FärdigPIFad

Kommer ni fortfarande ihåg vad en PIF är? Jag menar, det var rätt länge sen man skulle ha gjort klart dem om man var med i svängen som startade förra hösten. Man anmälde sig på någons blogg genom att skriva upp sig där. Inom 360 dagar skulle man har fått en liten present som vederbörande hade sytt/pysslat. I gengäld skulle tre personer kunna skriva upp sig på ens egen blogg och få presenter på samma sätt. Osv.

Ähum, harkel, det där med 360 dagar är passerat sen länge. Själv fick jag ett jättefint smycke av Cecilia, långt innan tiden gick ut. Jag tror jag fixade de två första, i alla fall nästan (dem kan du läsa mer om här och här). Men den tredje, till Rino, har dröjt länge. Faktum är jag att har haft idétorka och prestationsångest. Det låter så enkelt med en lite hempysslad grej, men när man tänker efter så är det inte alls det! För det första vill man ju gärna ha något som passar den man ger det till. Och jag vill inte sy samma till alla, ens om jag skulle kunna det. Varför vet jag inte. Sen vill jag gärna göra något som personen inte själv har gjort exakt likadant (och det var väl nästan det svåraste med Rino!). Slutligen vill jag försöka hålla det på en lagom nivå. Det är lätt att det drar iväg och blir mer tillkrånglat och exklusivt än jag tycker det ska vara. Meningen är ju att det ska vara en rolig grej och inte bli för stort. Men samtidigt vill man ju göra det genomarbetat och noggrannt.

Ja, som ni har sett så blev det två små plagg till Rinos killar: En mössa och ett par kallingar. Mig veterligen har Rino inte tryckt med screentryck ännu (men jag kan ha fel), så det fick det bli. Mössan fick ett par ugglor och till kallingarna använde jag en bit av mitt traktortyg ihop med enfärgad och randig E-slöjdstrikå.

Hoppas grejerna kommer till användning, Rino! Sorry att du fick vänta så länge...

Mönster:
Kallingarna kommer från Ottobre 4/2004.
Mössan eget.

Material:
Allt tyg från E-slöjd.
Trycken har jag gjort själv med screentryck.

Bäst just nu:
Att äntligen vara klar med PIFarna. Hurra!

Sämst just nu!
PRestationsångesten, idétorkan och det dåliga samvetet som följt med projektet. När jag läser det inser jag att det låter som jag har våndats dag och natt och så är det såklart inte. Men lite har det gnagt mig! :-)

PIF till Mamman Pysslar

Ytterligare en PIF har gått iväg!
Den här gången blev det två små frottékjolar till Mamman Pysslars döttrar. Den ena i strl 116 och den andra i strl 92.

Det är alltid lite läskigt att sy något hemligt till någon man inte känner och som dessutom syr själv! Gud vad jag våndas varje gång! Man vill ju så gärna att det man gör ska bli rätt. Den här gången tänkte jag att sandfärgat och rosa är en rätt säker kombination även om man inte är rosafreak. Jag vet ju inte riktigt om mottagaren eller hennes döttrar är det. Sen tänkte jag att det ju blir lite originellt med topcoversömmen, för det tror jag i alla fall inte att Mamman Pysslar brukar sy med.

Eftersom jag inte riktigt vet midjemåtten på de nya små ägarna valde jag att sy ett knapphåll på insidan av midjefållen innan jag fållade. Sen trädde jag i resåren och sydde ihop den, men jag lämnade knapphålet öppen. På så sätt är det busenkelt att justera resåren om man skulle behöva.

Mönster:
Eget, samma som till denna.

Material:
Brun/sandfärgad stretchfrotté från Gittes

Bäst just nu:
Jag gillar själv både modellen och färgkombinationen.

Sämst just nu:
Att jag inte riktigt vet mottagarens smak.
Och att jag underskattade svårigheten att fålla den stretchiga frottén med topcoversömmen. Det är ruskigt svårt att sy den helt rakt, även om man ritar ut exakt vad man ska sy innan. Måste undersöka möjligheten att skaffa nån fållfot till hjälp, annars tar det evigheter! :-)

PIF till Snux

Nu har jag gjort färdigt min första PIF (=Pay it Forward). Den gick till Snux! Det blev ett set med tetranecessär, näsduksfodral och alwaysfodral i samma tyg. Tyget är ett av mina abslouta favorittyg som jag fyndade i våras (och tidigare har använt till en retroklänning).

Tetran fodrade jag med plastad frotté, som jag vände med frottésidan inåt. Det blev lite pyssligare att sy, men resultatet blev riktigt bra (tycker i alla fall jag!).

Bäst just nu:
Det verkar som att mottagaren blev glad för sin present! Det glädjer mig!

Sämst just nu:
Att jag hade slut på namnlappar som man viker dubbelt. Jag funderade på om jag skulle ta vanliga och vika, men bestämde mig för att låta bli. Det kanske var dumt?

En finfin PIF-present

I höstas gick det som en löpeld på bloggarna att man skulle teckna sig för en PIF-present (PIF=pay it forward). Om man skrev upp sig på en lista på någons blogg var man tvungen att i gengäld lova att pysslar presenter till tre andra bloggare. För man var tvungen att ha en blogg för att kunna delta. Jag skrev upp mig på Cecilas på Tygpärlor blogg. Och i fredags dök ett hemligt litet paket upp.

Vad det innehöll? Jo, ett jättejättefint hempysslat halsband bestående av en halskedja och sen två olika hängen som man kan fästa med en liten hake. Alltså kan man välja hänge efter smak och humör. Å, det är sådär stilrent, snyggt och enkelt i sin snygghet. Precis som jag gillar det! Fullträff!! Tack så hemskt mycket, Cecilia!

Vill du ha en hemlig present?

"I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog."

Så skriver Cecilia på sin blogg. Och jag har sett flera andra redan - Gekkos, där jag läste det först, var full på en timme! Men nu hann jag haka på här! Skojigt! Är du också sugen på att vara med? Lämna då en kommentar här på bloggen. Enda kravet är att du gör likadant på din egen blogg (du måste alltså ha en blogg).

Jättespännande tycker jag!