Hoppa till innehållet

Ali Razmara

Från Wikipedia
Ali Razmara

Ali Razmara

Tid i befattningen
26 juni 19507 mars 1951
Monark Mohammad Reza Pahlavi
Företrädare Ali Mansur
Efterträdare Hosein Ala

Född 30 mars 1901
Teheran, Iran
Död 7 mars 1951
Teheran, Iran
Gravplats Bagh-e Tuti, Rayy
Utbildning yrkesofficer
Alma mater École spéciale militaire de Saint-Cyr
Yrke Generallöjtnant, politiker,
Maka Anvar ol-Molouk Hedayat
Barn 5

Ali Razmara (persiska: علی رزم‌آرا), född 30 mars 1901 i Teheran, Iran, död 7 mars 1951 i Teheran, var en iransk general och politiker som tjänstgjorde som Irans premiärminister åren 1950 och 1951. Han var den förste yrkesmilitären som innehade denna position efter Reza Pahlavi.[1]

Karriär inom militären

[redigera | redigera wikitext]

Ali Razmara reste 1923 till Frankrike för studier vid militärhögskolan École spéciale militaire de Saint-Cyr i Morbihan. Han återvände efter officersexamen till Iran där han gifte sig med Anvar ol-Moluk Hedayat, syster till författaren Sadeq Hedayat. Paret fick fem barn tillsammans. 1935 blev han studierektor för Krigshögskolan i Teheran som grundades samma år av den franske generalen François-Georges Gendre. Han befordrades till generallöjtnant och utnämndes sedan till överbefälhavare 1944 och till ordförande av nationella krigsrådet 1945, strax innan Irankrisen 1946 bröt ut.

Premiärminister

[redigera | redigera wikitext]

1950 blev Ali Razmara vald till premiärminister av shah Mohammad Reza Pahlavi i hopp om att regeringen skulle få igenom en supplementöverenskommelse med Anglo-Iranian Oil Company (AIOC).[2] Ali Razmaras motstånd mot exproprieringen av AIOC:s tillgångar i Abadan mötte kritik från valalliansen Nationella Fronten, ledd av Mohammad Mossadegh, som vid tidpunkten var allierad med parlamentets talman Ayatollah Kashani. I ett adresserat tal mot Mohammad Mosaddegh hävdade Razmara att nationaliseringen av petroleumindustrin inte borde genomföras då den kunde äventyra Irans relationer med Storbritannien och dess allierade, vilket skulle försätta landet i en ekonomisk kris.[3]

Som premiärminister främjade Ali Razmara en plan för decentralisering som gav politiker på lokal nivå mer självständigt beslutsutrymme. Denna plan krävde att lokalråd inrättades i Irans åttiofyra lokaldistrikt för att sköta angelägenheter som hälsa, utbildning och jordbruk. En av hans mest bestående framgångar var inrättandet av Point Four Program i Iran genom överenskommelse med USA:s president Harry S. Truman.

Mordet på Ali Razmara

[redigera | redigera wikitext]

Ali Razmara sköts den 7 mars 1951 av Khalil Tahmasbi, en medlem av den islamistiska terrororganisationen Fedayan-e eslam, när han avlade ett besök i Shahmoskén i Teheran. Dagen efter antogs beslutet om nationaliseringen av Irans petroleumindustri av landets oljekommission och tio dagar sedan godkändes beslutet av parlamentet.

  1. ^ Milani, Abbas (2008). Eminent Persians The Men and Women Who Made Modern Iran, 1941-1979. Volume One. New York: Syracuse University Press. sid. 483-489 
  2. ^ Stephen Kinzer, All the Shah's Men: An American Coup and the Roots of Middle East Terror, Hoboken: John Wiley & Sons, 2003. sid. 66
  3. ^ Moazami, Behrooz (2013). State, Religion, and Revolution in Iran, 1796 to the Present. New York: Palgrave Macmillan. sid. 48