Sommarklänning till Elin

Jag har på senaste tiden varit väldigt sugen på att sy i viskostyg. Ylle har ju fantastiskt fint fall, men nu är det vår och jag vill sy sommarklänningar. Tunt bomullstyg är fint, men jag irriterar mig på att klänningarna hasar upp på benen, jag vill att klänningar ska fladdra och vippa. Därför beställde jag en hög med viskostyg som anlände några dagar före påsk. Det gjorde också hela släkten och jag fick idén att testsy en klänning till kusin Elin, för att känna på hur det är att sy i viskos. Vi tog en av Elins klänningar och ritade av överdelen. Eftersom tyget är tunt och genomskinligt fodrade jag hela klänningen med samma tyg som i resten av klänningen på samma sätt som jag lärde mig när jag sydde den blåa ylleklänningen. Midjan gjorde jag stor och rynkade in med resår på insidan och kjolen är en hel cirkel. Jag blev väldigt nöjd och jag har aldrig sett någon hoppa, snurra, svänga och skutta så mycket som Elin gjorde de sista dagarna av lovet. Från det att klänningen var klar hade Elin på sig den hela tiden, till och med i bilen på väg hem (och kanske har hon den fortfarande på sig, vad vet man?).