Art History

In this paper I have chosen to analyse mediation in an exhibition context; how to bridge gaps in the communication between the agents involved – the objects on display, the artist, curator, visitor etc. I take the exhibition Taswir as an example for looking at aspects of representing a culture and mediation. I start with a description of the exhibition layout from an objective point of view and go on to describe the experience of a subject (myself) viewing it. In the pursuing chapters I bring up crucial aspects of mediation and suggestions as to how the organisers and participants in an exhibition can work towards furthering the audience’s emancipation by providing a context (cultural background as well as concepts invested in the art works etc) and facilitating a dynamic platform for continuous discussion rather than attempting to ‘map out’ or ‘describe’ a culture or concepts.

Key words:
exhibition, mediation, art mediation, curator, curatorial, Qur’an, Islam, Ottoman, Arabic, modernity, emancipation, enlightenment, translation, interpretation, representation, postcolonial critique, subaltern, the Subaltern Studies Group, Gayatri Chakravorty Spivak, Martin-Gropius-Bau, art institution, knowledge (-production of), meaning (-production of)

Key words:
gallery education, visual communication, exhibition context, role of the curator, curatorial strategies, visitor information

The main part of the paper deals with questions regarding the efficiency of using printed text in describing the exhibition context and the possible need for finding new strategies in trying to communicate with a potential audience that are not attending art shows today as well as trying to engage the existing audience further. An increased use of images is suggested instead of the traditional use of written text in communicating background information about the art works on display and the motivation behind exhibitions. Further on, some of the possible problems with using text to communicate in an urban society with so much information available to us at any given time are brought to the readers' attention.

The paper ends with two case studies – the first to illustrate the behaviour and experience  of a visitor when encountering an exhibited work of art and the other a description of a project which uses images to convey to the audience the motivation behind the project and the paintings on show.

The effects of intonation on the recall of sentences were examined. One major hypothesis was made: intonation affects the recall of sentences. A 4 x 2 (four types of intonations x speaker's gender) experiment was used. Recordings of male and female voices were used. Intonation was manipulated on the computer and four types of intonation were employed (monotonous, natural, expressive, superexpressive). Results indicated that intonation did not affect the recall of sentences. Unexpectedly, analyses showed that subjects memorized the sentences better when they were spoken by male than female speaker. ¢ e intonacja ułatwiła zapami¡ tanie jedynie zda¥ gramatycznych, lecz nie maj § cych znaczenia.

"The first Swedish commercial nuclear power plant was ordered in 1965. By 1973 it had been inaugurated, and building work had begun on the remaining three facilities that became the locations of Swedish large-scale nuclear power production. This thesis explores what kind of architectural objects, in a broad sense, the nuclear power plants in Sweden was discursively constructed as during these years.

During the post war years enormous expectations were in Swedish politics attached to the implementation of nuclear power technology. An important discursive figure was that energy was of fundamental importance to society. Simultaneously it was articulated that nuclear power would provide an unlimited supply of energy. Society therefore was on the verge to a completely new era, an era which was to materialize through the nuclear power plant.

Drawing upon Norman Fairclough’s theorization of discourse, three different orders of discourse are delineated wherein the nuclear power plant during the period 1965–1973 could be conceptualized as building: a discourse order of architecture, of landscape and of cultural heritage. It is a question of what sort of collective identity that is constructed through the utterances on nuclear power plants. Through the orders of discourse not only objects are produced, but also a who, on a collective level, that is producing them.

These orders of discourse are connected to three different specific modes of temporal orientation which are formative for collective identity: towards the future, the past, and a position outside of history. Through an analysis of utterances and narratives in magazines, official texts, films, etc., this examination shows that in contrast to an international context, the nuclear power plant in Sweden was almost completely negated within the discourse order of architecture. Instead it was within the discourse orders of landscape and of cultural heritage that the nuclear power plant was to be conceptualized."

doktorand vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockhohns universitet. Hans avhandlingsprojekt kretsar kring föreställningar om kärnkraftverk, arkitektur och landskap i Sverige under 1960-och 70-talet. Vyn ut genom flygplanets sidorutor erbjuder en rätt så dyster syn. Ett sterilt stenoch gruslandskap, här och där avbrutet av vattenfyllda gropar och diken. Här och där en grästuva, här och där en buske. I mitten av detta dystopiska landskap tornar en enorm hög upp sig. Kvarntorpshögen. En dryga hundra meter hög skapelse bestående av skifferaska. Från den bruna högen stiger en~ock rök som blandar sig med röken från de närbelägna industriernas skorstenar och andra mer svårdefinierade verksamheter. En berättarröst talar om en hemsk, stickande lukt av svavel och ruttna ägg, en lukt som tydligen resulterar i huvudvärk, sömnlöshet och irritation. Det ovanstående är hämtat från ett TVprogram som sändes i Sveriges television 26 Kvarntorpshögen. Från TV-programmet "Kvarntorpsamhälle till salu", 1972. sommaren 1972. Titeln var "Kvarntorp samhälle till salu" och programmet handlade om tätorten och människorna i Kvarntorpshögens skugga.! Här hade en hel generation växt upp men nu var tätortens framtid oviss. Såväl bildligt som alldeles bokstavligt hade man hamnat på det högindustriella samhällets avskrädeshög. Valör 2009/3-4

Drömmen om livet på landsbygden i ett idag avlägset bondesamhälle återkommer ideligen i sammanhang där dagens bostad omskrivs och uppmärksammas. Men vad är det som är så spännande med livet på landet och det gamla bondesamhällets sätt att leva på att det ständigt återges i berättelser om samtida bostadsarkitektur? Syftet med denna text är att undersöka och diskutera hur idéer om ett romantiskt och historiskt lantliv formuleras i nutida arkitektur- och bostadspraktiker. Jag har valt att arbeta med två exempel, den samtida bostaden med öppna planlösningar samt moderna lantkök, för att lyfta fram både hur dessa idéer skapas och reproduceras samt vilka samhälleliga ideal de på samma gång bidrar till att formulera. Min förhoppning är att denna studie ska kunna bidra med kunskap kring hur bostaden och bostadsrelaterade aktiviteter genom bruket av historiska referenser idealiseras och estetiseras.

To (re)create authenticity
During the last decades the popularity of the domestic architecture from the late 19th and early 20th centuries has increased in Sweden. The once so colourful and diversified domestic areas have today been turned in to contemporary dreams containing white painted interiors, open plan solutions and various modern conveniences. Despite this transformation, the apartments often are being market as authentic places, with original features and a historical atmosphere.

In this article I’m going to discuss the interaction between this dream of an imagined authentic historical setting and the dream of a contemporary interior design housing a modern, convenient lifestyle. The main question concerns the meaning of the concepts of history and modern (contemporary) imbedded in these dreams. How can these two be understood in relation to both general societal ideas concerning time and to more specific ideas concerning domesticity and architecture?

The material contains partly of an ethnographic study based on interviews with people inhabiting Stockholm apartments originally built 1880-1915 and partly of advertisements marketing apartments from the same place and period of time. Images as well as spoken and written text will be taken under consideration, combining the ethnographical approach with a more classic art historical analyse.

Syftet med denna text är att analysera hur det förra sekelskiftets ornament används och definieras i vår samtid och hur de idag kan förstås som värdeskapande estetiska och historiska men också samtida uttryck. Detta har åstadkommits genom att visa på och diskutera hur det förra sekelskiftets bostadsarkitektur omtalas och beskrivs i två olika samtida vardagliga sammanhang, närmare bestämt i bostadsannonser och i samtal med människor som bebor lägenheter från denna tid. I bägge de analyserade materialkategorierna framkommer det att de utsmyckade arkitektoniska detaljerna från sekelskiftet 18–1900 ses som mycket attraktiva och betydelsefulla och att de ofta utgör utgångspunkten när sekelskiftets formspråk och arkitekturvärld ska definieras. Ornamenten används också såväl för att förankra bostaden i en föreställd historia som för att skapa en bostad som framstår som charmig, personlig och exklusiv. Lika viktig framställs emellertid möjligheten att betona bostadens samtidighet och modernitet genom lyfta fram nybyggda kök, badrum och trendriktig inredning.

Idag kan det förra sekelskiftets ornament inte längre sägas vara ornament i begreppets ursprungliga betydelse. Istället för att vara en oumbärlig del av ett objekts form och funktion förvandlar nämligen vår tids vitmålade miljöer ornamenten till fristående estetiserade objekt, bortkopplade från sitt ursprungliga betydelseskapande sammanhang. Ornamenten är dock långt ifrån betydelselösa utan kan beskrivas som en typ av statusobjekt som föreställs tillföra såväl vardagslivet som bostaden en extra dimension och skapa en känsla av kvalitet, lyx, klass, god smak, personlighet och historisk förankring. Detta är liknande betydelser som gavs ornamenten vid sekelskiftet 1900 men den stora skillnaden är att de i idag inte förstås i ett större kulturellt och estetiskt sammanhang utan ornamentets huvudsakliga roll är att utgöra en lagom utstickande kontrast till de moderna inslagen och göra bostaden med spännande och unik. Att det förra sekelskiftets arkitektur och dess ornament har fått en ny framträdande position i vår tid kan delvis kopplas till framväxten av såväl den urbana medelklassen som konsumtionssamhället där strävan efter upplevelser och möjligheten att förstärka och transformera sin egen personlighet är central.