Belägen vid Vättern består Askersund till 75 procent av skog. Skogsbygden kännetecknas av en höglänt, sjörik sprickdalsterräng vars platåer når 200–220 meter över havet. Trots att man i kommunen tillverkade järn redan under medeltiden är kommunen svagt industrialiserad.
Fram till 1995 var invånarantalet svagt ökande, men vände därefter ner. En viss ökning kunde dock åter ses i slutet av 2010-talet. Största parti i samtliga val har varit Socialdemokraterna, vilka mandatperioden 2018 – 2022 styr i koalition med Kristdemokraterna och Liberalerna.
Askersund består till 75 procent av skog. I väster inkluderar kommunen delar av den storblockiga Tiveden och den östra delen inkluderar en del av Tylöskogen. Skogsbygden kännetecknas av en höglänt, sjörik sprickdalsterräng vars platåer når 200–220 meter över havet. Gnejs och granit utgör huvudsakligen berggrunden som även har inslag av urkalksten och malmförande hälleflintgnejser så som järn, zink och bly. Kommunens strandens mot Vättern utgörs av skarpa bergskonturer. Söndriga stränder, öar och sund, bildar tillsammans en inlandsskärgård. Som ledlinjer för kommunikationer och bosättning har ett åssystem med tre huvudåsar använts. Nära Snavlunda finns Närkes största isälvsdelta. Öppen odlingsmark finns vid Vätternviken Alsen.[8]
Nedan presenteras andelen av den totala ytan 2020 i kommunen jämfört med riket.[9]
Fram till valet 1998 hade kommunfullmäktige i Askersund 41 mandat vilka därefter minskades till 37 mandat. Inför valet 2010 beslutades om ännu en minskning, nu till 33 mandat.[8]
Trots att man i kommunen tillverkade järn redan under medeltiden, vilken hade sina glansdagar under 1600- och 1700-talen, är kommunen svagt industrialiserad. En del bruk kom att ägas av Louis De Geers men något centrum för bergsbruket blev aldrig Askersund. Under 1800-talet började malmtillgångarna sina vilket ledde till att både bruk och gruvor lades ner eftersom. Som en rest från forna glansdagar återstår Skyllbergs Bruks AB, vilka fortsatt med spiktillverkning i Lerbäcks bergslag samt Zinkgruvan Mining AB i Zinkgruvan. Bland andra industrier hittas exempelvis sulfatfabrikenMunksjö Aspa Bruk AB. I början av 2020-talet var dock kommunen den största arbetsgivaren.[8]
Blasonering: I fält av silver en naturfärgad smed, hållande med båda händerna en svart slägga, och klädd i vit skjorta, blå byxor, gula strumpor, svarta skor och blå luva.
Vapnet går tillbaka på en bild av stadens sigill i dess första privilegiebrev från 1643. Det fastställdes som vapen år 1948. Efter kommunbildningen förestogs ingen modernisering, trots att vapenbilden innefattar en del ovanligheter, som vit skjorta mot en sköld av silver. Det registrerades oförändrat för den nya kommunen år 1975.