Solen sken i kapp med vårblommorna

Idag är det den 26 februari och bara några få dagar kvar av månaden, en månad då himlen oftast varit täckt av stora, gråa moln. Idag däremot har solen strålat över Halmstad från en nästan klar himmel och termometern visade på +8°. Ingen säger väl emot mig när jag påstår att solen är en riktig "humörshöjare", speciellt när man inte sett den på länge. Trots en gnagande trötthet kändes plötsligt tillvaron lite lättare när jag vaknade och solen så småningom visade sig. För säkerhets skull stoppade jag ner kameran i väskan när jag åkte hemifrån i morse. Kanske skulle jag få se något som solen lockat fram, värt att fånga på bild.

Efter jobb och en del uträttade ärenden åkte jag hem om min pappa för att ta en titt i hans trädgård. Många lökar har börjat titta upp i rabatterna, gräset har börjat växa och här och där ser man hur perennerna börjat vakna till liv. Det är verkligen en härlig tid vi har framför oss. Inne hos pappas granne såg jag några enstaka vintergäck som börjat slå ut, så på vägen hem körde jag förbi en liten trädgård, där jag vet att vårblommorna alltid är tidiga. På håll såg jag mängder med vintergäck som sken i kapp med solen och överraskande nog blommade även gula krokus. Att få se dem där i rabatten var en ljuspunkt i tillvaron, minst lika stark som solen, i alla fall för mig som älskar blommor och värdesätter de första vårblommorna högt. Tittade tillbaka i min blogg och såg att jag la ut bilder på årets första krokus och vintergäck den 5 mars förra året. Kanske har naturen i Halmstad vaknat lite tidigare i år eller beror det på den milda vintern.

Amaryllislökar från fjolåret

Att mina amaryllislökar har valt att blomma i februari är inte så märkligt då amaryllisen egentligen är en vårblomma från början, då den planterades i trädgårdsrabatterna. Sedan har de drivits fram långt tidigare på året, för att vi ska kunna köpa lökar med knoppar redan innan advent. Nu ska jag erkänna att det var ett misstag från min sida att mina lökar blommar först nu i februari. Anledningen var att jag upphörde med att vattna dem för sent i höstas. Det tog lång tid innan bladverket vissnade ner, så att jag sedan kunde ställa undan krukorna mörkt och svalt. När lökarna fått sin viloperiod var jul och nyår redan förbi, men så fort jag tog fram lökarna, planterade om dem i ny jord och vattnade lite försiktigt, tog det inte många dagar innan de första bladen och knopparna tittade upp. Just nu är jag måttligt intresserad av att ha ett tiotal krukor med amaryllisar i köket, där jag behöver få plats med årets nya sticklingar, så jag valde att klippa av ett par stänglar och sätta dem i en vas på soffbordet istället, vilket ger mig mer vårkänsla. Det är fortfarande några lökar där knopparna inte slagit ut, men de lär hamna i en vas de också. Sedan är det bara att fortsätta vattna lökarna och sköta om dem som vanliga krukväxter och när sommaren är slut upphör man med vattningen helt, låter bladverket vissna ner och låter dem åter stå mörkt och svalt. I år ska jag plocka fram lökarna i november, så jag förhoppningsvis får blommande amaryllis till jul. Problemet är nu att jag har tio stora krukor som ska få plats på balkongen i sommar, tillsammans med allt annat som jag odlar där, men det ordnar sig alltid.

Dekorera fönstret med söta kycklingar

Även om det är över en månad kvar till påsk börjar butikerna redan plocka fram påskpynt till försäljning. Jag är sparsam med pyntet då det är så kort tid som vi firar påsken. Jag brukar oftast bara ställa fram min handmålade höna och kycklingar. Ibland sår jag prydnadsgräs och pyntar med små kycklingar, hönor och tuppar av äldre modell, som jag fyndat på loppis. Jag föredrar istället att ta in grenar, som så småningom får både blad och blommor. Fjädrar i påskriset har jag slutat med för ett par år sedan, efter att jag inte lyckats hitta påskfjädrar, som garanterat är plockade på döda fåglar. Det finns mycket annat fint att dekorera riset med istället. Vårblommor på bordet och på balkongen  är lite av ett måste till påsk. Härom dagen hittade jag söta kycklingar med glitter att dekorera fönstret med och de kunde jag faktiskt inte motstå. De är lätta att sätta fast och lätta att ta bort. Finns i flera olika utförande hos Panduro Hobby. Pris 29 kr/ark.

Ljuvligt god citronfromage

Något extra gott på helgerna unnar jag mig trots att jag lever singelliv och äter ensam. Det ska kännas att det är lördag och veckans enda hellediga dag. Jag är oftast jättemätt redan efter varmrätten och vill ha en lättsam efterrätt, om jag över huvud taget ska orka äta av den. Då passar en citronfromage alldeles utmärkt. Visst är det en hel del vispande innan den blir klar, men det är den helt klart värd. Det går utmärkt att göra fromagen dagen innan och ta fram och garnera när den ska avnjutas. Jag valde att göra halva satsen och det fungerade bra. Istället för att hälla all smet i en stor skål valde jag att servera fromagen i portionsglas och dekorerade med riven, mörk choklad och några frysta hallon, vilka gav en god syrlig smak tillsammans den söta fromagen. Hade det varit sommar och jag haft min kryddodling på balkongen, hade jag även garnerat med ett par citronmelissblad.
Som en liten rolig episod kan jag berätta att min farfar, som var verksam som konditor i många år, hade gjort citronfromage till ett släktkalas för många år sedan. Alla var förväntansfulla när vi skulle smaka av efterrätten, tills vi insåg att farfar hade tagit fel bland burkarna i skafferiet. Istället för socker hade han hällt i salt i fromagen. Då var vi rätt besvikna och kände oss snuvade på en god dessert, men i efterhand kunde vi skratta åt det, men än idag kommer det på tal vid släktmiddagar, trots att det hunnit gå över 40 år sedan vi bjöds på en saltad efterrätt. För säkerhets skull smakade jag på sockret innan det hamnade i min fromage.

Recept
Citronfromage 6 personer

3 dl vispgrädde
3 st äggulor + 3/4 dl strösocker
3 äggvitor + 1 dl strösocker
2 gelantinblad
2 citroner, skal + saft
Citronskal till garnering
eller hallon, riven choklad och citronmellis

Gör såhär:
1. Lägg gelatinbladen i kallt vatten 5 minuter.
2. Ljumma upp citronsaften, smält gelatinbladen i den och
låt kallna.
3. Dela på äggen och skilj gulorna från vitorna och vispa vitorna till ett fast skum och tillsätt sockret under vispning.
4. Vispa gulorna med socker och citronskal. Rör ner gelatinlösningen när den börjar bli simmig. Vispa grädden för sig.
5. Vänd ihop äggulevispet med vitorna och grädden.
6. Lägg upp fromagen, kyl den ett par timmar. Ta fram den och dekorera innan servering.

Vårplantering med påskfeeling

Äntligen infann sig inspirationen samtidigt med orken så att jordsäcken kom fram och minipenséerna, som jag köpte för någon vecka sedan, blev planterade. Jag letade fram en gammal koppargryta, som jag bottnade med lecakulor, fyllde på med planteringsjord och planterade de sex små penséplantorna. Murgrönan, med hjärtformade blad, delade jag upp och satte ett par revor mellan varje pensé. Förra året gjorde jag en krans av björkris, som sedan har hängt på väggen ute på balkongen. Den kom väl till pass nu, även om inte storleken var helt perfekt. För att få lite extra färg på planteringen, tills att plantorna växer till sig och blomningen kommer igång ordentligt, valde jag att sätta fast lila och gula band i kransen, genom att fästa dem med en nål med en stor lila pärla i toppen. När jag var klar tycke jag att blommorna fått en inramning med lite mycket påskkänsla, det är ju ändå över en månad kvar till det är påskafton, men håller detta svala vädret i sig kan nog min vårplantering hålla sig fin ett bra tag framöver och till påsk kan den få sällskap av några duniga kycklingar.

Prinsessan på ärten

Min stora tjej Tindra, som varit min livskamrat i över 8 år, har hittat en ny favoritplats att ligga på. Hon har valt ut den största kudden i sängen vid fotändan. Nu ligger hon där som prinsessan på ärten.

Fler gamla godingar tillbaka i godishyllan

När jag besökte Köpmansgården idag för att köpa te, blev jag glatt överraskad när jag fick se att de hade tuggummina JENKA och SHAKE framme på disken, bland mängder av andra godsaker. Dessa tuggummin var de två första i en rad olika smaker, som kom när jag var i tonåren. JENKA med smak av pepparmint och SHAKE som smakar saltlakrits var mina stora favoriter. De andra sorterna minns jag varken smaken eller namnen på. Nu var förpackningen förnyad, liksom formen, priset var flera gånger dyrare än tidigare (2 kr) men den goda smaken var densamma. Jag hann knappt tillbaka till bilen innan jag stoppade in ett SHAKE i munnen. Gott, men smaken försvann tyvärr alltför fort när jag tuggade.
Nu väcks hoppet inom mig om att fler av mina godisfavoriter, som fanns när jag var barn, ska återkomma i butikernas godishyllor.

Överraskning till en kattälskare

Jag har alltid varit en sann djurvän och älskat djur. Som barn hade jag fyra guldhamstrar och ett marsvin och med åren drömde jag om att få en egen hund. Då fanns aldrig någon längtan efter att få umgås och mysa med en egen katt, men tycke och smak ändras under livets gång. Först när min syster lät den första katten flytta in hos familjen och jag hälsade på, vaknade mitt intresse för katter. Längtan efter att få ha en egen katt växte sig allt starkare och efter att jag funderat och velat en hel del, flyttade till slut Tindra in hos mig för gott och väl åtta år sedan och året därpå även Ängla. Sedan jag blev kattsambo har jag inte bara blivit otroligt kattkär, jag har blivit näst intill kattgalen. Nästan allt som har med katter att göra faller mig i smaken och det har även min omgivning insett. På alla hjärtans dag hälsade två "gamla" vänner, Stina och Harry, på hos mig och hade med sig ett stort, mjukt paket. Däri låg en tjock, gosig kudde och en börs med kattmotiv. Kudden är sydd i ett plyschliknande tyg och är riktigt mjuk och mysig att ha liggande på sängen. I julas skickade Stina en liten tavla till mig med texten "Cats leave paw prints on your heart". Jag undrar om mina vänner också börjar bli kattfrälsta, då jag vet att de har en grannkatt, som tillbringar allt mer tid hemma i deras lägenhet, självklart med kattägarens vetskap. Ja våra underbara katter kan inte låta bli att beröra och lämna spår i våra hjärtan. Tack Stina och Harry för en trevlig alla hjärtans dag och för presenten, som jag tycker väldigt mycket om. Kram

Kalla nyheter 2015

En grå tråkig dag när det är en isande snålblåst utomhus, såhär i mitten av februari, är det kanske inte en kall glass som man längtar efter mest av allt, men när jag häromdagen fick se ett inlägg från GBGlace på facebook, om att deras glassnyheter för året hade kommit ut, blev jag ändå sugen. I slutet av förra veckan svängde jag inom Hemmakväll när jag ändå var i stan och stegade rakt fram till frysdisken. De hade inte fått hem alla årets nyheter, men jag hittade glädjande nog två pinnglassar, som jag trodde skulle falla mig i smaken. Väl framme vid kassan undrade killen bakom disken om jag tyckte att det var glassväder idag. Inte direkt svarade jag, men det är alltid spännande att vara en av de första som provsmakar spännande nyheter i glassvärlden. Hemma i värmen valde jag att först smaka Magnum Pink, en hallonglass med hallonsås täckt av ett dubbelt lager av pärlemorskimrande, rosa mjölkchoklad. God glass, något söt sås och ett gott chokladöverdrag. En glass som jag kan tänka mig att köpa i sommar, ingen magnumhit, men god. Den får 3+ av mig. Näst på tur var Marabou Schweizernötpinne. Lagom mycket vaniljglass med ett tjockt lager choklad, som inte riktigt smakade som när man äter en bit från chokladkakan, men det var en helt lyckad kombination. Den får en klar 4:a av mig och kommer troligtvis att bli en av mina favoriter framöver, då jag gillar när en glass är en glass, med inte alltför många olika söta tillbehör. Nu väntar jag spänt på att fler glassnyheter kommer ut i butikerna, även från andra leverantörer.

Murgröna med en touch av kärlek

Kärleken är oftast förknippad med den röda färgen, röda rosor, röda hjärtan m.m. Det finns ju mer kärlek än den vi känner till någon som vi är förälskad i, kärlek till föräldrar, syskon, barn, vänner och kärlek till våra älskade husdjur. Den förknippar jag inte lika starkt med rött. När jag skulle dekorera min murgröna på båge, som jag julpyntade till advent (se här) och haft kvar sedan dess, valde jag istället vita filthjärtan och två olika sorter dekorationsband i vita nyanser. Jag köpte en rödfärgad pinne i blomsteraffären, som jag delade på mitten, och stack ner på var sin sida om bågen. Sedan knöt jag ihop dem med de båda banden, ett lite genomskinligt och ett smalare med små utstansade hjärtan. I filthjärtana stack jag avklippta nålar med rosa "huvuden" och limmade slutligen fast dem med limpistol, så att nålspetsarna hamnade mellan de två pinnarna. Svårare än så är det inte att visa lite kärlek till någon du tycker om, eller varför inte göra som jag och behålla murgrönan själv hemma på soffbordet. Kärlek visar vi ju till varandra året om och inte bara på Alla hjärtans dag, så jag tycker gott att den kan få stå där med sina hjärtan fram till påsk, för då blir det murgröna med påsktema. Glöm inte att hålla murgrönan fuktig och spraya den gärna med vatten någon gång i veckan. Placera den hellre en liten bit in i rummet än i fönsterkarmen rakt över ett varmt element, där den sällan trivs såhär vintertid.

Kärlekens dag

Ett hjärta vill jag ge till var och en på denna speciella kärlekens dag,  men glöm inte att visa kärlek till allt levande alla årets övriga dagar.

För något år sedan gjorde jag en enkel plantering i kärlekens tecken. Kruka, jord, en planta "hjärtan på tråd" Lyktranka, filthjärtan, nålar, sisal och dekorationsband är vad som behövs till detta enkla och söta arrangemang.

En liten blomma kan skänka mycket glädje

Redan för någon vecka sedan hade en av landets större trädgårdsbutiker fått hem de första penséerna. De var för små för att jag skulle falla för frestelsen att köpa hem några plantor, då de troligtvis inte utvecklats i kylan utomhus. Igår gjorde jag en ny runda bland blomsterbutikerna i stan och besökte bland annat Granngården för att se vad de fått hem för vårblommor. Redan utanför entrén möttes jag av en vagn med vårlökar, primulor med dubbla blommor och på en av hyllorna trängdes små minipenséer i olika färger. För 40 kr fick jag 6 minipenséer med lila och gula blommor. (Blomman på bilden är från ett tidigare år) Plötsligt var tröttheten, som jag känt efter jobbet, som bortblåst. Tankarna började direkt att snurra i mitt huvud över vad jag skulle sätta de små plantorna i för kruka och om jag behövde köpa några fler växter för att fylla ut och komplettera min tidiga vårplantering. Jag bestämde mig för en murgröna med söt, mörkgröna, hjärtformade blad. Plantan ska jag dela på och sätta mellan penséerna. När den så småningom växer till sig hänger de gröna rankorna ner och döljer krukans kant, som jag ibland tycker känns lite tråkig. Till helgen får jag ta en titt i förrådet och se om jag har någon passande kruka att plantera penséerna i och i klädkammaren hittar jag säkert några små prydnadsfåglar, fågelbo eller något annat, som passar att dekorera planteringen med. Det kliar allt mer i mina otåliga odlingsfingrar.

Vi är bara halvvägs in i februari, men mina vårkänslor och med tanke på att det är Alla hjärtans dag imorgon, tycker jag denna söta lilla visa är riktigt passande.

Det är våren, ja det är våren,
som har kommit igen
och med den kärleken.
Det är våren, ja det är våren,
som har kommit tillbaka igen.
När vi varann i portarna krama
och kattorna på gårdarna jama,
så är det våren, ja det är våren,
som har kommit tillbaka igen.

Jules Sylvain & Sten Hage

En riktigt tidig skönhet

Häromdagen åkte jag inom några blomsterbutiker i stan och tittade efter pelargoner, men även om jag hittade både sticklingar och större plantor var de inte pelargonerna som gjorde mig mest överraskad och glad. Hos Fritz blommor stod ett bord med olika vårlökar och där trängdes även några krukor med tusenskönor i vitt och rosa. Efter visst övervägande med mig själv och med tanken på avsaknaden av plats hemma på köksbordet i huvudet, lät jag faktiskt bli att köpa någon tusensköna, trots de härliga små blommorna med solgul mitt, som nästan ropade efter mig och ville följa med mig hem. Tusenskönor brukar inte trivas något vidare bra inne i värmen och än så länge är temperaturen lite för osäker utomhus för att jag ska våga att sätta en kruka på balkongen. Istället lämnade jag butiken med en pelargonplanta med doft av choklad och mint och en strut med olika chokladtryfflar från Åre chokladfabrik. Jag åkte hem både nöjd och glad med en härligt god chokladsmak i munnen.

Tassarna framåt sträck

Jag slutar aldrig att förvånas över Tindras otroliga kropp. Hur en katt kan vara så smidig, stark och ha rörelser med en så exakt precision. Dessutom har hon ju en väldigt snabb reaktionsförmåga, inte bara när hon jagar utomhus, utan även när hon vill säga till mig att nu är det nog matte, jag vill inte gosa mer. Dessbättre är det sällan hon sätter klorna eller tänderna i min hand. Hon brukar bara markera med att nafsa lite lätt, förutom när hon anser att hennes klor är färdigklippta och hon absolut inte vill släppa till tassarna mer om än med godismuta. Då gäller det att agera snabbt som ögat, om man ska lyckas undvika hennes tass med vässade klor. Om jag jämför mig med Tindra känner jag mig otroligt stel och klumpig och oavsett om jag så tränat och varit elitgymnast hade jag aldrig fått en så atletisk kropp, som hon har. Jag kan på min höjd mäta mig med henne sovandes i sängen, för där tillbringar hon gärna en stund varje dag. De senaste veckorna när jag mått dåligt och varit hemma mer på dagarna, har hon varit en än mer trogen besökare i sängen, gärna liggande på den största prydnadskudden, som självaste prinsessan på ärten. Lägger jag mig intill sträcker hon ofta på sitt huvud och lutar det mot min kind. Det värmer både själ och hjärta, även om jag förövrigt mår mindre bra.

Nos & mun i närbild

Min älskade lilla Ängla.

Tindras tassavtryck förevigat

Jag kom i kontakt med Susanne Hellman Holmström första gången när jag lyssnade på en föreläsning om katter, som hon höll i en djuraffär i Halmstad. Det var en mycket intressant föreläsning och jag fick lära mig en hel del nytt om katters beteenden och varför de gör si och så. Susanne är kattbeteenderådgivare, har skrivit ett par böcker om katters beteende och är för många kända från SVTs Go´kväll, där hon på tisdagskvällarna ger råd om katter. Hon har mångårig erfarenhet av katter och har självklart flera kisar hemma på sin gård i Skåne, där hon även har andra djur. Efter att jag träffade Susanne har jag följt henne på facebook och hennes blogg www.susannehellman.com, där du bland annat hittar datum för hennes kommande föreläsningar. Innan jul utlyste hon en tävling på sin sida och jag var inte sen med att delta. Tävlingsuppgiften var att fotografera sin katts tass och skicka in till tävlingen, där man kunde vinna en tassberlock i rent finsilver (999), designad av silversmed Jessica König, JexDesign.
Änglas lurviga tassar var inte lätta att ta en bra bild på, så jag valde att skicka in en bild på Tindras tass, eller snarare tassar, då jag fick med både hennes fram- och baktass på samma bild. Veckorna gick och jag hade inga större förhoppningar att vinna priset. När jag vunnit tidigare tävlingar har det oftast krävts en klurig motivering, men nu var det ett foto. Plötsligt en dag blev jag gratulerad på Facebook, av en av mina vänner. Jag fattade ingenting. Vad hade jag vunnit? Efter några minuter fick jag svar, tassberlocken skulle bli min. Att ta ett avtryck av Tindras tass, till den specialdesignade berlocken, skulle inte bli enkelt. Istället valde jag att rita av tassen från fotot i datorn och skicka filen till Jessica. Jag fick välja mellan örhängen, armband eller en cirka 2 cm stor berlock hängande i en svart snodd. Valet var enkelt, jag bestämde mig för ett halssmycke. På så vis skulle jag få ha min älskade Tindras "tass" hängande nära mitt hjärta dygnet runt. Häromdagen kom ett litet paket med posten och däri låg det efterlängtade smycket, som nu hänger kring min hals. Jag har varit inne på JexDesigns hemsida och Jessica gör väldigt fina specialdesignade silversmycken. Utöver tassberlocker gör hon ett par olika hängen, i form av katter, som jag blev väldigt förtjust i, men självklart har hon inte bara kattrelaterade silversmycken i sin kollektion.
Jag hade tidigare funderingar över att tatuera mina två katters tassavtryck på armen, men nu kanske det istället blir en tassberlock även med Änglas tass.

På balkongen i januari

I januari månad brukar det inte hända så mycket roligt på balkongen. Julbelysningen ska plockas ner och läggas i lådor och förpassas upp till vindsförrådet och för någon vecka sedan fick alla pelargonerna flytta inomhus, eftersom de mindre sorterna inte mådde bra av att stå ute längre. Jag tror att den kalla snålblåsten tog kål på en del miniatyrer på min otäta, inglasade balkong, även om jag körde med värmefläkt och tände ljus när temperaturen sjönk ner mot nollstrecket. Trots grått, mörkt och tråkigt väder, med ett och annat undantag med någon solig dag, börjar jag ändå känna av att dagarna sakta blir längre och ljuset kommer åter. Det märks faktiskt så smått även ute på min balkong. Några av vårlökarna, som jag fyndade på rea sent i höstas och sedan planterade i lite större lerkrukor, har faktiskt börjat att titta upp och fikonträdet, som fällde sina blad i höstas, har börjat skjuta skott på nytt. Det gör mig glad i sinnet efter att jag faktiskt misströstat en hel del över de miniatyrpelargoner, som jag fått slänga i soporna. En och annan liten pelargonplanta mer eller mindre kan nog många tycka, då jag hade över 200 förra säsongen, men för mig känns det som ett nederlag att jag inte lyckats sköta om dem ordentligt. Nu får jag försöka se det från den ljusa sidan att jag faktiskt insett att dessa småplantor helt enkelt inte ska stå på balkongen vintertid, utan vill flytta inomhus redan på höstkanten. För att öka på vårkänsla lite extra och hjälpa den på traven var jag och köpte lite olika krukor med redan uppdrivna lökar. De större trädgårdskedjorna har i år haft ett utökat utbud av vårlökar i kruka. På ett av ställena hade man redan fått hem penséer till försäljning. Jag tyckte plantorna var på tok för klena och lyckades hålla fingrarna ifrån dem. Det känns bättre att vänta några veckor med penséer, då de troligtvis inte lär växa till sig vid den temperatur som råder utomhus än så länge.
I en korg, som ska hänga på balkongen, planterade jag ett par olika sorters narcisser, Narcissus Jetfire och Narcissus Trumpet Topolino, lila krokus och blå pärlhyacinter, tillsammans med en kruka med "plättar i luften" eller Slideranka och Muehlenbeckia, som den också heter. Jag delade plantan med de späda rankorna, med små runda blad, på tre och satte mellan lökarna för att få lite mer liv i planteringen. Muehlenbeckian är inte frosttålig, men klarar av att stå ute vid milt väder. Inomhus satte jag pärlhyacinter och en kungsängsliljor, Fritillaria meleagris, i en lerkruka. Nu är det bara att vänta på att vårsolen ska titta fram och värma upp min balkong, så att jag snart får se lökarna blomma, när jag tittar ut genom köksfönstret.