24 små paket...

... ska jag slå in. Helst vill jag bli klar i kväll, så jag kanske borde sätta fart?

Jag vill först dela med mig av en inspirerande lista som fick mig att känna för att sätta igång med en massa roligt, helst nu på en gång!

Svägerskan i Australien och hennes man ska få ett litet julpaket. I det lägger jag Måns Zelmerlöws julskiva. (Hm, låtsas att du inte har läst det här, K!) Jag har tjuvlyssnat och kan konstatera att den är så där, som dottern skulle säga. Dock kan jag inte sluta lyssna på sista låten, en duett mellan Smöret och Pernilla Andersson. Jag kan inte höra mig mätt på Pernillas röst! Den går liksom igenom alla skal och lock och lådor. (Melodin är underbar, stämmorna likaså. Texten är totalt meningslös och jag funderar på att be om en ny version med en text som berör på samma sätt som resten av låten.) Nästan lika fascinerande som Pernillas röst är det faktum att hon är tillsammans med Dregen. Det gör mig väldigt nyfiken på hur han är som person...

Kom nu då, Advent.

Min julkänsla har rubbats lite av att så många affärer har pyntat alldeles för tidigt. Handeln har kommit på att julen blivit lite inne igen. Inredningstidningar och dammagasin har gett ut speciella julutgåvor som stått i tidningshyllorna i flera veckor. Pust. Jag som egentligen älskar julen och brukar spela julskivor redan i slutet av oktober! Nåja, det löser sig väl.

Nu har jag i alla fall dekorerat och satt fram några hyacinter och amaryllisar. Julgardinerna hänger på halvtork. De ska bara pressas och hängas upp. En tredimensionell stjärna som vi köpte på Granit i förra veckan är monterad och upphängd i köksfönstret. Cloettas Juleskum och nötter ligger i skålar runt huset. Huset storstädades till Thanksgiving. Några fönster har jag inte putsat, men det får vara. Om en stund ska jag upp på vinden och plocka ner allt julpynt, stjärnorna och adventsljusstakarna. Håll tummarna för att den rätta stämningen infinner sig då!

För övrigt kan jag tala om att kameran bröt ihop i går. Gah! Det gjorde tvättmaskinen också. En förlorad bh-bygel som försvann innan sommaren hade antagligen brutit sig loss och slamrade nu omkring utanför tvättrumman. Min händige ingenjörsmake plockade isär diverse delar, opererade maskinen med en potatisprovsticka från Hemslöjden i Västervik och lyckades bringa maskinen tillbaka till fullt fungerande. Kameran är dessvärre fortfarande ledsen och vägrar samarbeta. Den kanske inte heller har hittat den rätta julstämningen...

Tecken på småbarn i huset...

1. Snorränder på alla ens kläder.

2. Att man går omkring som i dimma efter en något, hm, bruten nattsömn.

3. Kaplastavar som man snubblar på överallt.

4. Blöjor utanför dörren på trappan (min lillebror klagade för många år sedan på hur man blev hälsad utanför vårt hus, men det var innan han själv hade fått barn).

5. "Monna, Monna, Monna, kolla hä, kolla hä!"

Ganska härligt, om jag får säga det själv. Fast jag kommer ihåg att det var rätt skönt att få en kväll för sig själv då och då när barnen var små. En av de "räddande änglarna" under de åren var det besökande underverkets mamma. Rätt smidigt att hon var utan barn då vi var mitt uppe i småbarnsåren och att våra barn har blivit stora nu då hennes är så små.

Finbesök.

Den här lille killen har gjort min dag väldigt rolig så här långt. Jag hoppas det fortsätter lika bra!

Lilla handen sitter som en smäck i fickan! S går i trappan med den där, jagar sin moster med den på plats och bygger Kaplastavar med en hand. (Ja, den andra är ju klistrad i fickan.)

Med bestämda steg... Lilleman hörde andra barn leka på lekplatsen alldeles bakom vårt hus och satte fart för att få sällskap. När han kom fram stod han mest bakom mitt ben. Jag hade väldigt trevligt i alla fall, för jag stod och pratade med yngsta dotterns gamla dagmamma som hade massor att berätta!

Fotografier som inte planeras blir ofta favoriter hos mig. Det här gick av för att jag råkade ha fingret på avtryckaren. Konstigt att det kunde bli så skarpt som det ändå blev. "Gloriahår" är så fint! Funkar bra på lintottar.

Lite mysigt med vinter ändå.

Levande ljus i lyktan på trappan gör genast vårt rätt fula 70-talshus 100% snyggare och framför allt mer inbjudande!

Massor av fåglar kommer på besök till oss varje dag. Idag ser det ut så här på altantrappan precis utanför dörren.

Den här stackars blåmesen var mer hungrig än rädd och satt i givakt, helt blickstilla som en pinne, medan jag smög mig närmare med kameran. Till slut tyckte jag synd om henne, knäppte bilden och skyndade mig in igen.

Happy Thanksgiving!

Jag är glad över att jag är jag och att min stund på jorden är nu.

Kalkondagen betyder god mat, men mer än något annat är det en dag för eftertänksamhet. Det är så lätt att fastna i negativa tankemönster. Att gå omkring som en strålande optimist dag ut och dag in vore nog rätt enerverande för människor runt omkring, men nog skulle jag också må bättre av att oftare påminna mig själv om allt jag har att vara tacksam för. Vad är du tacksam för?

Idag fick jag ett så fint litet paket i posten. Det påminde mig om vad en utsträckt hand kan betyda. Små gester som inte kostar på mer än lite tid och engagemang från min sida kan göra all skillnad i världen för den som står på mottagarsidan...

Pajproblem.

Det ligger en rökridå över hela vårt hus. Jag fick världens flashback och började tänka på farmor och hennes struvor då min fina pekanpajsdeg bestämde sig för att svämma över lite i ugnen. Med tanke på hur mitt minne reagerade måste jag har varit i Klackamåla någon gång då farmor friterade sina struvor! Tänk vad dofter och känslor kan trigga. Det är ändå rätt otroligt.

Jag älskar alla sorters nötter och är evigt tacksam över att jag varken är allergisk själv eller gift med någon som är det. Tänk att alltid vara rädd för att sätta igång en allergisk reaktion hos sin älskling om man råkat äta en nöt här eller där! Jag älskar inte bara naturella nötter. Nästan allt nötigt går ner. Nötkakor, müsli med nötter, nötgodisar och så det ultimata. Pekanpaj. Mmmm.

Receptet jag använde till förra Thanksgivingmiddagen var jättebra, men idag vågade jag mig på att testa "The Pie That'll Make You Cry" som Pioneer Woman lade upp i sin blogg i oktober. Tja, den har redan lyckats få mig att gråta trots att den står där nere alldeles orörd. Jag blir nämligen lätt tårögd av matos. Speciellt sådant som orsakas av överflödande pajdegssmör. Pajen ser väldigt god ut, så vi får hoppas att den smakar riktigt smaskigt och att den inte tagit smak av röken i ugnen. Ack, dessa i-landsproblem!

Huset är städat även om det inte precis luktar gott, så i morgon är det bara att ta itu med årets roligaste matdag!

I morgon...

... firar vi Thanksgiving. Kalkonen ligger i kylen för att tina sedan i måndags kväll, men resten av maten har jag inte ens handlat än. När jag tagit itu med dammråttorna ska jag ge mig ut i kylan. Vädret verkar inte så jobbigt här som i de södra delarna av landet. Skönt! Att skotta tillhör nämligen inte mina favoritaktiviteter. Det gör däremot att äta stuffingen som är morgondagens måltids höjdpunkt. Jag kan verkligen "stuffa" mig själv full av den där smaskiga brödsörjan! Det är något med konsistensen, precis rätt blandning av selleri, lök och kryddor (salvia, aningens timjan)... Mums.

Annars är jag rätt uppslukad av ett jobb jag håller på med. Det är så roligt, men utmanande. Jag får göra saker jag inte sysslat med speciellt mycket innan och jag vill att det ska bli jättebra, inte bara okej. Prestationsångest?

Tacksamhet.

Inte för att fotot är speciellt vackert eller mer värt att visa än något annat, utan mer för att tala om hur tacksam jag är över att få ta del av något som gör mig så glad. Jag är till och med glad över mossan i gräsmattan. Tänk så lätt det var att plocka upp en tuss och lägga i amarylliskrukan som dekoration! Det gick på ett ögonblick. Mossan ser man inte så bra här, men den ligger där.

Jag är tacksam över en sak till. Idag tog jag på mig mina bruna favoritbyxor och de är inte bara lagom, utan nästan lite stora. Jag är glad. Nu snuddar jag ett hälsosamt BMI. Låren går inte ihop. Jag kan nästan lyfta upp mig själv på stången i dörrposten på övervåningen. Resultatet kommer av att jag skrivit ner varenda sak jag har ätit. Jag funderar på att göra samma sak med min tid. Skriva timrapporter för att inte bara låta tiden gå till onödigheter. Fast det är kanske att överdriva...

Nåja, nu är det hur som helst dags att byta blogg mot jobb. Ha en fin dag!

Jag jobbar...

... och nerifrån hör jag maken och sonen diskutera matematik. Sonen är genomförkyld, men har ingen feber. Då är man inte sjuk tycker fadern och sätter honom därför i lite extra hårdträning.

Dagens citat blir följande: "När alla andra är sjuka får de ligga och vila, spela på datorn och titta på tv, men jag får plugga matte!"

Biggest Loser-finalen sänds i kväll. Då är jag på möte och planerar en ungdomskonferens och gissar att det blir rätt sent innan jag hinner hem igen. Vilken tur att vi har en inspelningsbar box! Det är rätt behändigt ibland.

Vet ni hur en magisk cirkel ser ut?

En magisk cirkel var just vad jag och yngsta dottern fick se på väg hem från bussen nu i kväll. Vi såg den båda på samma gång. Att det egentligen var en gatlampa som sken bakom en naken björk ville vi inte låtsas om. Stunden var så vacker och lite spännande, mitt i det trista vädret med duggregn i luften och snöblask runt fötterna. När jag kom hem var jag tvungen att ta på mig mer kläder, hämta kameran och försöka fånga det vackra.

Tonåringar, musik och adventspyssel.

Tja, det är väl vad den här dagen har handlat om. Det luktar väldigt gott här hemma och därför ska jag nu ta mig själv i kragen och gå ut på en promenad! Hihi.

Vinterns söta. Systrarna Eisenmans julgottisbok är väldigt trevlig, men jag vet inte om jag håller med om alla recept. Ett av recepten på kola som vi testade var gott, men väldigt kletigt trots rätt temperatur på smeten.

Som sagt. Gott, men lite klurigt att få till portionerandet!

Jag köpte en amaryllis för 39.90 för drygt en vecka sedan. Den har inte förstått att det inte är advent än, utan har dristat sig till att börja slå ut trots att den står både utan kruka och dekoration ute i tvättrummet. Nåja, jag får väl ta hand om den ändå.

Lussebullarna blev i alla fall helt perfekta! Därför får den här bilden stå som header de närmaste veckorna framåt. God förjul, allihop!

Tips på bästa julklappen!

Nu kommer jag med bästa tipset till alla som är intresserade av vacker konst och mode. Tänk dig att du har ett motiv som du verkligen tycker om. Tänk dig då att du kan få det tryckt på en tröja eller en väska och alltid ta det med dig? "Wearable art" av bästa slag får du om du kilar över till Finaste Fiffi, den mest talangfulla människa jag någonsin träffat (hm, en av mina småsystrar kanske får dela den platsen, sorry-alla-ni-andra-systrar-jag-älskar-er-i-alla-fall-mest-i-hela-världen). Hon har bestämt sig för att dela med sig av sin kreativitet och säljer årets bästa julklappar.

Den vita t-shirten är 12-åriga dotterns. E stod och tittade på datorskärmen över axeln då jag läste Fiffis blogg. "Åh, den ugglan vill jag ha på en tröja!" Eftersom hon är så smakbestämd och stilsäker och därmed svår att hitta saker till hakade jag snabbt på och beställde en t-shirt till jul. Vi går med spänning och väntar på det mjuka paketet. (Tror ni att hon kommer att tjuvöppna sin julklapp?) Bilden är tagen ur Fiffis blogg.

Tjoho!

Det kommer att bli en rolig adventskalender. Se till att titta in här den första december om ni gillar Matthew Mead! Om ni inte vet vem Matthew är tycker jag att ni ska kila in till honom och ta reda på det. När ni vet vilken inspiration han sprider omkring sig kommer ni att vilja komma ihåg min adventskalender... Hihi. (Välsignelser kan dyka upp precis när som helst, kom ihåg det!)

Vill ni se hur det går för clementinstjärnorna?

Våra stjärnor är i lite olika stadier av sitt torkande. De som har legat längst börjar nu bli helt platta och lite gummiaktiga. Det stjärnorna som har torkat lite längre har gemensamt är att de blir lite mörkare i kanterna. Fint, tycker jag. Jag vek ett bakplåtspapper mitt itu och lade det mellan två NE-band. Vi har lagt in nya stjärnor då någon stansat ut ett gäng. Nu börjar det bli fullt, så jag tror att adventsdekorationerna ska få ligga lite i fred tills det är dags att hänga upp dem i tallriset.

Som ni ser ligger skärbrädan, pepparkaksmåttet och krokodilen framme dygnet runt. Till och med tonårssonen har hjälpt till med stansandet.

Adventskalender?

Jag tycker att det skulle vara så roligt att ha en adventskalender här i bloggen! Förra året startade jag en julblogg, men den var inte speciellt inspirerande, sanningen att säga. Jag ska se om det inte går bättre att göra juliga inlägg här istället. Det finns en hel del pyssel på lut.

Fast det här gör mig arg!

Bidrag.

Först är det några som verkligen inte kan klara sig själva. Några som har det bättre ställt hjälper dem så de kan överleva (mer eller mindre). Sedan kommer man på att hjälpen ska organiseras så det blir lättare för de behövande. Då kommer man på ännu fler specialbehov och fler som behöver hjälp. Behoven ökar och med dem pengarna som ska delas ut (och naturligtvis tas någon annanstans ifrån). Så fort det finns ett system som det här finns det människor som kommer på att de också "har rätt" att få ta del av dessa pengar.

Jag har väl haft otur, men allt för många omkring mig (lyckligtvis inte i min omedelbara närhet) har utnyttjat systemet. Jag har också sett hur fantastiskt det kan fungera då man verkligen hamnar i svårigheter. Därför blir jag så ARG då jag läser det här. Inte riktigt lika arg, men nästan, blev jag då jag hörde talas om den bidragstagande mamma som hävdade att det var hennes sons rätt att ha en Canada Goose-jacka precis som alla andra. (Ett fall i raden av många då min syster satt ting i länsrätten i Jönköping. Hon orkade inte fortsätta jobba med eländet, utan bytte till tingsrätten på annan ort.)

Ursäkta det här arga inlägget. Dagen började ju så bra!

Fånga stunden.

Det blev en sen kväll i går eftersom äldsta dottern hade konsert med sin flickkör inne i stan. Jag var där och lyssnade. Så vackert, men lite roligt också. Dirigenten Bosse Johansson är en äldre man med mycket humor.

Jag kände direkt att om jag var så trött som jag var då klockan ringde klockan sex skulle det vara ännu värre för barnen. De fick därför en halvtimme extra sovmorgon och amerikanska pannkakor till frukost och förutom det skjuts till pendelstationen. Måhända skämmer jag bort mina barn ibland, men för det mesta får de ta ansvar alldeles själva. Sådana här specialare gör att vi alla blir lite gladare och snällare mot varandra och andra. Humöret var på topp hos alla tre barnen då jag lämnade dem och förhoppningsvis har de kvar den känslan hela dagen.

Precis som andra tidiga morgnar slogs jag av hur vacker naturen kan vara då solens strålar precis tränger igenom. Jag tog en sväng med kameran i vår trädgård och passade samtidigt på att fylla på de glupska fåglarnas matförråd.

Ljuslyktan är en riktigt favorit. Ett minne från Metalimotiden då jag fick köpa den till en billig peng från en av våra mässgrannar. Sommarkvällar är det lätt att komma ihåg att tända ljuset. Jag behöver bli bättre på att göra detsamma nu under det mörka halvåret. Effekten blir ju ännu större!

Syrenen är lika vacker, fast på ett annat sätt, som på sommaren.

Jag är hjärtligt trött på vår ljusgrå hall, men så här blir det bara vackert, så vackert.

Ibland är det enkla allt man behöver.

Tro det eller ej, men det här lövet ligger på vår gräsmatta. Mossan vinner alltid över gräset. Inte för att det gör något! Det blir mjukt och skönt för alla stackars löv som trillar ner på hösten.

Mysig måndag.

Vilken dag! Morgonträning. Tur in till storstan. Lunch med vår fina student från The Swedish Program. Utvecklingssamtal för och med vår äldsta dotter. Inte utan att man blir lite stolt då lärarna inte har förslag på ett enda utvecklingsmål. "Fortsätt som nu!" Besök på Lakritsroten där allt handlar om lakrits. Inköp av diverse sorter för en senare lakritsprovning tillsammans med barnen. (Maken tycker inte om lakrits. Han ogillar det till och med. Det måste vara hans tüska gener...) Hem och träffa barnen. Ännu en tur in till stan, den här gången tillsammans med maken för att gå på förhandsvisning av den nya dokumentären om Take That. (K följde bara med för att samla pluspoäng. Varken Lina eller min lillasyster som verkligen gillade Take That då det begav sig kunde följa med.) Hemfärd under en smått hypnotiserande volym av The Flood i bilen. Underbar låt, speciellt då vi precis hade fått följa hur den växte fram. Nu är det dags att hoppa i sängen. Som sagt. Det här var en mysig måndag.

Efter härlig helg kommer vinnande vardag.

De senaste dagarna har innehållit allt för både kropp, själ och sinne. Jag känner mig uppbyggd, glad och tacksam. Mamma var här i några dagar och hälsade på och det var roligt att se henne så pigg trots att hon precis varit sjuk i lunginflammation.

Under fredagskvällen hade jag och maken turen att få vara med på ett livsbejakande 40-årsfirande. Så härligt och positivt! Själv träffade jag personer som jag inte sett sedan jag var drygt 20, men de såg precis lika fina ut som då. (Visst är det konstigt att det ibland känns som tiden stannat då man är med människor i sin egen ålder? Det är på något vis svårare att ta till sig rynkor och gråa hår på någon som man lärt känna som tonåring.) Bandet som spelade gjorde mig glad. Maken tyckte att de var väldigt duktiga, men konstaterade också att han som gammal gubbe mer uppskattar att tala med intressanta personer i normalt tonläge än i skrikläge. Jag kan konstatera att han idag fortfarande är hes.

Fars dag firades hela söndagseftermiddagen och kvällen (fast under den senare var jag på körövning, underbara julkörövning). E hade bakat en perfekt kladdkaka och dekorerat den på bästa Martha Stewart-sätt. Jag är så tacksam över att alla oändliga pysseltimmar med mina barn har gett frukt. Numera tar de initiativ till egna skapandeprocesser. Visst är det roligt då de ber om råd och hjälp, men det mesta klarar de själva. E har till och med fotat själv! "Tänker du lägga upp tårtan i din blogg?" Omtänksamt, eller hur?

Tårtbakerskan har också kommit på ett sätt att pimpa naglarna med You Dos glitter. Jag kan konstatera att hennes naglar ser bra mycket snyggare ut än mina. Hon maskerade nageln, målade tippen med vitt nagellack och strödde glitter över innan det hann torka. Efter någon timme täckte hon allt med ett lager grundlack och dekorerade sedan med en självhäftande blingblomma.

Pyssellördag.

Nu är det fint i gästrummet. Det ligger en stor julklapp till K från J, en massa julisar från mamma och diverse oinslagna presenter på ett "säkert" ställe. Om mina barn är smarta låter de bli att rota ibland julklapparna. Det är inte lika roligt att uppleva allt en gång till på själva julafton. Fråga min syster hur lätt det är att se förvånad ut då man öppnar julbok på julbok och redan har läst allihop under en filt i gillestugan (eller om det var under en filt i tvättrummet)! Hehe.

Jag och äldsta dottern har ett adventsprojekt som går ut på att stansa clementinstjärnor som sedan ska hänga i tallriset vi brukar ställa i en brun Höganäskruka. Vi tror att vårt ris kommer att bli vackrare än någonsin i år. (Stjärnorna stansas ur clementinskal, får ett upphängningshål och får torka några dagar mellan bakplåtspapper under några tunga böcker.)

Sonen gav mig en svepask i 40-årspresent. Att ta emot grisen i säcken kan vara lite vanskligt, men jag är glad att jag tackade ja till den osedda gåvan. Titta så fin den är! Jag ser fram emot första advent då den kommer att innehålla fem hyacinter.

Jag har ungefär tusen grejer att göra...

... så jag passar på att skriva ett inlägg här i bloggen. Håller på med ett gratulationskort, ett "utsmyckat gratulationsrecept", storstädning på ett viktigt ställe i huset, mikrostädning på ett annat ställe, har ångest över de kläder jag ska ha på mig på en fest i morgon, är nöjd över att ha nått ännu ett viktmål (sju kilo sedan i juni, ytterligare tre, fem eller åtta kilo beroende på hur det känns vid de kommande målen), har dukat upp värsta fågelmatskorgen innanför altandörren (dagens ornitolog har kunnat skåda talgoxar, blåmesar, skator, nötskrika, nötväcka, större hackspett och gulsparvar vid fågelbuffén, underbart fascinerande), samlar ihop diverse kartonger och lådor med lock till en vän vars prylar jag i nästa vecka ska göra mitt bästa för att organisera, ja, och så skriver jag här. Arbetsmoral, var är du?

Oj, vad det snöar!

Som vanligt blir det extra vintrigt så snart man åker upp i vårt bostadsområde. Vi har vårt egna lilla köldhål här. I förmiddags kom vår nye granne förbi och presenterade sig. Han passade samtidigt på att ursäkta sina frigolitplattor som flugit runt i området under morgonen i den hårda vinden. (Jag passade tidigare på att samla ihop de plattor som hade hamnat på vår tomt och lade dem i grannarnas rabatt så de skulle hålla sig till sin ägare. Det lyckades nästan.)

Sista chansen!

I natt slutar Gneis höstkampanj gälla. De har 20-30% rabatt i några timmar till. Jag kan säga att Gneis kläder varken har gjort barn eller vuxna i den här familjen besvikna. När vi var testfamilj för några år sedan hade sonen på sig en Raindancejacka och ett par Rainzipbyxor då klassen var på Skansen i ruskväder. G var den enda i hela klassen som var torr då de kom tillbaka till skolan! (Hans fötter var dyngsura, men det var en annan historia.)

Det jag gillar bäst med de här kläderna är att de är anpassade till svenskt vinterväder. Blir det riktigt kallt kör man med lager på lager och klarar sig på det viset hela hösten-vintern-våren med samma jacka. Toppen! Jag har en egen Gneisjacka, men vuxenkläderna säljs numera inte i så många versioner.

För övrigt har jag börjat lyssna på julmusik idag. Det var på tiden! Jag brukar annars börja i oktober. Tori Amos fick stå för inspirationen idag.

Snart börjar det snöa!

Det sägs att det är snö på gång. Fåglarna har mat och bilen har dubbdäck, så... Bring it on! Jag ser fram emot kvällspromenaden. Det är så mysigt att gå när snön faller ner långsamt och dansande.

Kortskissen visar idag en skiss av mig, men mitt kort är ett pågående projekt och inte riktigt färdigt. Dessutom tänkte jag ge bort det till en jubilar på fredag, så jag väntar med det.

Här är ett kort med en blomma inspirerad av duktiga Jennifer McGuire. Allt material är från You Do.

Den lilla papperspåsen från Canvas är så söt! Här har jag gått tillbaka till grundpysslets roligaste teknik, nämligen att klippa snöstjärnor av silkespapper. Decoupagelack och en glittrig etta fixar första presentförpackningen till barnens adventskalender. Också här är allt material från You Do.

Älskar...

Så mycket bättre. Underbart!

Finfin lördag.

Dagen i går blev så bra! Vi hade roligt tillsammans och jag tror att alla fick göra något som de verkligen ville. De tre höjdpunkterna bjuder jag på här:

Utställningen som Östasiatiska Muséet bjuder på just nu är alldeles fantastisk om man är det minsta intresserad av Kina, historia, konst eller alltihop. Massor av folk, vilket i alla fall lär inbringa pengar till den här säkert mycket dyra utställningen. Det var roligt att se så många barn som inte skrek och ville därifrån, utan som var glada och tyckte att utställningen var rolig.

Ugnsstekt oxfilé med Pappas Potatismos, vitlökssmör, guacamole (hm, rest från gårdagen, men jättegott till), sallad och bubbeldricka. Mat som gör både gom och mage glad, länge.

Dagen avslutades med "Dumma mej", en tecknad film som jag rekommenderar till både små och stora. Den här filmen var ingens förstaval, men den enda film vi kunde enas om för att se som familj. Efteråt var vi alldeles bubbliga av skratt och "må bra"-känsla. Så där som man mår om man har sett en riktigt mysig film helt enkelt!

Listan på allt som ska göras idag är lång, men det är mest roliga saker som ska göras. I ugnen står ett par äppelkakor som ska delas mellan oss och några snälla och generösa grannar. Receptet är svärmors och handstilen är min käre makes. Den godaste och saftigaste äppelkaka jag har smakat! Om någon är intresserad skickar jag gärna receptet.

Önskedag.

Sovmorgon.

Östasiatiska muséet.

Godis och chips till lunch.

Bil i stan (istället för att åka kommunalt).

Oxfilé till middag (brasiliansk, men i alla fall).

Bio.

Tror ni att vi får en bra dag? Den har börjat på topp, så vi håller tummarna för att det fortsätter så!

Älskar...

... hur äldsta dottern övar och övar på sångerna hon ska sjunga tillsammans med flickkören på Luciakonserterna. Själv är hon sitt vanliga jag och förtvivlar över att hon inte kan alla texter och alla stämmor perfekt NU. Jag tar tillfället i akt att påminna henne om hur viktigt det är att man låter saker ta sin tid, att bara jämföra sig med sig själv och att komma ihåg varje seger man vinner. Jag kan inte sluta nynna på Brittens "This Little Babe". Gissa hur svårt det är att sjunga den där ekoeffekten? Gah! (Jag förstår att E är lite förtvivlad, men säg inte att jag har sagt det...)

L var förbi med en hel hög fina You Do-grejer, så det kommer att hända en hel del på pysselfronten här i bloggen nästa vecka då barnen är tillbaka i skolan igen. Roligt att känna pysslet suga i fingrarna!

Kratta, kratta.

Nej då, jag känner mig inte som en kratta. Självförtroendet är på topp. Däremot har jag nu en blåsa i handen. Jag får skylla mig själv som inte hade på mig arbetshandskar då jag krattade upp de årliga 10 sopsäckarna med löv i morse. Ett hörn i trädgården är kvar, men det blänger jag bara åt. Det är nämligen det hörn som gränsar åt två av våra grannar. Mycket snälla och rara, men ingen av de fyra äldre ägarna orkar kratta löv. Därav den enorma ansamlingen i just vårt hörn. Alla löv hamnar liksom där naturligt. Nåja, jag borde väl istället för att klaga gå över och kratta löven efter deras sju ekar också! (Eller inte, förresten. Så snäll är jag inte...)

Grattis Hasbassen!

En liten bror har blivit stor. Så stor att han fyller 27 år idag. Tänka sig. Jag kommer precis ihåg hur mycket jag älskade honom då han kom 1983 och jag gick i sjuan. Jag älskade att ta hand om honom, även om systern som kom innan honom, 1980, var min allra största kärlek. (Jag älskade henne så mycket att jag ställde henne i den mörka källaren för att hon skulle bli sådär lite lagom rädd. Då blev hon nämligen jättegosig och kramig och tyckte att jag var superhjälte! Tur att inte Barnavårdsmyndigheten hörde talas om detta innan jag bestämde mig för att skaffa egna barn. De hade med all sannolikhet tvångssteriliserat mig... För övrigt kan jag rekommendera att skaffa en sladdis då man har en tioårig dotter. Flickan kommer att vara till stor hjälp och kommer att njuta av att få vara lillmamma!)

Bror min är mycket modigare än jag. Han har bestämt sig för att bli akutsjukvårdare, eller ambulanssjuksköterska, jag vet inte riktigt vad den rätta benämningen är. Lyckliga de som blir sjuka då han är på passet. Han är en ytterst empatisk människa och jag är säker på att han dessutom har goda sjukvårdskunskaper. Idag får H en photoshopblomma av mig. Han ska få fundera på vilka kommandon jag gett för att få det här resultatet... Svar lämnas lämpligen på julafton.

För övrigt har jag planterat om tre orchidéer idag. De fick kunglig behandling. Klipp och ansning, ombäddning av finaste vitmossa och ny bark från Orchidéhuset. Måtte de nu ta sig och börja skicka många och vackert blommande stänglar! Skulle så vara fallet skulle jag slippa gömma dem på bänken i tvättrummet. (Tänk att jag har så svårt att slänga skruttiga krukväxter. Är det bara jag som är sådan?)

Fullt upp!

Här har det varit cirkus idag! Maken sitter och jobbar med sin vän i soffan under trappan, lillasyster och hennes två små godbitar är här i två dagar medan deras hem invaderas av göteborgare och alla barnen har höstlov. Det är skönt att ha tid att göra lite allt möjligt och att inte behöva vara så produktiv hela tiden. Jag satte en smulpaj med äpplen på bordet tillsammans med ett paket vaniljglass för en liten stund sedan. Jag förväntar mig att det mesta är borta när jag kommer ner igen om en minut. Så ska det vara när hela huset är fullt av glada människor!

I AMLT:s blogg fokuserar vi på tacksamhet under den här (amerikanska) Thanksgivingmånaden. Dagens inlägg har jag skrivit. Jag tror det blir en riktigt trevlig månad, så kila in i bloggen och kommentera gärna om du ser något som rör dig lite extra på något vis!

I går lades en hel hoper fina kort upp i Kortskissbloggen. Mitt kort är på väg ner till Malmö där min käre lillebror bor nu för tiden. Eftersom jag inte tror att han läser min blogg kan ni få se kortet jag gjorde till hans födelsedag efter den här veckans skiss.