Per Holmberg, Inga-Lill Grahn och Ulrika Magnusson

SYSTEMISK-FUNKTIONELL LINGVISTIK: ATT ANALYSERA SPRÅKETS

BETYDELSEPOTENTIAL

Abstract

This article presents the theory of Systemic functional linguistics (SFL), first developed
by Michael Halliday, and exemplifies how the theory can be applied in empirical ana-
lysis of text and talk. It shows how SFL is centered on the idea that language functions
in social meaning making, and how this idea is theoretically elaborated in terms of
stratification, metafunctional diversity, systemic choices and registers. The article in-
cludes a theoretical description of these four central notions, followed by a presen-
tation of two empirical studies. Both studies explore lexicogrammatical and semantic
choices within the ideational metafunction, though in different registers.
The first study is an analysis of the use of grammatical metaphor in text written by
monolingual and multilingual upper secondary school students. Grammatical metaphor
is the realization of meaning in atypical, or incongruent, ways. In the study, gramma-
tical metaphor is a developmental trait, allowing students to express specialized mean-
ings through new combinations between semantics and lexicogrammar.
In the second analysis SFL is applied on talk in interaction and combined with
activity analysis. The study explores the successive instantiation of the meaning po-
tential of language in a certain context, namely when participants talk about thinking
in radio phone-in counseling conversations. An analysis within the ideational meta-
function combined with the notion of communicative projects describes how, in this
specific case, the participants’ lexicogrammatical choices between a verb and a nomi-
nal form contributes in a critical way to a successful outcome of the ongoing counsel-
ing activity.

Systemisk-funktionell lingvistik (SFL) är en teori om språket som betydelse-

potential, först utarbetad av den brittisk-australiske lingvisten Michael
Halliday (f. 1925). Syftet med den här artikeln är att presentera och exempli-
fiera teorins tillämplighet för empirisk analys. Vi har valt att fokusera en del
av SFL som tydligt kan illustrera detta, närmare bestämt den s.k. ideationella
metafunktionen. För att kunna ge en såpass handfast bild av SFL, behöver vi
emellertid först introducera några av de centrala teoretiska antaganden som
analyser med teorin utgår ifrån. Utgångspunkten blir Introduction to
Functional Grammar (Halliday & Matthiessen fjärde upplagan 2013), och
den svenska terminologi som används i introduktionsboken Grammatik med
betydelse (Holmberg & Karlsson 2006) och i forskningsantologin Funktio-
10 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

nell textanalys (red. Holmberg, Karlsson & Nord 2011). Med utgångspunkt i
dessa antaganden vill vi visa hur teorin kan ta sig uttryck i praktiskt analys-
arbete. I denna senare del av artikeln kommer vi att hämta exempel från två
avhandlingsprojekt, Ulrika Magnussons Skolspråk i utveckling (2011) och
Inga-Lill Grahns Tala om att tänka (2012), vilka båda kartlägger ideationell
betydelse. Genom att de utnyttjar teorins verktyg för analys på två olika vis,
kan framställningen illustrera den stora metodologiska spännvidd man finner
inom SFL-undersökningar. Avslutningsvis diskuteras några principiella möj-
ligheter och begränsningar med teorin.
Men först några ord om vilken slags teori SFL är, och hur SFL hittills ut-
nyttjats för forskning om det svenska språket och om svenska texter och
samtal.

1. Bakgrund

Modern språkvetenskap utmärks av en långt driven ”sub-disciplinering” vil-

ken delar det vetenskapliga fältet i fonologi, grammatik, semantik, pragma-
tik, textforskning, samtalsanalys, språkinlärning osv. Listan skulle kunna
göras lång på sådana sub-discipliner som utvecklat sinsemellan olika teorier
och metoder, för att renodla vissa typer av forskningsfrågor. SFL är en teori
som dåligt passar in i en uppdelning av detta slag. Att karaktärisera SFL som
en teori om språket som betydelsepotential (vilket vi gjorde inledningsvis)
eller som en teori om hur betydelse skapas, innebär inte att teorin ser bety-
delse som något som kan studeras som semantik i avgränsad mening, vilket
skulle kunna lämna t.ex. grammatik, fonologi eller samtalsanalys utanför.
Tvärtom låter teorin frågan om betydelse växa till en så stor fråga att den
förgrenar sig in såväl i grammatik och fonologi som i text och samtal.
Ytterst handlar det om att SFL inte vill reducera betydelseskapandets komp-
lexitet, utan istället valt att hantera den inom teorin. Det gör att teorin priori-
terar en annan ordning än sub-disciplineringens. Utmaningen blir att möjlig-
göra en rik förståelse genom att samordna flera olika kompletterande per-
spektiv, istället för att inordna betydelseskapande i en viss avgränsad teore-
tisk domän. Redan detta antyder en hög ambitionsnivå. Men faktiskt är
ambitionen ännu högre än så. En drivkraft för SFL att så att säga bygga in
språkandets komplexitet i teorin är nämligen förhoppningen om att ny för-
ståelse av språk, samtal och texter också ska öppna för nya sätt att skapa
betydelse, t.ex. i skolans, vårdens eller politikens praktiker. Teorin vill med
andra ord inte bara beskriva och förklara, utan också bidra till att förändra
språkande och samhälle i demokratisk riktning (se t.ex. intervjun med
Halliday i Thompson & Collins 2001).
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 11

I forskning om det svenska språket och om svenska texter och samtal är

SFL ett relativt nytt inslag. Trots att teorin utvecklats under femtio år och
tillämpats inom många olika områden (se t.ex. Halliday 2002–2007), har
SFL här fått genomslag först under de senaste femton åren, och då främst
inom textforskning där hittills ett tjugotal avhandlingar utnyttjat teorin eller
metoder från teorin. Frågeställningarna har företrädesvis gällt hur texter av
olika slag utmärker sig vad gäller struktur och språk, samt i förlängningen
hur de fungerar i sina olika sociala sammanhang. Det främsta skälet för att
välja SFL tycks ha varit möjligheterna att analysera texternas språkliga val
ur ett betydelseperspektiv, samt att förstå dessa val som funktionellt moti-
verade. Forskningen utmärker sig, om man jämför med anglosachsisk SFL-
forskning, på två sätt. För det första finns få större systematiska analyser
med fokus på svenskans grammatik (vad gäller ideationell metafunktion, se
dock Nordrum 2007 och Lassus 2010). På vissa områden har detta begränsat
teorins tillämplighet för textforskning. Så skulle t.ex. analys av tema-rema-
struktur, vilket är en klassisk SFL-tillämpning på engelska texter, kräva en
grundligare utredning av hur teorins avgränsning och förståelse av tema ska
förhållas till svenskans V2-ordföljd (se vidare Holmberg & Karlsson
2006:152f.). För det andra har större SFL-studier av svenska texter eller
samtal så gott som undantagslöst kompletterat teorin med andra teorier för
att berika bilden av texternas kontext. I SFL-undersökningar av elevtexter,
vilket hittills varit det vanligaste empiriska intresset, har teorin kompletterats
med andra teorier om lärande, såsom Judith Langers teori om envisionment
(Wiksten Folkeryd 2006, af Geijerstam 2006, Edling 2006), Lev Vygotskijs
sociokulturella ansats (af Geijerstam 2006, Nordenfors 2011, Nygård
Larsson 2011) och mer kognitivt inriktad andraspråksforskning (Magnusson
2011). SFL-analyser av myndighetstexter har dragit nytta av Norman Fair-
cloughs kritiska diskursanalys (se Ohlsson 2007, Lassus 2010, jfr Bergh
Nestlogs analys av elevtexter 2012). I de undersökningar som med SFL
analyserat samtal har också Per Linells dialogism och verksamhetsanalys
utnyttjats (Holmberg 2002, Grahn 2012). Vi återkommer till dessa två
punkter, bristen på rena grammatikundersökningar och mångfalden av teori-
kompletteringar, i vår slutdiskussion.

2. Centrala teoretiska antaganden om språkets betydelsepotential

I detta avsnitt introduceras hur SFL ser betydelse som något vi skapar med
språk i olika aktiviteter, i flera dimensioner, i kontrast till vad vi inte gör
(men kunde ha gjort), i olika sociala sammanhang, och genom att hela tiden
utnyttja mer än bara det verbala språket. Eller för att säga det med teorins
12 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

begrepp: betydelseskapande är skiktat (2.1), metafunktionellt (2.2), syste-

miskt (2.3) samt potentiellt/instantierat (2.4). Hur dessa punkter vägleder
praktisk analys visas alltså sedan i avsnitt 3 och 4.

2.1 Betydelseskapandet är skiktat

Låt oss säga att vi kommer in i ett rum där några människor talar med
varandra och samtidigt formulerar en skriven text. I regel skulle vi kunna
göra välgrundade antaganden om vilken aktivitet som pågår, om det exem-
pelvis är ett polisförhör, ett utvecklingssamtal eller en lyrikövning. Detta
kallar SFL för en förståelse av betydelseskapandets kontext. Naturligtvis blir
bedömningen betydligt säkrare för den som inte bara tycker sig känna igen
aktiviteten utan också förstår det språk som talas och skrivs. Det går då att
beskriva också de betydelser som är med och skapar kontexten, språkets se-
mantik. Vidare kan man göra iakttagelser om de satser, ordgrupper, ord och
morfem som används för att forma och uttrycka semantiken, vilket SFL
sammanfattar som språkets lexikogrammatik. Slutligen kan vi också beskri-
va språkets fonologi och ortografi, i första hand alltså de språkljud respekti-
ve skrivtecken som gör det möjligt att uppfatta lexikogrammatiken, och där-
med indirekt också semantiken och kontexten. Dessa olika beskrivnings-
nivåer av vad som händer i språkandet – kontexten, semantiken, lexiko-
grammatiken samt fonologin/ortografin – betecknar SFL som betydelse-
skapandets skikt. (Se vidare Halliday & Matthiessen 2013:24–26.)
Kontexten – såväl polisförhör och utvecklingssamtal som lyrikövningar –
bestämmer sannolikheten för olika semantiska, lexikogrammatiska samt
fonologiska och ortografiska val i det som sägs och skrivs. Men samtidigt är
det just de språkliga valen som i hög grad bestämmer vilken kontext som
ska framträda. Ett utvecklingssamtal blir till (bland annat) genom vissa
språkliga val, och om dessa är helt andra än de förväntade, kommer det att
bidra till att kontexten förändras. Försök att formulera sig på rimmad vers
skulle kunna ge utvecklingssamtalet drag av lyrikövning; ihärdig upprepning
av frågor skulle kunna göra samtalet mer likt ett polisförhör osv. Att re-
lationen mellan olika skikt präglas av ett sådant ömsesidigt och samtidigt
beroende försöker SFL fånga med termen realisering: Kontexten realiseras
av semantiken, som realiseras av lexikogrammatiken, som realiseras av fo-
nologi eller ortografi.
Metodiskt utmärks SFL-undersökningar av att de försöker göra reda för
relationer mellan olika skikt. Vanligast har varit att undersöka förhållanden
mellan semantik och lexikogrammatik, m.a.o. hur lexikogrammatiken reali-
serar semantiken (i en viss kontext). Det är sådana forskningsuppgifter som
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 13

ska presenteras nedan (avsnitt 3 och 4). Men det är också möjligt att foku-
sera hur en viss kontext utmärks av vissa semantiska drag utan att dessa
analyseras lexikogrammatiskt (se t.ex. Wiksten Folkeryd 2006). Teorin öpp-
nar också för möjligheten att analysera lexikogrammatikens fonologiska re-
alisering, även om fonologisk analys hittills varit ovanlig (se dock t.ex.
Halliday & Greaves 2008).

2.2. Betydelseskapandet är metafunktionellt

Det som sker när vi använder språket är enligt teorin så komplext att det
analytiskt kräver inte bara flera skikt utan också tre olika betydelsedimensio-
ner, s.k. metafunktioner. Denna förståelse av betydelseskapandet som meta-
funktionellt är förmodligen den teoretiska innovation som SFL är mest känd
för. De tre metafunktionerna, den ideationella, den interpersonella och den
textuella, länkar olika slags semantiska och lexikogrammatiska språkliga re-
surser till en viss aspekt av kontexten. Redan kontexten analyseras nämligen
i tre aspekter: efter vilken verksamhet som pågår (eng. field), vilken relation
som råder mellan de inblandade (eng. tenor) och vilket kommunikationssätt
som utnyttjas (eng. mode). (Se vidare Halliday & Matthiessen 2013:30–31
samt Halliday 1973, 1979, jfr Holmberg 2012a, 2012b.)
För att visa hur teorin kopplar dessa tre kontextaspekter till metafunktion-
er, och antyda hur teorin ser lexikogrammatiken som semantiskt motiverad i
varje metafunktion, tar vi som exempel skolans utvecklingssamtal. Växling-
en i ett sådant samtal mellan en vardaglig och en specialiserad verksamhet
kan kopplas till hur talarna utnyttjar den ideationella metafunktionens språk-
liga resurser. Här analyseras hur erfarenheter representeras på olika sätt,
exempelvis skulle man kunna iaktta hur talarna pendlar mellan att vardagligt
tala om ”hur det går” och att mer specialiserat tala om i vilken mån eleven
”når ämnets kunskapskrav”. Lexikogrammatiken i dessa båda uttryckssätt
realiserar ideationella processbetydelser på olika sätt, vilket vi ska återkom-
ma till i 2.3.
Att utvecklingssamtal, vad gäller den andra kontextaspekten, relationen,
utmärks av en ojämn maktfördelning mellan lärare och elev, kan spåras i en
analys av hur interpersonella språkliga resurser används. I en undersökning
av denna metafunktion skulle man t.ex. kunna notera vem som tar initiativ
till semantikens olika språkhandlingar som frågor, värderande påståenden
och uppmaningar, liksom hur dessa språkhandlingar får sina lexikogramma-
tiska realiseringar (se vidare Halliday & Matthiessen 2013:135–139, jfr
Holmberg & Karlsson 2006:31f., Holmberg 2011:97f.).
14 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

Vad gäller den tredje kontextaspekten, kommunikationssättet, präglas

skolans utvecklingssamtal av att muntliga och skriftliga kommunikationssätt
kombineras. Själva samtalet är förstås muntligt, men inslag i samtalet utgörs
ofta (åtminstone under skolans senare år) av uppläsning av andra lärares
skriftliga omdömen och av att en skriftlig individuell utvecklingsplan ska
fyllas i. De mest uppenbara konsekvenserna av ett visst kommunikationssätt
står att finna i hur den textuella metafunktionens språkliga resurser utnyttjas.
Det handlar om olika möjligheter att skapa informationsstruktur, exempelvis
genom att låta temat för flera satser få samma referens. Här skulle man
kanske kunna visa hur skolans utvecklingssamtal typiskt hålls ihop på sats-
nivå genom val av tema som har eleven som referens, tills inslag av läsande
och skrivande bryter av med andra mönster. (Se vidare Halliday &
Matthiessen 2013:88–92 om tema, jfr Holmberg & Karlsson 2006:143f.)
Metodiskt kan en undersökning med SFL avgränsa intresset till en meta-
funktion, eller till två eller tre. Den som är intresserad av en viss kontext-
aspekt, t.ex. relationen mellan talarna, får så att säga ett förslag av teorin i
vilken riktning den språkliga analysen har chans att finna mest givande re-
sultat. Det är emellertid viktigt att understryka att teorin principiellt fram-
håller att metafunktionerna alltid samverkar (se t.ex. Holmberg & Karlsson
2006:162f. resp. 177f.). Båda de undersökningar som presenteras nedan av-
gränsar analysen till språkliga val inom den ideationella metafunktionen,
men man kan lägga märke till att den senare faktiskt kopplar resultaten
också till relationen mellan talarna (se vidare avsnitt 4). Nämnas ska också
att en alltför deterministisk syn på kopplingen mellan kontextaspekter och
språkets metafunktioner har ifrågasatts även inom SFL (se t.ex. Thompson
1999). Man framhåller att det rör sig om sannolikheter för språkliga val i
olika kontexter och inte om kausala relationer mellan kontext och språk.

2.3 Betydelseskapandet är systemiskt

För att konkretisera idén om betydelseskapande i tre metafunktioner, utgår

SFL från att betydelseskapande inte bara är funktionellt, utan systemiskt-
funktionellt, dvs. organiserat i sådana uppsättningar av på olika vis kontras-
terande alternativ som SFL kallar system. Teorin räknar med att det går att
kartlägga vilka kontraster som samtidigt är aktuella inom alla skikt och
metafunktioner. Systemen tecknar en bild av vad som kan ske i olika språk-
liga aktiviteter, och en analys av en specifik text i en viss kontext ger vid
handen både vad som sker, och vad som inte sker vid just detta tillfälle (se
vidare Halliday 1966, Hasan 1996).
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 15

Vi väljer här att kort redogöra för några system inom den ideationella
metafunktionen, eftersom dessa väl lämpar sig för att illustrera SFL:s poten-
tial, något som kommer att visas i avsnitt 3 och 4. Vi kommenterar de ak-
tuella systemen med start i lexikogrammatiken, för att därefter fortsätta till
semantik och kontext.
Centralt för SFL:s beskrivning av den ideationella lexikogrammatiken är
systemet för processtyper. Systemet beskriver fyra satsgrammatiska huvud-
alternativ: materiell, mental, verbal och relationell processtyp. Process-
typerna skiljs åt genom att de har olika grammatiska konstruktions-
möjligheter, olika möjliga s.k. deltagare, vilket även innebär att val av
skilda processtyper i en text bidrar till att verkligheten framställs på olika
sätt. Exempel 1 visar några vanliga alternativ. Materiella processer låter en
värld av handlingar och händelser framträda genom en grammatisk kon-
struktion som utgår från deltagaren aktör, vilken eventuellt förbinds med ett
mål (se ex. 1a). Mentala processer realiserar istället processbetydelse som
har med inre erfarenheter att göra. En sådan process konstrueras typiskt som
en sats med en animat deltagare som s.k. upplevare, medan det upplevda i
sin tur kan representeras antingen av en annan deltagare i satsen, ett s.k. fe-
nomen (ex. 1b), eller av en anförd sats (ex. 1c). Med verbala processer kan
allt bli en fråga om dialog och förhandling med satser som exempelvis för-
binder talare med lyssnare och med anförda satser (ex. 1d). Med relationella
processer slutligen kan man teckna en bild av världen som stillastående för-
hållanden, utan vare sig aktörer, upplevare eller talare. En konstruktionsmöj-
lighet här är att en bärare tillskrivs ett attribut (ex. 1e). (Se vidare Holmberg
& Karlsson 2006:73f., Karlsson 2011:21f. eller Halliday & Matthiessen
2013:301–310 som också räknar med ytterligare två processtyper.)

Exempel 1 (processens finita verb markerat med fetstil)

(a) Han lagade en riktig festmåltid.
[materiell process: han=aktör; en riktig festmåltid=mål]
(b) Du gillade maten va?
[mental process: du=upplevare; maten=fenomen]
(c) Jag tror att tomaterna var ekologiska.
[jag=upplevare; att tomaterna var ekologiska=anförd sats]
(d) Expediten sa till mig att tomaterna var ekologiska.
[verbal process: expediten=talare; till mig=lyssnare; att tomaterna var ekologiska=
anförd sats]
(e) Tomaterna var ekologiska.
[relationell process: tomaterna=bärare; ekologiska=attribut]

Redan i denna korta presentation av systemet för lexikogrammatiska

processtyper har vi antytt att varje processtyp typiskt realiserar ett visst slags
semantisk processbetydelse. På det semantiska skiktet kartlägger SFL
16 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

emellertid inte bara processbetydelse utan också andra grundläggande ide-

ationella alternativ t.ex. egenskapsbetydelser och tingbetydelser. Det är
enklast att tala om dessa olika semantiska alternativ genom att ange hur de
”kongruent” realiseras, dvs. hur de typiskt får sina lexikogrammatiska ut-
tryck: Processbetydelser realiseras kongruent med satser kring en kärna av
ett finit verb (så som visats i exempel 1), egenskapsbetydelser med adjektiv
och tingbetydelser med substantiv. Men det intressanta är att det hela tiden
sker undantag. Både processer och egenskaper kan t.ex. också dyka upp
”förklädda till ting”, dvs. som nominala uttryck. Dessa kan i sin tur fungera
som deltagare i andra processer, t.ex. förändring istället för förändra, re-
spektive säkerhet istället för säker. Detta är två typfall på vad SFL kallar för
ideationella grammatiska metaforer (vilka vi i det följande oftast kommer
att beteckna ”grammatiska metaforer” trots att teorin också urskiljer gram-
matisk metaforik i den interpersonella metafunktionen).
I exempel 2 visas tre satser vilka alla innehåller en grammatisk metafor (i
fetstil). Som satser realiserar förstås alla exemplen var sin processbetydelse
(i samtliga fall relationella processer). Men de grammatiska metaforerna re-
aliserar ytterligare processbetydelser, vilka är skönjbara i basmorfemen.
Nominaliserade processbetydelser får därmed ett slags dubbelbetydelse ge-
nom att de grammatiskt fungerar som vilket ”ting” som helst. De kan t.ex. få
bestämdhet och numerus, tillskrivas egenskaper i nominalgruppen genom
olika bestämningar, samt alltså fungera som deltagare i en annan process.

Exempel 2
(a) Det där var ju vårt inkast!
(b) Längs västkusten gäller fortfarande gårdagens stormvarning.
(c) En kemisk reaktion är när kemiska ämnen reagerar med varandra på något sätt.

SFL ser den kongruenta realiseringen som en enkel koppling mellan val i
semantiska och lexikogrammatiska system. Den metaforiska realiseringen
skapar däremot ”korskopplingar” och mer komplex betydelse. Om vi talar
om att ”kasta in en boll” är det fråga om en enkel processbetydelse, medan
”inkast” kombinerar processbetydelse med tingbetydelse (jfr 2a). Vi säger i
det senare fallet en sak genom vårt lexikogrammatiska val men (också) en
annan sak genom vårt semantiska val. Ett mycket stort antal andra ”kors-
kopplingar” mellan lexikogrammatik och semantik är möjliga (se vidare av-
snitt 3, se också Karlsson 2005, Nordrum 2007, Siljan 2011).
Just frågan om hur processbetydelse realiseras, och hur detta kan ske
också genom grammatiska metaforer, är central för båda de två undersök-
ningar som presenteras nedan.
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 17

2.4 Betydelseskapandet är potentiellt/instantierat

Som redan bör ha framgått drar inte SFL någon skarp gräns mellan å ena
sidan studiet av ”språket som system” och å andra sidan studiet av ”språket i
bruk”. Istället ses språk och text som två kompletterande perspektiv på vad
man kunde kalla språkande. Med SFL:s terminologi uttrycks detta som att
språket är en potential för texter, och varje text är instantiering av språk. Att
tala om ett språk blir då egentligen inte något annat än att på ett mycket ab-
strakt plan tala om vad som sker och skulle kunna ske i texter på detta språk.
Vanligt är att man inom SFL intresserat sig för att undersöka vilket språk
som används i en viss typ av texter. I fokus ställs då en specialiserad variant
av språket, alltså en språklig sub-potential som inom teorin benämns regis-
ter. Ett register begränsar de språkliga valmöjligheter som är aktuella i en
viss situation, och texter som instantierar samma register liknar därför var-
andra (se vidare Halliday & Hasan 1985, Matthiessen 1993, Nord 2011). En
viktig skillnad mellan register är hur de utnyttjar möjligheten att bilda
grammatiska metaforer (se 2.3). I vissa mer specialiserade register kan
grammatiska metaforer vara ett typiskt sätt att uttrycka sig.
Hur språk och register instantieras i texter är något som hela tiden för-
skjuts, och SFL-undersökningar har ofta riktat intresset mot sådana slags
förändringar. Det kan vara förändringar över lång tid som svarar mot nya
kulturella behov av instantiering, s.k. fylogenes. Halliday har exempelvis
diskuterat hur genombrottet för ideationell grammatisk metaforik i engelska
hänger ihop med genombrottet för modern naturvetenskap (Halliday 1994,
se också Halliday 1995). Det kan också vara förändringar som rör hur indi-
vider successivt tillägnar sig en allt större potential för att skapa betydelse i
allt fler nya situationer, s.k. ontogenes. Detta är ett perspektiv som intas i en
av Hallidays mest kända studier, Learning how to mean (1975, jfr Matthiessen
2009). Och slutligen har intresset ofta riktats mot de förändringar som visar
sig i att betydelsepotentialen instantieras på olika sätt i olika faser av en text
eller ett samtal, s.k. logogenes. Faktiskt menar Halliday i den ovannämnda
studien (1994) att genombrottet för det metaforiska, vetenskapliga sättet att
förstå världen kan ses också logogenetiskt, nämligen som en språklig bryt-
punkt i Darwins The Origin of Species. Beroende på om intresset riktas mot
ontogenes, fylogenes eller logogenes kan undersökningar metodiskt skilja
sig mycket åt, vilket illustreras av de undersökningar som nu ska presente-
ras.
18 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

3. En undersökning av språkets betydelsepotential i elevtexter

Ett viktigt forskningsområde för SFL är skolans texter och lärares undervis-
ning. Frågor om hur barn och ungdomar ges möjlighet att tillägna sig vuxen-
världens språk är naturligtvis av stort intresse för en teori som vill bidra till
samhällets demokratisering. Flera svenska SFL-baserade undersökningar har
också denna inriktning mot skolans texter (t.ex. Edling 2006, Wiksten
Folkeryd 2006, af Geijerstam 2006, Nygård Larsson 2011, Nordenfors 2011,
Bergh Nestlog 2012). Hit hör även Ulrika Magnussons avhandling Skol-
språk i utveckling. En- och flerspråkiga elevers bruk av grammatiska meta-
forer i senare skolår (2011). Som framgår av undertiteln vill avhandlingen
därtill jämföra en- och flerspråkiga elever, vilket varit ovanligt i tidigare
SFL-forskning (se dock Schleppegrell 2002, 2004, Colombi 2006, Nygård
Larsson 2011 som också gäller text skriven av andraspråksanvändare). Där-
för anknyter avhandlingen till teorier om andraspråksutveckling för att tolka
de empiriska resultaten (t.ex. Cummins 1979, se vidare nedan).
Avhandlingens övergripande forskningsfråga är hur tonåringar utvecklar
bruket av ideationell grammatisk metafor i sitt skriftspråk. Med de begrepp
som presenterats i föregående avsnitt kan vi alltså säga att undersökningen
avgränsas till semantik och lexikogrammatik i den ideationella metafunktio-
nen (se 2.1 och 2.2), eftersom det är i gränssnittet mellan dessa språkliga
skikt som fenomenet grammatisk metafor hör hemma (se 2.3). Att under-
sökningen avser att undersöka ”skolspråk i utveckling” innebär med SFL:s
terminologi ett intresse för ontogenes, dvs. utvecklingen av individers
betydelsepotential, och för vissa skoltypiska register där ideationell gram-
matisk metaforik är ett centralt språkdrag (jfr 2.4). Att grammatisk metaforik
är ett drag som uppträder sent i språkutvecklingen är i det närmaste ett teo-
retiskt grundat antagande i SFL, ett antagande som alltså avhandlingen prö-
var empiriskt, vilket endast skett tidigare i en studie (Derewianka 1995).
Undersökningens material består av 365 elevtexter vilka skrivits som lös-
ningar på uppgifter på två nationella skrivprov: dels ett prov som gavs i
svenskämnet under elevernas nionde och sista år i grundskolan (62 texter),
dels ett prov som gavs ungefär två år senare under den sista obligatoriska
gymnasiekursen i svenska och svenska som andraspråk (303 texter).
Gymnasietexterna och bakgrundsdata om eleverna hade samlats in av ett
större forskningsprojekt (Språk och språkbruk bland ungdomar i flerspråkiga
storstadsmiljöer, finansierat av Riksbankens jubileumsfond) från elever på
åtta olika storstadsskolor i flerspråkiga områden. Grundskoletexterna är de
prov från samma elever som kunde spåras för att möjliggöra avhandlings-
projektets longitudinella jämförelse (se vidare Magnusson 2011:73f.).
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 19

Magnusson räknar med åtta typer av ideationella grammatiska metaforer.

Sex av dessa är olika slags nominaliseringar: av egenskap (glädje), process
(försvinnande), modalitet (möjlighet), kausalitet (orsak), fas (start) och om-
ständighet (dåtid). De återstående två är kausalitet realiserad som verb (or-
saka, leda till) samt process realiserad som adjektiv (galopperande (häst))
(ibid:96–103, jfr Halliday 1998a som räknar med ytterligare fem typer).
I en första kvantitativ delstudie relateras förekomsten av grammatiska
metaforer till variabler som betyg på texten och elevernas språkliga bak-
grund. Flera signifikanta samband upptäcktes: exempelvis använder elever-
na mer grammatisk metaforik i gymnasiet än på högstadiet, texter med höga
betyg har mer grammatisk metaforik än texter med låga betyg och enspråki-
ga elever använder mer grammatisk metaforik än flerspråkiga elever.
Som vi pekat på ovan (2.4) har Halliday (1994) beskrivit hur grammatisk
metaforik utvecklats för att svara mot behov av att konstruera nya speciali-
serade bilder av världen i framväxande naturvetenskapliga verksamheter.
För att bruket av grammatiska metaforer skall vara funktionellt krävs
emellertid inte bara förekomsten av grammatiska metaforer, utan också att
de språkliga konstruktionsmöjligheter som grammatisk metaforik öppnar för
utnyttjas. Därför kompletterar Magnusson den rent kvantitativa studien med
kvalitativa delstudier som undersöker hur eleverna i sina texter utnyttjar så-
dana konstruktionsmöjligheter.
Ett exempel är förtätning, vilket innebär att en nominaliserad process-
betydelse i nominalfrasen förses med bestämningar (den ömhet och respekt
som ett äktenskap bygger på). Ett annat exempel är bortfall av deltagare,
dvs. att de som egentligen utför en handling blir osynliga (frågan om mång-
gifte). Sådana bortfall av deltagare kan också leda till att det istället blir den
nominaliserade betydelsen som grammatiskt framställs som den som hand-
lar, t.ex. som aktör i materiella processer (Svälten härjade på gatorna). Allt
detta är förändringar som grammatisk metaforik kan, men inte måste, ge
upphov till. Exempel 3 visar ett utdrag ur en metafortät text där deltagare
fallit bort vid grammatiska metaforer (t.ex. respekt och förståelse). Flera av
de aktuella nominalfraserna är också långa med flera bestämningar, och in-
formationen är således förtätad (t.ex. kristen, muslimsk eller judisk tro).

Exempel 3
Olika kulturer lever sida vid sida med varandra och våra tankar och handlingar
bygger på ömsesidig respekt och förståelse. Trots det utgör vår religiösa tro
grunden för våra normer och moralprinciper. Oavsett om det gäller kristen,
muslimsk eller judisk tro. På samma sätt har landets lagar utformats. Tron är djupt
förankrad i vårt medvetande och kultur, trots att vi är öppet sekulariserade. […] Jag
är glad över att frågan om månggifte diskuteras och att lagar ifrågasätts. Men jag
anser att det finns mycket att invända mot Åsa Nilsonnes befängda åsikter och
argument. Även här ligger kristna värderingar som grund för lagen och den
20 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

allmänna opinionen. […] Månggifte leder till maktkamp och svartsjuka, inte den
ömhet och respekt som ett äktenskap bygger på.

Analys av strategiskt valda delar av materialet visar att det är texter med hög
andel grammatisk metaforik som tenderar att utnyttja dessa konstruktions-
möjligheter, vilket har funktionen att – med hjälp av den grammatiska meta-
foriken – göra framställningen mer generaliserande och abstrakt. I texter
med låg andel grammatiska metaforer utnyttjas endast undantagsvis möjlig-
heter att med de grammatiska metaforerna skapa t.ex. förtätning och bortfall
av deltagare. Exempel 4 visar inledningen på en text med låg andel metafo-
rik:

Exempel 4
Mina egna erfarenheter om tidspress och stress i skolan är att tiden inte räcker till.
Tiden för att inte bara hinna med läxor. (med läxor menar jag tex prov, vanliga
läxor) ska jag även hinna med min egen fritid och min fritid att umgås med
familjen. Exempel på en dag för mig är när jag kommer hem från en skoldag så ska
äta först (ibland laga egen mat: för det tar också tid), sedan städa och om jag har tur
med läxorna kanske det tar 1-2 timmar, men det är nästan aldrig. Ibland kan jag
behöva hela dagen med att göra läxorna.

Avhandlingen är ett exempel på en studie som bygger på systemisk-

funktionell teori redan i formuleringen av sin övergripande forskningsfråga.
Grammatisk metafor är ju ett begrepp som förutsätter SFL:s teoretiska mo-
dell där lexikogrammatiken ses som realisering av semantiken, som kan vara
kongruent eller inkongruent. Vidare för begreppet samman en rad språkliga
fenomen, t.ex. nominalisering, adjektivisering och varierande realiseringar
av kausalitet. Magnusson visar i sin avhandling att sammanförandet av feno-
men, som utanför SFL inte relateras till varandra, är fruktbart, såväl i den
kvantitativa studien som i de kvalitativa. I den kvantitativa studien framträ-
der grammatisk metafor som ett språkdrag som är klart relaterat till språk-
utvecklingen under senare skolår (vilket alltså bekräftar teorins antagande)
samt till hur länge eleverna använt svenska. Men dessa samband gäller inte i
samma utsträckning för varje enskild typ av grammatisk metafor. Adjektivi-
sering av process (galopperande) är den mest utslagsgivande medan nomi-
nalisering av process (upptäckt) var minst utslagsgivande. En undersökning
av bara nominaliseringar hade alltså inte varit lika belysande. I de kvalitativa
studierna visar sig grammatisk metafor vara en resurs som i vissa texter bi-
drar till en sådan abstraktion och generalisering som skolan premierar. Även
detta resultat framkommer tack vare att Magnusson utifrån SFL:s perspektiv
på betydelseskapande sammanfört språkliga fenomen vilka skiljer sig åt
ifråga om språklig form.
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 21

I avhandlingen används SFL även som en tolkningsram inom vilken re-

sultaten diskuteras. Avgörande är här teorins förståelse av grammatisk meta-
for som en central resurs för konstruktionen av specialiserade, icke vardag-
liga sätt att se på världen. Ur detta perspektiv kan lärande ses som en semi-
otisk process som sker parallellt med språklig utveckling (Halliday &
Matthiessen 1999). Vad gäller andraspråkutveckling, och skillnader mellan
texter som skrivits av olika grupper av andraspråkstalare, utnyttjar Magnusson
emellertid också andra tolkningsramar. Med hjälp av en mer kognitivt inrik-
tad teori om språkutveckling (Cummins 1979) kan hon t.ex. förklara varför
elever som börjat tala svenska under åren just före skolstart tenderar att an-
vända mindre grammatisk metaforik än elever som börjat tala svenska något
senare. I slutdiskussionen återkommer vi till vad detta säger mer principiellt
om SFL:s möjligheter och begränsningar.

4. En undersökning av språkets betydelsepotential med utgångspunkt i två ord

För utvecklingen av SFL som teori har det varit väsentligt att förstå hur
språket fungerar i interaktion mellan talare. I avhandlingen Tala om att
tänka. Om processer och projekt vid användning av orden tänka och tanke i
tre samtal av Inga-Lill Grahn, används SFL för att undersöka en del av den
ideationella betydelsepotentialen i samtal. Grahn studerar hur betydelse-
potentialen hos de två orden tänka och tanke utnyttjas i den speciella kontext
som psykologsamtal i radio utgör. Undersökningen har sin grund i verksam-
hetsanalys (se vidare Grahn 2012:84f., Linell 2011), och Grahn använder
SFL:s verktyg för ideationell analys som grammatisk beskrivningsapparat.
Analysen fokuserar samma delar av SFL:s språkmodell som Magnusson
2011, nämligen ideationell semantik och ideationell lexikogrammatik, men
fokus hos Grahn är riktat mot logogenes, dvs. hur betydelsepotentialen
utvecklas genom en successiv instantiering av olika delar av den i en viss
kontext (Halliday & Matthiessen 1999:18).
I det empiriska arbetet med SFL har det än så länge varit en övervikt för
skriven text, så också inom svensk forskning (se dock Holmberg 2002). När
SFL-undersökningar tagit sig an samtal har det i regel varit för att undersöka
enbart den interpersonella metafunktionen (se t.ex. Eggins & Slade 1997).
Här visar Grahn att även verktygen inom den ideationella metafunktionen är
fruktbara för förståelsen av meningsskapande i talad interaktion.
Ett avstamp för avhandlingens studie av orden tänka och tanke tas i
Wittgensteins resonemang om hur ords användning förhandlas i dialog med
omvärlden. ”Hur ett ord fungerar kan man inte gissa. Man måste se på dess
användning och lära därav” (Wittgenstein 1992 [1953]: punkt 340). För att
22 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

undersöka denna användning har Grahn valt radiopsykologsamtal då orden

tänka och tanke förekommer frekvent i dessa, och SFL:s grammatikmodell
visar sig kunna fånga betydelsenyanser i olika användningar av ett ord.
Materialet utgörs av tre samtal från radioprogrammet Radiopsykologen
som sänts i Sveriges radio P1, vart och ett ungefär en kvart långt. Varje
samtal utspelar sig mellan en psykolog och en inringare som i enlighet med
programformen tar upp ett personligt problem. Dessutom deltar en program-
ledare för att öppna och avsluta samtalen. Psykologen, som är samma person
i alla tre samtalen, använder sig av s.k. kognitiv beteendeterapi. Denna
terapimetod fokuserar på hantering av problem, snarare än bearbetning av
underliggande orsaker. Detta är en bakgrund till att orden tanke och tänka
förekommer så pass frekvent; att tala om att tänka är nämligen ett viktigt sätt
att hjälpa inringaren att hantera sitt problem.
I avhandlingen används SFL:s processanalys för samtliga satskomplex
där orden tänka och tanke ingår i någon av sina böjningsformer. Samman-
lagt rör det sig om 58 instanser av verbet tänka och 58 instanser av substan-
tivet tanke (till de senare har också pronomen med tanke som rektion med-
tagits, liksom ett par sammansättningar där ordet tanke är ett led). Analysen
tar hänsyn till två skikt: dels kategoriseras processtyper och deltagare i det
lexikogrammatiska skiktet, dels antas vissa deltagare realisera två kategorier
i det semantiska skiktet, nämligen en ’tänkare’ och en ’tanke’. Tänkaren och
tanken kan ibland representeras grammatiskt i olika satser, vilket är anled-
ningen till att hela satskomplex analyserats. Även om avhandlingen väljer
att inte tala om växlingen mellan tänka och tanke i termer av grammatisk
kongruens och metaforik, gör den dubbla analysen avhandlingen till en under-
sökning av tanke som ideationell grammatisk metafor (se Grahn 2012:32–
33, jfr Halliday 1998b om realiseringen av the sufferer, jfr Lascaratou 2007).
Processtypsanalysen gör det möjligt att följa hur psykologen och inringa-
ren semantiskt och grammatiskt tar plats i samtalets växling mellan tänker
och tanke. Den som tänker (jag i exemplet nedan) kan i en instans vara
upplevare i en mental process: ”Ja[g] tänker mycke på så- såna här existen-
tiella saker å sådär .h tänker mycke på min barndom å såna där grejer […]”,
för att i nästa instans vara mål (dej i exemplet nedan) i en materiell process:
”[…] så far dina tankar iväg med dej”. I satserna där verbet tänka är
processens kärna realiseras tänkaren kongruent, det vill säga som upplevare
(och subjekt) i mentala processer. Det som tänks uttrycks typiskt i dessa sat-
ser antingen som nominalt konstruerade deltagare (som i exemplet ovan),
eller som anförda satser.
I samtalen skapar användningen av nominalformen tanke en närmast
explosionsartad vidgning av betydelsepotentialen. Nominalformen öppnar
nämligen för att kunna prata om tänkande med andra verb än det mentala
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 23

tänka, vilket i sin tur ger plats även för andra deltagarroller. I exempel 5 ne-
dan listas åtta av de konstruktionsalternativ som nominalformen alltså möj-
liggör i samtalen, och de verb som använts är kursiverade.

Exempel 5
(a) tanken dyker upp/slår till [materiell processtyp]
(b) tanken far iväg med/slår till tänkaren [materiell processtyp]
(c) tänkaren kontrollerar/närmar sig tanken [materiell processtyp]
(d) tanken talar till tänkaren [verbal processtyp]
(e) tänkaren ifrågasätter/pratar mot tanken [verbal processtyp]
(f) tänkaren iakttar/ser tanken [mental processtyp]
(g) tänkaren har tankar [relationell processtyp]
(h) tänkarens tankar är negativa/dömande [relationell processtyp]

Vi ser i exemplen ovan hur samtalarna utnyttjar lexikogrammatiken för att

måla upp ett samspel mellan någon som tänker och en tanke (eller flera).
I linje med SFL:s språksyn analyseras också hur växlingen mellan kong-
ruens och metaforik både är motiverad av vad som händer i samtalskontext-
en, och skapar förutsättningar för hur samtalen kommer att utspinnas. Ut-
ifrån processanalysen identifierar Grahn s.k. kommunikativa projekt vilka
kopplas till tre faser för rådgivningssamtal (Linell 2011). Samspelet mellan
den som tänker och själva tanken analyseras som tre kommunikativa projekt
kopplade till varsin fas: i den inledande orienteringsfasen går projektet ut på
att den som tänker ska skiljas från sina tankar, i utforskningsfasen syftar
projektet till att framställa den som tänker i ett underläge i förhållande till
tankarna vilket sedan i åtgärdsfasen vänds till ett projekt där tänkaren fram-
ställs i överläge i förhållande till tankarna. Analysen av lexikogrammatiken i
den ideationella metafunktionen är således den empiriska grund som möjlig-
gör beskrivning av dessa kommunikativa projekt.
I det följande ska tre korta samtalsutdrag få illustrera hur möjligheten att
välja mellan verbet tänka och substantivet tanke (markerade med fetstil i
utdragen) utnyttjas för att genomföra de tre kommunikativa projekten. Ut-
dragen är hämtade från ett samtal där inringaren vill diskutera sin besluts-
ångest (se Grahn 2012:93f.). I just detta samtal står rådgivaren för nästan
alla instanser av tanke medan inringaren företrädesvis använder tänka. Ut-
draget i exempel 6 är hämtat ur samtalets orienteringsfas där rådgivaren (rg)
introducerar ordet tanke, vilket sker i en fråga till inringaren (ir) på rad 9.
Som en del i det kommunikativa projektet att skilja tänkaren och tanken åt
utnyttjas här möjligheten att låta tanken vara aktör i en (inbäddad) materiell
process1. Den som tänker realiseras istället i en materiell process i den över-
ordnade satsen (du i exemplet nedan, transkriberat som näru på rad 6):
1
Samtalen har transkriberats enligt gängse samtalsanalytisk notering, vilket innebär att
24 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

Exempel 6
01 rg jaa, (.) .h men om vi tar de här me kläder
02 som ett exempel då,
03 ir ja
04 rg ett- ett konkret exempel .h
05 ir ja
06 rg näru står där i affären å: tittar på nånting
07 ir ja
08 (0.9)
09 rg va ere för tankar som dyker upp då,
10 ir (0.7) (pt) eh: (3.0) men de blir väl kanske
11 (pt) (1.4) ja helt enkelt att ja inte
12 riktigt eh: (.) <vet vilken av alla stilar
13 som finns> (.) som ja ska välja,

I nästa fas av samtalet, utforskningsfasen, går samtalet över i att utforska

och formulera inringarens problem. Det sker bland annat genom det kom-
munikativa projekt som har som mål att försätta den som tänker i ett under-
läge i förhållande till tanken. I utdraget i exempel 7 föreslår rådgivaren ett
sätt att formulera problemet (rad 4), nämligen att ”dina tankar far iväg med
dej”. Denna bild av tänkaren och tankarna i ett slags interaktion används
även i resten av samtalet. Den grammatiska realisering som bidrar till bilden
är även här en materiell process där tankar är aktör, och dessutom blir tänka-
ren grammatiskt realiserad i ett underläge genom att föras iväg av tankarna:

Exempel 7
01 rg så just precis i den situationen näru står
02 där (.) [så (1.1)=
03 ir [ja
04 rg =hm far dina tankar iväg med dej till att de
05 här valet som du ska göra nu, den tröjan
06 till exempel .hh
07 ir ja
08 rg [eh:
09 ir [va kommer de å göra me mej

I samtalets avslutande fas, vilken generellt innehåller en åtgärd för att lösa
det problem som formulerats, utnyttjas frekvent möjligheten att välja
grammatiska metaforer för processen att tänka i form av nominalformen
tanke. Utdraget i exempel 8 återger en sekvens med tre sådana instanser. I
den första hamnar tänkaren i underläge genom att tankarna här är aktör (rad

inte bara talarnas språkliga yttranden återges, utan också t.ex. överlappande tal (med inle-
dande hakparentes), pauslängd (inom parenteser), intonation (med pilar), taltempo
(>snabbare såhär<) och inandningar (markerade .h eller ..hh). (Se vidare Grahn 2012:20f.)
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 25

1). I den andra instansen förskjuts situationen till ett potentiellt överläge för
tänkaren vilket grammatiskt sker genom att tankarna istället blir mål i en
process där tänkaren (du) är aktör (rad 7). Detta överläge bekräftas slutligen
av inringaren då han svarar med en konstruktion som låter tankarna (pro-
nominaliserade här i iakttarom) bli fenomen i en mental process där han
själv i egenskap av tänkare är upplevare (rad 10–11).

Exempel 8
01 rg å då kommer ju dom här tankarna å slå till
02 garanterat
03 ir ja
04 rg men >ere här verkligen min stil å va ska man
05 ha till å sär<
06 ir [hm
07 rg [hur kan- hur kan du behandla dom tankarna i
08 den situa- i den stunden just då,
09 (3.6)
10 ir ja (0.9) då kan ja väl bara (.) ja då kan ja
11 väl iakttarom bara=

I detta sista yttrande har alltså inringaren identifierat sig med en tänkare som
är i överläge i relation till tankarna. Därmed har det sista kommunikativa
projektet genomförts, och därmed kan också rådgivningen betraktas som
fullbordad i den meningen att ett problem har formulerats utifrån inringarnas
situation och en lösning har presenterats och godtagits.
Det faktum att man kan välja mellan verbet tänka och substantivet tanke
när man talar om att tänka kan vid en första anblick tyckas trivialt, men
analysen visar att just denna lilla valmöjlighet öppnar för en mängd olika
grammatiska konstruktioner som får konsekvenser för hur en situation ska
förstås och för hur de inblandade deltagarna interagerar. Utifrån process-
analysen blir det möjligt att systematisera användningarna av de två orden
på ett meningsfullt sätt. Grahn har således använt SFL för att ”se på [ett
ords] användning och lära därav” (Wittgenstein 1992 [1953]: punkt 340),
och har med empirisk analys av lexikogrammatik kunnat belysa såväl olika
skikt i betydelsepotentialen som själva den kontext i vilken denna lexiko-
grammatik används.

5. Avslutande reflektioner

Språk är mer än bara språk. Språk är en betydelsepotential genom vilken vi

deltar i olika kontexter, gör erfarenheter meningsfulla i olika sociala verk-
samheter (ideationellt), positionerar oss i relation till andra (interpersonellt),
26 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

och skapar sammanhang i och genom text och samtal (textuellt). Det är så
det framstår ur det teoretiska perspektiv som presenterats i denna artikel, och
det är för att kunna omsätta en sådan förståelse i konkreta undersökningar av
språk, text och samtal som teorin utvecklat sina analytiska verktyg.
SFL har ambitionen att omfamna komplexiteten i människans språkande.
Att förstå och beskriva inte bara delar av språkandet utan också hur dessa
hänger samman, både med varandra och med såväl faktiska (instantierade)
som hypotetiska (potentiella) kontexter. Det instantierade och det potentiella
språkandet är ju ständigt avhängiga varandra. Genom att förstå betydelse-
skapandet som skiktat, metafunktionellt, systemiskt och potentiellt/ instansierat
gör teorin det möjligt att se det stora i det lilla, att se hur kontexten fram-
träder i och genom texter och samtal, genom de lexikogrammatiska val som
görs.
I teorins ambition att hantera språkandets komplexitet ligger, som vi ser
det, det mest lockande med SFL, men samtidigt också de största svårighet-
erna. Den som har ambitionen att omfamna något komplext med en teori,
riskerar nämligen att göra teorin lika komplex som det som ska beskrivas.
Detta kan vara en anledning till att forskningen ofta valt att använda delar av
SFL och även att kombinera med andra teorier och metoder. De ambitiösa
verktygen lämpar sig väl för att avgränsa och belysa ett specifikt språkligt
fenomen, som sedan med fördel kan förklaras också med andra teorier och
metoder. I Magnussons fall relateras SFL-studien till andraspråksforskning
med andra teoretiska utgångspunkter, och i Grahns fall till dialogism och
verksamhetsanalys. I båda fallen handlar det om att komma åt något som
SFL:s kontextteori (hittills) inte förmår att fånga. I Magnussons fall gäller
det kognitiva möjligheter för andraspråkinlärare att skapa förbindelser mel-
lan förstaspråk och andraspråk (s.k. interdependens). I Grahns fall handlar
det om att helhetligt kunna belysa den undersökta lexikogrammatiken i form
av ändamålsenliga kommunikativa projekt som bidrar till en viss verksam-
het.
De två undersökningar som refererats i denna artikel illustrerar hur SFL
kan utnyttjas för att avgränsa och beskriva språkliga fenomen – i båda fallen
har det handlat om vad teorin betecknar ideationell grammatisk metafor.
Men undersökningarna illustrerar också hur teorin erbjuder möjligheter att
låta de språkliga detaljerna belysa vad som händer i texternas och samtalens
kontexter, och ge ny kunskap om det som är mer än bara språk. Magnusson
(2011) visar hur elevtexter genom att utnyttja grammatisk metaforik, och de
nya konstruktionsmöjligheter denna för med sig, kan skapa mer speciali-
serade, abstrakta och generaliserade bilder av världen. Undersökningen ger
på så vis en ny bild av en fas av ungdomars språkutveckling som är avgö-
rande för deras möjligheter att i högre studier tillägna sig vetenskaplig kun-
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 27

skap. Grahn (2012) kan med hjälp av SFL:s processtypsanalys visa hur väx-
lingen mellan användning av ett verb och av motsvarande substantiv blir en
tydlig resurs för psykologen att i sin profession formulera och lösa en in-
ringares problem. För inringaren blir samma fenomen en resurs för att förstå
och hantera besvärliga erfarenheter och oroande känslor.
För att stärka möjligheterna att koppla samman grammatik, semantik och
kontext behövs det inom svensk SFL-forskning, som vi ser det, också under-
sökningar som syftar till att upprätta eller revidera system, inte bara tillämpa
vad som redan etablerats. Detta gäller bland annat det lexikogrammatiska
skiktet där det t.ex. saknas en kartläggning av det svenska språkets system
för processtyper som visar hur olika systemiska distinktioner kan motiveras
grammatiskt. I fråga om kontextens skikt behövs exempelvis en noggrannare
utredning av begrepp som vardaglig och specialiserad (för att ta exempel
som aktualiseras av både Magnusson 2011 och Grahn 2012). Och om detta
är angelägna forskningsuppgifter inom den ideationella metafunktionen, där
mest forskning hittills bedrivits, finns naturligtvis ett minst lika stort behov
av motsvarande arbete inom interpersonell och textuell metafunktion. Först
på det viset möjliggörs större undersökningar som på allvar kan visa också
hur metafunktionerna samspelar inom ett register. Generellt finns det vidare
arbete att göra för en bättre förståelse av hur kontext, så som SFL modellerar
den, skiljer sig mellan skriven text (som ju var Magnussons forsknings-
objekt) och samtal (som var Grahns). Det senare är nödvändigt om teorin på
allvar ska kunna visa hur kontexters verksamheter och relationer ofta
realiseras språkligt i kedjor av både texter och samtal (se Holmberg 2012b).

Litteratur

Colombi, Cecilia. 2006. Grammatical metaphor: academic language development in

Latino students in Spanish. I: Byrnes, Heidi (red.), Advanced language learning. The
contribution of Halliday and Vygotsky. London: Continuum. S. 147–163.
Cummins, Jim. 1979. Cognitive/academic language proficiency, linguistic inter-
dependence, the optimum age question and some other matters. Working Papers on
Bilingualism 19. S. 198–205.
Derewianka, Beverly. 1995. Language Development in the Transition from Childhood to
Adolescence. The Role of Grammatical Metaphor. (Ph.D. dissertation.) Sydney:
Department of English and Linguistics, Macquarie University.
Edling, Agnes. 2006. Abstraction and authority in textbooks. The textual paths towards
specialized language. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Linguistica Upsaliensia
2.) Uppsala: Institutionen för lingvistik och filologi, Uppsala universitet.
Eggins, Suzanne och Slade, Diana. 1997. Analyzing Casual Conversation. London:
Cassel.
28 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

af Geijerstam, Åsa. 2006. Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan. (Acta Universi-
tatis Upsaliensis. Studia Linguistica Upsaliensia 3.) Uppsala: Institutionen för lingvis-
tik och filologi, Uppsala universitet.
Grahn, Inga-Lill. 2012. Tala om att tänka. Om processer och projekt vid användning av
orden tänka och tanke i tre samtal. (Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap 18.)
Göteborg: Inst. för svenska språket, Göteborgs universitet.
Halliday, M.A.K. 1966. Some notes on ‘deep’ grammar. Journal of Linguistics 2.1. S.
57–67. Reprint in Halliday, M.A.K. 2002. On Grammar. Vol. 1 in the Collected Works
of M.A.K. Halliday, ed. by Jonathan J. Webster. London & New York: Continuum.
Halliday, M.A.K. 1973. Explorations in the functions of language. London: Arnold.
Halliday, M.A.K. 1975. Learning how to mean. Explorations in the development of
language. London: Arnold
Halliday, M.A.K. 1979. Modes of meaning and modes of expression. Types of
grammatical structure, and their determination by different semantic functions. I:
Allerton, D.J., Carney, Edward och Holcroft, David (red.), Function and context in
linguistic analysis. A Festschrift for William Haus. London: Cambridge University
Press. S. 47–79.
Halliday, M.A.K. 1993. Towards a language-based theory of learning. Linguistics and
Education 5. S. 93–116.
Halliday, M.A.K. 1994. The construction of knowledge and value in the grammar of
scientific discourse, with reference to Charles Darwin’s The Origin of Species. I:
Coulthard, Malcolm (red.), Advances in Written Text Analysis. London: Routledge. S.
136–156.
Halliday, M.A.K. 1995. On language in relation to the evolution of human conscious-
ness. I: Allén, Sture (red.), Of thoughts and words. Proceeding of Nobel Symposium
92. The relation between language and mind, Stockholm, 8-12 August. Singapore &
London: Imperial College Press. S. 45–84.
Halliday, M.A.K. 1998a. Things and relations. Regrammaticizing experience as technical
knowledge. I: Martin, J.R. och Veel, Robert (red.), Reading science. Critical and
functional perspectives on discourses of science. London & New York: Routledge. S.
185–235.
Halliday, M.A.K. 1998b. On the grammar of pain. Functions of Language 5:1. S. 1–32.
Halliday, M.A.K. 2002–2007. Collected Works of M.A.K. Halliday, ed. by Jonathan J.
Webster. London & New York: Continuum.
Halliday, M.A.K. och Greaves, William S. 2008. Intonation in the Grammar of English.
London & Oakville: Equinox.
Halliday, M.A.K. och Hasan, Ruqaiya. 1985. Language, Context and Text. Aspects of
Language in a Social-Semiotic Perspective. London: Cambridge University Press.
Halliday, M.A.K. och Matthiessen, Christian M.I.M. 1999. Construing experience
through meaning. A language-based approach to cognition. London: Cassel.
Halliday, M.A.K. och Matthiessen, Christian M.I.M. 2013. Introduction to Functional
Grammar. 4th ed. London & New York: Routledge.
Hasan, Ruqaiya. 1996. Semantic network: a tool for the analysis of meaning. I: Cloran,
Carmel, Butt, David G. och Williams, Geoff (red.), Ways of Saying; Ways of Meaning.
Selected Papers of Ruqaia Hasan. London: Cassel. S. 104–131.
Holmberg, Per. 2002. Emotiv betydelse och evaluering i text. (Acta Universitatis
Gothoburgensis, Nordistica Gothoburgensia 24.) Göteborg: Göteborgs universitet.
 Systemisk-funktionell lingvistik: att analysera språkets betydelsepotential 29

Holmberg, Per. 2011. Texters interpersonella grammatik. I: Holmberg, Per et al. (red.)
2011. S. 97–113.
Holmberg, Per. 2012a. Skolskrivande, genre och register. En jämförelse mellan två
systemisk-funktionella modeller. I: Boeriis, Morten och Andersen, Thomas Hestbæk
(red.), Nordisk socialsemiotik. Pædagogiske, multimodale og sprogvidenskapelige
landvinninger. Odense: Syddansk Universitetsforlag. S. 221–245.
Holmberg, Per. 2012b. Kontext som aktivitet, situationstyp och praktik. En kritisk analys
av kontextbegreppet i systemisk-funktionell teori. Språk och stil NF 22:1. S. 67–86.
Holmberg, Per och Karlsson, Anna-Malin. 2006. Grammatik med betydelse. En intro-
duktion till funktionell grammatik. (Ord och stil. Språkvårdssamfundets skrifter 37.)
Uppsala: Hallgren & Fallgren.
Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin och Nord, Andreas. (red.) 2011. Funktionell text-
analys. Norstedts Akademiska.
Karlsson, Anna-Malin. 2005. Var finns betydelsen – i semantiken, i grammatiken eller i
kontexten? Reflexioner kring den systemisk-funktionella grammatikens begrepp
grammatisk metafor. Folkmålsstudier 44. S. 98–104.
Karlsson, Anna-Malin. 2011. Texters ideationella grammatik. I: Holmberg, Per et al.
(red.) 2011. S. 21–38.
Kress, Gunther och van Leeuwen, Theo. 1996. Reading images. The grammar of visual
design. London & New York: Routledge.
Lascaratou, Chryssoula. 2007. The Language of Pain. Expression or Description?
Amsterdam & Philadelphia: John Benjamins.
Lassus, Jannika. 2010. Betydelser i barnfamiljsbroschyrer: Systemisk-funktionell analys
av den tänkta läsaren och institutionen. Helsingfors: Helsingfors universitet.
Linell, Per. 2011. Samtalskulturer. Kommunikativa verksamhetstyper i samhället. (Studies
in Language and Culture, 18). Linköping: Institutionen för kultur och kommunikation.
Linköpings universitet.
Magnusson, Ulrika. 2009. Systemisk-funktionell lingvistik och andraspråksforskning.
Skriftspråksutveckling i olika forskningstraditioner. Nordand. Nordisk tidskrift för
andraspråksforskning 4:1. S. 67–94.
Magnusson, Ulrika. 2011. Skolspråk i utveckling. En- och flerspråkiga elevers bruk av
grammatiska metaforer i senare skolår. (Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap
17.) Göteborg: Inst. för svenska språket, Göteborgs universitet.
Matthiessen, Christian M.I.M. 1993. Register in the round. Diversity in a unified theory
of register analysis. I: Ghadessy, Mohsen (red.), Register analysis. Theory and
practice. New York: Pinter. S. 221–292.
Matthiessen, Christian M.I.M. 2009. Meaning in the making. Language Learning 59,
Suppl. 1, December 2009. S. 206–229.
Nestlog, Eva Bergh. 2012. Var är meningen? Elevtexter och undervisningspraktiker.
(Linnaeus University Dissertations, Nr 101/2012). Växjö: Linnaeus University Press.
Nord, Andreas 2011: Text, register, genre och diskurs. I: Holmberg, Per et al. (red.)
2011. S. 155–167.
Nordenfors, Mikael. 2011. Skriftspråksutveckling under högstadiet. (Göteborgsstudier i
nordisk språkvetenskap 16.) Göteborg: Inst. för svenska språket, Göteborgs universitet.
Nordrum, Lene. 2007. English lexical nominalizations in a Norwegian-Swedish con-
trastive perspective. (Doctoral Theses from University of Gothenburg.) Göteborg:
Engelska institutionen, Göteborgs universitet.
30 Per Holmberg, Inga-Lill Grahn & Ulrika Magnusson

Nygård Larsson, Pia. 2011. Biologiämnets texter. Text, språk och lärande i en språkligt
heterogen gymnasieklass. (Malmö Studies in Educational Sciences 62.) Malmö:
Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Ohlsson, Claes. 2007. Folkets fonder? En textvetenskaplig studie av det svenska
pensionssparandets domesticering. (Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap 9.)
Göteborg: Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.
Schleppegrell, Mary. 2002. Challenges of the science register for ESL students. I:
Schleppegrell, Mary och Colombi, Cecilia (red.), Developing advanced literacy in first
and second. Meaning with power. Mahwah, NJ: Erlbaum. S. 119–142.
Schleppegrell, Mary. 2004. Technical writing in a second language: the role of gramma-
tical metaphor. I: Ravelli, Louise och Ellis, Robert (red.), Analysing academic writing.
Contextualized frameworks. London: Continuum. S. 174–189.
Siljan, Henriette. 2011. Metaforisering, nominalisering og normering. En teoretisk studie
av grammatisk metafor og to empiriske undersøkelser av språktrekket i læroboks-
tekster. Oslo: Universitetet i Oslo, det Humanistiske fakultet.
Thompson, Geoff. 1999. Acting the part. Lexico-grammatical choice and contextual
factors. I: Ghadessy, Mohsen (red.), Text and context in functional linguistics. S. 101–
124.
Thompson, Geoff och Collins, Heloisa. 2001. Interview with M. A. K. Halliday, Cardiff,
July 1998. Documentação de Estudos em Lingüística Teórica e Aplicada (DELTA) 17:1.
Internet: http://www.scielo.br/scielo.php?pid=S0102-44502001000100006&script=sci_arttext&tlng=pt
Wiksten Folkeryd, Jenny. 2006. Writing with an attitude. (Acta Universitatis Upsaliensis.
Studia Linguistica Upsaliensia 5.) Uppsala: Institutionen för lingvistik och filologi,
Uppsala universitet.
Wittgenstein, Ludvig. 1992 [1953]. Filosofiska undersökningar. Stockholm: Thales.