Månadsbild 8, 2011

Arboarcticerna har just gått tillbaka till grottekvarnen men klagar inte

allt för högljutt ändå. T.ex. har det, kors i taket, regnat på sistone. Nu har

vi nästan fått 100 mm sedan 1 maj - inte så illa med norduppländska mått.

Detta betyder att gräset är grönare och växtligheten är frodigare än någonsin

tidigare i år. Och här och där börjar det till och med dyka upp enstaka svampar.

Västgötskt husmorstips

Det har varit en konstig sommar med alldeles för stort fokus på dålig grannsämja och friska träd som plötsligt dör. Fortfarande tyder dock ingenting på att de senaste dunkfynden kan knytas till något sabotage. Kanske är det, som en av våra läsare var inne på, bara frågan om ett fånigt hot. Avlägsnandet av träd är likväl temat för dagen. Igår var det nämligen Hans-dagen och enligt en folklig uppfattning från Västergötland är det just den 29 augusti som man ska fälla aspar för att slippa telningar.

Nere i det hörn vid infarten som vi sällan visar, i den ännu så länge oröjda delen av Nedre pinetet, växte fram till igår fyra hyfsat stora aspar. Efter flera års misslyckanden med att ringbarka bort dessa aspar var vi beredda att testa denna västsvenska visdom. Tidpunkten var också ovanligt väl vald medan träden fortfarande kunde falla ut på den obrukade åkern, innan det nya staketet slutgiltigt är på plats.

Ett sällan visat ovårdat hörn av Nedre pinetet (Lunden i bakgrunden)

Närmare titt på högstubben mitt på förra bilden

Annan högstubbe sedd från andra hållet (med Skogen i bakgrunden)

Nu är de bångstyriga asparna alltså väck och kvar är i stället bara tre högstubbar, tänkta att kläs in i vildvin och murgröna. Om husmorsknepet verkligen fungerar återstår dock att se. Nu ska här röjas och göras plats för ännu fler konstiga granar som försurar och fördunklar tillvaron för alla som hatar träd.

!!!

När vi anlände Arboarkticum på fredagskvällen fick vi en obehaglig välkomsthälsning. Någon hade lämnat kvar tre stycken tomma 20-litersdunkar Roundup just intill uppfarten! Det är inte utan att man undrar VEM som hällt ut dem och, kanske framför allt, VAR detta har skett? Sedan gick helgen. Vi är fortfarande inte människor.

60 liter dödligt gift, t.ex. för ett arboretum

Om Ulrik och Minipinetet

Det väntar omvälvande nydaningar i Minipinetet. Och då syftar vi inte bara på att den närbelägna gärdsgården snart ska elimineras. Nej, till våren vankas det betydligt tuffare tag i grannskapet. Det vi befarade har nu nämligen hänt: några av de små odygdspåsarna i den omgärdade och stenbelagda barrplanteringen har trivts lite för bra och därför ränt i höjden. Det gäller bland annat den käckt gulgrönrandiga Taxus Baccata 'Adpressa Aurea' och den förtjusande sirliga Chamaecyparis 'Fairview'. Även Tsuga Diversifolia 'Minikin' har drabbats av storhetsvansinne och kommer därmed att utlokaliseras till den grymma oskyddade verkligheten utanför Minipinetet.

Minipinetet av anno 2011

För att göra utgallringen mer lätthanterlig och om möjligt hålla pli på barrflocken under tiden har en ny särskild väktare över platsen införskaffats. Han heter Ulrik och är naturligtvis en avlägsen släkting till de båda andra demonerna i Lunden, Gergils och Mika-El. Ulrik har redan tagit plats på en hörnsten i Minipinetet, därifrån han drillar de små illbattingarna till att uppföra sig bättre.

Ulrik - Minipinetets nye väktare

Tulipanaros

Det känns som om det var länge sedan vi koncentrerade oss på växterna i trädgården. Dags att göra bot och bättring. Här är en av våra nya favoriter, som dock till följd av vår svåra sommartorka redan antagit en höstlik ton.

Inte helt olikt stora ovanligt klarröda rönnbär

Att säga tulipanaros är inte svårt, men försök att göra en. Det här är någonting i samma härad. De inte särskilt nära släktingarna oxbär (cotoneaster) och vanlig rönn (sorbus) har spontant korsat sig i Sibirien och resulterat i verkligt läcker och dessutom fertil avkomma, som på svenska fått namnet rönnoxbär (Sorbocotoneaster pozdnjakovii). Lite som om man skulle lyckas skapa hundbjörnar genom att korsa vovvar med nallar. Naturen är i sanning märklig.

...men bladen har lika mycket drag av oxbär

Det allra bästa är att det dekorativa men ännu inte särskilt kända rönnoxbäret är härdigt i hela landet, eller åtminstone till och med zon 7.

Hotande silverfynd

Knappt hade färgen på den nya vedboden torkat förrän vi tog oss an nästa stora byggprojekt – att färdigställa det 130 meter långa zornstaketet vi redan berättat om. När vi kommit knappt halvvägs med stolphamrandet började det trilskas. Ett jordankare vägrade att se sig nedslaget på grund av en stor underjordisk sten. Det blev bara att ta fram spaden för att gräva upp ankaret igen. Då gjorde vi samtidigt ett fynd som fyllde oss med skräckblandad förtjusning.

Eftersom vi bor på en plats som varit bebodd i tusentals år händer det ganska ofta att vi får små hälsningar från svunna tider när vi sätter spaden i marken. Vanligen handlar det om diverse järnskrot som vi hänger upp i grenarna i plommonlunden. Någonting som liknar detta har vi dock aldrig stött på tidigare.

Fyndet, som synes, i hyfsat naturlig storlek

Ganska snabbt insåg vi att det förmodat antika föremålet var av silver och bar spår av förgyllning. Lika upprymda som vi blev, lika oroliga blev vi över vad länsantikvarien skulle vilja göra med vår trädgård och vårt nya staket nu när vi troligen grävt oss ner i ett gravfält.

Ornerad perfekt välvd ram av silver...

Det var därför med viss bävan vi tog kontakt med den arkeologiska expertisen i Uppsala i morse. Det lugnande beskedet vi fick därifrån var dock att fyndet troligen rör sig om ett skospänne från 1700-talet och således inte klassas som något fornfynd. Dubbelbingo! Vi får alltså inte bara behålla det förgyllda silverfyndet. Vi slipper dessutom andra än vi själva och sorkarna som gräver hål i rabatterna.

...fortfarande med spår av förgyllning

Den stora funderingen nu är istället vem som klampat omkring på vår leråker för 300 år sedan och var så förmögen att han inte ens bemödade sig med att ta upp sitt tappade ädla skospänne?

Sågbocken

Under ymnigt överinseende av den här snickeriintresserade insekten, av oss betitlad som sågbock, är sommarens mest akuta byggprojekt, den nya vedboden, nu nästan i hamn. Återstår gör bara hängrännor, dropplister etc. Och så en schysst exotrabatt intill söderväggen förstås.

Vår frekvente gäst sågbocken Alf

I begynnelsen var inte mycket...

...sedan blev det lite mer...

...och så var det nästan färdigt! Målat i de traditionella lokala färgerna.

Notera hur vi återigen lyckats freda vårt stolta silverkungsljus, som blommat konstant i över en månad nu. Vi kommer onekligen att sakna honom när han slutligen lämnar in. Men tänk ändå vad han fick uppleva under den här tiden! Ja faktiskt blev det ju han som slutligen bestämde var boden skulle få stå. En värdig avslutning efter nio års väntan på att blomma. Självklart ska vi ta tillvara på fröna!

Skåneflytt?

Arboarkticerna älskar Skåne!
Hit återvänder vi alltid - så ofta vi kan.

Utsikt från Uraniborg över Ven och Sundet med Glumslövs backar i bakgrunden

Nu efter alla nederlag i trädgården funderar vi allvarligt på att flytta hit permanent. Men vart då? Vi kan inte riktigt välja. Östra Skåne, med landets bästa odlingsklimat och huspriser som är något så när överkomliga eller storstadsregionen i västra Skåne, där vi faktiskt kan få jobb?

 

Östra Skåne med landets bästa arboretum...

...granne med landets vackraste privatträdgård - Ulriksdal i Kivik

Eller västra Skåne med två av landets absolut bästa botaniska trädgårdar.

Här en av många stora blommande praktkatalpor i Lunds Botan...

...och här en präktig kinesisk sequoia i Alnarpsparken.

Notera de arttypiska arthålorna.

Men medan vi i Norduppland sneglar avundsjukt och lystet söderut, påstår sig skåningarna själva ha fått nog av bistert klimat och längtar till Medelhavet! Märkligt. Kan människor aldrig bli nöjda? Till exempel har en av våra favoritplantskolor Bluesage i Lund beslutat sig för att avveckla verksamheten för att flytta till Korfu. Trist för oss, men vi får trösta oss med att vi fyndade rejält på utförsäljningsrean.

Souvenirer från Skåne, de allra flesta från Blusage.

Här är föresten hela listan över alla skånska träd- och buskinköp från resan, alltså örter och perenner oräknade. De flesta är helt otestade hos oss, men några är gamla favoriter som får en ny chans efter sork- och rådjursangrepp. Några enstaka är direkta felinköp beroende på synonyma vetenskapliga namn:

Fabergran - Abies fabri

Henrys lönn - Acer henryi

Sitka-al - Alnus sinuata (A. viridis)

Nepalbjörk - Betula sp CC5763

Skäggbuske - Caryopteris x clandoniensis ‘Heavenly blue’

Kirgisisk katalpa - Catalpa sp coll. Kirgistan

Amerikansk träddödare - Celastrus scandens

Koprosma - Coprosma kirkii

Asiatisk näbbhassel - Corylus sieboldiana

Grön perukbuske - Cotinus coggigrya coll. Tallinn

Gulgrön perukbuske - Cotinus coggigrya ‘Golden Spirit’

Nepaloxbär - Cotoneaster sp CC6041

Kinesisk stickaralia - Eleutherococcus sessilifolia

Kasperbenved - Euonymus cornutus ’Quinquecornatus’

Flikbladig benved - Frangula alnus ‘Asplenifolia’

Japansk trollhassel - Hamaelis japonica

Järnek - Ilex aquifolium coll. Alnarp

Japansk valnöt - Juglans ailanthifolia (J. Sieboldiana)

Yunnan-äpple - Malus yunnanensis

Raulisydbok - Nothofagus procera (N. alpina)

Vitbrokig doftbuske - Osmanthus heterophyllus ’Variegatus’

Östlig papegojbuske - Parrotiopsis jacquemontiana

Vitblommande kejsarträd - Paulownia fargesii

Montereytall - Pinus radiata
Nepaltall - Pinus sp CC6037

Kinesiskt bergkörsbär - Prunus serrulata

Litet granatäpple - Punica granatum ‘Nana’

Nepalros - Rosa sp CC5142

Kuromevide - Salix gracistyla meganostachys

Bambuvide - Salix koriyanagi

Myrtenvide - Salix myrtifolius?

Sötbuxbom - Sarcococca hookeriana ’Purple stem’

Dvärgpagodträd - Sophora prostrata

Afghansk syrén - Syringa afghanica (S. protolaciniata ‘Kabul’)

Fjällsyrén (Koreansk syrén) - Syringa wolfii

Himalajagran (Morindagran) - Picea smithiana

Litet epåletträd - Pterostyrax psilophylla

När väl alla dessa är i jorden misstänker vi att det blir ännu svårare att flytta. Eller vad tror ni?



Månadsbild 7, 2011

Arboarkticerna har äntligen semester, men efter den senaste grannfejden
med hot om polisanmälningar är vare sig växter eller bloggande kul.
Som lök på laxen håller trädgården på att kollapsa under den rådande

torkan. Vi har bara fått lite över 40 mm regn sedan 1 maj och temperaturen
balanserar dagligen fortfarande strax under 30-strecket. Är det bara vi som

längtar till hösten?I mitten på månadsbilden den nyligen avlidna silverlönnen,
Längre upp till vänster bakom jättelönnens stam skymtar vår nästan färdiga
men fortfarande omålade nya vedbod.