Vårutmaningen...

...hos Tokigt å Likt gick jag ju med i. Och nu är det ju vår. Till och med här i Göteborg. Så då var det väl dags att börja med den då. Den går ut på att utöka sin basgarderob med lite matchande kläder.

Jag är egentligen ganska tråkig. Inte så vansinnigt färgstark alltid egentligen fast jag vill. Om jag skall rannsaka mig.... Klär mig ofta i svart, grått och rött. Så vad fasen. Då fick det bli en tunika i dom färgerna då. Kommer att matcha mina gråa och svarta jeans, andra överdelar och min nya knallröda korta manchestervårjacka (dock inte den gröna jackan, måste hitta på något till den också.. en kjol kanske.....).

Bara rätt och slätt en busenkel tunika. Lite båthals, lite trekvartsärm, lite utsvängd nedtill. Sitter som en smäck. Är till mig! Trevlig helg allihop! Håll tummarna för att vi hinner påbörja ommålning av sovrum, knoddfri slapptid, träning samt att fira knoddmormors födelsedag under den!

Nu över till...

...vuxenkläder!! Detta är den första vuxenklänningen i raden av ett antal beställningar och byten som måste knåpas ihop framöver. Med just denna fick jag överraska i tygval och valde en nyligen införskaffad lakansväv (som visserligen är grönare än vad färgerna visar här). Ärmarna skulle vara lite vida och i 3/4. Först hade jag tänkt göra dessa helt i lakansväven men ångrade mig till en volang vid ärmsluten istället. Resten av ärmen samt fram- och bakstycken är i svart stretchfrotté. Det skall bli väldigt spännande att få reda på hur klänningen mottas.

Det är lite synd att jag inte har kunnat visa dessa klänningar live på sistone eftersom de senaste sydda har gjorts i en storlek som inte alls är min (och jag äger heller inte till mitt förtret någon Diana). Men eftersom jag nu har avverkat 7 beställningsplagg på raken skall jag snart klippa till och sy mitt första bidrag till Vårutmaningen. En tunika till mig själv, och den skall ni få se på, live. :-).

P.O.S.E design har förresten tagit ett jättebra initiativ! Nämligen en sambeställning av storlekslappar!! Häng med du också vetja!! Ju fler vi blir desto billigare! Jag har varit med på sådana här sambeställningar förr och det har lönat sig nämnvärt mot att man skulle beställa själv. Lite pill för den som håller i det hela, men då är det ju bara att tacka så mycket för att något sådant här dras igång! Tack P.O.S.E!

Och en rosa...

Härmed är vår-Vinga-beställningarna till stammisen avklarade och ivägskickade! Den rosa hade det enda förståeliga kriteriet att den skulle vara i fordonstyget. Och jag ville ha den ganska enkel. Tyget talar ju så bra för sig självt. Och jag har tyckt mig märka att beställaren gillar lila. Därav den blålila muddrullån. Vingaklänningarna har utan större konkurrens blivit mina beställares klänningsfavvo. På andra plats kommer Baby Grace. Roligt, för båda modellerna är så kul att göra.

För övrigt har vårat föräldrakooperativ blivit helt utslaget av kräksjukan!! I går var all personal hemma utom en och alla barn utom fyra!! USCH! Varenda vinter sedan knoddarna kom har vår familj drabbats ganska hårt av kräksjukorna. Förra vintern 5 gånger tror jag. Efter det i fyra månader i sträck var det endast två lekar som knoddarna lekte, nämligen: "Jultomten som kommer med klappar" samt "Kräkas i hink och bli tröstad". De turades om med rollerna.... I år trodde vi att vi skulle klara oss.... Vi blåögda, naiva små knoddföräldrar.....

Sticker emellan....

... med några beställda mössor... är vad jag gör idag. Och bjuder på tuffsingar och gladingar... dom vilda.... fyllda av stolthet och vilja....

En oreange...

...skulle det också vara! Det är så himla kul att få fria händer i sina beställningar. Inte för att just den här klänningen är något under av tygkombinationer precis, men det är alltid kul att få botanisera bland sina tyger och välja och passa ihop själv. Jag hade ett knalloreange mjukt jeanstyg hemma som fick bli klänningens bas. Till detaljer två stycken olika oreangerosa tyger som matchar varann.

Men tänk vilket troll det kan gå i sådan här ganska simpel sömnad. Glömde förtvätta tyget innan tillklippning och fick tvätta de redan utklippta delarna, blev fransiga med krympte som tur var inte. Jag sydde fel med kantbandsknytningen och fick göra om. Sydde fast baksidan med avigan ut när jag sydde fast armarna. Skulle spätta bort det nedersta tyget på baksidan eftersom avigsidan på sömmen nu var synlig där, men sprättade istället den korrekta framsidan. Blev arg och klippte av hela nedertyget och ändrade det till en volang istället (blev i o f s en kul detalj). Glömde av att nålinställningen var åt vänster när jag skulle sy fast namnlappen så den sömmen hamnade mitt på bandet, sprätta göra om. Glömde storlekslapp osv, osv... Ofattbart! Som pricken över i:et har vi också blivit sjuka över helgen mitt i vårt överraskningsbesök hos knoddmormorn och fick akut-åka-hem två mil mitt i natten.... Pust!

Jag har dock en trivial fråga att ställa er! Som bekant kommer ju mönster i halva delar för att man skall vika tyger i trådraken vid tillklippning. Som bekant är mönsterpassningen inte alltid helt lätt vid randiga, prickiga och mönstrade tyger. Som bekant är trikå inte alltid helt lätt att få till jämn, tex vid vikning. Hur gör ni alla när ni skall klippa ut mönsterdelar i mönstrade besvärliga tyger? Är det bara jag som gör ett nya mönsterdelar som är hela för att få till det? Finns det andra bra tips eller knep?

Nu får ni har trevlig fortsatt söndag allihop! Själv skall jag återvända till mina sjuka barn och vårda dem!

En lila...

...löd en av de tre vår-Vinga-beställningarna från stammisen. Har nu äntligen börjat ta tag i dom. Fria händer som jag hade hittade jag en härligt mjuk plommonlila babycord i gömmorna som jag tyckte skulle kunna passa. Till det ett avvikande tyg från Hemtex med lila, rosalila och oreangeröda blommor. Hela härligheten bandkantades med blålila snedslå och dess sömsmåner stickades ned med blålila tråd. Hoppas den känns lila nog...

Dagens triviala fråga ställer jag inför tänkt och planerad sömnad framöver. Det är ju så att många av er sömnadsbloggare syr fantastiska väskor. Jag häpnas ofta över hur otroligt proffsiga de ser ut! Själv har jag tänkt i typ två års tid nu att börja sy väskor men aldrig kommit till skott. Nu har jag dock både beställningar på lut samt att min egen väska har ett oroväckande hål i botten som bara verkar växa.... Därför undrar jag helt enkelt: Har ni några bra tips på axelremmar, stängningsanordningar, beslag mm till väskor??

För ganska länge sedan fick jag den här awarden från Singh och Mysigtdesign! Tack snälla, snälla ni! Den har ju kuskat runt nu ett tag bland en himla massa bloggar så jag väljer den enkla vägen att föra den vidare till alla bloggar jag besöker! Ni inspirerar mig alla så otroligt! Och vet ni.... i morgon är det helg :-)

Knyt en Knut!

Först och främst: Tack alla underbara OttoPippiläsare för era härliga kommentarer om saccosäckarna! Dom är liiiiiite tömda nu och används flitigt och kommer att bli ännu bättre när de sätter sig något.

Okej, då får man ta tag i lite beställningar igen då. Först ut två halsdukar som skall matcha två av dom här. Helt enligt beställaren i ny OttoPippimodell, Knut, med knytning i halsen. Näst på beställningsturen blir ett gäng Vingaklänningar. SEN skall jag faktiskt ta mig an mitt första bidrag till Vårutmaningen :-). Som sagt, varva yrkesdelen av OttoPippi med det egna skapandet...

Jag står i ett litet vägskäl i livet. Det kringflackande arkeologyrket är inte lätt med småknoddar. Speciellt inte i dessa upphandlings- och omorganisationstider... Försöker sadla om. Bara typ herren i sinnenas rike och antagningsenheten på en viss utbildning vet om det kommer att gå i lås. Jag själv vet ingenting. Åtminstone inte förrän i sommar. Men min livssituation får mig också att tänka tillbaks... På tiden som förändrade mig... Och på en tid som såg ut såhär...... (*lycklig*).

Saccosäckar!

Jag har ju lovat mig att sticka emellan med egna projekt mellan beställningarna. Och för att hålla mitt löfte till mig själv tog jag tag i ett under lång tid åsidosatt knoddprojekt, nämligen deras efterlängtade "fåtöljer". Knoddarna har alltid legat på täcken framför Bollibompa på tv:n (soffan ratas) och de börjar minst sagt bli för stora för det nu.

Beroende på hur man lägger säckarna kan man antingen mer sitta i dem eller också ligga när kvällsvällingen skall intas. De består av en fylld innerpåse och ett utbytbart och tvättbart överdrag (och av dessa är det ju bara att sy fler av så kan säckarna skifta uteseende efter infall och smak).Innerpåsens sömmar försökte jag få så starka och hållbara jag kunde med först en overlocksöm, innanför det en raksöm och sedan stickade jag ner sömsmånerna. Dagens triviala fråga är given: Hur gör ni när ni när vi vill ha riktigt starka sömmar?

Innerpåsarna är fyllda med cellplastkulor. Ett tips är att ta kontakt med er lokala trähandel för att införskaffa sådana. Där köpte jag en 500 literssäck för en femtedel av priset hos tygåterförsäljare (och en sån räcker till ca 4 saccosäckar till barn). Det blev en STOR säck :-). Knoddpappan och jag fick med gemensamma krafter uppe på vinden fylla saccosäckarna med dessa små, små, små statiska kulor som milt uttryck vill flyga omkring och fastna överallt. Tips nr 2 är att INTE ha på sig en stickad långärmad tröja när du sticker ner armen bland kulorna.... (hrrmm) OttoPippi-ateljén och dito sykrypinnet i all ära men det har en del att önska var gäller utrymme. Så för att sedan kunna sy igen hålet på det minst sagt otympliga sömnadsarbetet var jag tvungen att lyfta ut gamla Bettan i köket, vilt påhejad av nyfikna katter.

Efter lite bollande med min ömma moder gjordes överdragspåsarna utan extra rymd (blev bra, hade nog annars halkat runt på innerpåsarna). Som stängningsanordning valde jag bort blixtlås som verkligen blir pilliga att laga om de skulle gå sönder av knoddkastningar och allehanda andra påfrestningar. Det fick bli tryckknappar som sattes på en knappslå på halva bottenplattan.

Knoddarna har härmed fått egna fåtöljer!! (Lite för välfyllda sådana dock, så ikväll skall de tömmas något, något för den allra yppersta komforten :-)).

Födelsedagspresent...

Gamla Bettan... Min mekaniska gamla arbetshäst... Min Bernina... Ärvd från min ömma moder vars Berninor i långsam takt avlöser varandra. Världens bästa symaskiner tycker hon. Länge har jag känt att jag har klarat mig alldeles utmärkt med gamla Bettan som enda vanliga symaskin. Även om hon tillverkades någon gång för eoner sedan mellan 1981-86. Även om hon redan ansågs lite uttjänt och ärvdes mig för sisådär 15 år sedan.

Men så på sistone har jag haft en längtan... En längtan efter en snygg undertrådssöm. En längtan efter automatisk knapphålssömnad. Och framförallt en längtan efter undertrådstrasselfri sömnad när jag skall sy i fler än typ två tyglager. Jag höll faktiskt på att bli helt galen vid min armbandssömnad. Jag svor åt min så annars älskade Bettan som inte klarade fyra lager bomullstyg! Trassel och skitfult på baksidan av armbanden! Fick handrulla fram och det blev ändå trassel! Man fick ju skämmas för henne!!! Och tid tog det! Fick panik med tanken på att två balklänningar snart skall sys samman med fula sömmar!! Jag ville också ha en Easy Jeans som "alla andra"!!!!!!

Och så faller dig sig som så... Att jag fyller relativt jämt i år. Men det dröjer nästan ett halvår tills dess. Men då har jag världens snällaste föräldrar. Som tycker att jag skall ha en bra symaskin. Som tycker att det inte gör så mycket med ett halvår hit och dit. Som tycker att jag bara skall beställa en Easy Jeans. Som tycker jag skall passa på när det fanns en för 1000 kronor billigare just nu. En splirrans ny. Av alla mina nuvarande tre symaskiner har ingen varit splirrans ny förut. Den kommer om två veckor... Lycka...

Gamla Bettan skall inte slängas. Hon skall kanske ibland tjäna med sin smalare friarm. Hon är kult. Men framför allt skall hon ärvas igen, i det tredje rakt nedstigande kvinnoledet. Knoddarna önskar sig nämligen en alldeles egen symaskin! För de gillar också att skapa. I väntan på symaskin och textilkonst ägnar de sig oftast åt kritor. Och gör läckra gubbar med ben, fötter, armar, pannor, kinder, öron, hår, ögon, näsor, ögonbryn och sist men inte minst en himla massa tänder...

Några beställda mössor...

...har nu färdigställts. Och en himla massa beställningar framöver att ta tag i har jag. Skall göra det också. Och ännu senare i vår blir det också riktigt spännande när två olika balklänningar till före detta kollegors döttrar skall sys. Ganska pirrigt... Men först - och främst - och näst på tur - och som högprioritet - blir det STORA klumpar till mina egna knoddar :-).

För jag har kommit fram till det här. För att OttoPippi-harmoni skall uppstå. Och för att ideér och kreativitet skall kunna flöda. Och för att utveckling skall kunna ske. För att allt skall bli ännu roligare. Skall jag börja med att vid jämna mellanrum bara lägga beställningarna åt sidan. Då skall jag sy till mig själv, de mina, eller helt enkelt bara okynnessy...... :-)

Smyckestema

Nu var det längesen nåt hände här på bloggen. Jag har faktiskt inte sytt så mycket den senaste dryga veckan. Tyvärr inte hängt med på alla andras bloggar heller. Vi har varit bortresta på långhelg, haft besök och jag har helt enkelt haft annat för mig :-). Det som emellertid har sytts på sistone är det här:

Nämligen armband, som lämpligen bärs såhär:

Och det här:

Nämligen halsband, som lämpligen bärs såhär:

Dessa ställdes ut på Ulricamässan tillsammans med unika stickade smycken sisåhär:

...och sisåhär:

Försäljningen blev sisådär....