Olika är bra

Aklejorna blommar och jag njuter.
Ytterligare en favorit i trädgården. Vid första anblicken så
lika. Men tittar man närmare är de ju faktiskt väldigt
olika. Egna individer.
Små skiftningar i färg och form. Den ena är
inte den andra lik.

Jag tänker på storebror och lillebror. Att jag önskar att de går sin egen väg.
Följer sitt hjärta. Vågar lita på sig själv och det de vill och tror på.
Att de kan känna att de är speciella och viktiga. Älskade.
Hoppas att de kommer att finnas för varandra även när de är vuxna.
Hjälpa varandra. Stötta. Skratta. Gråta.

Lillebror sitter med vår i-pad och lyssnar på musik. Väljer de låtar han vill lyssna på.
Hittar sina favoriter. Lyssnar. Sjunger. Klappar. Dansar.
Jag ler och önskar att han han alltid kommer att ha kvar sin starka vilja.
Sitt humör. Sitt leende.

Aklejorna blommar och jag njuter av att de inte ser likadana ut.
Njuter av att de hittar sin egen plats att växa på.
Nästa år dyker de upp på en ny plats i
trädgården. De följer sin egen röst.
Och de är älskade.

Hälsar Åsa

Vad bidde det då?

Jo, det bidde ett svajigt, lite knöligt torn som luktärterna ska få klättra på. Jag hoppas att de inte bryr sig om att det finns vackrare, mer välflätade piltorn att tillgå annorstädes utan att de utan gnäll vill klättra upp och försköna. Och dofta så ljuvligt som bara luktärter kan.

Jag känner mig lite som en 10-årig Åsa igen som glad och stolt kommer hem från skolan med någon ihopasnickrad låda från slöjden. Lite sned och vinglig men ändå något jag gjort helt själv. Långt ifrån perfekt men det är inte heller något jag eftersträvar. Det perfekta alltså.

Detta var första gången jag flätade i pil. Grenarna hade torkat och fick därför bada några dagar i gamla badkaret. Detta var dock var lite för kort vilket innebar att de inte blev jämnt blöta och därför heller inte så mjuka som jag önskat. Det är ändå häftigt hur följsamma och smidiga pilgrenar kan vara. Inte alla. Men en del.

Så det bidde ett torn. Följt av ytterligare ett. Inte de vackraste. Men ändå. Jag gjorde det själv och känner mig faktiskt rätt så nöjd.
"Ära vare gud i höjden detta har jag gjort i slöjden!!!". Eller hur var det nu...?

Hälsar Åsa

Mood board maj

Maj månads mood board doftar sommar; syrén, liljekonvalj och schersmin tillsammans med akleja, nävor, smultron, spirea, tovsippa, förgätmigej och smörboll. Skira, ljuvliga färger som står så vackert mot allt det gröna. Härliga tider.

Vill du se fler mood boards så kika in hos Karin A.

Hälsar Åsa

Sommarregn

Lördagskväll och efterlängtade droppar smattrar mot rutan. Jag öppnar fönstren och tar in alla underbara dofter. Syrener både ute och inne sprider minnen om avslutningar och sommarlov. Lillebror går omkring och sjunger på sångerna de ska ha på avslutningen på förskolan; "oh boy, vilket vackert väder..."(Peps Persson), "jag blir så glad när jag ser dig...", "du ska inte tro det blir sommar...", "solen är skön, solen är toppen...", "det finns så mycket att titta på när sommaren kommer till oss...". Han sjunger och tycker att det är dags att köpa inbjudningskort till hans kalas för han fyller ju år efter sommaren och sommaren är ju nu så då kan vi ju göra det. Köpa inbjudningskort. Visst? Jag säger att vi kan vänta lite. Att det inte är riktigt dags än. Att sommaren precis har börjat och att det är ett tag kvar till september :-) Först väntar ett långt härligt sommarlov.

Det droppar ute och inne njuter jag av ett glas vin och lördagsgodis (ingen toppen kombination egentligen får jag villigt erkänna), barnen surfar runt på spotify och spanar med jämna mellanrum in klockan så att de inte ska missa Eurovision. Det är mest storebror som är taggad men lillebror gör som storebror och säger att han minsann också ska vara uppe och se heeeeela programmet. Så klart! Vi får väl se hur många ögon som håller sig vakna och laddar med madrasser på golvet. Kanske blir det rent av jag som hamnar där...

Sommarlovslördag i maj. Barnen har lekt med kompisar hela dagen. Lite här, lite där, cyklat rundor och njutit av ljumma sommarvindar i håret. Jag har pustat i den kvalmiga värmen och grävt ut lite mer för rabatterna i köksträdgården (det står ett stort gäng solrosor och hoppar i sina lådor i växthuset och vill bli nedgrävda). Grävt, svettats, pausat, druckit, pustat i skuggan.

Sommarsol.
Sommarregn.
Och heja Loreen...

Hälsar Åsa

I flyttartagen

Jag är i flytt- och grävartagen. I kväll fick jag lite ny fart och grävde ner gatstenarna som ska ligga som kant till två rabatter. Stenarna har legat utlagda kring rabatterna ett bra tag nu och gräset har spretat upp kring dem och bara blivit längre och längre. Förhoppningsvis ska kanten hålla gräsmattan borta från rabatten. Kan man ju hoppas i alla fall.

Jag har kommit in i en intensiv flytta-växter-period. Lungört hit, lavendel dit, alunrot åt ett annat håll, buxbomklot tillbaka i krukor, nävor, kärleksört. Ja, det är mycket som har fått flytta på sig. Och mer kommer det att bli. Mycket hänger det väl ihop med att jag fortfarande letar mig fram till hur jag vill ha det här i trädgården. Jag känner mig fram och provar vad som kan fungera och passa in just här på Höjden.

Under äppelträdet i stora perennrabatten har jag planterat röd sockblomma som samsas om platsen med mörkröd kärleksört, smultronjasmin, aklejor och hostor. Lite senare kommer stjärnflocka, flox och höstanemon. Kanske kan det fungera - eller inte. Jag provar.

Sänker man sedan blicken något från perennrabatten så ser ni vad jag har att jobba med. Jodå. Här växer det och frodas både det ena och det andra. Till vänster om gången finns en låg stenmur. Det Behövs bara rensas lite (eller rättare sagt mycket!!!)så att den syns. Det kunde ju vara trevligt, eller hur?!

Fina är alliumbollarna som sticker upp som små lila planeter. Ska komma ihåg att plantera ännu fler av dem så att det blir ett helt lila solsystem.

Här ser ni en annan av mina provrabatter. Den ligger till vänster om förrådet under den stora blodboken och är ca 1 år gammal. Här finns hostor, lungört, anagrambräcka, vitt löjtnantshjärta, alunrot, höstsilverax "Brunette", hasselört och en pipranka som ska få klättra på förrådsväggen. Vi får se vad det blir av det hela. Annars blir det fram med spaden igen...

Hälsar Åsa

Den som spar hon har

Ja, egentligen stämmer det inte alls in på mig. Jag gillar att rensa ut och göra plats. Spara en del - javisst - men långt ifrån allt. Sen kan jag villigt erkänna att jag ibland ryckts med lite väl i rensa och slänga bacillen och har k a n s k e någon gång gjort mig av med saker som kanske hade varit bra/roliga att ha kvar. Men, men...

Vår badrumsrenovering börjar gå mot sitt slut. Den stoooora skräphögen som "prytt" framsidan alldeles för länge likaså. Det börjar bli dags för stora åka-till-tippen-dagen men just i kväll blev jag faktiskt riktigt  glad att vi inte kommit iväg dit tidigare. Det gamla advocadofärgade badkaret visade sig komma mer än väl till pass just nu då mina pilgrenar behöver ligga i blöt för att mjukas upp så att jag kan sätta igång att fläta det där luktärtsstödet. Och kanske något annat därtill...

Sagt och gjort. Badkaret lyftes fram igen och fylldes med vatten en sista gång. Pilgrenarna plumsade i och ser ut att ha det ganska bra där i vattnet. Jag tyngde ner dem lite så att de hamnade under vattenytan. Nu får de ligga där och gotta sig några dagar innan jag kan sätta igång och fläta.

Kanske dumt att göra sig av med det där karet i alla fall? Det smälter ju ganska bra in i omgivningen :-)

Hälsar Åsa

Sju snabba från idag

Sommar ute och lillebror somnade med tjocka vintervantarna på händerna. Bäst att vara rustad om kylan smyger sig på igen ;-)

Hälsar Åsa

En söndag

Vissa dagar vill man inte ska ta slut. Inte gå in. Bara stanna ute i trädgården och påta, fixa och prata.

Solen har strålat och vi har fixat klart med plattorna inne i växthuset, burit och svettats, flyttat växter och börjat gräva ut för staketet kring köksträdgården. Solskyddsfaktor 20 gjorde allt susen.

Ett tag hade vi inga barn hemma. Sen blev de tre stycken. Till slut var de 4. Plus ytterligare två vuxna. Grillade i kvällssolen. Barnen hade sitt första vattenkrig med vattenslangen. Smutsiga, våta, glada.

När de somnat gick jag ut i trädgården igen. Så stilla och tyst.
Vissa dagar vill man inte ska ta slut...

Hälsar Åsa

Jag ser...

...hur äppelträdet väller av de vackraste rosa blommor och blomknoppar man kan tänka sig.

Idag ÄR en annan dag. Kirskålen invaderar fortfarande trädgården och gräset, ja, gräset, vad ska jag egentligen göra med det? Nu menar jag inte själva gräsmattan utan det gräs som växer och frodas i stora perennrabatten. Bland annat. Jag har försökt gräva bort det men det är väl bara att inse att det krävs en större insats än så. Typ gräva om hela rabatten i höst och plantera om allt igen. Suck. Det är inget jag ser fram emot men något som nog är nödvändigt om jag inte ska få döpa om rabatten till den gräsliga kirskålsrabatten. Är det någon som har erfarenhet av att gräva om hela rabatter så får ni mer än gärna dela med er av era erfarenheter och tips.

Men  - idag är en annan dag då äppelträdet blommar. Jag ser.

***

Från en ljuvlighet till en annan. Berättade jag att Ane Brun spelade i New York sista kvällen vi var där? Som av en händelse bara. Inte kunde vi låta bli att lyssna på henne. Och det var så bra, så bra, så bra...

Ha en finfin dag...

Hälsar Åsa

Ett litet ljus...

Underbara maj. Våra trädgårdar exploderar av det ena mer underbart än det andra. Vi njuter och gläds åt allt det vackra och att vår trädgårdstid äntligen är här som vi längtat efter så länge. Men det finns dagar och det finns dagar. Dagar då man inser att det inte bara är allt det där underbara som exploderar i trädgården utan också allt det där mindre trevliga; kirskålen och gräset tex som från en minut till en annan (känns det som) är överallt där man inte vill ha det. Dagar då man inte kan se de rosa fluffiga äppelblommorna, syrenknopparna, hostabladen som skjuter upp ur marken som pilar utan bara ser invasionen av allt det där mindre trevliga och det känns sååååå övermäktigt. Och tråkigt. En dag då det känns helt ok att det regnar och haglar och är inneväder. Kalla det trädgårdsblues. Eller inte. Eller, jo, kanske en liten släng i alla fall.

Men - då kan det ändå dyka upp ett litet ljus. Kommer ni ihåg när jag upptäckte att det växte en körsbärsbenved bakom tujahäcken? Mitt hjärta började slå lite extra tills jag upptäckte att den var helt insnärjd i staketet och inte gick att få loss utan en smärre amputering. Ni kan läsa mer om det här och här. "Kvarlevorna" på ca 30 cm + rot grävdes ner i en rabatt med hopp om återhämtning. Och titta nu:

"Pinnen" lever!!! Mitt i allt det bluesiga så känns det ändå lite hoppfullt.

I morgon är en annan dag, eller hur?

Hälsar Åsa

New York: Central Park

En av mina favoritvyer av New York är den inifrån Central Park; att se hustopparna sticka upp bakom träden som små spetsiga strutar i lite olika former och höjder. Att promenera i detta gröna hjärta där stadens ljud för en stund dämpas och man innesluts av blommor, träd och buskar  - som i vilken park som helst egentligen. Fast ändå inte. Det är New York och "parkens park" som vi alla upplevt så många gånger i otaliga filmer...

...som tex i denna som är en av mina absoluta favoriter i genren romantiska komedier. Kommer ni ihåg?

Hälsar Åsa

Trädgårdssöndag

Vilken härlig trädgårdssöndag det har varit idag. Jag har varit ute mest hela dagen och planterat som en tok. Jag började med grönsaksfröerna i pallkragarna för att sedan fortsätta med solrosor och ringblommor. Jag ska verkligen frossa i de sistnämnda i år och har sått 4 olika sorter av vardera blomma. Jag tänkte ha de flesta i rabatterna längs med det kommande staketet kring köksträdgården. Eftersom detta inte är klart ännu (eller ens påbörjat) så ställde jag in sådderna i växthuset där de får växa till sig till i väntan på en plats där ute. Hoppas de kommer att trivas för jag ser verkligen fram emot att få omringas av solar - stora som små.

Nästa mål för dagen var att få ner dahliknölarna i krukor så att de kan komma igång innan det är dags för dem att planteras ut i rabatterna (vissa kommer jag att ha kvar i stora krukor). Jag upptäckte dock att jag hade fler knölar än jag kom ihåg (hmmmm, hur gick d e t till???) så krukorna räckte inte till. De största knölarna får helt enkelt vänta ytterligare ett tag på sin tur. Eller så gräver jag ner dem direkt som jag gjort tidigare år. Blomningen kommer igång lite senare då men den är väl värd att vänta på.

Thalianarcisserna strålar så fint i lavendelgången. Ska komma ihåg att plantera ännu fler i höst så att de fyller hela gången ända upp till köksträdgården.

Snart, snart, snart.....står äppelträdet i blom. Ljuvligt.

Summering av dagen: Sol, trädgård, grillning = en alldeles strålande söndag.
Hälsar Åsa

New York: Community gardens

När man promenerar på Manhattan eller i Brooklyn så dyker det nu och då upp små inhägnade trädgårdar insprängda mellan bostadshusen. Detta är sk community gardens som är små trädgårdar som helt sköts av frivilliga lokalbor. De bildar lummiga, gröna oaser i staden som säkerligen är till stor glädje för de som har tillgång till dem.

Det finns organisationer som tex Green Thumb som hjälper dessa stadsträdgårdsmästare att driva sina trädgårdar och bistår med material och kunskap.

Vi gick förbi en gammal kyrkogård som även den låg inbäddad mellan husen. Kolla in den grönklädda fasaden i bakgrunden. Snygg, eller hur?

Vill du veta lite mer om community gardens i New York så kika här:

Hälsar Åsa

Lottdragning

Det var verkligen roligt att så många ville vara med på bloggens 1-års kalas och utlottningen av hängmattan. Stort tack för alla era gratulationer och värmande ord. Förhoppningsvis vill ni alla hänga med mig här på Höjden ytterligare ett år - med eller utan hängmatta ;-)

Den som drog den vinnande lotten är....

 ....Anna med den trevliga och fina bloggen Lill-Hasta Trädgård. Stort grattis Anna! Du kan väl maila din adress till mig ([email protected]) så kommer hängmattan på posten.

***

Nu ska jag koncentrera mig på att äta lördagens godis, dricka the och botanisera bland alla New York fotografierna.

Ha en härlig lördagskväll

Hälsar Åsa

En bukett...

Jag passade på att ha lite fotolek med några av blommorna från en väldigt vacker bukett precis innan de började vissna.

Jag gillar verkligen färgkombinationen med det vita/lila mot det gröna/lime. Så snyggt.

Ute viner vinden och jag håller tummarna för att det blir bra väder i morgon eftersom det ska vara öppet hus på barnens förskola/skola. En hoppborg har hyrts in, det ska vara loppis, korvgrillning och en hel massa andra trevligheter. Barnen toklängtar efter att få hoppa i hoppborgen. På skolgården. En lördag. Helt tokigt ;-) T var lite fundersam över vad det där med öppet hus egentligen betyder. Kommer alla dörrarna att stå öppna? Och vad har de öppna dörrarna e g e n t l i g e n med hoppborgen att göra? Ska den också ha en öppen dörr? Kommer alla människorna att få plats i hoppborgen? Var ska man i så fall hoppa? Frågorna är många. I morgon får vi svar ;-)

I morgon blir det även dragning i min utlottning av hängmattan.....håll utkik :-)

Hälsar Åsa

New York: Highline Park

Som ni säkert förstår kommer det helt oundvikligen att dyka upp en del New York relaterade inlägg här på bloggen i efterdyningarna av vår resa dit - med början idag. 

En av våra "måste-se" saker var The Highline Park som är en park på ett gammalt upphöjt järnvägsspår. Innan The Highline byggdes fanns det ett järnvägsspår i marknivå som ringlade sig nedför den västra sidan av Manhattan. Att korsa gatan var förenat med livsfara och 10:e avenyn blev även kallad "dödavenyn" pga av alla dödsolyckor med både hästar, tåg och gångare. På 30-talet lät därför staden bygga en upphöjd industrijärnväg som gick från Meatpacking District i söder till Midtown  i norr. Spåren skulle sammanlänkas direkt med fabriker och lager i stan så att man kunde frakta mjölk, kött och andra råvaror utan att störa gatutrafiken.

På 80-talet när fabrikerna som järnvägen levererade varor till helt hade stängt stängdes även järnvägen. Vissa delar av spåren revs medan övriga låg igenbommade i mer än 20 år. Det vilda landskapet och naturen tog över och många New Yorkbor blev nyfikna på vad som egentligen fanns där uppe.

På 90-talet startade Joshua David och Robert Hammond organisationen Friend of the Highline och satte  så småningom en plan till verket; en stadspark som hyllar sitt vilt förflutna lika mycket som meatpackingborna låter köttkrokarna hänga kvar i taken på sina loft.

Järnvägsspåren finns fortfarande kvar och runt omkring dem har landskapsarkitekterna James Corner Field Operation planterat en flora av vildblommor och gräs. Här finns även solstolar som vilar på de gamla spåren och kan flyttas fram och tillbaka.

Än så länge har två sektioner av The Highline Park färdigställts, från 30th Street - Gansevoort Street, sammanlagt en sträcka på 2,4 km. Parken är öppen för allmänheten och är ett mycket populärt besöksmål för såväl turister som New Yorkbor.

Trötta fötter vilar i de bekväma solstolarna. Det var dock inte mycket sol denna dagen...

Informationen om Highline Park har jag bl.a hämtat från en fantastiskt bra New York bok som just heter New York boken. Den är skriven av journalisterna Martin Gelin och Eva Wisten som har bott ett antal år i staden. Den finns utgiven i pocket och är sprängfylld med information och berättelser om staden (bara text - inga bilder); hur är det att bo i New York, detaljer om hur man hittar till de små pärlorna i staden, personliga reflektioner om olika restauranger och stadsdelar m.m m.m. Boken kan varmt rekommenderas till blivande New York resenärer.

Hälsar Åsa