Sveriges näringsminister
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Sveriges näringsminister, formellt statsråd och chef för Klimat- och näringslivsdepartementet, utses i likhet med övriga ministrar av Sveriges statsminister och ingår i Sveriges regering. Näringsministern ingår i den grupp av statsråd som är departementschefer. Nuvarande näringsminister är Ebba Busch.
| Statsråd och chef för Klimat- och näringslivsdepartementet | |
 | |
| Titel | Herr/Fru statsråd |
|---|---|
| Residens | Inget officiellt residens |
| Underställd | Sveriges statsminister |
| Mandatperiod | Ingen begränsning |
| Förste innehavare | Krister Wickman (industriminister) Per Westerberg (näringsminister) |
| Inrättat | 1 januari 1969 (industriminister) 22 oktober 1991 (näringsminister) |
Efter valet 1968 inrättades ämbetet som industriminister, vilken var chef för det samtidigt inrättade Industridepartementet. Industriministerns frågor hade tidigare sorterat under handelsministern. Efter regeringen Bildts tillträde 1991 ändrades namnet till näringsminister. Denne är sedan dess chef för Näringsdepartementet, förutom åren 1996-1998 då namnet var Närings- och handelsdepartementet. Thage G. Peterson har innehaft ämbetet längst tid, 5 år och 359 dagar.
Lista över Sveriges näringsministrar
redigeraIndustriministrar 1969–1991
redigera
Näringsministrar 1991–
redigera
Biträdande industri-/näringsministrar
redigeraNär den nya svenska författningen trädde i kraft 1974 försvann officiellt de så kallade konsultativa statsråden och ersattes av benämningen statsråd. Det eller de statsråd i näringsdepartementet som inte samtidigt är departementschefer kallas inofficiellt biträdande näringsminister.
Bakom titeln biträdande näringsminister döljer sig flera varianter av ministertitlar, såsom arbetslivsminister, energiminister, handelsminister, infrastrukturminister, IT-minister, regionminister och så vidare. Gemensamt för de flesta är att de inte täcker in hela ministerns verksamhetsområden utan bara en del, oftast det dominerande ansvarsfältet. I regeringen 2019 finns titeln landsbygdsminister knuten till näringsdepartementet[1].
Den förste som utnämndes till biträdande industriminister var centerpartisten Olof Johansson som 1976 blev energiminister[2].
Det enda statsråd vid Näringsdepartementet (då Industridepartementet) som enbart har haft titeln "biträdande industriminister" är Roine Carlsson som hade den positionen i Olof Palmes regering 1982–1985.
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ Regeringskansliet, Regeringen och (21 januari 2019). ”Sveriges nya regering”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/01/sveriges-nya-regering/. Läst 27 januari 2019.
- ^ ”Olof Johansson - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/olof-johansson. Läst 27 januari 2019.
Allmänna källor
redigera”Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform”. Regeringsformen. https://lagen.nu/1974:152. Läst 27 januari 2019.