Lite i förväg, sa syster min

Titta vad jag fick av min syster!

"Ja, du fyller ju år om några veckor 

och jag kan inte ha dem stående till dess."

Två fina koi, som inte ville stå still när jag

försökte fota dem i hinkarna de kom i.

Ett hus med trädgårdsintresserad ägare hade blivit sålt.

Nya ägarna ville inte ha varken damm eller fisk

så hon for dit, räddade fisken och bjöd sedan över oss på middag. 

Gott nytt år alla medlevare
både ni i dammen och alla andra!

Mörka kvällar och roligheter

Dessa långa och mörka kvällar...
Trädgårdsböckerna från biblioteket är redan genomlästa
och de gamla tidningarna likaså.
Jag har inget roligare för mig än att filura och fundera.
Och i skallen dök det opp två sångövningar till:

När kvällarna blir mörka och kylan sätter in
tant Otteskrufv hon sätter sig med katalogen sin.
Hon tittar och hon läser om allt som hon kan få
om blott hon köper frön och jord och börjar så.
Hejsan hoppsan fallerallera
när katalogen kommit då är tanten riktigt glad!
Hejsan hoppsan fallerallera
Då orkar hon med mörkret och med kylan än ett tag!

Bereden plats för fröna!

Jag har så många små.

Båd´ ringblomma och böna

jag skulle vilja så.

Fyll tiden med nå´t roligt

så håller jag nog för troligt

att det blir snart nog som vi vill:

en ljus och varm april!

Och vet du, jag hittade minsann något roligt!
Granngården i grannstaden hade 50% på
allt från Weibulls och Hozelock när jag var förbi.
Det följde med både Perlit, Vermiculit, frön,
kruknäring och en krankoppling hem till mig.
Och genast tog tiden ett skutt närmare våren!

Melodier: notfaluj snessöM
och narreH röf gäv nedereB

Årets änglakonsert avslutad

Nu har änglatrumpeterna blommat färdigt för i år.

Jag tror inte de hållit på så länge någonsin tidigare.

Äntligen kunde jag klippa in dem 

så det går att komma fram i orangeriet!

En del av det avklippta hamnar i vatten

och de som visar callus får komma i jord.

Några ruttnar antagligen bort
men är du intresserad av skott så hör av dig.
Just nu finns både enkel vit, enkel rosa och
enkel laxgul (låter inte klokt, men den börjar i en kulör
och mognar över i den andra).

God Jul!

En sliten tomtegubbe satt ida´

i  templet vårt och vila benen.

Han hade tänkt en liten provtur ta

att roa sig och älsklingsrenen.

Men i en krök

hans släde dök

för Regn och Blåst var ut´och busa!

Nu mitt besök 

får kaffegök

och Rudolf gnager lav från grenen.

Melodi: gnåg ne ttas ebbugetmot netil nE

Jag önskar dig en riktigt skön julhelg!

Hoppas du får något gott i munnen,

något du önskat dig att leka med

och fina samtal med medlevare du tycker om.

Jag har gått ett varv runt ägorna och bjudit mina små 

på lite julgotter i form av frön, äpplen och vedaska.

Nu sätter jag mig med herr O och väntar på 

att kålrotslådan ska bli klar för provsmakning.

Det blir en GOD jul.

Inte långt kvar nu...

"Vill du vara så snäll,

annars får du inga klappar i jul,

och tala om vart det var denna skulle?

 Och påminn gärna hyacinterna när du går förbi 

att de får sluta snooza och sätta fart nu.

Jag bad dem att de skulle dofta som mest den 24:e

men jag vet inte om de kan det där med siffror.
Tack, resten har jag nog koll på!"

Fler som är trötta?

Minns du mitt kottmurs-projekt? 

Det står där halvklart och lutar betänkligt. 

Kottarna är så vackra men har ett eget liv. 

De rör sig och tar hela muren med när de 

vill vila mot marken, och det vill de visst nu.

Kan det kanske vara så att små kottar behöver gå i ide?

Eller är det naturens eviga önskan att reproducera sig som 

får dem att längta till den fruktbara leran?

Just nu skulle jag också vilja sova bort några veckor

och vakna till lagom med snö och närmare vår.

Det är så frustrerande att ha barmark och ändå

inte kunna gräva för att det är mörkt och kallt och kladdigt!!!

Vi har rätt mycket grävjobb kvar 

som helst ska vara klart till 29/6

när vi öppnar för "Tusen trädgårdar"!

Jaja, jag får träna mig i att ta en dag i taget

och sitta inne och skalda istället?

Våraning

Det är väl knappt du tror mig

när jag berättar att denna bilden tog jag häromdagen?

Nya grannen har tagit ner en massa träd och i en av björkarna 

var riset faktiskt så här grönt i topparna.

Det är bara att bejaka sin vårlängtan

och ta in lite ris fast det är långt till fastan.

Spinkigt

Sent omsider men i alla fall innan jul...

...nu står den på plats,vår julbock.

Stackar´n, så mager han vart!

Nåja, med rådande ljusbrist är det

kanske ingen som lägger märke till det...

Sorgesång?

Jag hade velat bjuda en mer vintrig sång på just Luciadagen,
men allt det vita har försvunnit hos oss.
Det känns som blöt Oktober när jag går ut.
Trist.
Den här melodin brukar vara rolig att tralla
men idag vet jag inte...

Träden sover. Borta är nu bladen,

är nu bladen.

Jag har skördat sista rödbetsraden,

rödbetsraden.

Dripp, dropp, dripp, dropp,

drippedrippe, dripp, dropp.

Dripp. Dripp. Dropp.

Melodi: nesuh i rä ted tsyt redår ttandiM

Jag fortsätter att tralla...

Vår måne den lyser på himlen så klar.

Vi väntar en kyliger natt.

Jag biter en tugga i frukt som hängt kvar

och ropar -"Kom in lilla katt!"

I orangeriet står lökbon på rad

kanske om jag har tur det blir blommor, ej blad.

För jag vet ju att:

snart blir vår,snart blir vår!

Melodi: ralk tgilrednuröf anräjts ne ralårts teD

Jag glömde...

Det man  inte har i huv´et...

...kan dyka opp i ett julrecept.

Hoppsan, vi har inte tagit opp jordärtskockorna!
Bäst att få opp dem fort innan den utlovade snön
ramlar ner över alltihop!

Jag tog spaden och trodde jag skulle kunna gräva.

Det har ju regnat hela natten

men ändå var det fruset i backen!?

Ordentligt fruset!

Det blev till att hämta lilla spettet.

Nu har jag fått det jag vill ha,

en nästan full låda med fina skockor att göra gratäng på.

Fast det ser nästan ut som 

nyskördade "svampinjoner", fniss!
Och medan jag skrivit detta har flingorna börjat yra där ute.
Skönt om det blir lite vitt på marken som ger aningen ljusare morgnar och kvällar.
Trevlig helg!

Adventstrall

Det finns så många melodier som snurrar i huvudet
och dyker opp bland orden i mina tankar när jag går och filurar.
Den här har du hört många gånger
fast med annan text:

Tre krukor, tre krukor
på rad i vårat kök.
Med guldkant och mossa
och hyacint ur lök.
Så vita, så vita de äro alla tre
och när de doftar, då är jag i himlen ett tu tre!

Hittade du melodin i minnet?
dnalekakrappeP nårf rabbug erT
Glad advent!

Lussekatt?

"Men matte!

Ge dig nu!

Jag vill in!

Jag orkar inte vara här ute mer idag!

Det är inte varmt alls och jag börjar bli hungrig!

Jag vill in och träffa de där lussekatterna

som du sa skulle komma snart.

Jag hoppas de vill leka med mig,

för gamla Frasse bara sover och sover.

Den där sista busken, strunta i den.

Rosmarinvide, visst men ändå...

...kan den inte bara stå kvar i krukan till i vår?

Du vill ju ha den vid nya dammen som inte är klar än

så varför gräva ner den på "fel" plats nu?

Ser du inte hur både skottkärran och spaden

bara längtar efter semester?
Nu kan vi väl gå in?

Snälla matte, kom igen!"

Rik nog som nöjd är!

Ni är så många som gör så fint,

piffar och donar med växter och pynt.

Jag önskar ibland att jag kunde få till det

så där inbjudande som jag ser hos andra.

Men, men...

En skål på tempelbordet, som blir belyst om kvällen,

kan jag titta på från diskbänksfönstret.

 Och ett dörrsmycke har jag totat ihop

av nerblåst lav och en galge.

Så tänker jag på ordspråket:

"Rik nog som nöjd är"

och funderar ett varv till.

Tro´t om du vill

Dammens vattennivå är återställd. 

Efter att ha letat och inte hittat någon synlig läcka

fyllde vi helt enkelt opp den igen. 

Det var i fredags och nivån är än så länge oförändrad.

Kanske var det bara fjorton väldigt törstiga rådjur och 

några fåglar som druckit den halvtom...

Nu hoppas vi den får behålla sitt vatten till i vår.

 Om den här klarar sig till i vår....

nja, knappast. Det är ju en sommarblomma?

Jag minns inte just nu vad den heter....

liknar en prästkrage i blomman, mörk mitt, soltålig.

Den fortsätter att utveckla knopp och slå ut trots kylan.

Bilden tog jag i går. Jomen!

Alltid där

Att bemästra en trädgård...to master a garden?
Det känns osäkert huruvida det är
trädgården eller jag som bemästrar varandra.
Jag vill se det som en symbios, ett ömsesidigt utnyttjande av varandra.
Visst är det fler än jag som lever i symbios med sin trädgård?

Så här års skrivs om trädgårdar som stängs och folk som går i ide

så man kan tro att allt är slut bara för att kylan kom.
Snälla, säg att jag inte är ensam kvar ute i trädgården!

Utan trädgårdspysslandet mår jag inte bra

och utan min närvaro är trädgården bara ett stycke mark.

 Alla brungula kulörer glädjer mitt öga

lika mycket som de gröna.

Snart kan jag njuta av vinterståndare istället för rosor.

Och vackra iskristaller dyker opp 

precis som efterlängtade vårknoppar.

De minsta medlevarna försvinner för ett tag

men många fåglar och ekorrar finns kvar att dela det goda med.

Istället för blomning hänförs jag av bark och knoppar.

Så många mönster/bilder som gömmer sig där.

   Stunden i stolen är lika skön med ylle och varm mugg 

som den var med shorts och glass.

Faktiskt skönare, för jag slipper mygg och getingar.

 Och vet du vad?

Såpbubblor är nästan vackrast mot snö...
Fler tolkningar av det för mig okända begreppet
"master garden" hittar du hos Helena.

Åldern sätter spår

Min käre trädman har rämnat!

Här hjälper nog inga antirynkkrämer.

Hoppas han håller denna vinter igenom 

så ska jag skicka honom till plastikoperation i vår.

Mina egna fåror i ansiktet gläds jag mest åt.

Särskilt de under ögonen.

Jag har hört att man bara får sådana av att skratta och le.
Och i pannan...nej där har jag väl ingen?

Usel timing

Det är mörkt när man går till jobbet och

mörkt när man kommer hem.

Den dagliga turen runt ägorna 

blir oftast bara av på helgen.

Och vad fick jag se i lördags när jag slog opp

mina grågröna och tittade ut över dammen?

Fiskarna hade fått strand-tomt!

Vattennivån i dammen hade sjunkit med ungefär fyrtio centimeter!!!

Vi antar att något hände när vi flyttade Taxusen förra helgen,

men vad?! Jag förstår ingenting.

Man ser inga hål eller skador i den algbevuxna gummiduken 

och marken runtom är ungefär lika blöt överallt (det har ju regnat...).

Herr O konstaterade att nu får det bli en helt ny stor damm,

som han ville, och inte en övre ny som sitter ihop med den befintliga gamla.

Jaja, men det hinner vi inte färdigställa nu. 

Hur ska vi klara fiskarna över vintern?

De har redan gått i dvala så jag tror inte det är bra att störa dem.

Och akvarium som rymmer alla har vi heller inte...

Snälla, kom med några kloka, gärna lugnande, idéer!

Vitaste vitt

Dagens färgtema hos Charlotta är vitt.

Årstiden får mig att tänka på

annat vitt än växter.

 Utan mörker syns inte det ljusa sägs det.

 Jag hittar bilder på några vita växter också

 och tänker på mannen som kommenterade

isdansen i TV på den svartvita tiden.

Han beskrev ingående färgerna på alla tävlandes dräkter

och myntade ordet "ljusvitt".

 Oj så man skrattade åt honom för det!

 Men nu tror jag mig förstå precis vad han menade.

 Det pratas om att män inte uppfattar nyanser lika som kvinnor

(på grund av att könen har olika antal färgavläsande celler i ögat)

 men denne man såg nog precis som det var:

en klänning lika ljusvit som den här blomman.

Låt det gå fort!

Jag vet så väl att jag inte bör tänka för långt framåt

för då missar jag det som är bäst just nu.

Men ibland kan jag inte låta bli.

Om sex månader vet jag förhoppningsvis 

hur det gick med de nyköpta lökarna.

Och vilka som inte höll måttet.

Hittar jag bara på mycket roligt att fylla tiden med är jag snart där!

Jag vet inte precis om det är det smartaste sättet

men jag sparar framsidan på de lökförpackningar jag köper.

På den skriver jag inköpsår och så hoppas jag att jag ska minnas 

vilka som fungerat bra och vilka jag kan strunta i att köpa fler av.

De riktigt tråkiga/dåliga sorterna får inte stå kvar i lådan

och brukar försvinna av sig själva ur planteringarna.

Jag borde förstås utveckla det hela med

att också skriva vilka som är riktigt bra,

men när de blommar räcker tiden som inte till.

Den går åt till att vandra kring och njuta av dem på plats...

Hur gör jag nu?

Jag har fyndat!

Åtminstone tror jag att det är ett fynd

som stod i återvinningens bytarbod och deppade.

Det låg en förpackning spån i som det stod "Bokashi" på

så jag hoppas på att kunna börja kompostera i den.

Men hur sätter jag igång den?

Och vad behöver den för att bli glad och må bra?

Om någon vet så kom gärna med tips och erfarenhet.

Vårt äppelhjärta var så här vackert för några veckor sedan

men nu har kyla och fåglar varit på det

så det har havererat och blivit brunsvart.

Inte lika inspirerande.

 Det kanske är en bra startportion för hinken?

Söndagsnöje

Än har inte tjälen gått i jord hos oss.

Det går fortfarande att gräva,

så till söndagen hade vi bestämt att nu skulle det ske.

Taxusen bakom dammen skulle flyttas

för att ge plats åt en ny och större damm.

Grävt runt busken har jag roat mig med 

de veckor herr O varit på andra sidan Attilanten

så det var "bara" resten kvar.

Det regnade ihärdigt hela dagen innan.

Vilken härlig lersörja det var i gropen!

Vi började med att knyta juteväv runt den så inte 

grenarna och vi skulle störa varandra för mycket.

 Sedan var det den där sista biten grävning...

 Jag tror det tog två timmar av suckar, skratt och lerhackande

men nu står den på sin nya plats några meter åt sidan.

Det kändes nästan onödigt att vattna men visst gjorde vi det.

Hoppas nu den orkar starta om i vår.

En hovkrats är bra att ha när man kommer opp ur gropen.

Men siktar du fel med vattenslangen är det inte 

till stor hjälp att stöveln har hål i tån.

Högerfoten blev liksom tvättad innan jag kom in...

Oskyldigt?

De sitter i orangerifönstret på en bänk.

Hon ser ut att njuta av grönskan och lugnet där ute.

Men han...verkar vilja något mer?

Blir det en liten flirt, är det kaffedags eller...?

Kanske är hans ögon oskyldigt blå?

Våra katter ryker ihop ibland så stickor och strån far vida kring.

"Det var inte jag som började", säger båda efteråt.

Och jag ser att de skrattar åt mig som trodde det var bråk på riktigt.

Fler oskyldiga kan du se hos Helena på veckans

"Blommig fredag".

Smack!

Vilken smacklera det är på vår tomt!!!

Och så ska jag gräva i den nu

när det regnat och är absolut proppat med

vattenmolekyler mellan leraggregaten.

Tungt, geggigt och....

...roligt!

Jag skrattar åt mig själv när fötterna blir

 fem nummer större och många centimetrar högre.

Lite vingligt blir det också där jag lägger massorna.

Meningen är att gången ska bli ca 30 centimeter högre

så trädets rötter ryms inunder stensjoken.

 Det får sätta sig över vintern

och i vår fixar jag det "ordentligt".

Ni som varit här vet 

att det blir kanske inte alldeles perfekt då heller.

 När ryggen behöver paus

går jag en sväng bort över ägorna.

 Den gula vädden muntrar upp mig med sin

aldrig sinande blomning.

"Inte ger vi opp bara för att det blev november!"