Islam enligt den "Islamiska Staten" - en islamologisk kommentar

Leif Stenberg, Centrum för Mellanösternstudier, Lunds universitet Islam enligt den ”Islamiska Staten” – en islamologisk kommentar En kommuniké utfärdades i november 2013 av en rörelse som då bar namnet Islamiska Staten i Irak och Syrien (ISIS). Detta meddelande till allmänheten spreds i samband med att ISIS närmade sig staden Raqqa i norra Syrien och hade intagit byar nära staden. Meddelandet innehöll en rad förhållningsregler som i stort sett alla rör frågor som kan relateras till kön och genus. Hälften av punkterna rörde kvinnor och stipulerade att kvinnor i ett område kontrollerat av ISIS skulle bära burqa – klädedräkten såsom vi känner den från Afghanistan – eller en specificerad täckande klädedräkt av ett särskilt tyg. Kvinnor skulle inte använda smink och vad som kan beskrivas som bijouteributiker skulle förbjudas. Män ska inte bära löst sittande jeans med låg linning, bör inte klippa sig och inte använda hårgelé. Mer allmänna punkter rörde förbud mot rökning och försäljande av tobaksvaror och att prissättningen i samhället borde vara rättvis. Ytterligare punkter riktade kritik mot dem som i texten beskrivs som ”kättare” och ”förrädare” samt de som anses vara ”omoraliska” i samhället. I meddelandet nämns även att de som använder den arabiska förkortningen av Islamiska Staten i Irak och Syrien kommer att beläggas med spöstraff (70 rapp). Denna punkt syftar på användningen av ordet Da‘ish som är en förkortning av al-Dawla al-Islamiyya fi al-Iraq wa al-Sham (Islamiska Staten i Irak och Syrien). I ett arabiskspråkigt sammanhang har användningen av Da‘ish en pejorativ klang, men används efter de hemska terrordåden i Paris i slutet av 2015 mer generellt av många i ett syfte att understryka att ”Islamiska staten” varken är en stat eller något islamiskt, utan en terroristgrupp.1 Samtidigt har jag en känsla av att beskrivningar och åsikter likt 1 Ett exempel är Förenta Nationernas vice generalsekreterare, Jan Eliassons, sätt att beskriva grupperingen som varken islamisk eller som en stat, se Dagens Nyheter, ”IS, ISIL, ISIS eller Daish – vad är rätt namn på den sunniextremistiska sekten?”, 2015-11-18. Våld – I Guds namn 107 ovanstående om den ”Islamiska staten”2, som uttalas i offentliga samtal av politiker eller representanter för islam och muslimer, är uttryck för politiska ställningstaganden ibland kombinerade med ren okunskap om den roll eller funktion religion kan ha i olika sammanhang. Sedan ovan refererade kommuniké spreds i området kring Raqqa har ”Islamiska staten” erövrat ett större område i norra Syrien och Irak och har framför allt sedan våren och sommaren 2014 kunnat etablera sig och påbörja ett islamiskt samhällsbygge med staden Raqqa i norra Syrien som ett hjärta. I juni 2014, vid starten av den muslimska fastemånaden Ramadan, utropade ledaren för Islamiska staten, Abu Bakr al-Baghdadi, ett kalifat. Något som rörelsen dels med annat ledarskap, dels med annat namn, Islamiska Staten i Irak, gjort tidigare, men denna gång med ett betydligt mer omfattande globalt genomslag. Vid sidan av den internationella uppmärksamheten riktad mot hemska avrättningar, terrordåd och muslimers resande i syfte att strida för Islamiska staten har utvecklingen inom IS från 2013 fram tills i dag präglats av ambitionen att bygga ett islamiskt samhälle – ett kalifat. Dock ett kalifat som är grundat på en av många möjliga islamtolkningar och praktiker och en tolkning som de facto inte är medeltida utan snarare starkt präglad av sin samtid. Målsättningen i föreliggande text är med ovanstående utveckling som grund att kortfattat beskriva och analysera Islamiska statens bevekelsegrunder ur ett islamologiskt perspektiv. Det innebär att kort beskriva rörelsens historia fram till utropandet av ett kalifat sommaren år 2014 och dess plats inom muslimsk idéhistoria. Ambitionen är även att redogöra för IS tolkning och praktik av islam samt kortfattat beskriva vilket sammanhang som präglat Islamiska statens tolkning och praktik. Ett islamologiskt perspektiv betyder i föreliggande text att fokus ligger på Islamiska statens islamförståelse och hur denna omsätts till en praktik. Muslimsk idéhistoria och utvecklingen av Islamiska Staten Kortfattats kan Islamiska statens uppfattning av islam ses som kopplade dels till den breda idétradition som ibland beskrivs med termen ”Islamism”, dels till mer 2 108 I föreliggande text kommer jag i fortsättningen att växla mellan Islamiska staten eller förkortningen IS. I detta sammanhang är självbeteckningen viktigt för analysen av rörelsen. Jag menar även att rörelsen är islamisk och kan ses som en proto-stat. Föreningen lärare i religionskunskap våldsbejakande grupper inom denna riktning.3 Islamiska staten hämtar i en teologisk och praktisk mening stöd från hanbalitiska och wahhabitiska källor inom islam. Hanbalitraditionen är en av de fyra så kallade rättskolorna inom sunnitisk islam. Den grundades av Ahmad ibn Hanbal (d. 855) och beskrivs ofta som mer konservativ än de tre övriga och är den dominerande rättsskolan på den arabiska halvön.4 Wahhabism, som det ibland kallas, namnet är förknippat med grundaren Muhammad bin ‘Abd al-Wahhab (d. 1792), är en tolkningstradition av islam som uppstår på Arabiska halvön i mitten av 1700-talet. Den följer Ibn Hanbals lära såsom den tolkades av den kände muslimske religiöst lärde, Ibn Taymiyya (d. 1328) vars islamtolkning varit viktigt för flera samtida islamistiska rörelser. En betydande aspekt av Ibn Taymiyyas tänkande som betonas inom wahhabism rör det som uppfattas som innovationer (bida‘). Ordet betecknar det som tillförts islams teologi och praktik tre århundraden efter religionens födelse. Muslimers praktiserande av till exempel religiösa ritualer som att vallfärda till helgongravar eller att införa böner till änglar i sin egen religiösa praktik är kätteri. Det sistnämnda ses som ett brott mot tanken om Guds enhet (tawhid) och betecknas som shirk, att dela upp det gudomliga på ett sätt som bryter mot första ledet i islams trosbekännelse, ”Ingen gud utom Gud…”.5 Det vill säga i denna förståelse av vad som är islam tillåts inte etableringen av helgongravar, att vallfärda till dessa eller att utöva ritualer som inom sufism, eller att forma teologier såsom gjorts inom de riktningar av islam som ryms under rubriken shi‘a-islam. Islamiska staten är följaktligen en del av en strängt konservativ fåra inom sunnitisk islam.6 Från denna idétraditions begynnelse och fram till idag bär företrädare för rörelsen, såväl individer som rörelser, en självsyn där de utgör representanter för rätt och sann is3 4 5 6 Ibland beskrivs mer våldsbejakande former med termen ”jihadism” – mer revolutionära rörelser som söker förändra samhället till ett islamiskt med hjälp av våld. För en enkel introduktion till islamisk teologi och muslimsk praktik, se Stenberg 1999. Att kalla denna tradition för Wahhabism blir därmed felaktig enligt de som följer den. Det skulle innebära att ‘Abd al-Wahhab skulle kunna framställas som föremål för religiösa ritualer och högaktas på ett sätt som denna tradition inte acepterar. Rörelsens egennamn är muwahhidun, ” de som förspråkar enhet” och går tillbaka på ovan nämnda princip om Guds enhet. En bredare beteckning, men inte helt överlappande, för denna idétradition är salafism eller salafi-islam. Det syftar på rörelser som ser på tidig islams historia och det persongalleri den innehåller som förebild och inspirationskälla för hur islam ska praktiseras i dag. Termen ”salafism” referar till al-salaf al-salih, ”de fromma förfäderna”, de första generationerna muslimers vars praktik av islam följaktligen ska efterliknas. Våld – I Guds namn 109 lam. I detta sammanhang tillskriver sig Islamiska Staten och deras efterföljare även rätten att definiera vad som är ”islam” och vad som inte är ”islam”. En konsekvens av detta synsätt är att jihad för den Islamiska staten inte nödvändigtvis måste innebära ett försvarskrig såsom termen ofta begreppsliggörs i mittfåran av sunnitisk islam, utan kan vara ett offensivt krig riktat mot islams fiender. Det kan riktas mot Europas och Nordamerikas länder, men även mot kristna och andra muslimer. Noterbart är i detta sammanhang att såväl dagens Saudiarabiska stat som den Islamiska staten menar sig vara efterföljare av den wahhabitiska läran, men båda anser att den andre representerar ett ”avfall” (murtadd) från den rätta formen av islam. Den islamistiska rörelse som kommer att få namnet Islamiska staten dyker upp i Irak under slutet av 1990-talet. Den förste ledaren, Abu Musab al-Zarqawi (d. 2006), släpps ur jordanskt fängelse 1999 och beger sig sedan till Afghanistan i syfte att med ekonomiskt stöd av den islamistiska organisationen al-Qa‘ida sätta upp träningsläger för militanta islamister. Han bildar även en rörelse som ges namnet Jama‘at al-Tawhid wa al-Jihad.7 Al-Zarqawi blir känd för att utföra våldsamma och blodiga attentat tillexempel mot Radisson hotellet i Jordaniens huvudstad Amman. Efter strider i Afghanistan tvingas gruppen via Iran att omgruppera sig i Irak. Efter den amerikaledda invasionen i Irak år 2003 är al-Zarqawis ambition att utnyttja den kaotiska situationen och att etablera sig som en företrädare för sunnitisk islam i landet. Enligt al-Zarwawi är tanken att påverka situationen i Irak så att den allmänt uppfattas som en konflikt mellan shi‘a- och sunni-islam. Efter invasionen år 2003 utförde al-Tawhid wa al-Jihad en rad bombdåd, ofta i form av självmordsbombningar, riktade mot en rad något olika mål som till exempel den jordanska ambassaden, FN-kontor, installationer som tillhörde främst amerikanska armén och shi‘a-moskéer. Målen understryker att al-Zarqawi såg på internationella organisationer som Förenta Nationerna och den invaderande militära koalitionen samt shi‘a-muslimer som de främsta motståndarna till sunni-muslimer. I starkt anti-shi‘itiska texter författade av al-Zarqawi 7 110 Namnet är ganska typiskt for radikala islamistiska grupper och betyder ”Gruppen för Guds enhet och Jihad”. Det typiska är användning av termen tawhid, som referens till en absolut monoteism och implicit riktas kritik mot rörelser som sufism och shi‘a-islam. Jihad bedrivs för att upprätthålla islam, den absoluta monoteismen, och är ett offensivt krig som riktar sig mot dem som inte bekänner sig till islam såsom religion uppfattas av rörelsen och al-Zarqawi. Föreningen lärare i religionskunskap stödjer han sig på referenser till Ibn Taymiyya och dennes berömda uttalanden om shi‘a-muslimer som fiender och lögnare. I al-Zarqawis retorik är det omöjligt för muslimer att vara framgångsrikare än icke-muslimer som judar och kristna om inte de som står för rätt islam först förintar de som avfallit från islam. De sistnämnda leds av shi‘a-muslimer. Shi‘amuslimer beskrivs i detta sammanhang med termen rafida, ”de som avvisar”. Det syftar på den föreställning som finns inom islamistiska rörelser av shi‘a som kallsinniga till de tre första kaliferna i islams historia.8 En poäng i detta sammanhang är att en starkt anti-shi‘itiska strömning etableras med stöd av referenser ur islams idéhistoria, speciellt texter författade eller i samklang med Ibn Taymiyyas verk.9 Vid denna tid framstår al-Tawhid wa al-Jihad som en av de ledande islamistiska grupperna i Irak och det är under den andra halvan av år 2004 som rörelsen deklarerar ”trohet” mot al-Qa‘ida. Det fullständiga namnet på rörelsen var Tanzim Qa‘idat al-Jihad fi Bilad al-Rafidayn, ”Organisationen för Jihads Grund i Tvåflodslandet (Mesopotamien)”, men rörelsen blev mer känd under namnet al-Qa‘ida i Irak. Förhållandet mellan rörelserna och deras respektive ledare är trots sammangåendet komplicerat och en brevväxling mellan al-Qa‘ida ledaren alZarqawi och Abu Musa al-Zarqawi vittnar om en kritik från al-Qa‘idas sida som riktar sig mot al-Zarqawis och al-Qa‘ida i Iraks brutalitet och starka fokus att rikta våldet mot civila shi‘a-muslimer. Det generella al-Qa‘idas målsättning var att attackera de regimer som rörelsen definierade som avfällingar från islam, inte att som, al-Zarqawi önskade, rensa ett korrupt samhälle från avfällingar, det vill säga främst shi‘a-muslimer, med ett brutalt våld. Al-Qa‘ida i Irak utför en rad attacker, många av dem genom självmordsbombningar under fram till år 2006. Till detta kommer att rörelsen även tar fångar som avrättas och en del av dessa fångar är icke-muslimer. Under år 2006 gick al-Qa‘ida i Irak samman med flera andra våldsamma sunni-muslimska islamitiska grupper och målet var att effektivare koordinera alla former av jihadistisk verksamhet i Irak. Namnet på koalitionen av grupper blev 8 9 Termen rafida har en nedsättande klang och i sunni-muslimsk kritik av shi‘a, speciellt bland islamistiska grupper, lyfts fram att de inte erkänner de tre första kaliferna efter Muhammads död år 632 (Abu Bakr, ‘Umar och ‘Uthman) som rättmätiga arvtagare till islams siste profet, utan ser på den fjärde kalifen, ‘Ali, som den legitime arvtagaren till Muhammad. Denna redogörelse är baserad på Lister 2014 och 2015 och några av de andra arbeten som nyligen publicerats om Islamiska staten som Atwan 2015 och Weiss and Hassan 2015. Våld – I Guds namn 111 Majlis Shura al-Mujahidin, ”Mujahidins Shura Råd”.10 Samtidigt fanns även planer på att forma en islamisk stat i Irak tagit form. Något som uppmuntrades i ovan nämnda brev från al-Qa‘ida ledaren al-Zawahiri. Samma år som ovanstående råd bildades dödades Abu Musab al-Zarqawi i en riktad flygattack mot ett hus där han befann sig. Hans död var naturligtvis en framgång för den amerikanska regeringen och dess insats i Irak och en symbolisk förlust för al-Qa‘ida och Shura Rådet, men påverkade inte Majlis Shura al-Mujahidin nämnvärt organisatoriskt. Något som har gett upphov till diskussioner om hur betydelsefull alZarqawi verkligen var för utvecklingen av ovan nämnda rörelser och inom irakisk islamism i allmänhet. En ny ledare utses och några månader under hösten 2006 tillkännages bildandet av Dawla Islamiyya fi Iraq, ”Den Islamiska Staten i Irak”. I november samma år uttalar ledaren för Mujahidins Shura Råd en bay‘a, ”en ed om tillhörighet”, där rådet ställer sig under Islamiska Staten i Irak och dess ledare vars nom de guerre var Abu ‘Umar al-Baghdadi. Islamiska Staten i Irak erkänner inte tillhörighet till al-Qa‘ida och de två rörelserna glider isär.11 Detta sagt även om al-Qa‘ida befaller den Islamiska Staten i Irak att utföra attentat riktade mot olika mål. Under denna tid, före och efter 2007, utförs ett mycket stort antal attentat som även gör att civilbefolkning kommer att protestera mot Islamiska Staten i Irak, men kopplingen mellan de två rörelserna blir emellertid allt svagare. Genom tagande av gisslan, inkomster från lösensummor, skatteintäkter, erövringar av finansiella institutioner och smuggling av olja kommer Islamiska staten i Irak att skapa ett kapital som rörelsen genererar i syfte att möjliggöra att administrativt styra sunni-dominerade områden i Irak. Islamiska Staten i Irak hade dock ingen större framgång och stötte på såväl folkligt som tribalt organiserat motstånd gällande rörelsens ambition att utforma lokal islamiska samhällen. Miliser tillhörande olika sunnitiska stammar i samarbete med amerikansk militär var 10 Mujahid betyder ”en som utför jihad”. Ordet ovan är en pluralform. Shura betyder ”konsultation” och majlis är platsen där konsultationen genomförs och är ibland namnet för parlament i arabiskspråkiga länder. 11 Principen om bay‘a är central och vilar på idén att visa sin tillhörighet till den rätta formen av islam. Den Islamiska statens uppfattning är att muslimer världen över ska deklarerar tillhörighet till det kalifat som utropades sommaren 2014. Det är i deras perspektiv en religiös plikt och även något som avkrävs alla muslimer samt en princip som ligger till grund för den anslutning till Islamiska Staten som radikala islamistiska rörelser världen över uttryckt under åren 2014 och 2015. Att uttala en bay‘a och därmed ansluta sig till Islamiska Staten blir en nyckel i syfte att nå frälsning och inte riskera att dö som ”icke-muslim”. 112 Föreningen lärare i religionskunskap framgångsrika i sina strider mot Islamiska Staten i Irak och flera av de icke-irakiska stridande i rörelsen lämnade landet. Många om stred för den Islamiska Staten i Irak och rörelsens föregångare var följaktligen från andra muslimska och arabiska länder. Dessa hade i de flesta fall smugglats in i Irak via Syrien. Det vill säga att en relation till sympatisörer och underjordiska närverk samt kopplingar till syriska säkerhetstjänster existerade åtminstone sedan början av 2000-talet. Under år 2008 var följaktligen rörelsen framgångar ringa och det våld som Islamiska Staten i Irak önskade utöva minskade drastiskt i jämförelse med året innan. Under 2009 hade USAs tillbakadragande från Irak inletts. Under sommaren detta år påbörjades en överlämning av ansvaret för att stödja de sunnitiska miliserna till den reguljära irakiska armén vilket emellertid försvagade motståndet mot grupper som den Islamiska Staten i Irak. Genom sin ekonomiska styrka kunde även Islamiska staten i Irak attrahera milismedlemmar eftersom rörelsen kunde betala ut löner regelbundet, något som det nationella irakiska styret inte förmådde. Islamiska Staten i Irak genomförde flera terrordåd och attacker under 2010. Ett nytt ledarskap trädde även fram eftersom flera ledare blivit dödade under de senaste åren och en propagandakampanj inleddes med syfte att påvisa det religio-politiskt korrekta i att bilda en islamisk stat. Till Islamiska staten i Irak ansluter sig vid denna tid även för detta irakiska officerare och sunnitiska tjänstemän som tillhört det irakiska ba‘th-partiet. De kommer att bli viktiga dels för den militära professionaliseringen av IS, dels den administrativa uppbyggnaden av en islamisk stat. Ett skäl för att tidigare befäl och administratörer i Saddam Husseins Irak ansluter sig till Islamiska Staten i Irak är vad de anser vara en shi‘afiering av statsapparaten som ska ha inletts efter att en interimsregering tillträdde 2004. I syfte att legitimera att den Islamiska staten i Irak är det rättmätiga styret över just en islamisk stat framfördes att ledaren Abu ‘Umar al-Baghdadi tillhörde Quraysh, profeten Muhammads stam. Det är en stam ur vilken en islamisk tradition förklarar att den näste kalifen ska komma. Dock dödas Abu ‘Umar al-Baghdadi i april 2010 och efterträds av Abu Bakr al-Baghdadi, en formellt utbildad religiöst lärd, som även han påstås tillhöra stammen Quraysh. I syfte att ytterligare stärka legitimiteten jämfördes situationen för den Islamiska Staten i Irak med profeten Muhammads tid i Medina – en tid av konflikter, men även en tid av samhällsbygge. Samtidigt som förändringar skedde i självpresentationen ökade även antalet terrordåd och nu var antalet irakier större än tidigare i rörelsen, vilket stärkte Islamiska Staten i Iraks förankring lokalt bland grupper av missnöjda Våld – I Guds namn 113 sunni-muslimer. Samtidigt är det svårt att beteckna rörelsen som något annat än en terrororganisation. I samband med den Arabiska vårens början och den syriska konfliktens start i mars 2011 hade den Islamiska Staten i Irak förbättrat och professionaliserat sin organisation. Attacker i form av till exempel bombdåd utfördes nu mer eller mindre i hela Irak och flera attacker som riktades mot irakiska myndigheter var väl koordinerade. Ett exempel var kampanjen riktade mot fängelser i syfte att befria fängslade medlemmar av Islamiska Staten i Irak under 2012 och 2013 som bland annat befriade 500 fångar från det ökända Abu Ghrayb-fängelset. Andra attacker var ämnade att underminera styrkan hos irakiska säkerhetstjänster och innehöll riktade mord mot officerare i säkerhetstjänster. En ledare, Abu Muhammad al-Jawlani, för Islamiska staten i Irak sändes under slutet av sommaren 2011 i syfte att etablera rörelsen i Syrien. Al-Jawlani kontaktar olika islamistledare och grupper och bildar det som senare kommer att bli Jabhat al-Nusra. En rörelse som tar på sig ett attentat i Damaskus i december 2011 och som under våren 2012 blir allt aktivare. Jabhat al-Nusra hävdar vid denna tidpunkt att den inte är länkad vare sig till Islamiska Staten i Irak eller till al-Qa‘ida. Emellertid följer den Islamiska Staten i Iraks linje i form av att utföra våldsamma attentat som även drabbar civila vilket gör rörelsen mindre populär inom syrisk opposition. Trots detta växer rörelsen och blir allt mer en reguljär militärstyrka under 2012 och början av 2013. Ledaren för den Islamiska Staten i Irak, Abu Bakr al-Baghdadi, deklarerade i april 2013 att Jabhat Nusra var en avläggare av den Islamiska staten och nu skulle inordnas i vad han kallade den Islamiska staten i Irak och al-Sham (ISIS).12 I detta sammanhang uppstår en spricka mellan det nybildade ISIS och Jabhat al-Nusra och mellan rörelsernas ledare vilket kommer att leda till att Jabhat al-Nusra blir en självständig organisation, men sedermera med kopplingar till al-Qa‘ida. En skiljelinje rörde hur makt skulle fördelas i områden som rörelserna erövrade, men även hur styret skulle administreras. Medan Jabhat al-Nusra kunde dela ledarskapet med andra grupper krävde ISIS fullständig kontroll över styret och att till exempel rättsystemet skulle upprätthållas genom utformandet av särskilda shari‘a-domstolar. 12 Al-Sham är ett arabiskt ord som kan betyda allt från Storsyrien (Syrien inkluderande främst Libanon), nationalstaten Syrien eller Damaskus. Ibland har det översatts till engelska med ordet Levanten. Det sistnämnda har gett upphov till förkortningen ISIL. 114 Föreningen lärare i religionskunskap I Syrien innebar dessa nya islamistiska rörelsers entré att motsättningar skärptes mellan olika oppositionsgrupper, men även att konflikten blev allt oftare definierad som en konflikt mellan sunni och shi‘a – en definition av konflikten som följaktligen är beroende av ett specifikt sammanhang och syftar till att rättfärdiga och motivera våldshandlingar. Även islamiska statens motståndare i forma av den syriska regimen med dess alawitiska karaktär drivs i en riktning där koppling mellan alawitisk religion och shi‘a-islam lyfts fram och stärks i syfte att tydliggöra ett ”vi” mot ”dem” förhållande.13 En bild av konflikten som förstärks genom deltagande av den libanesiska shi‘a-rörelsen Hizbollah på regimens sida, vilket officiellt erkänns av rörelsens ledare, Hasan Nasrallah, i februari 2013.14 Under andra delen av 2013 och början av år 2014 äger flera strider rum mellan olika islamistiska grupper, strider där även andra oppositionella styrkor är delaktiga som till exempel den Fria Syriska Armén. I februari 2014 uttalar al-Zawahiri, ledaren för al-Qa‘ida, att ISIS inte är en gren av al-Qa‘ida och att det inte existerar någon form av organisatoriskt samarbete mellan rörelserna. Motståndet från andra oppositionsgrupper tvingade ISIS att under våren 2014 retirera mot områdena kring staden Raqqa - ett tillbakadragande som skulle via sig vara temporärt. Efter att ha erövrat staden Raqqa och konsoliderat sina styrkor påbörjade ISIS en militär kampanj som vänder sig österut mot den syriska staden Dayr al-Zur (Deir az-Zor) belägen längs floden Eufrat och mot områden i norra och östra Irak.15 Expansionen sammanfaller med en ökad grad av organisering, rörelsens 13 Jag menar följaktligen att den koppling till shi‘a-islam som ofta görs när det gäller alawitisk religion inte är helt korrekt. Det finns ett släktskap till shi‘itiska traditioner inom alawitisk religion, men det finns det även till kristna föreställningar och till gnostiska. Min poäng är att alawitisk religion ska ses om en religiös tradition byggd på flera olika släktskap, men som ur ett såväl historiskt som samtida perspektiv bör betraktas som en självständig tradition. Detta sagt oberoende av att tidigare forskning definerat alawiter som varande ett resultat av radikal shi‘a, senantika rörelser eller tidig syrisk kristenhet. För mer om alawitisk historia och teologi, se Bar-Asher och Kofsky 2002. 14 Stödet för den syriska regimen från Iran underbyggs även med referenser till kopplingen mellan den riktning av shi‘a som praktiseras i Iran och alawitisk religion. Under 2015 har den libanesiske hizbullahledaren Hasan Nasrallah i flera tal varit starkt kritisk mot wahhabism och det saudiska kungahuset. Han har bland annat påpekat att Al Saud, den styrande Saudfamiljen, önskar ett fitna, ett ”inbördeskrig” mellan muslimer. Fitna är ett samlingsnamn för konflikter mellan muslimer, men har en speciell mening där termen syftar på konflikten om makt i tidig islams historia och som leder fram till att ‘Ali, den förste shi‘itiske imamen mördas. 15 Raqqa må vara en ganska betydelselös stad i dag, men under det Abbasidiska kalifatets era från Våld – I Guds namn 115 ytterligare förbättrade ekonomi och en betydande vapenarsenal. Sammantaget bidrar följaktligen dessa förhållanden till de framgångar som i juni 2014 erövrar staden Mosul. Framgångarna, det starka våld som används mot såväl andra muslimer som etniska och religiösa minoriteter ger ISIS en uppmärksamhet i internationella media. ISIS egna och koordinerade mediaanvändning bidrar till en generellt ökad uppmärksamhet globalt som väcker avsky, men även till att höja intresset för rörelsen och som gör den attraktiv bland speciellt unga muslimer. Vid starten av Ramadan år 2014 utropar Islamiska staten i Irak och al-Sham på fem språk etablerandet av ett kalifat, khilafa. Samma dag släpps även videoclip som visar hur landgränsen mellan Irak och Syrien ödeläggs av IS. Nu är eran av Sykes-Picot-avtalet över och kalifatets tid är inne. Nu äger andra tillhörigheter i form av till exempel medborgarskap inte något värde. En kort kommentar är att frågan om ett nytt kalifat har diskuterats i flera muslimska sammanhang i princip sedan det upplöstes år 1924 i samband med etablering av den turkiska republiken år 1923.16 En annan aspekt är utnyttjandet av starten på Ramadan för att få största möjliga uppmärksamhet kring etableringen och utropandet av en ny kalif, khalifa. Abu Bakr al-Baghdadi, ledaren för det som nu kallas den Islamiska Staten, antar namnet Kalif Ibrahim. Ett islamistiskt inspirerat kalifat väcker många känslor och protesterna från andra muslimer är många.17 Naturligtvis finns även en dragningskraft i etableringen av kalifat, något som Islamiska Statens ledning är helt klar över, och utropandet skapade en form av formuleringsinitiativ som gjort många muslimska ledare reaktiva istället för proaktiva. Tanken om hitta tillbaka till någon form av enighet i frågor som rör tolkningar och praktiker är en fråga, men betydelsefullt är tanken i sunnitisk teologi om kalifatet som en enande kraft där enighet skulle medföra att de som är muslimer – de som följer Guds sista 750 vår tideräkning till 1258 var det huvudstad under åren 796 till 809 och kalif under denna tid var den kände Harun al-Rashid. Det vill säga staden Raqqa har en koppling till en tid när det Abbasidiska kalifatet och därmed sunni-islam uppfattas som framgångsrikt. 16 Detta är inte första gången rörelser i den muslimska världen utropar att ett kalifat upprättats och i olika sammanhang har önskemål om ett upprättande av ett nytt kalifat presenterats som en möjlig lösning problem som är sociala, ekonomiska och politiska. För en diskussion om idéer om kalifatet från 1924 fram till i dag, se Pankhurst 2013. 17 Ett öppet brev undertecknat av många betydande muslimska teologer riktat till Abu Bakr alBaghdadi och som starkt vänder sig mot Islamiska Statens tolkning och praktik av islam finns här http://www.lettertobaghdadi.com 116 Föreningen lärare i religionskunskap uppenbarelse till mänskligheten – når global framgång igen. En etablering av ett legitimt och rättfärdigt kalifat skulle sålunda kunna innebära en historiens vändning. En accepterad kalif bär följaktligen mer än en symbolisk funktion. Gud är inte bara suverän i denna världsbild, utan även drivande i historien. Till detta har kalifen en rad juridiska funktioner som rör att till exempel var den som förklarar krig eller som har sista ordet i frågor som rör hur islam bör tolkas. Sammantaget är återupprättandet av kalifatet i Islamiska Statens föreställningsvärld en religiös plikt och det är en religiös plikt för muslimer att svära trohet till det upprättade kalifatet. Den Islamiska Statens islam praktiserad i Syrien och Irak Ett av de grundläggande dragen i den hanbalitiska riktning inom islam som kallas wahhabism och som likaså karaktäriserar Islamiska Staten rör betoningen av tawhid, ”Guds enhet”. Detta innebär att uppfatta islam som ett uttryck för en absolut monoteism. En föreställning som kan kopplas till vad som närmast kan beskrivas som motsatsen till tawhid är idén om shirk, att gudomliggöra något förutom just Gud. Det vill säga att bryta mot tanken om en enda Gud. Konsekvenser av detta är den starka kritiken mot shi‘a-islam som grundar sig på en historisk splittring rörande ledarskap, men även på föreställningen att inom shi‘a bryts mot idén om Gud som En och absolut. Något som i wahhabismen och den Islamiska Staten föreställningsvärld leder till splittring bland muslimer. En delning som går emot den wahhabistiska tanken att det endast finns en form av islam. Denna betoning på en enhetlig islam underkänner även uppdelningen i rättsskolor eller praktiker i form av till exempel fyra sunnitiska och en shi‘itisk vilket idealt innebär att shari‘a-rätten ska vara enhetlig i syfte att upprätthålla idén om en (1) universell islam. Idén om att se på islam som en absolut monoteism och att inget får associeras med Gud gör att bland muslimer välspridda och omfattande sufiordnar samt all de helgongravar och vallfärdsplatser som tillhör dessa och andra traditioner representerar ”ursynden”. Handlingar som inte endast straffas på domens dag, utan här och nu genom sprängningar av helgongravar och shi‘a-moskéer i områden som Islamiska Staten erövrat.18 Som nämns ovan är det 18 Ett exempel är en sh‘itisk moské i Raqqa med namnet Uways al-Qarani-moskén. Det var en shi‘a-moské och plats dit shi‘a-muslimer vallfärdade eftersom två personer, Ammar ibn Yasir och Uways al-Qarani, knutna till islams tidiga historia anses vara begravda i moskén. Ammar Våld – I Guds namn 117 enligt Islamiska Staten muslimers plikt att följa islam i denna tolkningsform och därmed ansluta sig till kalifatet. När Kalif Ibrahim pekar ut vägen och anger vad som är islams fiender och vad muslimer bör göra begreppsliggörs termen jihad som ett våldsamt offensivt heligt krig som det är en religiös plikt för muslimer att sluta upp kring. De starka föreställningarna rörande Guds enhet och synen på islam som en absolut monoteism och omöjligheten att associera något med Gud får även konsekvenser för Islamiska Statens syn på muslimer som följer andra tolkningstraditioner och på etniska och religiösa minoriteter i Irak och Syrien. Den som inte följer den islamtolkning Islamiska Staten praktiserar är i deras synsätt kafir. Ett ord som ofta översatts med ”otrogen”, men som i Islamiska Statens tappning uppfattas i sin pluralform kuffar som alla som inte följer IS islamtolkning. Kafir är en mer övergripande rubrik för icke-troende och omfatta såväl termer som mushrikun, ”de som begår shirk”, och Ahl al-kitab, ”Bokens folk”. Bokens folk refererar till främst kristna och judar. Islamiska Staten och Jabhat al-Nusra har vid fler tillfällen anfallit kristna kvarter i städer och byar som i huvudsak befolkas av kristna som de mindre städerna al-Qusayr och det mer kända Ma‘lula. I flera fall har kristna varit målet för attacker och såväl kyrkor som kloster har förstörts. Samtidigt har kristna liv sparats i fall där dessa inte motsatt sig det nya styret och betalt den skatt som dessa ålagts, vilket även ses som att de accepterar Islamiska Statens överhöghet.19 Sammantaget definieras människors identitet utifrån religionstillhörighet och ibland beskrivs det sätt som detta uppfattas av Islamiska Staten som en takfiri-doktrin, vilket innebär att IS uppfattar det som att de äger en gudomligt sanktionerad rätt att rena världen från de människor som de ex- ibn Yasir och al-Qarani menas ha varit nära efterföljare till den förste shi‘itiske imamen och den fjärde kalifen ‘Ali (d. 661). Samtidigt har Uways al-Qarani gett namn till en sufi-orden vid namn Uwaysi, men de båda männen har i ett lokalt sammanhang haft en helig status för såväl shi‘a som sunni. Den moské, mausoleum och vallfärdsplats (maqam), som renoverades med ekonomiskt stöd från Syrien och Iran från 1988 till 2003 (med avbrott mellan 19942001), förstördes av Islamiska Staten i maj 2014. Det finns många liknande shi‘itiska och sunnitiska moskéer som samtidigt är helgongravar i Syrien. I relation till shi‘a har Iran sedan 1979 finansierat renoveringar av dessa och vallfärder till Syrien. 19 De betraktas i en shari‘a-rättslig mening som att de slutit ett avtal eller ett fördrag med Islamiska Staten. En person som slutit ett avtal, en dhimmi, ska betala en personskatt kallad jizya. De som inte är kristna, judar, sabier eller zoroastrier såsom till exempel minoriteterna shabaker eller yazidier kan i Islamiska Statens praktiserande av islam dödas eller förslavas. 118 Föreningen lärare i religionskunskap kommunicerar bland muslimer, men även från de individer som inte tillhör islam som tillexempel kristna eller yazidier. I oktoberutgåvan (2014) av Islamiska statens engelskspråkiga tidskrift Dabiq deklareras att just den etniska och religiösa minoriteten yazidier som lever i norra Irak är avfällingar av islam och därmed kan yazidiska män dödad och deras kvinnor förslavas.20 En praktik som religiöst lärde inom Islamiska Staten följaktligen anser vara den korrekta tolkningen av islams källor och shari‘a – den religiösa rätten. I den Islamiska Statens retorik ligger apokalyptiska anspråk som bland annat uttrycktes i samband med de hemska terrorattentaten i Paris under slutet av 2015. Dessa rör hur världen delas upp i två läger varav ett utgör de troende och det andra de icke-troende. Attacker mot mål i Västeuropa syftar till att framkalla våldsamma reaktioner och påskynda utvecklingen i riktning mot en apokalyptisk tid när det goda ställs mot det onda i en slutgiltig strid.21 Striden ska förebåda ankomsten av al-Mahdi, ”den vägledde”. Detta är namnet på en islamisk messiasgestalt som i sunnitisk eskatologi kommer till världen som en befriare och upprättar Guds rike på jorden i väntan på Domens dag. Dock känner vi inte hans, det är just en han, identitet och många har under de senare århundradena blivit presenterade som al-Mahdi eller på egen hand gjort anspråk på att var den som ska vägleda muslimer i den yttersta tiden. Enligt en hadith, ett yttrande som tillskrivs i första hand Muhammad samlade och systematiserade i flera textsamlingar, ska Muhammad ha yttrat att den sista timmen kommer inte att inträffa förrän vad som tolkas i texten som de kristna kommer till platserna al-A‘maq eller Dabiq där kommer de att möta en armé av de bästa människorna. Muhammads uttalande uppfattas som att den beskriver en slutgiltig uppgörelse mellan muslimer och kristna. Islamiska Staten ser således denna strid som möjlig att framkalla genom attentat i till exempel Europa och Abu Bakr al-Baghdadi har under de senaste månaderna, slutet av 2015, hånat vad han beskriver som de kristna korsfararna och de otrognas nationer, det vill säga USA och deras allierade, för att de inte kommer till Syrien och Irak och strider mot Islamiska Staten på marken. Ibland skiner även klassiska antisemitiska argument igenom som att judar styr 20 Jag har inga kunskaper om The Clarion Projects politiska hemvist, men deras hemsida gör en genomgång av innehållit i alla nummer av den Islamiska Statens engelskspråkiga tidskrift Dabiq, se http://www.clarionproject.org/news/islamic-state-isis-isil-propaganda-magazine-dabiq 21 Frågan om de apokalyptiska tankegångarna inom Islamiska Staten har ägnats stor plats i McCants 2015. Våld – I Guds namn 119 korsfararna och därmed görs även staten Israel till ett legitimt mål i syfte att frigöra Palestina. ”De otrognas nationer” är inte endast en kritik som riktar sig mot USAs bundsförvanter i Europa utan även mot muslimska länder, speciellt Saudiarabien. Den saudiledda koalitionen mot terrorism får kritik av IS och al-Baghdadi ställer frågan varför en sådan koalition riktar udden mot Islamiska Staten och inte mot regimen i Syrien som leds av Bashar al-Asad och dess ryska allierade. Iran kallas av Abu Bakr al-Baghdadi för Safavider och ses som i allians med alla de länder som bekämpar Islamiska Staten.22 I syfte att understryka motsättningar och tydliggöra positioner bygger Islamiska Staten upp en världsbild som ställer det rättvisa mot det orättvisa. Islamiska Staten representerar det rättvisa samhället och motståndare det orättvisa. I detta sammanhang följer IS en sunnitisk princip om rättvisa där Gud är närmast per definition god och rättvis och att Koranen, Guds uppenbarelse till mänskligheten, är medlet för människan att känna skillnaden mellan gott och ont. I sin praktik betyder detta att termen ‘adl, ”rättvisa”, inte endast används i retoriska sammanhang utan även ska praktiseras i samhället. Till exempel ska affärsägare i ett samhälle styrt av den Islamiska Staten inte skörta upp sina kunder. Idén om rättvisa i vardagslivet ställs i detta sammanhang genom IS tanke om att etablera en ny moralisk ekonomi emot de korrupta förhållanden som utmärkt stater som Syrien och Irak. Vardagsnivån kopplas även samman med det gudomliga. Gud uppfattas som aktiv i historien och att mobilisera världen för det rättvisa i vid mening har i Islamiska Statens perspektiv gudomligt stöd. Att ställa upp motsatspar som gott och ont eller rättvis och orättvis är en central del i Islamiska Statens binära världsbild. I texter och annat material ställs till exempel rättvisa mot tyranni, islam mot USA och shari‘a mot demokrati. Ord ur en för många muslimer välkänd islamisk terminologi oavsett om mottagaren behärskar arabiska eller inte ställs mot landsnamn eller mot termer som ”demokrati”. I syfte att framhäva och bekräfta riktigheten i denna världsbild används termer som murtadd, ”avfällning” och munafiq, ”hycklare”. Välkända islamiska 22 Den Safavidiska dynastin var en persisk dynasti mellan åren 1501 och 1739. Safaviderna styrde över ett imperium som anses ha varit betydelsefullt för utvecklingen av den riktning inom shi‘a-islam som kallas tolvriktningen och som dominerar i samtida Iran. Safaviderna anses även ha sitt ursprung i en sufi-order, en gren inom islams mystik vid namn Safaviyya. För den Islamiska Staten symboliserar det Safavidiska kalifatet dels en splittring av islam, dels ett brott mot begreppsliggörandet av termerna tawhid och shirk redovisade ovan. 120 Föreningen lärare i religionskunskap termer som beskriver religionens värsta fiender. Termer som likt andra blir ahistoriska. De syftar inte på något historiskt förhållande eller någon specifik tid i historien. Ett annat exempel är en rubrik på en utgåva av Islamiska Statens engelskspråkiga tidskrift Dabiq. På tidskriftens framsida står rubriken ”A call to Hijrah”. Termen hijra refererar i islams historia till Muhammads ”flykt” från Mecka till Medina år 622 vår tideräkning. I den konfessionella bilden av denna händelse flyr Muhammad från ett Mecka som inte tar till sig hans uppenbarelser, utan snarare är hans fiender, till ett Medina som öppnar famnen för honom och ger honom möjlighet att etablera ett islamiskt samhälle. I en förståelse som Islamiska Staten delar med flera islamiska rörelser ses händelser i konfessionell historieskrivning som tidlösa och en resa från det onda, icke-islam, till det goda, islam, kan göras oberoende av tid och plats. Det är en idé som även förstärker tanken att muslimer bär en religiös plikt att ansluta och söka sig till kalifatet när ett rättfärdigt sådant utropats. Samtidigt är inte alla muslimer teologiskt kunniga eller utbildade. Förmodligen är den islamiska terminologin bekant, men den Islamiska Statens islamtolkning och närhet till en wahhabitisk tradition är inte förankrad i norra Syrien och i norra Irak. Efter att kalifatet utropades har det område som kontrolleras av Islamiska Staten organiserats och ett ministerium (diwan) har till uppgift att utbilda om och sprida islam (da‘wa), men även att kontrollera moskéer. Detta tänkande reflekteras även i namnbruket som används av flera ledare, men även andra, inom den Islamiska Staten. De nom de guerre som används av Abu ‘Umar al Baghdadi och Abu Bakr al-Baghdadi sammankopplar ledarna med de två första kaliferna i sunnitisk historieskrivning Abu Bakr och ‘Umar. Valen av namn blir identitetsmarkörer och visar ledarnas starka tillhörighet till en sunnitisk tradition. Tillika är det inte troligt att den islamtolkning och praktik IS företräder är känd i en djupare mening bland de som reser från Västeuropa till främst Syrien i syfte att strida. Något som föranlett Islamiska Staten att genom ovan nämnda da‘wa-ministerium och ett ministerium med direkt ansvar för islamutbildningen i ”rätt” islam riktad mot resenärer till IS, men utbildning finns även för lokalbefolkningen. IS-styret får genom kontrollen av moskéer även konsekvenser för innehållit i fredagspredikningar och påverkar utformandet av ritualen under fredagar i bemärkelsen att såtillvida sufiritualer praktiserats inom moskéers väggar tillåts inte dessa ritualer längre. Emellertid har sunnitiska ledare, som verkade i området före den Islamiska Statens erövrande, uttryckt kritik mot att sunnitiska helgongravar sprängts med motiveringen att de är en del av folklig muslimsk Våld – I Guds namn 121 kultur (se ovanstående kommentar om den shi‘itiska moskén Uways al-Qarani i Raqqa). Islamiska Staten uttrycker en vilja att vara en stat och har etablerat en rad olika ministerier som rör tillexempel utbildning, ekonomi, hälsovård, moral, försvar, public relations och offentliga tjänster som vatten och elektricitet. Rörelsens valspråk är på svenska ”kvarvarande och expansion” och syftar på just ambitionen att etablera ett bestående islamiskt samhälle. Uppenbart är att organiseringen av den administrativa sidan pågår och att etableringen av ministerier är en del, till exempel är skatteintäkter en hörnsten i Islamiska Statens ekonomi. En annan rör hur det område som Islamiska Staten styr delas in i provinser (wilayat) och hur instrument utvecklas för kontroll av befolkningen genom olika medel som i moralisk form genom markaz al-hisba, ”moralpolisen” eller genom direkt underrättelsetjänst med hjälp av tidigare irakiska säkerhetsofficerare.23 De institutioner för välgörenhet som organiserats knyter samman välgörenhet med moral, det vill säga att för att få stöd förväntas att personen följer det islamiska normsystem som förespråkas av Islamiska Staten. En ytterligare aspekt som rör kontroll är förändringar av utbildningssystem från tidigaste ungdomsskolan till universitetsutbildning. Flera ämnen som många naturvetenskapliga stryks till förmån för mer islamundervisning. Även det offentliga rummet dekoreras genom att reklamskyltar och publika uppsatta TV-skärmar ger invånare ett budskap som presenterar den syn Islamiska Statens har på dels islam, dels samhället generellt. Reklamskyltarna kan presentera enkla budskap som att kalifatet är islams boning och är byggt på profeten Muhammads metod eller här är kalifatets land som bär en lojalitet mot muslimer och förnekar de ogudaktiga, samt här är jihads marknad, här blåser paradiset vind och här finns äran och värdigheten. Parallellt med dessa former av offentliga uttalanden etableras shari‘a-domstolar som utdömer straff som kan innebär ett praktiserande av qisas och hudud straff, det vill säga att kroppsstraff utdöms.24 Även när straffsatsen för brott lämnas till domarens avgörande (ta‘zir) 23 I åtminstone Raqqa har funnits en gren av moralpolisen som endast består av kvinnor. Det är omdiskuterat huruvida detta endast är ett pr-trick från Islamiska Statens sida eller en satsning på att bygga en kvinnlig polisstyrka. Namnet är liwa’ al-khansa’, ”Khansa brigaden” efter en kvinnlig poet i tidig islams historia vid namn al-Khansa’. 24 Qisas syftar på straff som vanligtvis kallas för blodshämnd följande idén om ”öga för öga” och innebär att ett mordoffrens efterlevande kan om rätten tillåter kräva att få mördaren avrättad. Det finns en omfattande och komplicerad diskussion om när och hur denna princip kan prak- 122 Föreningen lärare i religionskunskap kan kroppsstraff utdömas. I relationen till IS ambition att etablera en statsbildning är en fungerande juridisk infrastruktur en betydelsefull plattform och IS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi har uppmanat rättsvetenskapligt utbildade domare att ansluta till den Islamiska Staten. Betydelsen av islamisk rätt för Islamiska Staten understryks även av att IS sänder rättslärde med de stridande förbanden om frågor och situationer skulle uppstå i strider som behöver en shari‘arättslig konsultation. Islamiska staten påstår att de även inrättat transparenta mekanismer i syfte att ge människor gottgörelse i de fall där de blivit felbehandlade juridiskt i samhället. Även om det är ett uttryck för terror och våldsutövning är det i Islamiska Statens logik viktigt att utveckla juridiska principer som tar sig till exempel hur fångar och förslavade människor ska behandlas och vilka villkor dessa ska ges. Viktigt att klargöra i detta sammanhang är att i samtidens Syrien är IS uppfattning om islam och shari‘a den mest radikala och det finns flera andra grupper som inte tolkar och praktiserar shari‘a på betydligt flexiblare sätt och till exempel inte delar Islamiska Statens praxis att tillåta slaveri av icke-muslimer. Det finns följaktligen en juridisk pluralism för tillfället i Syrien. Ett exempel rör islamistiska gruppers och Islamiska Statens motstånd mot att kodifiera shari‘a. För den Islamiska Staten skulle en nedskriven lagstiftning vara något som står i motsats till principen om tawhid, Guds enhet. I detta fall även uppfattad som Gud som absolut och suverän. Gud är i Islamiska statens suverän lagstiftare, shari‘a är komplett och allomfattande. Människor kan endast förvränga rättens mening om människor skulle stifta lag. Shari‘a ska tolkas och praktiseras av formellt utbildade islamiska jurister. Ett problem som har infunnit sig är att praktiserandet av juridik enligt Islamiska Statens normer tenderar att åstadkomma om inte godtyckliga domslut så åtminstone något divergerande – en form av juridisk instabilitet. Det vill säga samma brott får inte alltid samma straff. Sammantaget är disciplineringen av de som lever under kalifatets styre viktigt för Islamiska Statens ledning, men samtidigt är det minst lika viktigt att en acceptans uttrycks bland kalifatets medborgare för en maktutövning som inte endast består av tvångsmedel. tiseras i shari‘a-rättlig litteratur. Hudud brukar översättas med Guds gränser och är brott som definieras i Koranen och sunna (normerande praxis grundad på främst hur Muhammad anses ha handlat i sitt liv). Även här finns en omfattande diskussion om hur brotten ska uppfattas och vilka straffsatser som ska utdömas. Våld – I Guds namn 123 I det område som i dag utgör Islamiska Staten påverkas vardagslivet inte endast genom nya former av rättsystem eller moralpolisens ingripanden, brutala bestraffningar och påpekanden rörande klädsel eller kontakt mellan könen. Den tolkning av islam IS praktiserar är på en vardagsnivå ny för många. Visserligen har många i norra och östra Syrien familjemedlemmar som har erfarenhet av arbete på den Arabiska halvön, men en strikt separation av kön i det offentliga rummet på det som förordas av Islamiska Staten är inte vanlig. Det religiösa livet påverkas också genom att det som kan beskrivas som en vanligt förekommande folkligt fromhetsliv med ritualer kring helgon inte längre tillåts. Övervakningen och kontrollen kring människors vardagsbestyr är följaktligen omfattande och till exempel kvinnor straffas för alltför åtsmitande klädedräkter eller om de bär smink. Med tanke på att ungefär 50 % av Syriens befolkning är under 25 år påverkar begränsningar av relationer mellan unga samhällslivet och högst konkret genom styrning av vem som gifter sig med vem, speciellt giftermål Islamiska Statens ambition att ge de stridande partners.25 Konsolidering av makt och tvång påverkar inte endast kvinnor utan såväl män, som gamla och unga påverkas av maktskiftet. Slutligen. Idén om en närmast ständig expansion vittnar om Islamiska Statens strävan att det utropade kalifatet inte ska begränsas till en erövring av området som i dag är nationalstaterna Syrien och Irak, utan att målsättningen är åtminstone i retoriken global. Förändringen av namnet till enbart den Islamiska Staten tar bort den geografiska begränsningen Irak och al-Sham. Termen dawla som i dag översätts ”stat” är ett ord som får meningen att vara ett tecken på respekt och beteckna det framgångsrika styret under 900-talet vår tideräkning. Denna betydelse uppstår följaktligen under det Abbasidiska kalifatet som hade sitt säte i Baghdad från år 750 till mongolernas invasion år 1258. I Islamiska Statens historiska referenser återkommer ofta kopplingar till Abbasidisk tid som ibland beskrivs som en guldålder för muslimsk civilisation. Samtidigt är Islamiska Statens ett modernt fenomen i uppbyggnaden av sin stat. Strukturen för hur den fysiska 25 För en lång artikel i New York Times om särskilt kvinnors vardagsliv och hur de utnyttjas som hustrur till de som strider för den Islamiska Staten baserad på vittnesmål från tre kvinnors som lämnat Raqqa och den Islamiska staten, se http://www.nytimes.com/2015/11/22/world/ middleeast/isis-wives-and-enforcers-in-syria-recount-collaboration-anguish-and-escape.html?_ r=3 124 Föreningen lärare i religionskunskap organiseringen av såväl provinser som de områden ministerier ska sköta liknar många nationalstaters struktur. Islamiska Statens armé, produktion av olja, upptagande av skatter, polisväsende, övervakning, förhållande till media och betoning av instrumentell utbildning ger vid handen att Islamiska Staten påminner mer om en repressiv stat än ett medeltida kalifat. Samhället som Islamiska Staten format så långt bär fler ingredienser som förknippas med det moderna samhället som professionalisering, byråkrati, industrialisering och former för övervakning, samt samhällsbygget i den moderna staden och en tro på den modern teknologins möjligheter. Ett sådant påstående bygger dels på att det finns flera former av modernitet, dels modernitet uppfattade som något mer än ett antal normativa värden som alla som är moderna förutsätts dela. Dock innebär islamiska Statens maktutövning att modernitetens betoning av individens frihet, rättigheter och jämlikhet inte upprätthålls. Något som framgår med all tydlighet i behandlingen av etniska och religiösa minoriteter. I sin statsbyggande ambition skulle Islamiska Staten underkänna ett sådant resonemang genom att referera till föreställningen att deras stat inte är en mänsklig konstruktion och att den enda legitima staten är den som följer Guds påbud om hur ett samhälle ska organiseras. En sådan stat blir till sin form en del frälsningsvägen – det vill säga vägen till paradiset. Kortfattad kommentar Islamiska Statens tydliga kopplingar till en wahhabitisk tolkningstradition är ur ett islamologiskt perspektiv tydliga. Som framgår av ovanstående kan Islamiska Statens uppfattning av islam och hur religionen bäst bör praktiseras ses som att den vilar på en gren inom wahhabism och ett tänkande etablerat av religiöst lärde som likt Ibn Taymiyya är inflytelserika teologer inom islamism i allmänhet, dock speciellt för rörelser som ofta är radikala och bejakar ett bruk av våld i syfte att förändra samhället. Denna grund kombineras med rörelsens historia, erfarenheter och praktik i Irak och Syrien och ”islam” blir här ett föremål för tolkning och tillämpning där halva verser av Koranen eller referenser till religiöst lärdes tolkningar formar ännu ett uttryck för vad vi kallar islam. Denna gång i syfte att utforma ett kalifat - ett statsbygge som vilar på en specifik tolkning av islam och valda referenser till islams historia sammankopplade med en särskild erfarenhet repressiva stater som Irak och Syrien. Synen på kön och genus som kommer till uttryck i det inledande referatet av en kommuniké från den Islamiska Staten illustrerar väl ett fundament i IS tankevärld och förhållandet till shi‘a-islam och Våld – I Guds namn 125 andra etniska och religiösa minoriteter ett annat. Ur flera aspekter är den tillämpning av islam som Islamiska Staten är ett uttryck för inte förankrad i Syrien och Irak. Emellertid är flera av IS praktiker som i form av maktutövning genom polis och säkerhetstjänster inte något nytt. Det våld och de tvångsmedel som utövas av Islamiska Staten påminner och överlappar ibland det förtryck som utövades och utövas av Saddam Husseins eller Hafiz och Bashar al-Asads regimer. Islamiska Statens våld motiveras och rättfärdigas dock till skillnad mot till exempel Bashar al-Asad med referenser till att det ett utövande av ”sann” islam. Klart står följaktligen från ovanstående att Islamiska Staten är en islamisk rörelse och att IS kan ses som en proto-stat. Utifrån ett islamologiskt perspektiv menar jag att det inte är problematiska utsagor så länge inte den version Islamiska Staten representerar görs till någon allmän form av ”islam”. Litteratur Atwan, Abdel Bari 2015. Islamic State. The Digital Caliphate. Saqi Books, London. Bar-Asher, Meir M. & Aryeh Kofsky 2002. The Nusayri-‘Alawi Religion: An enquiry into its Theology and Liturgy. Brill, Leiden. Lister, Charles R. 2014. Profiling the Islamic State. Brookings Doha Center, Doha. Lister, Charles R. 2015. The Syrian Jihad. Al-Qaeda, the Islamic State and the Evolution of an Insurgency. C. Hurst & Co., London. McCants, William 2015. The ISIS Apocalypse: The History, Strategy, and Doomsday Vision of the Islamic State. ST Martin’s Press, New York. Pankhurst Reza 2013. The Inevitable Caliphate? A History of the Struggle for Global Islamic Union, 1924 to the Present. Oxford University Press, Oxford. Weiss, Michael & Hassan Hassan 2015. ISIS – Inside the Army of Terror. Regan Arts. New York. 126 Föreningen lärare i religionskunskap