Snurrigt och fullt upp

Det har inte hänt nått här som gör att jag inte kan blogga, det är bara jag som inte tar mig tid att sitta här och knappa på datorn. Jag tänker varje dag att jag ska blogga och så är kl sent varje dag. Men nu så fick jag till det äntligen.
Förra tisdagen var jag och stickade med vår lokalgrupp i Sticka. Det är alltid lika trevligt att träffas och vi är ju på nya ställen varje gång och det är ju kul bara det. I tisdags var vi i Ekeby och där fick vi lära oss en ny uppläggning, en japansk. Nu var det flera som kunde den innan tydligen och de visste inte att det var just en japansk. Uppläggningen ska göra att det blir mera elastiskt och är bra när man gör just vantar och sockor. Får se om jag kommer att använda mig av den eller det blir den gamla vanliga som är invand och mest naturlig för mig.
I onsdags fick jag på vinterdäcken och i torsdags var vi i Buttle. Buttle ligger mitt på ön och jag föddes där så det var extra kul att få åka dit och fika i deras byggdegård. De har nämligen kaffe där alla udda torsdagar till en billig penning och det var nu sista gången för året och vi vill ju få till lite träffar över sockengränserna och det här är ju ett bra sätt.
I fredags tog vi det lugnt bara, det var nämligen sista dagen på denna cellgiftsomgång och vi vet ju att tröttheten kommer. Det blir lite promenader och småpyssel bara. I lördags firade vi dock lite extra med räkor och vin, det gäller ju att ta alla tillfällen att fira och göra bra saker när man lever som vi gör. På söndagen fick vi besök av Evelina och barn. Stempen blir så glad när de kommer, han gillar ju barn och så händer det nått här. Bra dag alltså.

I går bakade vi lite lussebullar utan russin. Gjorde bara en pyttesats eftersom vi inte är så storätare av just saffransbullar. Men de ska finnas till första advent likväl som pepparkakor.

Däremot blev det mera av de vanliga kanelbullarna.

Så har vi de där eländiga paren som jag fick göra två av. När jag var klar med andra paret såg jag att jag missat ett mellanlägg i mönstret och vanten blev 5 varv för kort, så det var bara att repa och göra om igen. Men nu så, nu är de äntligen klara. Dubbla vantar har jag inte behov av så ett par ska jag skänka till vårat lotteri andra advent på hembygdsgården.

Så här ser grundmönstret ut, med en plutteliten förändring bara.

Men som du säkert ser har jag ändrat och fått till en mjukare övergång till sista mönsterrapporten. Jag har stickat med restgarner mest och varje vante har tre olika mönsterfärger. Stickade på 2,75 som vanligt. 

Stempen ville ha en mössa och jag har sett detta mönster på flera ställen och tycker det är så snyggt. Stickade i Drops Baby Merino för att det skulle vara mjukt och skönt. DUGER inte, den är för tunn, det blåser ju rätt igenom. Så är det att vara gift med en Jämte, det ska vara dubbelt minst eller väldigt tätt stickat. Nu får jag fundera över vad jag ska hitta på härnäst så det duger herrn. :) Mössan kan jag använda så det gör inget. Nej, han är absolut inte gnällig, men just huvudet är han så extremt noga med och har alltid varit. Det är mössa på tidigt på hösten och av nästan när det är sommar.

Idag har vi klätt våran julbock. Första gången jag var med om detta. Förr om åren har det varit nått av mina barnbarn som hjälpt Stempen och då var de ju fina också. I år är jag extra nöjd med svansen, resten får duga. Så är det, man ska göra det man är bra på och träna på det man är mindre bra på. 

Trevlig kväll

Fy fasen för regnblask

Idag såg jag på svt play en stund på eftermiddagen. Jag tycker det är rofyllt att titta på program där, jag bestämmer själv när och vad. Idag såg jag dokument utifrån, Tre dagar som skakade Paris, så bra det programmet var. Sen blev det dokument inifrån, Vem kan hjälpa mitt barn, så skrämmande det programmet var. Två helt olika program som verkligen berörde mig djupt.

Här regnade det när jag skulle gå ut i kväll med hundarna så det blev verkligen ingen lång promenad, det var nästan lite blaskigt. Hörde att det snöat i Östersund nu, så nu börjar väl eländet här också snart då. Jag har i alla fall bokat däckbyte till på onsdag, kunde fått i morgon men då ska vi på "Sticka" träff och jag behöver skynda mig hem och äta innan vi åker dit. Jag menar inget får trassla en sådan dag när man har viktiga saker för sig. :))

Jag har i alla fall startat på herrvantar nu i lovikka. Har gjort ett par svarta och ett par grå. Nu är ett par vita på stickorna. Tänkte att jag stickar upp några innan jag börjar tvätta och brodera så jag kan hålla på i ett svep när jag väl håller på. 

I går flossade jag en massa vantar som jag snart ska fota och visa. Det är verkligen skillnad på vante och vante när man inte flossar och när man flossar. Det är ju en ren njutning att stoppa i handen i en flossad, har du inte provat göra det, ja då har du helt klart missat nått, jag lovar. 

I kväll är det dags för ny cellgiftskur, jag har svårt att hålla ordning på vilken i ordningen det är nu, men många har det blivit. Hoppas det går bra även denna gång. Det är ju inte lätt att ta dessa kurer, kroppen säger ju:NEJ, för det bryter ju ner så mycket och har man då svårt att svälja tabletter, ja det säger sig ju själv, det blir ju liksom inte lättare under veckans gång precis. 

Nu fika och tv.

Trevlig kväll

Uppdatering

Varje uppdatering skapar kli i huvudet. Denna gång har jag tampats med en låst iPad, men nu har jag nog löst detta. Bara resten som ska gås igenom och kollas om det funkar och vad som är nytt.

Trevlig kväll

Fredagsmys

Trevlig kväll

Fikautflykt

Är det finväder måste man ju göra nått kul.

Vi åkte till Ygne och tog med oss fika. Lite fundersam blev jag ju när vi kom dit hur jag tänkt. Det är nämligen inte så lätt att ta sig ner till strandkanten precis och med två fruktansvärt uppspelta hundar och en man som inte är riktigt balanserande var jag lätt nervös när vi gick ner. Men det gick så bra så och när vi kom ner såg jag detta på klippkanten. Nån hade lagt upp små stenar och skrivit "Urban hjärta Helen", det kniper till i bröstet när man ser att nån gjort sig besvär att samla in alla stenar och bärt upp dem för att skriva en kärleksförklaring. 

 

 Det var härlig väder och så där lagom vind, så beslutade gå fram och tillbaka till klipporna.

 Vackra stenar såg vi också. Det finns ganska gott om dem om man så säger. :)

 Hela vägen är nämligen kantad av stenar i alla dess former och färger. Det är väldigt vackert där.

 När man kommer fram till stigen upp till Rövar Liljas håla ser man den här ståtliga formationen. Med åren har den gått sönder och formats till ansikte, ser du det som jag ser, du får ha lite fantasi och titta noga. :)

 Att sitta där nere vid havet och lyssna på vågorna är rogivande. Det är mumma för en öbo.

 Växtligheten är märklig och rolig. Överlevnadsinstinkten är helt otrolig när det gäller även växter. Kolla den här tallen, hur kan den överhuvudtaget överleva där på kanten??

 Två små tjuriga damer, de ville nämligen sitta bredvid och få smaka bullarna men hade blivit placerade en bit från oss. Stadiga tiggande blickar hade vi på oss hela tiden när vi fikade.

Men så snart vi fokuserade på nått annat var de närmare direkt. Då glöms kommandon vill jag lova. 

Trevlig kväll 

De intar ön

De är precis överallt just nu, de tar plats och de låter. Ikväll skrämde de mej ordentligt, jag var på kvällspromenad med hundarna och det är väldigt mörkt ikväll. På den lilla vägen ner mot stranden körde de i skytteltrafik fram o tillbaka, även en ambulans kom. Man känner sig rätt liten där i mörkret med två hundar. Ja, jag har reflexväst och lampa, hundarna är försedda med färgade lampor, så vi syns, men vägen är smal och fordonen stora. Undrar vad de gjorde där nere?

Nu fika och lugn stickning, det kan jag behöva nu känner jag.

Trevlig kväll

Varför ska det vara lätt

Den här veckan har gått i rekordfart. I måndags hämtade jag Stempen vid flyget och resan hade gått bra. Det är ju lite pirrigt att han åker själv när jag vet att närminnet inte alltid är på topp, men här var det inga byten av terminaler och inte så lång väntan mellan planen så det fungerade så bra så. Sen hade han ju sällskap till Arlanda från Östersund av sin syster och det kändes extra bra.
Min nya chef började sin inskolning i måndags och jag tror det blir bra, även om det tar extra tid från mig nu i början. Han fick sig en rejäl utskällning direkt av Bella tyvärr, men hon lär sig nog att han kommer att vara där dagligen och så får jag hålla henne lite kortare eftersom han är lite hundrädd. I tisdags var det dags för dropp på lasarettet för Stempen och inte nog med det, jag fick lämna in Ines till veterinären igen, de sista dåliga tänderna skulle ut. Jag trodde det var en tand det handlade om men det var alltså två, en på var sida och de stora kindtänderna. Lilla skruttan så jobbigt det är med allt det här för henne. Nu hoppas vi att det inte blir flera besök, vi jobbar ju så hårt med tandborstning och speciell mat för att det ska hålla nu. Bella hade väldigt lite tandsten så vi behövde inte lämna in henne nu, det kunde vänta tre månader minst sa de. Hon är så duktig med tandborstning, kommer in och sitter så snällt och väntar på sin tur. Gapar numer stort också när jag säger till. Nån gång måste jag filma henne så jag kan visa hur det kan se ut här en kväll vid läggning.
I onsdags vaknade jag med migränvarning, det betyder att jag kommer att ha huvudvärk hela dagen och att jag bara kan hålla ner det med tabletter i massor, men det försvinner inte. Jag jobbade ju bara 4 timmar så resterande tid låg jag på soffan och vilade. Torsdagen kändes bättre men med en dov känsla i huvudet hela dagen.
I fredags kom Julia med sina grabbar till ön så vi åkte in och hälsade på dem nån timma vid Evelina. Det är kul att få se dem ibland. Vi är ju lite försiktiga med små barn, infektionskänslig som Stempen är, vågar vi inte träffas om de inte är friska. Men allt får ha sin tid, så är det bara.
I lördags var jag inne och stickade med Stickakademin i stan. Det var julpyssel som gällde, men jag fortsatte sticka på mina vantar. Det gick såååååååå bra så, eller inte om jag ska va ärlig. När jag maskade av på kvällen upptäckte jag att jag lyckats göra två högervantar, typiskt alltså.

Som tur är har jag garn kvar så jag gör nu två vänstervantar. Lite snopet eftersom jag skulle göra ett par herrvantar nu. Men gör jag inte de här vantarna nu lär det ju aldrig bli gjort. Så det är bara att jobba på.

Idag har det varit blåsigt här. Sådana dagar brukar jag laga mat och så även idag. Jag gjorde Currykorv först. Det brukar bli några omgångar under hösten eftersom grunden är äpplen, lök och curry. Även om äppelskörden inte var jättestor i år så har vi fått relativt bra skörd och det gäller ju att göra nått av den också. Sen lagade jag några rätter till som ligger i frysen nu. Det är så bra för Stempen att plocka upp och bara värma de dagar jag jobbar och  så slipper vi tänka på vad som ska ätas och lagas, bara plocka ur frysen. 

Annars är det ganska lugnt, jag sover bättre äntligen. Vilken skillnad det gör det där med att få sova, jag känner mig som en ny människa. Grejen är att vi bäddat upp en säng i det andra rummet och om jag blir störd när jag ska sova får nån av oss flytta på sig helt enkelt. Det verkar som det räcker med att vi gjorde så för ingen har behövt sova där, men möjligheten finns. 

Trevlig kväll

Vila vila vila

Jag har många känslor inombords och ibland svämmar de över och så var det i tisdags. Fortsatte hela kvällen under kampen mot cancer. Grät av glädje när de talade om att det samlats in 90 400 000 kr. Tänk själv, det finns lite nya forskarpengar och förhoppningsvis kan våra barn och barnbarn få den hjälp vi inte hinner få.
Men nu vänder vi blad, alla dagar är inte tår-dagar, nej de flesta är bra dagar. I  onsdags gick vi en månskenspromenad och fick lära oss en del om stjärnorna, promenaden avslutades vid fågelsjön med korvgrillning och kokkaffe över den öppna elden. Jag behöver väl inte säga att det var en helt otrolig härlig kväll, lätt magiskt. Detta är våra härliga grannar som fixar, det enda vi behöver göra är att hänga på, tack för det. :)
Vi har även fått våra persienner och panelgardiner monterade nu och jag har njutit som bara den, dyrt, ja, men det är det värt helt klart.
I torsdags körde jag Stempen till flyget eftersom han skulle åka till Östersund och hälsa på denna helg. Jag har vilat, vilat och vilat och så lite annat också såklart. Jag var i stan igår och åt pizza med Noa och familj. Noa fyllde nämligen 5 år igår och hade sitt första kalas för kompisarna. Jag hoppade det kalaset och gick och åt med dem efter i stället, jättemysigt.
Jag har städat upp efter uppsättning av persienner, gått med hundar, plockat bort det sista av blommorna i krukorna ute. Jag har klippt ner alla pioner och lagt över skydd för vintern. Jag har stickat och stickat och tittat på film eller lyssnat på radio. Helgen har gått supersnabbt och i morgonkväll kommer han hem igen och livet blir som vanligt igen. Jag har ju varit lite dålig på att visa vad jag pysslar med så nu kommer det många bilder, håll till godo.

Ett par sockor i Soft Raggi, jättehärligt garn att sticka i.

Sen hade jag ju stickat mössor

alla efter samma mönster

i samma garn

från Gotlands Spinneri

Ett entrådigt garn som heter Töis och är så härligt att sticka i. Föregående mössa åkte till Östersund och min svägerska. Lite kul att ge nått tillbaka som inte är väntat. Hon brukar nämligen alltid ha garn med till mig när de kommer hit och nu fick hon då en mössa. Den hade varit till belåtenhet av vad jag hörde på telefon igår.

Jag köpte ett mönster på nätet och startade ett par vantar stickade med finaste nya nålarna som jag fick av Maritas Maskor.

De blå vantarna är klara och jag startade upp ett nytt par igår. Tänkte göra om mönstret lite och ett helt nytt färgval den här gången. 

Idag har det varit väldigt höstigt väder. De här två och jag var ute i trädgården länge innan vi gick en lång promenad. De sprang runt i vårat trädgårdsland och då är det liksom ingen idé att gå in och sen ut igen. Det behövdes en väldigt lång dusch när vi kom in. Kvällspromenaden blev längs asfaltsväg förutom vår lilla väg som är grus. Men de fick hålla sig torra och så rena det går så vi slipper tvätta igen. Det blir ju liksom inte bara hund som får en tvagning när man kommer in, det är golvet också in till duschen som måste torkas efter dem, det går liksom en genomgrå stig in dit efter dem. 

Nu ska jag försöka få i mig en kopp kaffe. I morgon ska min nya chef börja sin inskolning på jobbet. Tuff början, jag ska ju ha med de här två nu i två dagar. Hoppas Bella uppför sig och inte skäller ut honom nu i början. Hon har lätt den inställningen nämligen, först skälla sen vifta, på svansen alltså. 

Trevlig kväll