Den första riktigt kalla höstdagen flög vi till Dublin. På Arlanda fick planet avisas före start, men sedan visade det sig att det var kallare i Dublin än hemma.
Vi tog taxi från flygplatsen till Kingfisher Guesthouse (den röda entrén), som inte låg mitt i centrum utan på norra sidan om floden the Liffey. Jag hade noterat att hotellen var dyra i Dublin, men här fick vi ett helt okej trebäddsrum med frukost för ett bra pris.
Frukosten serverades i restaurangen med den gröna entrén och den var fantastisk! En diger meny med olika varianter och bara för oss att välja vad vi ville ha. Maken och Lillhunken tog Full Irish Breakfast första morgonen, sedan varierade de sig. Själv åt jag lax och äggröra varje morgon plus
en rejäl och makalöst god scones. Skulle jag klaga på något så skulle det väl vara att sylten inte var hemgjord, men det var då det lilla.
Redan första kvällen gick den stora Bram Stoker-paraden och det visade sig att den började bara ett kvarter från vårt hotell! Massor av folk kantade gatorna för att se både de stora och lite läskiga figurerna och alla utklädda fantasifigurer som dansade och skrämde publiken.
Nästa morgon sken solen och vi gick över floden till stadens södra delar.
Temple Bar är världsberömt för sina många pubar.
Vi hittade en gård med en staty av Georg Friedrich Händel/George Frederic Handel, det visade sig att det var just här han för första gången uppförde sitt så småningom framgångsrika oratorium Messias i april 1742 (premiären var sedan i London 1743).
Vi såg den del av den gamla stadsmuren som går att se. En besvikelse.
Det lilla Marsh's Library visade sig vara stängt den första dagen, men hit kom vi tillbaka en annan dag. Tyvärr fick man inte fotografera inne i biblioteket som rymmer över 25 000 böcker från 15-, 16- och 1700-talet samt 80 skrifter från före 1501! Den fantastiskt vackra inredningen är den ursprungliga i baltisk ek, en del med kulhål från när hotellet bredvid ockuperades.
Vi besökte slottet som består av flera helt olika byggnader. Under den guidade turen fick vi gå ner i källaren och se var floden Poddle gick. Dublins ursprung är just där Poddle rinner ut i Liffey, därav namnet som ursprungligen betyder ungefär dypöl.
Däremot gick vi aldrig in i Trinity College. Maken hade varit där förut men mindes inte vad han sett, så då sparade vi våra slantar.
Jag hade bokat in oss på Music Pub Crawl på kvällen och det var verkligen värt pengarna! Två musiker spelade irländsk musik och berättade historier samtidigt som vi vandrade mellan tre olika pubar. Väldigt trevligt och roligt, så detta rekommenderar jag varmt.
Dessutom låg den sista puben på vår sida floden, så vi hade inte långt att gå hem.
När vi kom till frukost nästa morgon var det rätt tydligt att det var Halloween! All personal var på strålande fnittrigt humör
och kocken skrämde kunderna!
Vi promenerade till Connolly station och tog tåget till Howth, en fiskeby på en halvö nordost om Dublin.
Här går finfina vandringsvägar längs kusten och vyerna är enastående! Just denna dag var det mulet, det var lite synd.
Vi vandrade på stigen närmast stupen
fram till den lilla fyren vid bukten mot Dublin, sedan gick vi en annan stig tillbaka
tillbaka till Howths hamn där jag åt en seafood showder. En stående rätt på mina luncher (och även någon middag), även om de alla var olika. Ljuvligt gott!
När vi kom tillbaka till Dublin med tåget kom också solen ...
Denna kväll såg vi en föreställning om Simon & Garfunkel
med två ganska porträttlika och framför allt skönsjungande killar.
Det blev lite shopping också, framför allt för Lillhunken som hittade både kläder och skor. Allt som allt några trevliga dagar i en sliten men charmig stad som jag faktiskt inte känner att jag behöver åka tillbaka till (vilket är ganska ovanligt!).
