En efterlängad road trip i september - mot Tyskland!

Jag börjar min serie av reseberättelser med en bild på mat. Har du inte ätit lunchbuffén på Centralkrogen i Väderstad så har du missat något! Centralkonditoriet på motsatta sidan korsningen är nog mer berömt och omtyckt, där har jag å andra sidan inte varit. Än.

Vi lämnade Stockholm med nya bilen (elen räckte i sju mil, sedan blev det bensindrift) den första torsdagen i september i lagom tid för att vara lunchhungriga när vi närmade oss Vättern. På vägen lämnade vi av en cykel hos äldste sonen och två keramikblommor hos Vonkis väninna. Vi hann med ett besök på Cloetta i Ljungsbro också. Nu blev det ett begränsat inköp, men jag hade en rabattkupong på 50:- och det gratisgodiset ville jag såklart inte vara utan.

Åter till lunchbuffén: Soppa (rostad paprikasoppa denna dag), generös salladsbuffé och tre varmrätter, kaffe och te - allt för i dagsläget 115:-. Dessutom trevlig miljö och självklart väldigt, väldigt gott!

Vi körde vidare till Onkel Enkels pensionat utanför Tomelilla utan att någon skånsk släkting eller vän visste om det. Nu var vi inte här för att umgås med andra, utan enbart för en natts sömn. Trodde vi ja.

Fräscht och fint ställe, fräscht och fint rum. Delat badrum, men vi var enda gästerna i huset så vi delade bara med varandra.

Jag satt i solen på balkongen en stund när maken tog en mikropaus på sängen.

Inklusive utsikt över typisk skånsk kyrka.

Jag hade i förväg bokat middag på plats, så skönt när den möjligheten fanns. Gissa nu om vi var fnittrigt överraskade av att kocken Manuel och hans Charlotte, som detta år tagit över pensionatet, egentligen bor bara några kvarter från oss i vår Stockholmsförort! Vi kände inte igen varandra, men vi har gemensamma bekanta. Det andra gästparet, som också åt middag men bodde i annat hus med eget badrum, hade flyttat från vår förort för 40 år sedan. Hur stora är oddsen för detta?

Världen är liten och laxen var god!

Pannacotta till efterrätt satt som en smäck.

Eftersom detta var just den kväll då Sverige och Spanien skulle mötas i VM-kval blev det lite extra trevligt att få sitta ned med vår spanske värd och njuta av matchen. Han var inte lika glad som vi, förstås.

Frukosten behöver knappast vara överdådig när två gäster äter (de andra sov längre), det viktiga är att den är god.

Och det var den!

Så körde vi mot Ystad i det supertypiska skånska landskapet.

Vi hade någon timme på oss att vandra runt, vilket jag såg fram emot eftersom jag förstått att detta är en charmig stad.

Men vi blev minst sagt snuvade på konfekten när fina gatorna var avstängda för att Antikrundan spelades in just denna dag! Det var långa köer med förhoppningsfulla människor som ville få veta fakta om sina klenoder.

Vi fick gå andra gator och se andra hus innan vi tog bilen till det uselt skyltade färjeläget och färjan över till Sassnitz på tyska Rügen.

Förr gick färjan från Trelleborg, men den lades ned i april 2020 upptäckte jag när jag planerade vår resa. Nu går en snabbfärja från Ystad med annat rederi. Restiden har förkortats ordentligt men jag kan inte påstå att jag kände mig trygg och säker när jag klev ut på bildäck i denna aluminiumburk.

Väl uppe i båten satte vi oss på första bästa plats och jag var tacksam över mitt åksjuketuggummi för det gungade en hel del på överfarten. Eftersom jag satt still hela resan (och läste en halv bok på kuppen) har jag ingen aning om hur resten av båten såg ut, men det var varken fräscht eller snyggt där vi satt. Det tar nog ett tag innan jag väljer den resvägen igen, om inte något förändras.

Vi kom av färjan bland de första bilarna och körde bara rakt över vackra Rügen för att pausa i Stralsund. Den här Hansestaden med svensk anknytning tycker vi mycket om!

Vi vandrade runt bland de pampiga tegelhusen och åt lunch på en uteservering. Nu blev det en enkel fylld baguette, så det blir ingen bild.

Självklart skulle en svensk orkester spela på torget. Vi stod och lyssnade på dem en stund innan vi for vidare. Till Stralsund får vi bestämt återkomma och bo några dagar.

Den här delen av forna Östtyskland kännetecknas av sina alléer. Som synes körde vi inte på stora vägar, under hela resan undvek vi i möjligaste mån Autobahn. Landskapet är platt och alléerna onekligen många. Det är väldigt vackert!

I Demmin, på lagom avstånd från Stralsund, låg ett stort hotell som var sådär ocharmigt som tyska hotell kan vara. Utsikten var över hotellets parkering dessutom. Det låg en sporthall precis bredvid, med bl a bowlingbana men

jag ville ju kolla på hockey även om det bara var försäsong! Maken fixade öl åt oss och så såg jag matchen på en laggande dator.

Återigen ett hotell med restaurang där jag skrattade gott åt rubriken på det som på tyska hade två olika rubriker; förrätter respektive sallad. Vem som fått till den här översättningen vill jag inte veta. Inte ens Google Translate får till sådana konstigheter.

En schnitzel är en schnitzel och inte så vacker på bild, men rackarns vad de är bra på att få till frasigheten! Och med örtsmöret till var det supergott!

Frukosten var en buffé med allt man kunde önska (om man inte ville ha grovt bröd). Jag blir alltid glad när det finns tekannor (eller stora temuggar).

Så hur var det med munskydd, avstånd och vaccinpass på resan? Jag tar det nu istället för att skriva om det på fler ställen. I Tyskland bar man munskydd i butiker och när man rörde sig på restauranger. Så snart man satt sig ned kunde man ta av skyddet. På restaurangernas bord satt en QR-kod som tyskarna scannade, vi andra fick fylla i ett papper om vem vi var och när vi satt vid vilket bord, allt för eventuell smittspårning. Några hotell ville se våra vaccinpass. I Tjeckien var man betydligt mer easy going, trots att det stått att vi måste bära de mer avancerade munskydden. Här bar inte ens servitriserna munskydd. I Frankrike var det än mer på och av med munskydd än i Tyskland. Överallt gick folk med sina munskydd i handen, på handleden, i fickan, under hakan. Ett ständigt pillande! Jag förstår att Folkhälsomyndigheten bara suckar åt de svenskar som skriker om munskydd, när hygienen är som den är.

Nog om det. Vi körde vidare söderut, fortsättning följer!

Kristinas oas - återbesöket!

Från Åhus körde vi till vårt sista stopp på vår road trip och ni som följer trädgårdsbloggar vet var jag hamnat nu - hos fantastiska, kunniga, inspirerande och dessutom supertrevliga Kristina och hennes man!

Regnet hade upphört, men hela trädgården var blöt och välvattnad. Det hindrade oss knappast från att gå en njutningsfull vandring runt hela trädgården för att se vad som blommade nu. Jag lämnar blombilderna utan kommentarer, men de sista är från följande dag när trädgården var torr igen.

Kristinas mans stora intresse är fåglar och det är härligt att se hur paret kombinerar och delar sina intressen så att de stora voljärerna och fågelhusen smälter in och dessutom tillför trädgården extra liv.

Som om inte trädgården och fågelhusen och allt det andra som finns att njuta av var nog, så bjöds vi på en färgstarkt vacker sallad med det lilla extra från odlingarna.

Till kycklingen och salladen fanns en generös skål med (såklart) perfekt kokta vaktelägg. Lyxmiddag! Efter detta sov vi så gott i gästrummet och bjöds nybakt bröd till frukost dagen därpå.

Det är inte självklart att ett par är så samspelta och känns så harmoniska tillsammans - det var med stor värme i hjärtat vi for hemåt

men först ett besök i den lokala köttbutiken där vi bland annat fick ett helt magiskt kött att grilla.

Ja, se det blev en bra tur tack vare Lillhunkens barskåp!

Trädgårdsfägring