Vi tog oss igenom!

Med röjsåg, sekatör och glatt humör

har vi tagit oss igenom snöbärssnåret.

Frasse premiärgick och kollade mustillgången.

På andra sidan står ett litet växthus!

Jag har plastat en låda och har nog några tomater

och gurkor kvar som kan flytta in.

Det finns en del trädgårdsväxter också.

Lupiner i massor!  

Rosenkrage och prästkrage blommar vid trappen. 

Lite här och där brinner vackra liljor,

jag tror det är bulbiferum, i gräset.

Några kvistar blåhallon sticker opp bland lupiner

och harsvansspireor. Hoppas bären räcker till fler än fåglarna.

Längst in i en risig syrenhäck växer en röd pion.

Den doftar tyvärr inte, men är sååå vacker! 

Och det finns fler, som inte visat färg än.

Ängsklockan är ingen trädgårdsväxt,

men jag blev alldeles lycklig när jag hittade den. 

För mig är det en barndomsväxt.

Men Asta då!

Tyckte du det var pinsamt att jag såg

hur du nosade på blommorna?

Det är OK.

Jag ska inte skvallra för Frasse.

Han tror fortfarande att du är en tuff katt-tjej

som jagar småfåglar och skrämmer bort grannkatten.

Nya jätteprojektet

Familjen O har skaffat sig ett projekt:

en riktigt rejäl lekplats.

En himla massa, alldelesför många,

kvadratmetrar och hus att spendera

den egna tiden i och omkring.

Var kommer man in?

Oj, det är lagda murar lite här och där

gömda långt inne i busksnåren!

 

 Husen har fungerat som sommarviste sedan senaste

bofasta familjen flyttade, sent 60-tal, men

ägorna är ordentligt igenvuxna av både

snöbär, klasespirea, hallon, kvickrot, nässlor,

älggräs, örnbräken och lupiner.

 Här ser ju nästan ut att ha funnits en stig in. Eller?
Äh, vi går runt alltihop.

Nehej, lika mycket busk och bräken där med.

Herr O får leka djungel-Jim med nya röjsågen.
Jajamen!

Sju sorter?

Jag har inte räknat blommorna

men kanske är det sju sorter på bilderna?

Jag vill önska dig en riktigt skön midsommar  

med mer mat än mygg, 

trevligt sällskap som inte sticks, 

väder som passar klädseln 

och pigga ögon att njuta härligheterna med.

GLAD MIDSOMMAR!

Toppen-knopp!

Jag hoppas att våra fuchsior tycker lika mycket om uteliv

och glänsande knoppar som jag!

De har fått flytta ut till skuggan under

stora körsbärsträdet på sommarlov.

Än så länge kan jag inte ha dem på marken för

allt fnas som måste sopas varje dag så

de står på sängen och ser faktiskt lite yrvakna ut.

Och titta här,vad herr O kom hem med!

Inte kan man kasta en knopp bara för att stången är paj!

Jag behöver bara komma på hur jag ska fästa den

innan nästa blåsvädersdag...

Först som sist

Det har hänt mycket under de dagar jag knappt

orkat mig ut i stormbyarna!

Jag fick en ny chans att ta bilden som blev så oskarp för en vecka sedan.

Det saknas en tulpan, lilavit, vars blad inte satt kvar längre.

Alla körsbärsblommorna i vårt stora träd blev inte kart.

En hel del blåser ner som fnas och resten rasar

antagligen som kartfall om någon vecka.

Det första jag gör om morgonen är att sopa.

Det sista innan jag går in om kvällen: sopar.

Gissa hur mycket som hamnar i dammen?!

Man ska inte lägga en damm under ett träd, 

men vi har ju träd överallt och ville ha damm.

Det blir till att håva.

En hel del av det som blommat har helt enkelt blåst iväg

utan att jag hann njuta så värst mycket av dem.

 Den sista omgången blom på magnolian "Susan" 

är på väg att slå ut nu.

 Lyckat men oplanerat med lila rhododendron bakom.

Någon går men andra kommer.

Rosen, "Aicha, har precis öppnat sina guldgula.

Nästan hela hon blåste ner från klättervalvet

så nu ska vi försöka komma överens om hur många

taggar hon måste släppa för att hamna på plats igen. 

Tur jag har sådana handskar med hög krage...

Svavelpioner

Har du mindre än en dags färdväg till Björklinge så 

rekommenderar jag en tur till  "piongubben" i Överbo.

Han heter Sture och har fantastiska pioner av alla slag!

Förra helgen gjordes det årliga besöket dit med trädgårdssällskapet 

och tack vare den svala försommaren så stod svavelpionerna ännu i blom.

De flesta tänker väl att en svavelpion ska vara gul,

men de finns i en uppsjö olika färgvarianter

och alla är lika vackra. 

Jag följde med mest för att se alla fina pioner,

och ögonen blev alldeles lyckliga av allt det vackra.

Våra planteringar har varken plats eller sol nog för fler pioner,

men du förstår nog att jag inte kom hem tomhänt.

Jag "behövde" trots allt lite av varje till nya projektet.

Det kommer bilder efter midsommar...

Trött på vind

 Fy vad jag är trött på blåst!!!
Att försöka muntra opp sig med
lite fotograferande är inte lönt.

 Jag sätter mig i orangeriet och skaldar.
Jag vet en Carola-dänga som passar precis.
Sjung med så kanske vi blir på bättre humör:

"Inte kunde jag väl tro

att blåsten skulle stanna så många dar.

Blomskräp täcker dammens bro

och björken har ej längre nån torr gren kvar.

Känner doften av syrenerna ibland.

Jag är glad att jag befinner mig på land!

Hela dygnet blåser stormvind!

Natt och dag 

Det hörs bara blåst och drag.

Alla mina krukor välter!

Dessa hårda byar

får ta slut.

Jag blir trött av il och tjut

och kan inte njuta en minut."

Hjälpte den?

Äh, jag gör som humlan,

kryper undan, håller i mig och
väntar till det mojnar ur.

Midsommarväder?

"Pingstregnsblöta tränger lika långt ner i jorden som midsommartorkan."

 Så säger ett gammalt talesätt och då vet vi
alltså vad vi har att vänta.

Midsommartemperaturer är det ju redan...

Man lär sig...

 Ibland hittar jag växter som någon slängt ut i skogen.

Då tar jag ofta hem och planterar och är glad för fyndet.

Inte tänker jag på varför de blivit slängda,stackarna.

Nu förstår jag att de här rodgersiorna nog fick sparken

för att de bredde ut sig lite väl entusiastiskt.

Jag har behövt byta plats tre gånger på dem...

En pytteliten buskpionsfrösådd som jag fick av en vän

placerades bakom en rhododendron med liknande färg.

Så snyggt det skulle bli när de blommade ihop!

Mmm, men oj vad pionen vräker sig över den stackars roddisen...

Den här är också en gåva som jag fått läsa på om.

Drottningsko tror jag den kallas och den ser ut som en 

som skulle gilla skogstorven, men alls icke.

I lundens lera trivs den bäst.

Och den överlever ett vildsvinsbök!