Tidigt och sent

Vad är tidigt och vad är sent?

 Fast de växer skyddat från kyla har hönsbärsbladen redan skiftat färg.

Tidigt?

Och luktärtorna som tog så god tid på sig att komma i blom, 

de blommar och blommar.

Sent?

Mulligt

Vår hushållskompost, Gröna Johanna, hann jag inte tömma i fjol!

Men nu blev det gjort.

Finfin mylla att mata lunden med.

Jag hoppas verkligen att alla körsbärskärnorna

(från fjolårets många saftkok)

har tappat livsgnistan så de inte gror!

 Den nygamla kompostplatsen fick väggar och golv 

av övergivna altantaks-sjok.
Det ska väl hålla syrenerna stången
åtminstone ett tag framöver.

Så liten högen blev när

det färdiga sållats bort...

Tänt va´re här!

Nu har jag fnattat runt och satt lyktor och facklor på plats
inför söndagens happening.
Det är väl femte året, tror jag, som vi tänder opp
trädgården med närapå hundra levande lågor.

Tack vare fådda lyktor med glas har det hela blivit

enklare att genomföra och inte lika väderberoende.

Nu på söndag 30:e september  

från 18.30 och dryga timmen framåt.

 är du väldigt välkommen 

till en upplevelsevandring under träden.

Jag törs utlova en annorlunda stund, varm saft och
kanske också något att tugga på.
Välkommen!

Allsång...

Nej det blev inget grävt i komposten idag.

Jag roade mig på annat vis.

Sjung med nu, du kan nog melodin?

"Regnet det bara öser ner.

Så jag tar en tur och kollar plantskols-rean.

Där kanske finns nåt roligt

som jag inte alls behöver men som vill följa

med hem till mig,

till mig,

och pryda ett rabatthörn.

Eller växa

i lunden.

Det är nog allt jag vill för stunden...

(mellanspelet får du fylla i själv)

 Uppehåll var det dit jag kom

så jag gick omkring och njöt av alla färger.

Du kanske inte tror det

men nästan varenda buske lyste i illrött,

och apelsin 

och gult

och faktiskt också lila.

Jag fick vila

på stolen 

och längta lite efter solen...

(mellanspel igen)

Visst fick jag med mig några hem.

De hoppar ju nästan själmant ner i kassen!

Snart ska jag ut och gräva

men än droppar regnet, jag får lugna mig lite.

Jag hinner skri-

va in 

dem i min långa lista.

Det är långt än

till frosten?

De kanske inte är de sista..."

Inget drömläge?

Det är hög tid att lägga om komposten inför vintern.

I år blir det en ny hög på ett gammalt ställe.

Vi slutade lägga där för några år sedan

pga snöbär som tog sig in från grannen. 

Nu har de klippt bort och rensat så vi gör ett nytt försök.

Syrenerna är kanske inte lika aggressiva?

Det är ju trots allt den mest lättarbetade platsen

om man ser till läget.

Här hamnar det som legat ett år.

Vi varvar och luftar.

Vad vi gör med höstens lövskörd ska jag visa senare.

Pyttefnuttar

Jag vill inte påstå att jag direkt samlar på någon viss växt

men visst finns det somliga jag är mer förtjust i än andra.

Dessa pyttefnuttar, nej förlåt, pyttefuchsior, är sådana jag gillar.

Blommans hela längd är ca 6 mm!

 Det började med den rosa som jag fyndade hos en 

entusiast som hade trädgårdsvisning och sålde sitt överskott.

Jag tror sorten heter "Lottie Hobbie" och den växer i vida bågar

översållade med de allra sötaste små blad och blommor.

När jag våren därefter var på trädgårdsmässa frågade jag 

förstås i en fuchsiamonter om de hade fler pyttisar

och så kom jag hem med lilla "O´Carol".

Hon växer mer upprätt och har större blad

 men lika små och söta blommor.

Det ska visst finnas en "Mrs Lee Belton" som också är en pyttis

men vi har inte blivit presenterade för varandra. Än.

Och tänk om det finns ännu fler...

Alien igen

Kommer du ihåg Alien-tomaten jag hittade i våras?

Här kan du läsa om hur det började.

Den har uppfört sig precis som en vanlig jordlevande varelse

och satt blom och frukt som nu börjar mogna.

Ännu har vi inte provsmakat någon men de ser lovande ut, eller hur?

Är den god så gör jag väl som jag brukar,

sparar en frukt för frö till nästa år.

En annan alienerad stackare hittade jag i

papperskorgen på jobbet och tog med hem.

Även han har acklimatiserat sig väl 

och stannar nog också till nästa säsong.

Slutmumsat

Nu alla söta humlebumlingar hoppas jag att ni 

hunnit äta upp er och hittat ett bra vinterkvarter

för nu klipper jag isophäckarna för vintern.

Välkomna åter till vår nektarbar nästa år!

På kant med tillvaron

Kanske är det tanken som inte är riktigt tänkt?

Eller är det mr Murphy som lägger sig i?

Det blir ju så sällan som man tänkt sig...

En bekant hade gul tegelsten hon ville bli av med.

Jag ville göra en kant runt kirskålskullen.

Det lät väl som en toppenkombo?!

Och en förlängning av flisgången så att man enkelt kan ta sig från

oasen och bort mot boll-planen sammanföll så bra med

att herr O ville få bort en mindre björk och jag 

ta bort två gullregn och några stora kastanjegrenar.

Stenen räckte inte runt hela kullen.

Flisen räckte inte heller.

Och blev i tre olika kulörer, en för vart träslag.

Men...

Det är ju inte riktigt färdigt än
så det kan bli bra i slutänden.

Löklundsförsök nummer två

Det kanske inte syns så väl på bilden

men här är inte mycket kvar av det som växte

innan grishärjningen i våras.

(Se eländet här om du orkar)

Nu är det tid att sätta nya lökar

och göra det till löklund igen!

Rara dottern hängde med på lökinköpsrond. 

Jag behövde bara köpa en gul tröja till henne på vägen...

En hel kasse godis kom vi hem med.

 Tillsammans med strutstipp-lökarna från i somras

kan det nog bli lite fint i lunden i vår igen.

Vad det var för hittelökar visar sig i vår.

Jag känner igen narcisser och krokus,

vet bara inte vilken sort.

Spännande!

Övergödning?

Inte för att det precis varit några badtemperaturer i vattnet i sommar

men nu blir det definitivt kallare.

Dags att göda fiskarna så de klarar vinterdvalan.

De har äntligen blivit så karska att de vågar komma på signal

och smaska i sig det jag bjuder på.

Idag blir det feta pelletskorvar med massor av proteiner.

Det är svårt att få dem på bild utan alltför mycket reflexer 

men här syns i alla fall den nya koihonan.

Hanen är silvervit och hon var mindre och vacker,

alltså fick de heta Silvervit och Lillvacker (efter sagan).

Minnesbanken hade slut på japanska namn

De har vuxit till sig fint och är nog snart också lika tama 

som de vi förlorade i "inlandsisen" härom året.

Frisk NO vind över minnesbankarna

Är det fukten denna sommar som fått klistret att släppa i mitt minne?

Jag är ingen fena på att minnas namn 

men i år känns det alldeles hopplöst.

Det senast lagrade blåser snabbast bort.

Jag har hört att äldre minns bäst det som hände för länge sedan.

Sålunda tar jag det som ett tecken på "mognad".

Den här läckra chilin fick jag i våras,

men vad hette den...

Det blå bäret däremot vet jag precis:

Ormbär, Paris quadrifolia.

Plantan kommer ur ett bär jag tog från sommarvistet

för många år sedan och det har blivit fler med åren.

Växten finns med på en plansch som jag ofta 

satt och glodde på när jag var yngre.

Man kan nog säga att den startade mitt växtkunnande.

Den och botanikprofessorn som bodde i byn.

Tänk, han hade rest världen runt och taxerat växter

 för att ge ut i en egen flora!

Inte så konstigt kanske att man blev biten.

"Lilla vän, titta här! Här växer både Fragaria vesca och ananasa.

 Om du gissar rätt så får du smaka."

Och så blev det en kunskapens frukt som träddes opp på mitt strå.

Flytväst på!

Nej, nu ger jag opp de här stackarna!

 Korgplantering under bar (läs blöt) himmel

fungerade verkligen inte i år.

Det var tänkt att bli vackra lejongap,

 men hålen i plastfodringen har inte hunnit 

släppa ut allt vatten och jag har inte heller hunnit

vicka ut när det blivit stående.

Det blir sällan som man tänkt...

Men om nu inte jag varit så förtjust i det svala och blöta vädret

så finns det andra som gillat det bättre.

Alla våra buskrosor har skjutit många,långa och fina skott i år.

Hoppas nu att de vintrar in fint och inte fryser bort. 

 Men titta här!

En lök som vildsvinen inte hittade i våras!

Den har blivit runtbökad och flyttats några meter,

men nu orkar den ändå blomma.

Hurra!