Ååååå, mina allra djupaste medkänsla.......Stempen har fått frid, så måste det allt vara, men kvar finns bara tomhet och sorg och så småningom en förlamande trötthet....och saknad. Jag sitter här och tänker på dig och din familj och alla runt er, det är så märkligt när det händer och har hänt, man trampar omkring i ett stort svart hål och förstår ingenting. Fast vet du, jag tror att "vi" fortfarande finns, fast i olika dimensioner.....han ser dig, han hör dig, han skyddar dig.....Största kramen från mig här......
Jag har tänkt på dig och er de senaste dagarna. Funderat på hur det gått för er. Har inga ord att säga till tröst. Men jag skickar dig en stor styrkekram! <3 <3 <3
Jag ville bara säga att jag tänker på dig och familjen varenda dag. Faktiskt. Och hoppas att det går bra för dig och allt man har att styra och ställa med förutom att man har det viktigaste, sorgen, att tampas med. Stor kram
Borta från bloggvärlden i ca 1,5 år. Började läsa mig tillbaka i din din blogg för ett par veckor sen, fällde tårar och tänkte oj, vad du gått igenom. Skrev aldrig någon kommentar men har tänkt mycket på dig. Och idag läser jag ditt senaste inlägg.... Så ledsamt, det finns inga ord... Jag hoppas du kan trösta dig med att du verkligen gjort allt du kunnat för att han skulle ha det så bra som möjligt under sin sjukdomstid, och att han inte lider längre. Sen finns det ingen tröst för allt ni inte fick uppleva tillsammans. Jag kan bara skicka massor av varma kramar till dej!!
Jag är inte inne och läser på mina vänners bloggar som jag en gång var. Ibland gör jag det varje dag men så går det ibland veckor eller rent av månader emellan. Nu inser jag att det var precis så.
Jag tänker på dig verkligen. Ibland tänker jag att vi är inga tonåringar längre vare sig min man eller jag och man kan aldrig så noga veta när livet slår till. Den här gången slog den till dig kära vän. Det är väl ungefär det man alltid vet om livet, det tar slut. Och det är alltid värst, tror jag, att bli den som blir kvar.
23 kommentarer:
Stor Kram, varma tankar.
Du känner inte mig men jag tänker på dig...
Mina varmaste tankar går till dig och dina närmaste.
Din man lider inte längre, nu är det du som måste orka och gå vidare.
Många kramar från Mona
Varmaste tankar till er alla.
Kram okänd Lena
Tänker på dig även om jag inte känner dig.
Jag känner så starkt med dig och dina närmaste. Ta all tid ni behöver tillsammans och var för sig. Det är många som tänker varma tankar. Kramar
Jag beklagar. Tänker på er.
Ååååå, mina allra djupaste medkänsla.......Stempen har fått frid, så måste det allt vara, men kvar finns bara tomhet och sorg och så småningom en förlamande trötthet....och saknad. Jag sitter här och tänker på dig och din familj och alla runt er, det är så märkligt när det händer och har hänt, man trampar omkring i ett stort svart hål och förstår ingenting. Fast vet du, jag tror att "vi" fortfarande finns, fast i olika dimensioner.....han ser dig, han hör dig, han skyddar dig.....Största kramen från mig här......
Jag har tänkt på dig och er de senaste dagarna.
Funderat på hur det gått för er.
Har inga ord att säga till tröst.
Men jag skickar dig en stor styrkekram! <3 <3 <3
Svårt att veta vad jag ska skriva...... Tänker på dig och de dina. Kram!
Stora kramar. Jag känner med dej.<3 <3
Tänker på dig som är kvar.....
Stor hjärtevarm kram från Norr
Min djupaste medkänsla, varma kramar till dej.
Lena i Östersund
Kram!!
En smärtsam fin bild, ett vi ändå.
Varma tankar härifrån också. Låt alla som vill och kan hjälpa dig. Kram.
Kram!
Jag ville bara säga att jag tänker på dig och familjen varenda dag. Faktiskt. Och hoppas att det går bra för dig och allt man har att styra och ställa med förutom att man har det viktigaste, sorgen, att tampas med.
Stor kram
Jag känner inte dig men jag känner med dig. En stor kram
Borta från bloggvärlden i ca 1,5 år. Började läsa mig tillbaka i din din blogg för ett par veckor sen, fällde tårar och tänkte oj, vad du gått igenom. Skrev aldrig någon kommentar men har tänkt mycket på dig. Och idag läser jag ditt senaste inlägg....
Så ledsamt, det finns inga ord...
Jag hoppas du kan trösta dig med att du verkligen gjort allt du kunnat för att han skulle ha det så bra som möjligt under sin sjukdomstid, och att han inte lider längre. Sen finns det ingen tröst för allt ni inte fick uppleva tillsammans. Jag kan bara skicka massor av varma kramar till dej!!
Hälsningar Susanne (Susilulls Skapelser...)
Nej så tråkigt! Beklagar sorgen! Många varma kramar Ulrica <3
Jag är inte inne och läser på mina vänners bloggar som jag en gång var. Ibland gör jag det varje dag men så går det ibland veckor eller rent av månader emellan. Nu inser jag att det var precis så.
Jag tänker på dig verkligen. Ibland tänker jag att vi är inga tonåringar längre vare sig min man eller jag och man kan aldrig så noga veta när livet slår till. Den här gången slog den till dig kära vän. Det är väl ungefär det man alltid vet om livet, det tar slut. Och det är alltid värst, tror jag, att bli den som blir kvar.
Många kramar och tanker skickar jag dig.
Kramar
Skicka en kommentar