta av solmogna tomater, som har en klart godare smak än de man köper i butiken. De gånger jag haft egna plantor på balkongen har jag odlat fram dem från frön. Jag har köpt olika tomater av udda sorter och tagit tillvara kärnorna, som jag tvättat och torkat. Följande vår har jag sått dem i små krukor, som fått stå hemma i fönsterkarmen och det har gett gott resultat. Tar man kärnor från tomater är det inte säkert att det blir exakt samma sorts tomater på den nya plantan, om den inte är artbeständig, men de gånger som jag sått kärnor resulterade det i tomater med samma utseende och smak, allt från små, gula vinbärstomater till stora randiga varianter. Ska man hinna driva upp egna plantor från frön får man starta tidigt på året, men det är det värt.

Vinbärstomater odlade från kärnor;
som jag tagit från en enda, gott och väl centimeterstor tomat

Förra veckan besökte jag en av landets större trädgårdskedjor för att se om de fått hem några nya vårväxter. Där fanns gott om vårblommande lökväxter, olika sorters primula och sticklingar. Att de även hade små plantor med röda körsbärstomater var mer överraskande. De små plantorna var inte mer än 30-40 cm höga, men hade redan ett flertal röda, små tomater och när jag rörde vid bladen påminde doften mig om sommaren. I år tänker jag inte ha några tomatplantor på min inglasade balkong, då mina plantor drabbats av mängder av vita flygare de senaste säsongerna, men visst blev jag lite lockad av att köpa en planta och än mer frestad att smaka en tomat. Plantorna hade troligtvis inte sett skymten av riktigt solljus så tomaterna hade nog ingen söt och god smak, så som man tänker sig att en egenodlad tomat ska smaka sommartid. Jag funderade även över om en så hårt driven planta skulle leva vidare fram till sommaren och blomma och bära nya små tomater. Självklart skulle det krävas många timmars extra växtbelysning såhär tidigt på året, men skulle den klara sig?

Fler tomatsorter, som jag odlat på min inglasade balkong.

Jag kunde inte sluta fundera utan stannade till vid kassan på väg ut från butiken. Det var i stort sett bara jag som var kund i butiken, då det vara sent på dagen. Biträdet såg inte ut att ha något speciellt för sig, så jag bestämde mig för att höra mig för om tomatplantorna. Ursäkta, jag undrar bara om det är möjligt att hålla liv i de små tomatplantorna fram till sommaren? Växer de och blir större och ger nya tomater? Kvinnan bakom disken tittade frågande upp mot mig och jag upprepade mina frågor. Hennes svar dröjde något. Ja, kanske om man är specialist, sa hon sedan. Jag förstår ju att plantan måste ha mycket tillskottsljus, men den är ju troligtvis väldigt hårt driven, fortsatte jag. Är dessa tomatplantor mer en kul grej, sa jag i nästa mening. Nu såg biträdet ännu mer tveksam ut och drog lite på sitt svar, men höll sedan med mig om att tomatplantorna nog var mer en kul grej. Jag kände det lite som falsk marknadsföring. Vem köper en tomatplanta för att ha den i fönsterkarmen och titta på och sedan kasta den i soporna? Odlar jag grönsaker är det för att så småningom kunna skörda, njuta hemodlat, obesprutat och med en härlig god smak. En bekant till mig, som odlar en hel del grönsaker, berättade att hon köpte en liten paprikaplanta, förhållandevis tidigt på säsongen i fjol. På plantan satt då flera röda paprikor. Trots att hon skötte plantan efter konstens alla regler blev det ingen mer skörd under resten av säsongen. Tråkigt, då hon gett en rejäl slant för plantan och sedan gav den inga fler paprikor. Jag skulle definitivt avråda från dessa hårt drivna grönsaksplantor, som säljs tidigt på året. Plantorna behöver ha sin tid för att utvecklas och får de sedan ordentligt med solljus blir skörden desto godare. Den som väntar på något gott...

Återanvänd mjölkpaket och odla i dem.
Skär till önskad höjd och gör dräneringshål i botten.

Tulpaner = Vår

Det är många med mig, som planterade tulpanlökar utomhus i höstas, och på soliga och varma platser har bladen redan tittat upp i rabatterna och i krukan på min balkong. Redan vid jultid brukar det finnas röda, små tulpaner på lök, att köpa och plantera i julgrupperna, men det är från januari till och med april, som räknas vara den stora tulpansäsongen och då främst för tulpaner, som säljs som snittblommor. Vi svenskar är världens mest tulpanälskande folk. De flesta tulpanerna som säljs här är svenskodlade, trots hård konkurrens från världens stora tulpanland Holland. Under ett år odlas hela 150 miljoner tulpaner i Sverige. Att just tulpanen blivit vår mest älskade snittblomma är lätt att förstå. Den är en lättskött blomma, lätt att få tag på och den finns dessutom i en mängd varianter, när det gäller både färger och utseende. Själv är jag väldigt svag för de dubbla sorterna, papegojtulpaner och de som har kronblad med fransiga kanter. Numera säljs de inte bara i blomsterbutiker, utan även på bensinmackar, matbutiker och torghandel. Där kan man köpa en bunt tulpaner för några tior, men med så mycket annat så får man vad man betalar för och jag tycker att det lönar sig att betala lite mer för att få bättre kvalité på blommorna. Det finns ett hundratal vilda tulpaner och därutöver mängder med hybrider, varav cirka 6000 är registrerade. Tulpanen har odlats världen över i många år och redan på 1000-talet fanns det tulpanodlingar. Tulpansläktet har sitt ursprung i södra Europa, delar av Asien och i norra Afrika. I slutet av 1500-talet tog flamländaren Carolus Clusius med sig de första tulpanerna från Osmanska riket till Europa och Holland. Han försökte in i det längsta hemlighålla sin tulpanodling för att hindra spridning av de exklusiva lökarna, men lökar stals och snart uppstod en blomstrande marknad för tulpaner. Under 1600-talet växte intresset stort för dessa blommor i Holland och det utbröt en lavinartad spekulationsmarknad kring de eftertraktade lökväxterna. Det finns ingen dokumenterad  fakta om när de första tulpanerna kom till Sverige, men man vet att en man vid namn Olof Rudbeck d.ä. hade en odling i sin botaniska trädgård i Uppsala i slutet av 1600-talet. Där hade han 38 olika sorter, som han tagit med hem som frön och lökar, vid en resa till Holland. Det dröjde till mitten av 1900-talet, innan försäljningen av tulpaner började ta fart i vårt land och sedan har denna blomma bara blivit allt mer populär. Kanske beror det delvis på att tulpanerna kommer tidigt på året, då vi längtar som allra mest efter vår och blommor och visst är det något speciellt att komma hem med en bukett tulpaner, med sina krispiga blad, och sätta dem i en vas på bordet. Som så mycket annat har tulpanen sin egen dag. För 26 år sedan bestämde Blomsterfrämjandet, som är blombranschens organisation, att tulpanen ska firas den 15:e januari för att starta tulpansäsongen och välkomna våren, men visst är det ännu ett försäljningstrick för butiker och odlare. Unna dig en och annan tulpan i väntan på att de ska blomma utomhus. Visst är en stor bukett vacker som den på bilden ovan, som jag vann för några veckor sedan, men en enda tulpan, gärna av en lite annorlunda sort, kan vara ett minst lika fint blickfång.

Såhär tar du bäst hand om dina tulpaner:
När du köper tulpaner ska blommorna visa färg.
Låt pappret/plasten sitta kvar kring blommorna när du kommer hem.
Skär av stjälkarna ett par cm. Använd en vass kniv, inte en sax, och skär stjälken rakt av.
Sätt sedan buketten i en vas med kallt vatten.
Efter någon timma har blommorna dragit vatten och du kan ta av pappret/plasten och arrangera tulpanerna.
Ställ tulpanerna svalt under natten för längre hållbarhet.
Tulpaner dricker mycket vatten, så glöm inte att fylla på vatten.
Byt gärna vatten i vasen så minskar bakterietillväxten.
Håll tulpanerna borta från färsk frukt, som avger etylengas och gör att tulpanerna chanserar fortare.