William Randolph Hearst

amerikansk politiker (1863–1951)

William Randolph Hearst, född 29 april 1863 i San Francisco, Kalifornien, död 14 augusti 1951 i Beverly Hills, Los Angeles County, Kalifornien, var en amerikansk tidningsman och politiker. Han var son till George Hearst.

William Randolph Hearst
Född29 april 1863[1][2][3]
San Francisco, USA
Död14 augusti 1951[1][2][3] ​eller ​1951
Beverly Hills, USA
BegravdCypress Lawn Memorial Park
Medborgare iUSA[4]
Utbildad vidHarvard University
St. Paul's School
Harvard College
SysselsättningPolitiker, societetsperson, affärsman, förläggare[5], reporter, konstsamlare
Befattning
Ledamot av USA:s representanthus, New Yorks elfte (1903–1907)
Politiskt parti
Demokratiska partiet
MakaMillicent Hearst
(g. 1903–1951)[6]
PartnerMarion Davies
BarnGeorge Randolph Hearst (f. 1904)
William Randolph Hearst Jr. (f. 1908)
John Randolph Hearst (f. 1909 och 1910)
Randolph Apperson Hearst (f. 1915)
David Whitmore Hearst (f. 1915)[7]
FöräldrarGeorge Hearst
Phoebe Hearst
Namnteckning
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

När Hearst flyttade till New York City förvärvade han The New York Journal och startade ett bittert tidningsförsäljningskrig mot Joseph Pulitzers New York World som ledde till skapandet av "den gula pressen" – sensationella berättelser om kriminalitet, korruption, sensationer och sex, och ibland av dubiös sanningshalt.

William Randolph Hearsts ägande inom den amerikanska tidningsvärlden gjorde honom till en mycket förmögen man. Han lät uppföra det fantastiska Hearst Castle utanför San Simeon i Kalifornien där han underhöll dåtidens celebriteter, som exempelvis Charlie Chaplin och Mary Pickford. Ingen kostnad sparades i Hearst Castle: inomhuspool med guldklädda väggar, utomhuspool i romersk stil, marmorgolv och dyrbara antikviteter från världens alla hörn.

William Randolph Hearst sägs ha inspirerat Orson Welles till huvudpersonen i dennes film En sensation (Citizen Kane, 1941), något som gjorde Hearst rasande. Filmens palats Xanadu kan lika gärna vara Hearst Castle. Precis som Kane försökte Hearst göra sin obegåvade älskarinna till en stor stjärna inom teater och film. Filmens Kane är också totalt skrupelfri när det gäller att slå mynt av sensationer och till och med hetsa till krig i sina tidningar, liksom var fallet med verklighetens mediamogul Hearst.

1974 kidnappades hans barnbarn Patricia Hearst av den amerikanska terroristgruppen SLA som påstods ha hjärntvättat henne till att delta i bankrån. Hon fängslades men blev delvis benådad av Jimmy Carter och helt benådad av Bill Clinton. Troligtvis hade hon drabbats av Stockholmssyndromet.

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] RKDartists, RKDartists-ID: 385175, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6rx9dr6, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris, 25 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ The Peerage person-ID: p12425.htm#i124245, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar

redigera