De fem bästa Shakespeare-filmatiseringarna

Med anledning av att det i dag är William Shakespeares 450-årsdag kommer här en favorit i repris.

Blodets tron av Akira Kurosawa

Väldigt kurosawisk version av Macbeth. Nästan ingen dialog. Kurosawa har också med Ran gjort en av de sämsta Shakespeare-filmerna.

Hamlet goes business av Aki Kaurismäki

Allt du trodde du visste om Hamlet är fel.
Kaurismäki ändrar slutet, ger Hamlets agerande en förklaring och visar William hur det skulle ha gjorts från början.

Prosperos böcker av Peter Greenaway

En version av Stormen, en pjäs som fått många underliga filmversioner (Forbidden Planet med flera). Men det här är den underligast. Nog till och med den underligaste Greenaway. En av scenerna såg jag nyligen i en lista över de tio värsta nakenscenerna. Bör ses på bio.

Romeo och Julia av Zeffirelli

Den här versionen ansågs djärv och modärn när den kom 1968. Vad de hade tänkt om Prosperos böcker kan man bara gissa. Men den är riktigt bra. Kanske lite lång. Fast pjäsen är ju väldigt lång. Olivia Hussey som aldrig senare visat någon som helst antydan till talang är en strålande Julia.

Stormen av Derek Jarman

Slutet med "Stormy Weather" är så bra som filmer kan bli. Kanske bättre.

(Först publicerad 2 september 2009. Det finns kommentarer på ursprungsinlägget. Jag har sett ett par till filmer som bygger på Shakespeares verk sen listan gjordes. Men håller fortfarande med om listan. Känner mej mindre säker på att Ran är så dålig som jag säjer ovan. Det har gått så lång tid sen jag såg den.)

5 bra finska skivor

Idag är det Finlands självständighetsdag. Finsk musik förknippar man kanske mest med tango och hårdrock, om än inte samtidigt (hårdrockstango låter annars som något som borde kunna slå).

22-Pistepirkko - Lime Green DeLorean
Än så länge så tycker jag att 22-pistepirkkos senaste skiva är förvånansvärt bra - med tanke på att deras storhetsdagar var nån gång på 80-talet.
Bästa spår: Broken Toys

Haren satt i gropen i Finland
Barnskiva med bland andra M. A. Numminen. Som det står i konvolutet: "M. A. Numminen är M. A. Numminen. Det finns bara en sån."
Bästa spår: Läraren och eleverna i staden

M. A. Numminen och hans nyfolkliga allmogeorkester - Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dej
Det här albumet från 1977 var Numminens fjärde svenskspråkiga platta. Översättningar av amerikanska schlagers, Numminens egna kompositioner och en del traditionella finska sånger (flera av sångerna finns i finskspråkiga versioner).
Bästa spår: Livet är ju lent som ett sidene tyg

The Man Without a Past
Soundtrack till Aki Kaurismäkis Mannen utan minne. Kaurismäkis filmer har ofta bra musik, men det här
Bästa spår: Paha Vaani med Marko Haavisto & Poutahaukat

Värttinä - Aitara
Finskt folkmusikband som gick från ren folk till pop. Den här från 1994 har fortfarande foten mestadels i folkträsket. Det svenska bandet Hedningarna blev populära när de snodde Värttinäs sound.
Bästa spår: Katariina

Tidigare finska listor:
10 bra finska böcker
5 bra finska filmer

5 bra finska filmer

I dag är det Finlands motsvarighet till nationaldag. Vilket vi som brukligt är firar med en filmlista. Det är en rätt kaurismäkidominerad lista och förutom deras filmer så kan jag egentligen inte så mycket om finsk film. Förutom att Jörn Donner slutade göra film i Finland efter att de censurerade hans Kvinnobilder - en film där Donner själv spelar porrfilmmakare.

En dag i Österbotten
Mörk komedi där fyra bröder åker hem till deras fars begravning. Året efter denna gjorde regissören filmen Vinterkriget som blev en stor succé (men som jag inte sett). Flera finska filmer handlar om krig.

Hamlet goes business
Bygger på en gammal engelsk pjäs som Aki Kaurismäki förbättrar.

Moln på drift
Aki Kaurismäki när han är som mest Aki Kaurismäki. Slutet skulle nog hamna på en tio-i-topp över de bästa filmsluten.

Sju bröder
Det här är då en TV-serie och inte en långfilm. Detaljer. Bygger på Aleksis Kivis klassiska roman. När jag förra året på den här dagen hade en liknande lista
fast med böcker så skrev jag att TV-serien inte har hållit lika bra som boken. Och det är väl sant. Men första gången jag såg första avsnittet så var det en stor upplevelse. Från 1989. Gjord av teateregissören Jouko Turkka som var något av en kändis på den tiden.

Valehtelija
Verkar inte ha någon svensk titel. Heter The Liar på engelska så Lögnaren borde det väl bli.
Mika Kaurismäkis debut. Broderna Aki har varit med och skrivit manus och spelar huvudrollen. Han spelar en man som försöker låna pengar av sina vänner. En rolig film som visar brödernas släktskap med den franska nya vågen. Har en snygg anspelning på barnvagnsscenen i Pansarkryssaren Potemkin. Den scenen här lär ha kommit till av en slump, en barnvagn kom oplanerat rullande in i bild - men det krävs en bra filmskapare för att veta att ta vara på sånt.
Den är under en timme lång så DVD-utgåvan innehåller också en science fiction-film av Mika Kaurismäki. Som visserligen inte är särskilt bra, men ändå.

3 bra filmer

Lyran har som tematrio i dag att man ska berätta om 3 av sina favoritfilmer. Så:

Gregory's girl
It's a well known fact att Gregory's Girl, en skotsk komedi av Bill Forsyth, är en av mina favoritfilmer. Den är en av de bästa feel good-filmerna. Med många klassiska karaktärer och repliker. Som hur Gregorys vän Andy rabblar fakta och alltid inleder med "It's a well known fact..." på Glasgow-dialekt.

Pixote
Film från 1981 om en tioårig småkriminell pojke och hans vänner i den brasiliensiska staden Sao Paulo. Filmen börjar i ett ungdomsfängelse och har en del gemensamt med den senare fängelsefilmen Carandiru, också den regisserad av Hector Babenco. Men där den senare mest känns nattsvart så har Pixote en värme som gör att filmen trots att så många fruktansvärda saker drabbar dess unga hjältar ändå har något upplyftande över sej. Slutscenen påminner om slutscenen i Francois Truffauts De 400 slagen.

Tatjana
Finsk svartvit film. I första scenen låser en av huvudpersonerna in sin mamma i garderoben då hon inte kokat kaffe åt honom. Sen åker han och träffar en vän. De sitter i hans bil och dricker kaffe och sprit. Mycket kaffe, en hel del sprit.
Sen träffar de två östeuropeiska kvinnor. Och dricker stora mängder kaffe. Det säjs väldigt lite i filmen. Det är en Aki Kaurismäki. Det är en kärlekshistoria. Det är en underbar film.

Decenniets tio bästa långfilmer

De bästa filmerna då, alfabetiskt efter regissörens namn:

Tillsammans med dig
Kinesisk film av Chen Kaige (ibland Kaije). Om en fiolspelande pojke som kommer till storstaden.

Mitt liv utan mig
Kanadensisk film av den spanska regissören Isabel Coixet. En av de få bra filmerna inom den populära oops jag ska visst dö snart-genren. Med Sarah Polley och han från Felicity.

Vargens tid
Haneke goes sci-fi.

Nói Albinó
Av Dagur Kári. Isländsk outsider-romantik.

Mannen utan minne
Man kan inte alltid vara originell i sina val. Av Aki Kaurismäki.

Donnie Darko
Bioversionen. Richard Kelly.

Tokyo Godfathers
Satoshi Kon hade överhuvudtaget ett starkt decennium. Den bästa julfilmen.

Johanna
Ungersk musikal om en drogmissbrukande mirakelgörerska. Regisserad av Kornél Mandruczo som lär hålla på att göra en version av Frankenstein, något vi ser fram emåt.

Astrée och Cèladons kärlek
Erik Rohmer gör allt konstigare filmer. Denna handlar om druider och kärlekens innebörd i något som liknar en komedi från 1600-talet men baserar sej på en roman från vår tid.

Elephant
Gus van Sant.

De fem bästa Shakspere-filmatiseringarna

Blodets tron av Akira Kurosawa

Väldigt kurosawisk version av Macbeth. Nästan ingen dialog. Kurosawa kar också med Ran gjort en av de sämsta Shakspere-filmerna.

Hamlet goes business av Aki Kaurismäki

Allt du trodde du visste om Hamlet är falskt.
Kaurismäki ändrar slutet, ger Hamlets agerande en förklaring och visar William hur det skulle ha gjorts från början.

Prosperos böcker av Peter Greenaway

En version av Stormen, en pjäs som fått många underliga filmversioner (Forbidden Planet med flera). Men det här är den underligast. Nog till och med den underligaste Greenaway. En av scenerna såg jag nyligen i en lista över de tio värsta nakenscenerna. Bör ses på bio.

Romeo och Julia av Zeffirelli

Den här versionen ansågs djärv och modärn när den kom 1968. Vad de hade tänkt om Prosperos böcker kan man bara gissa. Men den är riktigt bra. Kanske lite lång. Fast pjäsen är ju väldigt lång. Olivia Hussey som aldrig senare visat någon som helst antydan till talang är en strålande Julia.

Stormen av Derek Jarman

Slutet med "Stormy Weather" är så bra som filmer kan bli. Kanske bättre.

Mannen utan minne

I kväll tänker jag inte se Aki Kaurismäkis Mannen utan minne då jag dels har annat för mej och dels har dvd-n.
Om du inte har sett filmen (vilket kanske inte är så troligt, det är inte den mest spännande av de 3X-satsningar SVT brukar ha) så går den 21.05 på TV2.
Annars kan man ju i alla fall låta sej påminnas om att djävulen alltid är ute efter en av allas fovoritspelande frälsningssoldater:


Kaurismäki är i alla fall bra och inte bara den senare mer publiktillvända Helsingforstrilogin som svensk TV nu visar utan också de tidigare. Hamlet, nu med nytt förbättrat slut, Flickan i tändsticksfabriken, Tatjana och alla de andra muntra finländarna och deras aptit på kaffe och rockenroll.

Peter Greenaways Watchmen och Aki Kaurismäkis

Innan Zach Snyder gjorde sin Watchmen så har under årens gång flera regissörer varit knutna till projektet. Paul Greengrass och tidigast och kanske den som hade kunnat göra den mest intressanta filmatiseringen Terry Gilliams (även om Gilliams gjort en hel del svaga filmer - Brazil är hans enda mästerverk).

Andrew Hickman frågar vem som skulle ha gjort den bästa Watchmen-filmatiseringen.På Jog - the Blog föreslår Joe McCulloch Peter Greenaway och går in på en längre och underhållande beskrivning av hur det hade kunnat se ut.

Själv skulle jag föreslå Aki Kaurismäki. Kärlekshistorien mellan Nite Owl och Silk Spectre skulle fungerat bäst om den behandlats som den i Tatjana. Det världsfrånvända hos Doktor Manhattan passar Kaurismäkis teman som hand i handske. Och med Hamlet visade han att kan klara de dramatiska tongångarna väl.