Dagis har makten

Och när de kommer på att så är fallet, utnyttjar de den till max.
6:45 skulle alla barn vara på plats och ombytta och klara.
Kvart i j**la sju! På morgonen!
Och hela spektaklet skulle utspela sig utomhus!
Ombytta och klara betyder alltså att luciatågskläderna skulle vara utanpå overall, mössa och annat varmt som man tvingar på de små.

För att kunna få upp den lilla sjusovaren mutade jag henne med en dextrosol ("platta" som hon har döpt dem till), och det fick faktiskt upp henne förvånansvärt snabbt. Sen var det påklädning, tandborstning, ytterkläder och kronan på verket; överdimensionerat lucianattlinne och luciakrona på mössan. Hon såg ut som en stoppad korv. Med armarna rakt ut.
Stackars barn.
I bilen på väg till dagis fick hon knapra på ett äpple så att hon inte dog av svält, för jag förstod att frukost blir det först vi åtta-tiden.

Alla föräldrar och syskon står sedan ute på gården; förväntansfulla, frusna och stressade och väntar på det lilla tåget.
Vi har fått stränga order från föreståndaren (som vi aldrig träffat förut) att inte fota barnen under sången, för erfarenheten visar att de blir skrämda av blixtarna då och vill rusa till närmsta förälder och då upplöses tåget, så: Aja Baja, föräldrarna!

Äntligen hör man röster... Det är fröknarna som sjunger medan barnen vaggar fram, som de stoppade korvar de är, två och två och mumlar med i luciasången.
Det var 5 lucior, 70 tomtar, 20 pepparkaksgubbar och 1 stjärngosse (trollkar enligt honom själv).
De blev upplyfta på en bänk så att de skulle synas ordentligt och nu överraskas vi av nya julsånger så som "Blinka lilla stjärna" och "I ett hus vid skogens slut".

Äntligen har de sjungit klar (och det är ok att fotografera) så nu ska här fikas (20 kronor per vuxen) och lotteri för föräldrarna där högvinsterna är pepparkakshus som fröknarna har gjort.

Det var första gången för vår lilla familj att uppleva denna tradition. Vi har varit bortresta denna vecka varje år så jag såg verkligen fram emot att lilla fröken M skulle få delta nu.
Och hennes insats var bäst!!! Av alla! Enligt den opartiska mamman.
Men jag kan inte påstå att jag längtar eller ser fram emot nästa års lucia...