Så står vi åter vid tidens rand, beredda (eller rädda) att ta klivet in i nästa år! Nyårstid kan vara både vemodig och trösterik på en och samma gång - så har jag känt det enda sedan jag var liten.
Nyåret är en sådan tydlig symbol för att tiden faktiskt går och vemod känner jag när jag tänker på förgängligheten, på människor jag mist och på vänner som i och för sig finns kvar, men som är långt borta.
Tröst känner jag när lillan vaknar klockan halv 7 för att prova sin nya nyårsklänning. Att se henne studsa upp ur sängen och ta sig an dagen med samma entusiasm som hon alltid visar, hjälper mot det mesta.
Jag tänker att jag lånar lite av lillans inställning och sätter på mig ett par glitterstrumpbyxor jag med! Då ska det nog bli ett gott nytt år värt namnet!
Nu vill jag tillönska er alla ett GOTT NYTT ÅR!
Hoppas ni får det glittrigt och glatt med nära och kära! Och får ni inte det - så tänk på att imorgon är det en ny dag med nya möjligheter:)
Jag vill också tacka för det gångna året - för fina kommentarer, härliga möten, uppmuntran och inspiration! Jag läser vartendaste litet ord ni skriver till mig och tar det till mig. Och jag blir så glad när jag läser att mina ord gör skillnad för vissa av er. Att skriva är något som jag älskat att göra, så länge jag kan minnas - och därför blir jag extra glad när jag får höra att orden liksom nått fram och landat rätt.
Allt gott från Maja!
(P.S. På bilden ser ni den randiga julsjalen jag stickade efter Garnomeras härliga mönster.)
Hej, handarbetsvänner!
Vi tar allt ett litet symöte så här i mellandagarna... Jag tänker visa er en enda sak: En puffärm!
Varför vill jag visa er den då? Jo - för att jag är upp-över-öronen stolt över den förstås!
Jag har stickat och repat upp och stickat och repat upp... Enda tills jag nådde fram till ett resultat som överensstämde med den ärm jag såg för mitt inre. För puffärmar - det är allvarliga saker det! Det gäller att hitta den rätta puffen - alldeles lagom fluffig och elegant. Eller hur? Och att konstruera en sådan puffärm som dessutom stickas uppifrån och ner - det tog mig en hel del tankekraft och experimenterade. Men nu har den blivit verklighet: Mina drömmars puffärm!
Ni undrar kanske vad jag ska med den till? En ensam liten puffärm är väl inte mycket att hänga i julgranen, liksom. Men lugn... Puffärmen sitter på en naggande god liten kofta som jag designar för en garnbutik. Mer info kommer snart - närmare bestämt i januari!
Det var veckans symötesinspel från mig! Jag vill passa på att tacka alla er som deltagit i årets symöten! Jag är så glad för det! Tänk bara vad roligt det är med alla dessa idéutbyten! Ett GOTT NYTT handarbetsÅR önskar jag er så här lite i förtid.
Hur har ni det nu förresten? Stickas eller virkas det något i juletid? Lämna i så fall gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
En liten återblick till självaste julafton - när vi dukade upp en godisbuffé i Värmlandsskåpet där krubban står.
Där fanns polkatryffel, knäckklubbor, äppelgelé, chokladkola, lime-ischoklad, marsipanpraliner och Twist som jag hade lagt i en fin gammal orginalburk. (Varför görs inte sådana nuförtiden, förresten? Tänk vad mycket roligare det är med en sådan där burk än en ordinär plastpåse...) Allt var hemgjort utom just Twisten. Min mamma bidrog med limechokladen och chokladkolan.
Lillan och jag hade laddat för den här godisbuffén i veckor - det var liksom vår idé att duka upp den just i skåpet, vars klaff vanligtvis brukar vara stängd. Så det var så roligt med både godiskokandet och själva uppdukningen på julafton.
Förutom godis och krubba lyckades vi klämma in ett pepparkakshus och en rad pappersänglar i skåpet. Mycket fint!
Vill du också duka upp en godisbuffé? Än är det inte försent! Nyårsafton är ju ett utmärkt tillfälle! Är man fler som firar kan man ju göra godisknytkalas... Alla tar med sig varsin sort, och så slår man ihop allt och smakar på varandras. Kan väl knappast bli trevligare än så!
God fortsättning önskar jag er, kära läsare!
Jag som så storstilat tänkte blogga mig genom juldagarna förlorade mig istället i den stora julefriden (och stundtals julruschen) med julmat, julgodis, julottebesök, julkrubbeglädje, pynt, stickning och sällskapsspel... Jag hoppas att er jul blev ungefär som ni önskade och att mellandagarna har innehållit så lite jobb som möjligt - och så mycket gemenskap och vila som det bara går!
Här i Arvika är det smällkallt, så jag sticker inte tårna utanför filten om det inte är absolut nödvändigt! Dessutom har jag bott i mina fina norska julstrumpor som jag fyndade på loppis ett par dagar innan jul. Oj, vilken tur det var att jag hade de i kylan!
Jag återkommer senare idag med några sammanfattande inlägg om julmat, julgodis och andra väsentligheter...
I dag tar syföreningen en liten paus och så återsamlas vi nästa tisdag som vanligt! Det är för att jag vill ta chansen att sprida ut mig med så mycket julbloggande som möjligt under dagen... Det är så spännande så här dagen före dopparedan!
Vi ska klä granen, som redan är inne och försedd med en sådan där förbenad ljusslinga som kan få vem som helst att tappa humöret... Men jag klarade det och svor bara pyttelite;)
Så här ser den ut i oklätt tillstånd:
Hoppas kunna bjuda på en bild av den färdigklädda granen, lite senare.
Snart ska jag ta itu med att griljera skinkan. Inspiration till griljeringen har hämtats ur Husmoderns Almanack från 1959... Sedan ska jag göra ett och annat tillbehör till julbordet, slå in julklappar och plocka fram juldukar, bonader m.m. Så det finns att göra, om man säger så!
Här julstökas det så till den milda grad att jag knappt hinner fotografera allt som händer... Men ett och annat fastnar på bild. Bland annat olika sorters julgodis. Vi planerar nämligen att duka upp en hejdundrande godisbuffé pi vårt Värmlandsskåp på julafton...
Marzipanbröd är en julklassiker i vår familj. Det är alltså marzipan eller mandelmassa (jag föredrar det sneare) som rullas till en limpa och fylls med något gott. I år gjorde jag min limpa med nötcréme som fyllning och så penslade jag mjölkchoklad utanpå. Visst är järnek-strösslet underbart?
Jag har gjort "Enklaste tryffeln" (se bild ovan). En favorit från förra året och ett godis som går att variera i det oändliga. I år blev polkagrisar som smaksättning.
Sedan prövade jag för första gången att göra egen marmeladkonfekt. Det var oväntat okomplicerat och ungefär hur roligt som helst! Jag gjorde så här fast minus kanelstången... Att göra konfekten på äppelmos kändes smart eftersom det redan fanns i förråden. Och så är det ju så gott med äpplen!
Jag kan inte låta bli att tänka på Narnia och scenen när häxan bjuder Edmund på Turkisk konfekt... Inte riktigt som detta, men en viss likhet finns!
Sedan tog jag mig för att göra knäckklubbor. Ni vet sådana där som Rasmus på luffen bjöd Paradis-Oskar på! Gör en sats knäcksmet och fördela i pappersstrutar som sticks ner i en skål som fyllts med strösocker så att strutarna står stadigt. Sedan behövs någon att hålla i. Jag använde sådana där drinkpinnar av plast, men det går ju också med exempelvis grillpinnar av trä.
Mitt sista tips är inte precis något godis, men ungefär lika gott som sådant, nämligen Saffransvåfflor! Världens enklast grej... Du gör en vanlig våffelsmet och tillsätter saffran genom att röra ut en påse i det smälta smöret, innan du häller det i smeten. Sedan är det bara att grädda på som vanligt. Passar bra som lyxig lunch i juletider...
Gissar att många av er ska ägna dagen åt julstök? Hoppas att något av detta kan fungera som inspiration!
Min julkrubba har fått en ny hemvist i vårt gamla matsalsskåp, eller "Värmlandsskåpet" som vi brukar kalla det! Klaffen brukar vara stängd till vardags, men så fick jag idén att det vore fint att öppna och göra plats för krubban.
Krubban i sig kommer från Willow Tree och jag är mycket fäst vid den! Den var något av det första jag köpte när jag hade fått eget "hushåll". En vacker dag ska den utökas med de Tre Vise Männen - kanske blir det till och med i år... Tillsvidare är vår tablå förstärkt med figurer från en gammal leksaksdjurpark. Man tager vad man haver, som det heter...
Jag tycker att det är så gränslöst vackert med julkrubbor! Så till den milda grad att jag får hjärtknip så fort jag ser en... Stor eller liten, hempysslad eller fabriksgjord - det spelar ingen roll - finheten sitter liksom i budskapet!
Har du någon krubba?
Nej då - min dag har inte varit lugn och stillsam!
Men inledningen var förstklassig - dans kring granen på lillans skola! Det var inte illa det!
Barn är så fina. Det är ju inte direkt någon nyhet, men jag slås av det gång på gång. Att barn är det bästa som finns!
Det är de där små gesterna, leendena, skratten. De tankfulla blickarna och de rättframma frågorna. Den oreserverade glädjen, de hoppfulla minerna. Glädjen när tomten kom! (En skola där rektorn är tomte kan förresten inte vara annat än bra!) Och fröknarna sedan! Vilka höjdare! Jag tror jag tar och börjar ettan igen, nästa termin. Skulle mycket väl kunna tänka mig att tillbringa dagarna i en sådan där sprudlande och fantasirik miljö...
Så starten var bra - det går inte att säga annat. Egentligen var inte resten så pjåkig heller. Det är bara det att jag har farit hit och dit och försökt hinna lite mer än vad som egentligen är möjligt. Bland annat har jag samlat ihop bokföringsmaterial som ska till min revisor. Den processen vill jag sammanfatta med ett egenkomponerat talesätt: "Den som börjar försent väntar oftast för länge!"
Sedan har jag packat Manufaktur-paket som ska skickas i dag... Vad roligt att det var så många av er som nappade på julerbjudandet och köpte min mammas vackra halssmycken, förresten! Det gläder mig!
Men snart är det kväll igen (för det är det ju mest hela tiden...) och då ska jag äntligen få sticka klart min julsjal och läsa boken jag unnat mig själv som julläsning: En nyutgåva av Agatha Christies "Poirots Jul". Det blir fint som snus det, må ni tro!
I dag blir det julfest i Manufakturen!
Erbjudande 1: Gratis frakt hela dagen fram till midnatt (med leverans innan jul). Välj alternativet "Gratis julfrakt" i kassan!
Erbjudande 2: I dag kan du köpa de vackra halssmycken av silver och ull som guldsmeden Kajsa Karlsson (min mamma) har gjort, till ett extra förmånligt pris: 400 kr (ordinarie pris: 500 kr) Som en extra julbonus medföljer också silverkedja! (Värde 150 kr) Smycket paketeras i en julfin ask - färdig att lägga under granen.
Här hittar du smyckena!
Hej syföreningsvänner!
Det lackar mot jul i rasande fart. Så mycket som ska sys ihop när det gäller Manufaktur och bloggjobb - innan julefriden till fullo kan sänka sig över mig här i Arvika. Men ibland sätter jag mig en stund i skenet av juleljusen och stickar på en liten "onöda"...
Kunde nämligen inte motstå att göra min egen tappning av Garnomeras julsjal. Flinka Maria har gjort ett underbart litet "sjalrecept" som ger en rätstickad sjal med långa snibbar och tofsar i ändarna. Sådan där enkel stickning som är skön att ägna sig åt när man har mycket i huvudet och egentligen bara önskar sig en stunds rekreation.
Pröva, så får du se!
Garnet som jag stickar med är lite extra fint för mig, eftersom jag köpte det i Brighton i somras. Bara två nystan... Det kommer från Blacker Yarns som färgat grå ull - vilket ger den här "dimmiga" effekten. Känns fint att just Brighton-garnet får bli en julsjal!
Vad gör du för festligt? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länklerktyget nedan:
Jag har firat luciahelgen hos mina föräldrar i Guldsmedshyttan. Det var fint som sjutton med både julmarknad, luciatåg och Janssons Frestelse!
Och så fick jag den allra finaste presenten av mamma: En mycket speciell kofta! Hon hade köpt den på loppis under en resa genom Dalarna i somras. Loppis-innehavarens farmor Kristin hade stickat koftan - förmodligen någon gång på 1940-talet.
Vilken skatt denna kofta är! Så vacker på alla sätt och vis. Både modell, mönsterstickning och färgkomposition gör mig mållös!
Dessutom är stickade orginalplagg från första halvan av 1900-talet förhållandevis sällsynta, så det är en ynnest att få möjlighet att nagelfara varje maska och filosofera över hur koftan är gjord...
Fotona är tagna i min barndomsträdgård - frostig och vit, dagen till ära. Som ni ser kunde jag inte låta bli att plocka med en näverlur också... Den stod där hemma på en hylla och liksom ropade att den hörde ihop med koftan!;)
Jag gick på stan häromdagen och plötsligt föll min blick på en liten, liten porslinsstuga i ett skyltfönster... Det var en alldeles ensam liten stuga - en ljusstake med ett enda ljus. Som en sinnebild av nordisk enslighet...
Jag kom att tänka på en bild som John Bauer gjort . "Stugan vid bergets fot", heter den! Du vet det lilla huset framför berget, röken som stiger upp ur skorstenen, ljuset som lyser i fönstret och trollet som lufsar förbi i förgrunden.
Den här ljusstaken måste vara något av det finaste sett, någonsin! Kanske för att den ser ut lite så som jag känner mig ibland - som en ensam stuga i en stor skog.
Och visst är det hoppfullt att man kan göra upp en värmande brasa och tända ljus även i en liten stuga! Precis som det är trösterikt att en enda liten ljusstake sprider en hel massa ljus omkring sig!
Nu står den gamla ljusstaken hemma hos mig, och på julafton ska den få hedersplatsen!
Hej och välkomna på symöte!
Det var för ett år sedan vi den här tiden... Jag kom som vanligt, att tänka på att jag skulle vilja ha en jultröja med renar och annat juligt, men insåg i gammal vanlig ordning att jag inte skulle hinna sticka en till jul.
Då slog det mig att det kanske fanns ett annat sätt... En liten genväg! Jag hade ju en gammal favoritkofta från Noa Noa i garderoben, som mycket väl kunde behöva få sig ett lyft. Och så hade jag ett litet restnystan av vackert rött garn i alldeles rätt grovlek.
Det var så det började... Jag sydde renar och bårder så det bara sjöng om det, och det var så roligt!
Jag syr motiven med maskstygn (ett stygn som liknar en stickad maska) och det ger illusionen av mönsterstickning. Maskstygn heter "duplicate stitch" på engelska, så ett enkelt sätt att hitta fina motiv att sy är att googla på "duplicate stictch" och "chart".
När julen var över lade jag resterna av det röda garnet på ett säkert ställe, för att kunna plocka fram det i år igen. Och det var just vad jag gjorde häromveckan. I år fick ett snirkligt monogram (ur en gammal korsstygnsbok) och en snöflinga göra renarna sällskap. Och så sydde jag två små granar på ärmarna. Dessutom bytte jag de bruna knapparna mot en samling julröda härligheter som jag köpte av Tant Kofta för något år sedan...
Det är både vilsamt och beroendeframkallande det här broderandet. Så fantastiskt fritt och tillåtande! Jag bara syr liksom... Och blir jag inte nöjd är det inte värre än att jag repar upp.
Än är jag inte färdig med koftan. Jag har bestämt mig för att jag ska sy tills det röda garnet är slut. Antingen sker det i år, eller så fortsätter jag nästa år. Jag har ingen brådska att bli klar. Tänker att tröjan blir lite som en dagbok, där jag syr in minnen från olika jular. Och när den här tröja är "färdig" så skulle det inte förvåna mig om jag börjar på en ny. Det är ju nästan en slags jultradition nu, det här broderandet!
Vad stickar du på? Eller virkar du? Eller syr? Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Apropå gårdagens inlägg om det virkade flaggspelet:
Någonting annat antikt som jag gärna hänger i min julgran är kulor av glas. Jag brukar köpa någon per år, när jag hittar sådana som är riktigt, riktigt fina.
Dessa tu sprang jag på i en av stadens loppisar... Ett präktigt par, enligt mig! Det är så fint att den rosa färgen går igen i dekoren på båda. Och den gröna kulan är verkligen något utöver det vanliga med sin svängda form och snirkliga dekor!
Å, vad roligt det ska bli att klä granen sedan!
Flaggspel var vanligt som pynt i julgranens "barndom". Kanske har du en och annan sådan där gammal bleknad flagga i lådan för julgranssaker?
Jag har plockat upp den här gamla traditionen och skapat ett flaggspel i virkad form. För visst är det väl ganska trevligt att man kan virka sig jorden runt! I min girlang hänger flaggor från Sverige, Danmark, Finland, Frankrike och Tyskland. Vilka skulle du virka?
I min beskrivning som finns på Järbo Garns blogg, hittar du förslag på hur du kan gå tillväga om du vill göra andra nationsflaggor än de som finns med i mitt flaggspel. Jag tänker att det kunde vara fint att plocka upp flaggor som har en koppling till ditt liv och din bakgrund. Kanske har din familj eller släkt rötter i ett annat land? Kanske vill du virka ett favoritresmål? Kanske är du extra förtjust i ett visst lands matkultur? Vad vet jag...
Jag önskar er alla en flaggprydd jul med ljuva drömmar om fjärran länder!
