Lider du eller lackar du?

Jag gillar ord.

Gärna sådana där lita kluriga, 

som inte hör till vardagsspråket.

Lider det mot jul,

eller lackar det?

 Oj vad jag funderade

när jag var yngre.

Sedan läste jag att en känsla kunde vara liderlig

och tolkade det som längtansfylld.

Det förklarade ju allt!

Klart man längtar till julen!

 När jag hittade dessa stackars lidande, grisbökade små granar

tog jag förstås med dem hem och gav dem en ny chans.

Skulle de orka rota om sig så har jag början på en granhäck.

Tazetterna som låg hullerombuller i butikens lökröra

fick också följa med hem.

De är tillsagda att ta det lagom lugnt 

med blomningen så det finns lite

fröjd kvar till den stora helgen.

Men det där med lack...

Vinterhullet på

Här står vår fina julbock och 

äter opp sig inför helgerna.

Men visst är han lite mager?

Jag tror bestämt jag får hämta mer ris.

Han får inte knapra i sig våra buskar!

Än så länge går han lös men det är snart dags 

att sela på honom den röda selen och binda honom vid knuten.

Väderglädje

Det smakar alltid mer att fika ute

men idag var det kanske extra gott.

 Den välsignade solen lyste på min fåtölj 

och jag hade hela dagen till eget bruk. 

Du vet hur mycket man hinner tänka

medan kaffet kallnar i koppen?

Alla projekt, både de på gång och 

de avslutade, hinner gås igenom.

Ofta kommer jag på "ett litet tillägg"

till den ursprungliga planen och vecklar ut den lite till.

Idag tog skallen det lite lugnare.

Blev bara påmind om att det nog är dags att

bulla opp lite extra kring de som är frusna av sig.

När jag sörplat i mig det kalla kaffet tömde jag 

sommarkrukorna över de som behöver lite skydd.

Ifall det nu skulle komma tjäle i år...

Ett nyponhjärta blev också gjort
innan skymningsfilten bredde ut sig.
Förhoppningsvis står det ett tag
innan fåglarna hittar godiset.

Överlastad?

Summan av lasterna lär vara konstant.

Jag varken röker eller äter smågodis

så jag kan väl få frossa i växter istället?!

Lite fler krokus fick faktiskt plats vid dammen
och tre cyklamenknölar hamnade i en kruka i uterummet.
Hur länge till säljer de lök i butikerna?
Vad blir det sedan?

Ute fast inne

Vilket lyxliv jag lever!

Tak över huvudet i alla väder

och precis lagom varmt för att

de jag tycker om ska må bra.

 Den lilla kärnsådden har tagit sig fint.

Det ska bli spännande att se om den blommar.

 Den stora kamelian kommer nog att göra det.

Blomma alltså.

Fem fina knoppar har jag sett

som sväller för varje vecka.
Den lilla verkar blyg, den har inte satt någon knopp,
 så den slipper vara med på bild.

 På hyllan spanar en liten ängel som 

kom hit via en stor ängel.

Kanske undrar den när jag ska ta tag i

det som väntar på våningen under?

" Vilken dag som helst...

det brukar hon säga när man undrar.

Men jag vet att hon mest sitter i fåtöljen här intill 

och funderar ut en massa mer jobb. Åt mig."

Nej, men Olle! Nu låter du så där purken igen.

Vi brukar väl hjälpas åt du och jag.

Och du tycker väl också om att sitta här och fundera?

"Jodå, fast jag funderar inte ut. Jag funderar in."

Vinterkuvös

Om du har en syster som byggt om sin pool

och lämnat det gamla pooltakets kanalplastskivor till dig, 

så har jag ett tips på vad du kan göra av dem:

Bygg en vinterkuvös till de små som övervintrar i pallkragelådorna!

Eller så gör du som jag;

inspirerar någon annan att göra jobbet.

Herr O mäter, kapar, popnitar och vips

blir det precis som jag hade tänkt!

Här ska den lilla 20kronors-bambun snart få sällskap 

av fler som inte hann bestämma sig utan får välja växtplats i vår.

Med ögon känsliga för brunt

I trädgår´n

om hösten.

Med ögon känsliga för brunt.

 Jag ser nyanser överallt!

 Och somliga

är väldigt klara

 men andra går i grått

och väcker tunga tankar.

I trädgår´n

om hösten

är det faktiskt lika vackert och 

lika förundrande föränderligt som om våren.

Nya nyanser varje dag och ljuset som 

ändrar sig och lockar fram länge gömda strukturer.

Vackert!

Nu räcker det?

Aldrig förr har jag väl köpt och stoppat ner 

så mycket lök som i år!

Jag behövde förvisso kompensera för det som grisarna tog i våras.

Men det blev lite till...

 på nya ställen där det saknats vårfägring.

Och så några bara för att de var vackra att driva i kruka. 

(Det ser så härligt ut när de visar på TV fulla krukor redan i mars

så det vill jag pröva denna vinter.)

Minnsann, hittade jag inte ett gäng på rea också!

De passar bra i "åttan" som helt saknat tulpaner.

Jag sparar bilderna och ritar årtal på så kommer jag (kanske) ihåg 

vad som är var om jag behöver komplettera senare.

Än går det att gräva så jag törs inte säga säkert

att det inte blir fler...

Callicarpa nästa år?

Jag såg bären på fjolårets rea och blev kär,

men vågade inte köpa utan att veta lite mer.

När jag varit hem och läst på och kom åter var de borta.

Men i våras tyckte jag mig känna igen namnet,

Callicarpa bodinieri, 

och köpte på mig en oansenlig buske med blomknopp.

I mycket skyddat läge hamnade den, 

tillsammans med vår sammetshortensia och ett bestånd parasollblad.

Och sedan försvann den.

Parasollen bredde ut sig och jag, vimsiga tant, glömde bort busken.

Till nu i höst.

När de stora bladen ligger som blöta trasor 

ser jag plötsligt dessa vackra grenar med massor av bär!

Lycka!!!

Hoppas nu den hunnit rota sig ordentligt 

så den klarar vintern.

Nästa säsong får parasollbladen allt flytta på sig.

Fikonspråk?

Är där någon ute i bloggosfären som

behärskar fikonens ädla språk?

Vårt fikon,inköpt i somras, 

togs in i god tid före frost med alla sina 

tolv gröna kart i sviskonstorlek.

Nu försöker det nog tala om att något är fel, 

men jag förstår inte riktigt vad.

Kan du översätta följande åt mig:

Bladen gulnar och några har fallit.

Också några fikonkart ligger på golvet och flämtar på hjälp.

I uterummet är det mellan 8 och 12 grader, 

utom en natt med bara 3 när värmefläkten gick sönder.

Jag håller krukjorden nätt fuktig, 

inte genomblöt som när den togs in efter allt regn.

Det står i ljusaste hörnet och på en pall för att slippa golvkylan.

Vad kan det vara som behöver ändras på? 

Eller brukar de tappa blad och kart?

Förråd?

Ju mer plats desto fler pryttlar?

Jag vet att det inte är bra att lagra grejor 

där det ska hållas rent inför nästa odlingssäsong,

men var ska jag få plats med allt!?

 
Nåväl, det blir till att rensa.

Någon gång i vår.

Eller nästa höst.

Eller...

Istället lades den korta tiden jag kunde vara ute i ljuset
på att beskära vindruvan.
Staketdruvan ger jag mig inte på.
Det året jag gjorde det kom knappt en enda blomklase våren efter.
Där jag beskurit torkade den in helt och hållet.
Vill den bli beskuren på något annat sätt än vindruvan tro?

Sista skörden i år?

Nu har jag skattat jordärtskockorna för i år.

Jag vet att de kan stå och växa ett bra tag till

men risken är att tanten glömmer dem.

Frågan som väntar på svar är nu:

blir det soppa, gratäng eller mos?

Kanske blir det lite av varje,

det går ju att blanda i en viss mängd potatis 

utan att smaken ändras alltför mycket.

Gottigottgott!

Vinst varje gång!

Varje gång solen lyser på den plätt mark jag kallar för min

så är det alldeles underbart.

Och så här års kan man räfsa ihop en härlig hög med löv att

lägga sig i. Och titta opp.

Den tomma kronan ser annorlunda ut mot i våras.

Knopparna är så mycket mindre och spetsigare.

Och en del grenar har torkat.

 Löven som fallit ner pyntar måbärshäcken 

och försöker dölja oljefaten. 

Javisstja, de behöver komma under tak.

 Den här sittdynan var vacker men inte så värmande. 

Jag lade dit min tantsittlapp innan jag åt opp de sista druvorna. 

 De hade ändrat smak efter förra veckans köldknäpp

men var fortfarande goda.

Och nu undrar ni kanhända vem mer som får sitta varmt?

Vinsten i tantsittlappslotteriet (vilket härligt långt ord det blev!)

går till Kerstin med bloggen Blommor i sanden.

Maila mig din adress så kommer den på posten.

Låt oss hoppas på en lång vindstilla senhöst

så vi kan sitta ute och fika många gånger än.

Allhelgonahelg

I år inföll halloween på en vardag så nu firar vi allhelgona

hela helgen, utan konkurrens av gastar eller godis.

På grindstolpen ligger en krans av harklöver och prydnadsäpplen 

med en lykta som påminner om de som lyser runtom på gravplatserna.

Jag tänker på och minns:

gladiolerna jag glömde ute första vintern,

buddleijan som inte var fullt härdig men oj så vacker den höst den levde,

fiskarna som kvävdes när dammen frös,

gammelkattens klätterträd som blåste sönder samma natt som katten dog,

och några till.

I tacksamt minne bevarade.

När tanten var borta...

...dansade älvorna in i lunden!

Kanske kom de tillsammans med Jack i går kväll?

Jag vågade inte gå så nära att jag hörde alla orden i 

deras sång, men stämningsfull var den.

Så länge de inte skrämmer någon 

får de gärna roa sig under våra träd.

Måhända bilen, som knappt tog sig hem från Överum idag,

skulle bli pigg och glad igen om den fick se dem?