Sliver (singel)
Sliver | ||||
Singel av Nirvana | ||||
---|---|---|---|---|
B-sida | "Dive" | |||
Utgiven | 31 augusti 1990 januari 1991 | |||
Format | CD · 7"-singel · 12"-singel | |||
Inspelad | 11 och 24 juli 1990, Reciprocal Recording i Seattle, Washington, USA | |||
Genre | Grunge · poppunk[1] | |||
Längd | 2:13 | |||
Skivbolag | · Sub Pop (USA) · Tupelo Recording Company (Storbritannien) | |||
Låtskrivare | Kurt Cobain | |||
Producent | Jack Endino | |||
Listposition | Se rubriken nedan | |||
Musikvideo | "Sliver" på Youtube | |||
Singlar | ||||
Nirvana | ||||
|
Sliver är en singel från 1990 av det amerikanska grungebandet Nirvana. "Sliver", som skrevs av Nirvanas sångare Kurt Cobain, lanserades från början inte på något album utan släpptes först i december 1992 på samlingsalbumet Incesticide. Låten hamnade som bäst på plats 19 i USA, men tog sig även in på topplistor i Storbritannien och Irland.
Efter att trumslagaren Chad Channing hade lämnat Nirvana i maj 1990 fick bandet i uppdrag av Jonathan Poneman från Sub Pop att spela in en singel. De samarbetade återigen med producenten Jack Endino, som hade producerat Bleach, och för inspelningen av singeln tog de hjälp av den tillfällige trumslagaren Dan Peters. Den 11 juli 1990 fick Nirvana en timme på sig att spela in "Sliver" i Reciprocal Recording; studion var egentligen bokad av Tad, som motvilligt tog en paus för att låta Nirvana spela in sin låt. Cobain ansåg att den tidspressade inspelningssession ledde till att "Sliver" spelades in på ett simpelt, rått och spontant sätt, vilket passade låtens naivitet.
Musikvideon regisserades av Kevin Kerslake och spelades in i mars 1993, i syfte att marknadsföra Incesticide. Musikvideon spelades in i källaren till Cobains hus i Seattle och Kerslake hade inget filmteam att tillgå utan fick spela in musikvideon själv med hjälp av en Super 8-kamera. Recensionerna av "Sliver" var främst positiva och flera recensenter listade låten på topp 10 över de bästa Nirvana-låtarna någonsin.
Bakgrund och inspelning
[redigera | redigera wikitext]Under våren 1990 hade Kurt Cobain, Krist Novoselic och Chad Channing kommit överens om att Channing skulle lämna Nirvana[2] eftersom det hade uppstått konflikter inom bandet.[3] Innan Nirvana hade hittat en permanent trumslagare som kunde ersätta Channing fick de uppdraget av Jonathan Poneman från Sub Pop att lansera en ny singel. Poneman ringde upp producenten Jack Endino och bad honom om att få Nirvana att snabbt spela in en ny låt under tiden de var i Seattle.[4]
Den 11 juli 1990 befann sig Cobain, Novoselic och den tillfälliga trumslagaren Dan Peters[5] i studion Reciprocal Recording för att spela in "Sliver". Endino var samma dag mitt uppe i en inspelningssession med Tad och Poneman hade frågat Endino om inte Nirvana kunde få använda sig av Tads instrument när de spelade in singeln. Tad Doyle från Tad var missnöjd med detta beslut och han påpekade att det var de som hade bokat studion och inte Nirvana. Endino övertygade Tad att ta en paus och låta Nirvana spela in sin låt under en timmes tid; Nirvana hann med två tagningar under den timme de fick tillgång till studion.[4] Cobain återvände till Reciprocal Recording den 24 juli samma år för att slutföra sången till låten.[6] Cobain ansåg att det faktum att "Sliver" spelades in på ett simpelt, rått och spontant sätt perfekt kompletterade låtens naivitet och han har sagt att Nirvana inte skulle kunna återskapa låtens känsla om de försökte spela in den igen.[7]
En akustisk demoversion av "Sliver" spelades in av Cobain under 1990 i Olympia, Washington och denna version släpptes senare på samlingsboxen With the Lights Out[8] och samlingsalbumet Sliver: The Best of the Box.[9]
Komposition och låttext
[redigera | redigera wikitext]Cobain skrev klart låttexten till "Sliver" strax innan Nirvana började spela in låten[5] och han valde titeln "Sliver" eftersom han visste att folk i allmänhet felaktigt skulle stava den som "Silver".[10] Cobain kallade "Sliver" för "den mest skrattretande poplåt jag någonsin skrivit"[en 1] och han sade att han ville skriva fler låtar som "Sliver". Cobain sade även att med "Sliver" ville han dra ett streck över vad som hade varit och istället visa på den nya musikaliska riktning som Nirvanas var på väg i. Låten beskrevs av Keith Cameron från MOJO som en vändpunkt i Nirvanas karriär eftersom den på ett helt nytt sätt visade den inspiration bandet hade fått från popmusiken. Enligt Cameron har "Sliver" en "enkelspårig melodi, påträngande refräng [samt en] lätt [och] gripbar låttext om ett universellt barndomstrauma [...]."[11][en 2] Även Douglas Wolk från Rolling Stone ansåg att "Sliver" handlar om barndom, vilket var ett centralt tema i många av Nirvanas låtar. Wolk skrev att låttexten "framkallar de smärre kränkningarna av ungdomlig vanmakt [...] och ett fanatiskt raseriutbrott i refrängen."[10][en 3]
Efter att singelversionen av "Sliver" tagit slut spelas ett 45 sekunder långt telefonsamtal mellan Poneman och Novoselic.[12] Nirvana valde "Dive" som B-sida,[13] då de redan hade den låten tillgänglig från en tidigare inspelningssession med Butch Vig[14] den 2–6 april 1990 i Smart Studios i Madison, Wisconsin. CD-versionen av singeln innehöll även liveversioner av "About a Girl" och "Spank Thru".[15]
Lansering och mottagande
[redigera | redigera wikitext]"Sliver" lanserades den 31 augusti 1990 i USA via Sub Pop[17] och i januari 1991 i Storbritannien via Tupelo Recording Company. Den första amerikanska upplagan av singeln släpptes i 3 000 kopior medan den brittiska 7"-upplagan av singeln begränsades till 2 000 kopior.[16] Den 14 april 2015 lanserade Newbury Comics en nytryckt 7"-upplaga av "Sliver", begränsad till 1 000 kopior, där singelskivan var färgad till hälften blå och till hälften rosa.[18] "Sliver" nådde som bäst plats 19 i USA,[19] men kom även med på topplistor i Storbritannien[20] och Irland.[21] "Dive" släpptes 1991 på samlingsalbumet The Grunge Years[22] och både "Sliver" och "Dive" kom 1992 med på Nirvanas samlingsalbum Incesticide.[23] Sliver: The Best of the Box är uppkallad efter "Sliver" och samlingsalbumets namn bestämdes av Cobains och Courtney Loves dotter Frances Bean Cobain.[24]
Everett True var positiv i sin recension i Melody Maker, där han skrev att trots att "Sliver" musikaliskt sett hade en del problem ville han särskilt lyfta fram låtens melodi. True skrev även att den enda anledningen till att han inte valde "Sliver" till veckans singel för tidskriften var på grund av att tre ännu bättre singlar hade lanserats samma vecka.[25] Keith Cameron från MOJO skrev att Nirvana aldrig spelade in en annan låt som lät som "Sliver" och att detta bekräftade Peters inflytande på Cobain och Novoselic, vilka Cameron ansåg vara en enhetlig trio. Peters själv tyckte att "Sliver" var en bra låt som mer eller mindre skrev sig själv.[11]
"Sliver" kom 2004 på plats 6 när New Musical Express listade de tjugo bästa Nirvana-låtarna någonsin[26] och 2011 placerade tidskriften låten på plats 2 på listan "Nirvana: Ten Best Songs".[27] Institutionen Rock and Roll Hall of Fame and Museum placerade "Sliver" på plats 5 på deras lista "10 Essential Nirvana Songs", där de skrev att "[l]åten utan ansträngning kopplar ihop en tuggummipopshandling och sound med den drivande rock och svidande sång som blev bandets kännetecken."[28][en 4] "Sliver" hamnade på plats 7 på Stereogums lista "The 10 Best Nirvana Songs" från 2014,[29] plats 5 på listan "10 Best Nirvana Songs" av Loudwire,[30] plats 13 på listan "15 Greatest Nirvana Songs" av Slant Magazine[31] och plats 4 på "10 Best Nirvana Songs" av Diffuser.fm.[32]
Musikvideo
[redigera | redigera wikitext]Musikvideon till "Sliver" regisserades av Kevin Kerslake, som tidigare hade regisserat bandets musikvideor till singlarna "Come as You Are", "Lithium" och "In Bloom".[33][34] Trots att singeln släpptes redan 1990 spelades inte musikvideon in förrän i mars 1993, då i syfte att marknadsföra Incesticide.[35] Under 1992 hade Cobain fått intresse för att göra något annat än att bara spela musik med Nirvana och tillsammans med Kerslake diskuterade han möjligheten att spela in en film. Efter att ha tillbringat tid tillsammans i Los Angeles tog de sig till Cobains hus i Seattle, där de stannade i en vecka. Kerslake hade med sig en Super 8-videokamera och då alla medlemmar i Nirvana var på plats spelade de in musikvideon för "Sliver" i Cobains källare; Kerslake har i efterhand sagt att han inte minns om det var han som pressade bandmedlemmarna att spela in musikvideon eller om det var planerat från första början.[36] Kerslake kommenterade även att skivbolaget inte verkade visa något större intresse för inspelningen av "Sliver" och att han fick spela in musikvideon på egen hand utan hjälpen av ett filmteam.[35]
Musikvideon börjar med att visa en dansande Frances Bean Cobain, som vid tidpunkten ännu var ett spädbarn, och kameran filmar sedan Cobain, Novoselic och Dave Grohl i ett mindre rum. Rummet är fyllt med tidskrifter, affischer och leksaker[37] däribland en cymbalspelande leksaksapa som Cobain hade fått i present av det japanska punkrockbandet Shonen Knife.[38] The Visible Man, anatomidockan som förekommer på singelns framsida, syns även mot slutet av musikvideon.[37]
Coverversioner
[redigera | redigera wikitext]Flera artister har gjort coverversioner av "Sliver".[39] Weezer har uppträtt med låten live och bandet sångare, Rivers Cuomo, har sagt att Nirvanas musik har haft ett stort inflytande på honom och att "Sliver" var den första låt han hörde med dem, vilken inspirerade honom att skriva liknande låtar själv.[40][41] Asylum Street Spankers släppte sin version av låten 2007 på Mommy Says No![42] och året därpå lanserade Les Savy Fav sin coverversion av "Sliver" på After the Balls Drop.[43] 2010 släpptes både Greg Adkins samt Caspar Babypants versioner av låten på Epic Failures Volume 1[44] respektive This is Fun!.[45] Reggaeartisten Little Roy har tolkat "Sliver" på sitt Nirvana-inspirerade album Battle for Seattle[46] och denna coverversion, tillsammans med "Dive", lanserades 2011 som en 7"-singel i en begränsad upplaga på 500 kopior av Ark Recordings.[47] Rise Against lanserade sin coverversion på samlingsalbumet Long Forgotten Songs: B-Sides & Covers 2000–2013.[48] Andra artister och band som har tolkat "Sliver" är We Are the Ocean[49] och The Gaslight Anthem.[50]
Låtlista
[redigera | redigera wikitext]Alla låtar är skrivna och komponerade av Kurt Cobain, om inte annat anges.
Nr | Titel | Kompositör | Längd |
---|---|---|---|
1. | Sliver | 2:13 | |
2. | Dive | Cobain, Krist Novoselic | 3:53 |
CD-utgåvan | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Nr | Titel | Kompositör | Längd | ||||||
1. | Sliver | 2:13 | |||||||
2. | Dive | Cobain, Novoselic | 3:53 | ||||||
3. | About a Girl (liveversion[a]) | 2:29 | |||||||
4. | Spank Thru[b] (liveversion[a]) | 2:58 |
Topplistor
[redigera | redigera wikitext]Land eller världsdel | Högsta listplacering |
---|---|
Irland[21] | 23 |
Storbritannien[20] | 90 |
USA[19] | 19 |
Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clerk 2012, s. 122.
- ^ Classic Albums: Nirvana – Nevermind (DVD). Isis Productions, 2005.
- ^ Murray, Robin (3 november 2009). ”Chad Channing Recalls Nirvana Split” (på engelska). Clashmusic.com. Arkiverad från originalet den 23 april 2015. https://web.archive.org/web/20150423070500/http://www.clashmusic.com/news/chad-channing-recalls-nirvana-split. Läst 16 januari 2016.
- ^ [a b] Gaar, Gillian G (14 februari 1997). ”Verse Chorus Verse: The Recording History of Nirvana”. Goldmine.
- ^ [a b] Azerrad 1994, s. 145.
- ^ Gaar, Gillian G. (19 december 2004). ”Mondo Nirvana!”. Tablet Siffblog.
- ^ Azerrad 1994, passim.
- ^ ”With The Lights Out” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 10 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140710164913/http://www.amazon.com/With-The-Lights-Out-Nirvana/dp/B00065XJ4S. Läst 8 oktober 2014.
- ^ ”Sliver: The Best of the Box” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 5 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130605101055/http://www.amazon.com/Sliver-The-Best-Box-Nirvana/dp/B000BISBES. Läst 8 oktober 2014.
- ^ [a b] Wolk, Douglas (8 april 2015). ”No Apologies: All 102 Nirvana Songs Ranked - 3, "Sliver"” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 4 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150604190822/http://www.rollingstone.com/music/lists/no-apologies-all-102-nirvana-songs-ranked-20150408/sliver-20150408. Läst 4 juni 2015.
- ^ [a b] Cameron, Keith (januari 2003). ”Nirvana: Breathe”. MOJO (110).
- ^ Clerk 2012, passim.
- ^ Azerrad 1994, s. 142.
- ^ Johnston, Maura (8 april 2015). ”No Apologies: All 102 Nirvana Songs Ranked - 6, "Dive"” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 26 december 2015. https://web.archive.org/web/20151226165654/http://www.rollingstone.com/music/lists/no-apologies-all-102-nirvana-songs-ranked-20150408/dive-20150403. Läst 18 januari 2016.
- ^ ”Sliver / Dive / About A Girl live/ Spank Through live” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151026164503/http://www.amazon.com/Sliver-Dive-About-Spank-Through/dp/B002V8W5LG. Läst 17 januari 2016.
- ^ [a b] True 2006, passim.
- ^ ”Nirvana: Sliver/Dive” (på engelska). Sub Pop. Arkiverad från originalet den 13 september 2015. https://web.archive.org/web/20150913134646/https://www.subpop.com/releases/nirvana/sliver_dive. Läst 9 november 2015.
- ^ Vallejo, Claudio (7 april 2015). ”Nirvana – Sliver / Dive 7″ // Newbury Comics (LTD To 1000)” (på engelska). The Limited Press. Arkiverad från originalet den 11 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150711130417/http://thelimitedpress.com/nirvana-sliver-dive-7-newbury-comics-ltd-to-1000. Läst 21 januari 2016.
- ^ [a b] ”Nirvana: Chart History” (på engelska). Billboard. Arkiverad från originalet den 19 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170719231751/http://www.billboard.com/artist/312336/Nirvana/chart. Läst 13 januari 2016.
- ^ [a b] ”Nirvana Chart History” (på engelska). The Official UK Charts Company. https://www.officialcharts.com/artist/23268/nirvana/. Läst 1 januari 2021.
- ^ [a b] ”Search the Charts” (på engelska). Irishcharts.ie. http://www.irishcharts.ie/search/placement. Läst 21 maj 2012.
- ^ Unterberger, Richie. ”Various Artists - The Grunge Years: A Sub Pop Compilation” (på engelska). Allmusic. Arkiverad från originalet den 27 november 2012. https://web.archive.org/web/20121127220038/http://www.allmusic.com/album/the-grunge-years-a-sub-pop-compilation-mw0000272570. Läst 19 januari 2016.
- ^ Erlewine, Stephen Thomas. ”Nirvana: Incesticide” (på engelska). Allmusic. Arkiverad från originalet den 30 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150530195831/http://www.allmusic.com/album/incesticide-mw0000092480. Läst 19 januari 2016.
- ^ Lash, Jolie (20 september 2005). ”Unreleased Nirvana Due” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 3 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090503064112/http://www.rollingstone.com/news/story/7661197/unreleased_nirvana_due. Läst 19 januari 2016.
- ^ True 2007, s. 203.
- ^ ”COUNTDOWN: 20 GREATEST NIRVANA SONGS EVER” (på engelska). New Musical Express. 29 oktober 2004. Arkiverad från originalet den 6 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050206034701/http://microsites.nme.com/php/nirvana/top20/index.php. Läst 28 augusti 2012.
- ^ Bychawski, Adam (23 augusti 2011). ”Butch Vig: 'Kurt Cobain was a pain in the ass during 'Nevermind' sessions'” (på engelska). New Musical Express. Arkiverad från originalet den 4 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130604132536/http://www.nme.com/news/nirvana/58805. Läst 27 januari 2016.
- ^ Rock Hall (20 februari 2012). ”10 Essential Nirvana Songs” (på engelska). Rock and Roll Hall of Fame and Museum. Arkiverad från originalet den 29 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140729164355/http://rockhall.com/blog/post/7340_10-essential-nirvana-songs/. Läst 8 oktober 2014.
- ^ Jackson Toth, James (4 april 2014). ”The 10 Best Nirvana Songs” (på engelska). Stereogum. Arkiverad från originalet den 25 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160125170657/http://www.stereogum.com/1673357/the-10-best-nirvana-songs/franchises/10-best-songs/. Läst 30 januari 2016.
- ^ Childers, Chad. ”10 Best Nirvana Songs” (på engelska). Loudwire. Arkiverad från originalet den 20 november 2015. https://web.archive.org/web/20151120082331/http://loudwire.com/best-nirvana-songs/. Läst 30 januari 2016.
- ^ House Staff (9 april 2014). ”15 Greatest Nirvana Songs” (på engelska). Slant Magazine. Arkiverad från originalet den 6 september 2015. https://web.archive.org/web/20150906150627/http://www.slantmagazine.com/house/article/15-greatest-nirvana-songs. Läst 30 januari 2016.
- ^ Gallucci, Michael. ”10 Best Nirvana Songs” (på engelska). Diffuser.fm. Arkiverad från originalet den 1 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160101042847/http://diffuser.fm/10-best-nirvana-songs/. Läst 30 januari 2016.
- ^ ”Kevin Kerslake: Music Videos” (på engelska). Kevinkerslake.com. Arkiverad från originalet den 13 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110713144839/http://kevinkerslake.com/musicvideos.htm. Läst 23 maj 2012.
- ^ ”Other works for Kevin Kerslake” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120823063910/http://www.imdb.com/name/nm0449989/otherworks. Läst 23 maj 2012.
- ^ [a b] admin (27 september 2011). ”R&RHOF REPOST – Don't Know What It Means: Talking With The Director of Nirvana's "Come As You Are" "In Bloom" and "Sliver" Videos” (på engelska). The Golden Age of Music Video. Arkiverad från originalet den 20 september 2015. https://web.archive.org/web/20150920145300/http://goldenageofmusicvideo.com/on-the-20th-anniversary-of-nirvanas-nevermind-talking-with-the-director-of-come-as-you-are-in-bloom-and-sliver/. Läst 20 januari 2016.
- ^ Soulsby 2015, passim.
- ^ [a b] ”Nirvana - Sliver” (på engelska). Youtube. 24 december 2009. Arkiverad från originalet den 5 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160105101911/https://www.youtube.com/watch?v=QECJ9pCyhns. Läst 20 januari 2016.
- ^ Cross 2001, s. 233.
- ^ ”Sliver by Nirvana” (på engelska). Secondhandsongs.com. http://secondhandsongs.com/performance/174567. Läst 22 januari 2016.
- ^ Scaggs, Austin (26 juni 2008). ”Q&A: Rivers Cuomo” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180809090900/https://www.rollingstone.com/music/music-news/qa-rivers-cuomo-51820/. Läst 27 september 2018.
- ^ Vozick-Levinson, Simon (19 februari 2014). ”Rivers Cuomo: 'I Was Nirvana's Biggest Fan'” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 27 september 2018. https://web.archive.org/web/20180927083541/https://www.rollingstone.com/music/music-news/rivers-cuomo-i-was-nirvanas-biggest-fan-108604/. Läst 27 september 2018.
- ^ ”Sliver from Mommy Says No! by Asylum Street Spankers” (på engelska). Asylumstreetspankers.bandcamp.com. Arkiverad från originalet den 18 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110118080139/http://asylumstreetspankers.bandcamp.com/track/sliver. Läst 22 januari 2016.
- ^ Raposa, David (1 maj 2008). ”Les Savy Fav: After the Balls Drop” (på engelska). Pitchfork. Arkiverad från originalet den 15 september 2015. https://web.archive.org/web/20150915190756/http://pitchfork.com/reviews/albums/11465-after-the-balls-drop/. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”Epic Failures Volume 1 - EP” (på engelska). Itunes. 3 november 2010. Arkiverad från originalet den 22 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160122202015/https://itunes.apple.com/us/album/epic-failures-volume-1-ep/id397834139. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”sliver by caspar babypants” (på engelska). Babypantsmusic.com. Arkiverad från originalet den 22 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160122202202/http://www.babypantsmusic.com/track/198263/sliver?feature_id=9879. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”Battle For Seattle” (på engelska). Amazon.co.uk. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130711173916/http://www.amazon.co.uk/Battle-For-Seattle-Little-Roy/dp/B0058U7ZXW. Läst 8 juli 2012.
- ^ ”Little Roy / Prince Fatty: Sliver / Dive” (på engelska). Banquet Records. Arkiverad från originalet den 20 april 2017. https://web.archive.org/web/20170420182839/https://www.banquetrecords.com/little-roy-prince-fatty/sliver-dive/ARK023. Läst 20 april 2017.
- ^ Heaney, Gregory (29 oktober 2013). ”Rise Against - Long Forgotten Songs: B-Sides & Covers 2000-2013” (på engelska). Allmusic. Arkiverad från originalet den 19 november 2014. https://web.archive.org/web/20141119181821/http://allmusic.com/album/long-forgotten-songs-b-sides-covers-2000-2013-mw0002559982. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”Kerrang! Presents: Nirvana - Nevermind Forever” (på engelska). Rate Your Music. http://rateyourmusic.com/release/album/various_artists_f2/kerrang__presents__nirvana___nevermind_forever/. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”Handwritten (Deluxe Edition)” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 9 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150509173856/http://www.amazon.com/Handwritten-Deluxe-Edition-Gaslight-Anthem/dp/B008E374T0. Läst 22 januari 2016.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Azerrad, Michael (1994) (på engelska). Come as You Are: The Story of Nirvana. New York: Doubleday. ISBN 0385471998
- Clerk, Carol (2012) (på engelska). Nirvana - Uncensored On the Record. Coda Books Ltd. ISBN 9781781582480
- Cross, Charles R. (2001) (på engelska). Heavier Than Heaven: A Biography of Kurt Cobain. Hyperion. ISBN 0786884029
- Soulsby, Nick (2015) (på engelska). I Found My Friends: The Oral History of Nirvana. St. Martin's Griffin. ISBN 1250061520
- True, Everett (2006) (på engelska). Nirvana: The True Story. London: Omnibus Press. ISBN 1844496406
- True, Everett (2007) (på engelska). Nirvana: The Biography. Da Capo Press. ISBN 0306815540
Engelska originalcitat
[redigera | redigera wikitext]- ^ "[T]he most ridiculous pop song that I had ever written."
- ^ "[S]implistic melody, insistent refrain, readily comprehensible lyrics about a universal childhood trauma [...]."
- ^ "[L]yrics that evokes the little indignities of youthful powerlessness [...] and a monomaniacal tantrum of a chorus."
- ^ "The song effortlessly bridges a bubblegum pop storyline and sound with the driving rock and blistering vocals that became the band's hallmark."
|