Rådhus

Rådhus var en byggnad som inrymde en (svensk) stads tingsrätt (rådhusrätt).^[1] I vissa städer kunde byggnaden även innehålla ämbetslokaler för stadens förvaltning, medan denna byggnad i många större städer benämn(t)s stadshus.^[2] Det svenska domstolsväsendet är sedan 1971 statlig verksamhet (samtidigt med att Sveriges städer förvandlades till kommuner), men ordet rådhus används fortfarande ofta för byggnaden med dess nuvarande funktioner.

Etymologi och historik

Gamla rådhuset i Potsdam.

Ordet rådhus stammar från stadsprivilegiernas tid, ett hus för stadens råd. ^[3] Det tyska ordet Rathaus spreds genom den tyska stadsrätten, den så kallade Magdeburgrätten, till många central- och östeuropeiska språk. Så heter motsvarande byggnader till exempel ratusz på polska, radnice på tjeckiska, rotušė på litauiska och ratusja (ратуша) på ryska.

I Sverige fanns rådhus för städer med egen jurisdiktion och inrymde såväl ämbetslokaler för stadens förvaltning som för rådhusrätten. Efter tingsrättsreformen i Sverige 1971 blev domstolsväsendet en helt och hållet statlig angelägenhet. Då separerades den kommunala verksamheten från den dömande och en av instanserna flyttade då i allmänhet till andra lokaler, om det inte av utrymmesskäl redan skett. Namnet har i dag i allmänhet behållits, även om bara en (eller ingen) av dessa funktioner finns i byggnaden.

Senare tid

I dag kan ett rådhus i Sverige antingen vara en domstolsbyggnad, en kommunal förvaltningsbyggnad eller användas för annat ändamål. I enstaka fall används benämningen rådhus även på i senare tid uppförda kommunhus, som exempelvis i Staffanstorps kommun.

I Danmark och Norge är ett rådhus alltid ett kommunhus och till rådhus brukar ofta andra utländska motsvarigheter översättas, speciellt de med liknande språklig bakgrund.