V4641 Sagittarii

	V4641 Sagittarii
Observationsdata; Epok: J2000.0
Stjärnbild	Skytten
Rektascension	18t 19m 21,63427s
Deklination	-25° 24′ 25,8493″
Skenbar magnitud ()	9,0 - 14,0
Stjärntyp
Spektraltyp	B9 III
Variabeltyp	Röntgenbinär + Ellipsoidisk variabel + Förmörkelsevariabel
Astrometri
Egenrörelse (µ)	RA: -0,734 mas/år; Dek.: +0,418 mas/år
Parallax ()	0,1510 ± 0,0413
Avstånd	20 200 ± 2 300 lå (ca 6 600 pc)
Detaljer
Massa	2,9 ± 0,4 M☉
Radie	5,3 ± 0,3 R☉
Temperatur	10 250 ± 300 K
Vinkelhastighet	100,9 ± 0,8
Andra beteckningar
	GSC 06848-03786, 2MASS J18192163-2524258, V4641 Sagittarii, Gaia DR3 4053096388919082368, Gaia DR2 4053096388919082368

V4641 Sagittarii är en röntgendubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten. Den har en högsta skenbar magnitud av 9,0^[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på 0,151^[2] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 22 000 ljusår (ca 6 600 parsek) från solen. Stjärnan är källan till en av de snabbaste superluminala jetstrålarna i Vintergatan.

Observation

År 1999 avslöjade ett våldsamt röntgenutbrott att V4641 Sagittarii innehåller ett svart hål.^[6] På den tiden ansågs det vara det närmaste kända svarta hålet till jorden, på ett avstånd av cirka 1 600 ljusår (490 parsec). Senare observationer visade att den var mycket längre bort och rapporterades 2001 till mellan 7,4 och 12,31 kpc,^[7] 6,2 kpc 2014,^[3] och runt 6,6 kpc enligt Gaia Data Release 2-parallaxen.^[1]

Egenskaper

Primärstjärnan V4641 Sagittarii är en blå jättestjärna av spektralklass av B9 III.^[3] Den har en massa motsvarande ca 2,9^[3] solmassor, en radie motsvarande ca 5,3^[3] solradier och utsänder energi från dess fotosfär av ca ^[2] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 10 300 K.^[3]

Ljuskurva i synliga bandet för *V4641 Sagittarii* plottade från Goranskij (20021).^[8]

Stjärnan i det binära systemet kretsar kring ett svart hål ungefär dubbelt så massivt (ca 6,4 solmassor)^[3] med en omloppsperiod av 2,82 dygn. Stjärnan är förvrängd, vilket orsakar variationer i dess ljusstyrka när den kretsar och roterar. Den förmörkas också något av en ackretionsskiva runt det svarta hålet. Systemet producerar vanligtvis inte någon stor mängd röntgenstrålning, utan genomgår utbrott då röntgenljusstyrkan ökar på grund av ansamling på det svarta hålet som driver superluminala jetstrålar.^[7]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V4641 Sagittarii, 30 oktober 2022..

Noter

^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
^ [a b c d e] "V4641 Sgr". International Variable Star Index. Hämtad 2021-03-17.
^ [a b c d e f g h i j k] MacDonald, Rachel K. D.; et al. (March 2014). "The Black Hole Binary V4641 Sagitarii: Activity in Quiescence and Improved Mass Determinations". The Astrophysical Journal. 784 (1): 19. arXiv:1401.4190. Bibcode:2014ApJ...784....2M. doi:10.1088/0004-637X/784/1/2. S2CID 119279780. 2.
^ Hämtad 2024-05-15.
^ "V4641 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-03-16.
^ "Dramatic Outburst Reveals Nearest Black Hole". National Radio Astronomy Observatory. 14 januari 2000. Hämtad 2008-08-30.
^ [a b] Orosz, J. A.; et al. (July 2001). "A Black Hole in the Superluminal Source SAX J1819.3-2525 (V4641 SGR)". The Astrophysical Journal. 555 (1): 489–503. arXiv:astro-ph/0103045. Bibcode:2001ApJ...555..489O. doi:10.1086/321442. S2CID 50248739. Finally, we find a distance in the range 7.40 ≤ d ≤ 12.31 kpc (90% confidence), which is at least a factor of ≈ 15 larger than the initially assumed distance of ≈ 1,600 light-years/500 pc.
^ Goranskij, V. P. (May 2001). "The Orbital V-band Light Curve of V4641 Sagittarii". Information Bulletin on Variable Stars. 5068: 1. Bibcode:2001IBVS.5068....1G. Hämtad 13 mars 2022.

Externa länkar

[B-1] [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.

[C-2] [a b c d e] "V4641 Sgr". International Variable Star Index. Hämtad 2021-03-17.

[D-3] [a b c d e f g h i j k] MacDonald, Rachel K. D.; et al. (March 2014). "The Black Hole Binary V4641 Sagitarii: Activity in Quiescence and Improved Mass Determinations". The Astrophysical Journal. 784 (1): 19. arXiv:1401.4190. Bibcode:2014ApJ...784....2M. doi:10.1088/0004-637X/784/1/2. S2CID 119279780. 2.

[SIMBAD-4] Hämtad 2024-05-15.

[E-5] "V4641 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-03-16.

[F-6] "Dramatic Outburst Reveals Nearest Black Hole". National Radio Astronomy Observatory. 14 januari 2000. Hämtad 2008-08-30.

[G-7] [a b] Orosz, J. A.; et al. (July 2001). "A Black Hole in the Superluminal Source SAX J1819.3-2525 (V4641 SGR)". The Astrophysical Journal. 555 (1): 489–503. arXiv:astro-ph/0103045. Bibcode:2001ApJ...555..489O. doi:10.1086/321442. S2CID 50248739. Finally, we find a distance in the range 7.40 ≤ d ≤ 12.31 kpc (90% confidence), which is at least a factor of ≈ 15 larger than the initially assumed distance of ≈ 1,600 light-years/500 pc.

[A-8] Goranskij, V. P. (May 2001). "The Orbital V-band Light Curve of V4641 Sagittarii". Information Bulletin on Variable Stars. 5068: 1. Bibcode:2001IBVS.5068....1G. Hämtad 13 mars 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]