Kärrsångare

	Kärrsångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Rörsångare se text; Acrocephalidae
Släkte	Acrocephalus
Art	Kärrsångare; A. palustris
Vetenskapligt namn
	§ Acrocephalus palustris
Auktor	Bechstein, 1798

Kärrsångare (Acrocephalus palustris) är en fågel som tillhör familjen rörsångare (Acrocephalidae) som tidigare ingick i familjen sångare.^[2] Den häckar i frodig örtvegetation i stora delar av Europa utom längst i norr och i sydväst. Vintertid flyttar den till Afrika söder om Sahara. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte

Kärrsångaren är ungefär 13 centimeter lång och har en vingspann på 17 till 21 centimeter. Vikten är ungefär 11 till 14 gram. Ovansidan är gråbrun och undersidan gulvit. Den har vitaktig strupe och spetsig näbb. Till utseendet är den svår att skilja från rörsångaren, men den är gråare på ryggen, pannan är mindre platt och näbben är inte lika spetsig. Könen är lika.

Sången som mest hörs från skymning till gryning är mycket högljudd och snarlik rörsångarens fast mycket snabbare och mer varierad. I ett mycket snabbt tempo visslar, knäpper och svirrar den ofta väl dold inne i vassen eller ett snår nära vatten. Den är en mycket skicklig imitatör och härmar flera olika fågelarters läten men lägger även in passager av torra drilljud "prrri-prrri" och hesa "tzääh". Eftersom den tillbringar vinterhalvåret, i Afrika, kan den även under sommartid i Sverige väva in härmningar från afrikanska fågelarter, vilket gör att vissa fågelskådare med stor kunskap om fågelsång i vissa specialfall kan utröna var i Afrika en individ övervintrat.

Utbredning och biotop

Kärrsångarens utbredningsområde, där gult betecknar vistelse häckningstid, blått övervintringsområde och grönt förekomst under flyttningen.

Kärrsångaren är en flyttfågel som häckar i centrala och östra Europa till Uralbergen. Där trivs den i frodig örtvegetation, i bestånd av växter som älgört, brännässla och björnbär, ofta nära större buskar eller träd. Den kan också påträffas vid jordbruksfält omgivna låga buskar eller häckar, liksom i ruderatmarker med högt gräs, örter och småbuskar, i hög vegetation i diken, i våtmarkskanter och bladvass på torrare områden än rörsångaren samt till och med i trädgårdar.^[3]

Fågeln lämnar häckningsområdet huvudsakligen i augusti, men vissa inte förrän slutet av september. Populationer i nordvästra och centrala Europa flyttar först åt sydost genom Mellan Östern och sedan söderut via Arabiska halvön. I Afrika går den huvudsakliga rutten över Röda havet vid Sudan sedan genom västra och centrala Etiopien och östra Kenya till Zambia och Malawi, dit de anländer först i december. Vissa individer fortsätter vidare till östra och södra Sydafrika. Kärrsångaren återvänder norrut nästan enbart via östra Kenya, med en topp i mitten av april, sedan över norra Somalia. Den anländer häckningsområdet igen från slutet av april på Georgiens Svartahavskust till början av juni längst i norr och väster. Totalt sett tillbringar den tre gånger så lång tid i övervintringsområdet än där den häckar.^[3]

Systematik

Kärrsångaren beskrevs 1798 av Johann Matthäus Bechstein. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Genetiska studier visar att den är systerart till de närstående arterna rörsångare (Acrocephalus scirpaceus) och afrikansk rörsångare (A. baeticatus). Dessa är tillsammans vidare systergrupp till artparet busksångare (A. dumetorum) och långnäbbad sångare (A. orinus).^[4]

Familjetillhörighet

Ägg av gök och kärrsångare ur ett kärrsångarbo.

Tidigare fördes rörsångarna liksom ett mycket stort antal andra arter till familjen Sylviidae, tidigare kallad rätt och slätt sångare. Forskning har dock visat att denna gruppering är missvisande, eftersom då även välkända och mycket distinkta familjer som svalor, lärkor och stjärtmesar i så fall bör inkluderas.^[5] Kärrsångaren med släktingar har därför brutits ut till familjen rörsångare (Acrocephalidae).

Kärrsångaren i Sverige

Arten har invandrat till Sverige under 1900-talet och är nu spridd över stora delar av södra och mellersta Sverige och längre norrut längs kusten. Från Sverige flyttar den i augusti–september och återkommer i maj–juni. Den är en av de flyttfåglar som anländer senast till Sverige.

Levnadssätt

Sjungande kärrsångare.

Kärrsångaren är en skygg fågel med diskreta vanor. Födan beståra av insekter och deras larver, spindlar och blötdjur, samt på hösten ibland även bär. Den blir könsmogen efter ett år och den huvudsakliga häckningstiden är maj till juli. Den bygger ett skålformat bo av gräs och vasstrån som den brukar hänga i vegetationen, ofta mellan brännässlor eller sädesstrån. Honan lägger tre till fem blåaktigt vita ägg. Äggen ruvas sedan i tolv till 14 dagar omväxlande av båda föräldrarna. Ungfåglarna blir flygga efter tio till 14 dagar.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Populationen i Europa, som motsvarar cirka 95 % av dess utbredningsområde, tros bestå av mellan drygt fyra miljoner och 7,5 miljoner par.^[6]

Även i Sveriges anses kärrsångarens population livskraftig, men tros dock minska i antal.^[7]

I Storbritannien minskade arten under 1950- och 1960-talen, vilket tros ha orsakats av klimatförändringar och habitatförlust till följd av exempelvis avverkning intill flodbanker.^[8] Arten tros påverkas negativt av klimatförändringar.^[9]

Namn

Kärrsångarens vetenskapliga artnamn palustris betyder just "tillhörande kärr".^[10]

Referenser

Texten bygger på översättningar från tyskspråkiga Wikipedias artikel Sumpfrohrsänger, läst 17 augusti 2005, och från engelskspråkiga Wikipedias artikel Marsh Warbler, läst 17 augusti 2005

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2019 Acrocephalus palustris . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ [a b] Dyrcz, A. (2020). Marsh Warbler (Acrocephalus palustris), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.marwar3.01
^ Arbabi, T., J. Gonzalez, and M. Wink (2014), A Re-evaluation of Phylogenetic Relationships within Reed Warblers (Aves: Acrocephalidae) Based on Eight Molecular Loci and ISSR Profiles, Mol. Phylogenet. Evol. 78, 304-313.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^ Artfakta om kärrsångare, ArtDatabanken.
^ Batten, L.A., Bibby, C.J., Clement, P., Elliott, G.D. and Porter, R.F. 1989. Red data birds in Britain. A&C Black.
^ Both, C., Van Turnhout, C.A., Bijlsma, R.G., Siepel, H., Van Strien, A.J., and Foppen, R.P. 2010. Avian population consequences of climate change are most severe for long-distance migrants in seasonal habitats. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 277(1685): 1259-1266.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor

Roland Staav och Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 320. ISBN 978-91-7424-039-9

Externa länkar

Sveriges Radio: P2-fågeln - Kärrsångare
Dansk ornitologisk forening
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikispecies har information om kärrsångare.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör kärrsångare.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2019 Acrocephalus palustris . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.

[CC-2] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[BOW-3] [a b] Dyrcz, A. (2020). Marsh Warbler (Acrocephalus palustris), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.marwar3.01

[4] Arbabi, T., J. Gonzalez, and M. Wink (2014), A Re-evaluation of Phylogenetic Relationships within Reed Warblers (Aves: Acrocephalidae) Based on Eight Molecular Loci and ISSR Profiles, Mol. Phylogenet. Evol. 78, 304-313.

[5] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[6] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[artfakta-7] Artfakta om kärrsångare, ArtDatabanken.

[8] Batten, L.A., Bibby, C.J., Clement, P., Elliott, G.D. and Porter, R.F. 1989. Red data birds in Britain. A&C Black.

[9] Both, C., Van Turnhout, C.A., Bijlsma, R.G., Siepel, H., Van Strien, A.J., and Foppen, R.P. 2010. Avian population consequences of climate change are most severe for long-distance migrants in seasonal habitats. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 277(1685): 1259-1266.

[10] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]