Entreprenörskap bland högskoleutbildade konstnärer

Entreprenörskap bland högskoleutbildade konstnärer Björn Hårsman Entreprenörskap bland högskoleutbildade konstnärer Författare: Björn Hårsman Tabeller och figurer: Vardan Hovsepyan Regressionsanalyser: Zara Daghbashyan Stockholm Akademiska Forum 2012 Stockholms Akademiska Forum Klarabergsgatan 33 Box 16148 103 23 Stockholm www.staforum.se 2 Förord vara en läranderegion. Kunskap åldras och för att kompetensen i regionen ska vara konkurrenskraftig präglas regionen av kontinuerligt lärande. Detta etableras i grund- och gymnasieskolan, befästs i den högre utbildningen och fortsätter på arbetsmarknaden genom att arbetsgivare bidrar med förutsättningar till vidareutbildning. Det stora utbudet av vidareutbildning och uppdragsutbildning vid högskolorna och universiteten i Stockholm är en resurs att utveckla. Kultursektorn är en allt viktigare del av Stockholmsregionens näringsliv. De konstnärliga högskolorna är viktiga delar av det kluster som numera brukar kallas de kreativa näringarna. Dessa näringar är allt viktigare för ekonomi och sysselsättning, men utgör också en viktig del av det kulturella kapital som gör Stockholmsregionen attraktiv att arbeta, bo och uppleva i. Kulturen skapar grogrund för företagande i de kreativa näringarna, drar kulturturister till regionen och förstärker besöksindustrin. Kulturmiljön skapar och förstärker bilden av staden och utgör en attraktionsfaktor för lokalisering av såväl entreprenörer som företag. Det finns en stark länk mellan kulturen och framväxten av utställningar och mässor. Men kultursektorn har också särskild betydelse för de offentliga arbetstillfällena, det skapas arbetstillfällen för kvinnor liksom för ungdomar och för deltidsarbetande. Kulturen bidrar till att skapa en regional identitet och är en i högsta grad kommunikativ näring som är en kärna i den urbana livsstilen. Slutligen kan sektorn också förknippas med den fysiska kulturmiljön vilket blir tydligt inte minst av det medborgerliga engagemanget kring stadsbyggnadsfrågor. Mot bakgrund av dessa faktorer är ambitionen med föreliggande skrift att fokusera på yrkeskarriärer som entreprenör bland dem som utbildats vid Stockholms konstnärliga högskolor. Som jämförelse studeras yrkeskarriärerna för civilingenjörer och arkitekter. Man kan hävda att dessa karriärer är ett av de mest ty- Entreprenörskap bland högskoleutbildade konstnärer Björn Hårsman Institutionen för industriell ekonomi KTH Stockholms Akademiska Forum (StAF) utgör en länk mellan högskolorna och andra aktörer för att skapa mötesplatser och sprida kunskap och inspiration till att initiera, finansiera och driva angelägna projekt för kunskapsregionen Stockholm. Utöver rollen som sammanhållande länk ska StAF även tydliggöra högskolornas betydelse för Stockholmsregionens profilering som en attraktiv kunskapsregion i världen. Den långsiktiga visionen är att bidra till att Stockholm ska vara en av världens ledande och mest attraktiva kunskapsregioner. Tillgången på högutbildad arbetskraft ska vara en konkurrensfördel för Stockholm och en av Stockholms tillgångar när det gäller att attrahera, utveckla och behålla investeringar och kunskapsintensiva organisationer och världsledande forskning. Detta är en såväl politiskt som ekonomiskt viktig framtidsfråga för regionen i en tid då konkurrensen om kompetens kommer att öka. StAF ska utveckla och samordna dialogen kring den högre utbildningens betydelse bland näringsliv och offentlig verksamhet – och bland de studerande själva - för att vi tillsammans ska bli en stark och enig kunskapsregion. I begreppet kunskapsregionen Stockholm ligger en utbildning i världsklass. Stockholms stad har formulerat målet om en utbildning i världsklass för grund- och gymnasieskolan. Även högskolan ska erbjuda sådan utbildning. Forskningsanknuten undervisning är en självklarhet vid Stockholms lärosäten. I den högre utbildningen får studenterna kunskaper, färdigheter och kompetens. Dialogen mellan högskola och arbetsmarknad för att bidra till en mer effektiv kompetensförsörjning och matchning utvecklas. En del av kunskapsregionen är också att 3 företagande och anställning i påtagligt högre grad än andra högutbildade – från 31 procent inom området dans, teater och dramatik till 71 procent bland konsthantverkare. Det betyder att konstnärligt utbildade stärker entreprenörsklimatet i hela landet och speciellt i Stockholmsregionen. Alla konstnärligt högutbildade utom arkitekter har låga inkomster och företagare tjänar långt mindre än kombinatörer och anställda. Ett skäl att starta företag trots detta är att det ger större möjlighet att utöva konstnärlig verksamhet än en anställning. De skapande metoder som används i konstnärligt arbete – och som visats främja kreativitet och utveckling av nya idéer – kan också bidra. Konstnärlig verksamhet ökar en stadsregions attraktivitet och stärker den ekonomiska tillväxten. Denna effekt bör beaktas av Stockholmsregionens politiker vid beslut om satsningar för att stärka regionens utveckling. piska dragen i den framtida arbetsmarknaden i en kunskapsregion som Stockholm. Vi går alltmera från livstidsyrken till yrkeslivstider. En konstnärlig utbildning som bygger på både konstnärs- och entreprenörskap kan leda mot ett varierat yrkesliv där utbildningen skapar grundförsättningar i form av självkänsla och självförverkligande. Kanske de konstnärliga yrkena ligger steget före i att utgöra modell för framtidens yrkeskarriärer i kunskapsregionen Stockholm? Studien bygger på en unik databas om alla sysselsatta med konstnärligt orienterad högskoleutbildning och på modern forskning om konstnärlig verksamhet, entreprenörskap och ekonomisk tillväxt. Nästan fyra av tio sysselsatta med konstnärlig utbildning har examinerats vid lärosäten i Stockholm. Den absoluta huvuddelen av de examinerade vid Stockholms lärosäten arbetar i Stockholmregionen - från 65 procent bland musiker till 85 procent bland formgivare. Studien visar vilken viktig nationell roll Stockholms lärosäten spelar och att Stockholmsregionen har en markerat hög efterfrågan på konstnärliga aktiviteter. Samtliga konstnärligt utbildade driver företag eller kombinerar Folke Snickars Ordförande i Stockholms Akademiska Forum 4 Innehåll Sammanfattning 7 1. Bakgrund och syfte 9 2. Sysselsatta med konstnärligt orienterad högskoleutbildning 11 3. Företagare, anställda och kombinatörer 16 4. Inkomster och inkomstfördelning 21 5. Orsaker till att företagande är vanligt 28 6. Konstnärlig verksamhet och regional utveckling 34 Bilagetabeller 38 5 6 Sammanfattning Huvudsyftet med denna rapport är att kartlägga företagsamheten bland sysselsatta som har en konstnärligt orienterad utbildning och försöka förstå varför den är högre än bland andra akademikergrupper. Andra syften är att redovisa inkomster och inkomstfördelning för de konstnärligt utbildade och att belysa vilken betydelse konstnärliga verksamheter har för Stockholmsregionens attraktivitet och utveckling. Analyserna omfattar åtta konstnärliga inriktningar och är baserade på en unik databas med uppgifter, om utbildning, egenföretagande, inkomster med mera för alla sysselsatta åren 2004–2008 samt på aktuell forskning om entreprenörskap. I hela landet har runt 18 000 av alla sysselsatta en konstnärligt orienterad universitetsutbildning och av dessa är 6 700 eller 38 procent examinerade vid lärosäten i Stockholm. Det faktum att en övervägande majoritet av de senare också arbetar i Stockholmsregionen indikerar en hög efterfrågan på konstnärlig verksamhet. Samtliga konstnärsgrupper driver, som figuren nedan illustrerar, företag eller kombinerar företagande och anställning i påtagligt högre utsträckning än civilingenjörer. Så t ex framgår att 5 procent av de musikutbildade är företagare utan anställning och att ytterligare 32 procent kombinerar företagande och anställning. Resterande andel – de som ”enbart” har en anställning – är med andra ord 63 procent. Det framgår också att arkitekternas profil är mer lik den bland kollegor från konstnärliga än från tekniska högskolor. En bidragande orsak till att så många konstnärligt utbildade etablerar företag kan vara svårigheterna att få en anställning som ger möjlighet att utnyttja de konstnärliga kunskaperna. Den möjligheten är, som följande figur visar, långt större om de i stället eller som ett komplement driver ett företag. Bild- och formkonst Konsthantverk Medieproduktion Konst och media övrig Dans, teater, och dramatik Musik Formgivning Arkitekt Konst och media övrig Civilingenjör Musik 0 Civilingenjör 20 Anställda 40 60 80 100% Företagare Dans, teater, och dramatik Andelen som kan utöva konstnärlig verksamhet inom ramen för sin anställning varierar mellan 10 och 60 procent. För dem som är företagare ligger motsvarande andel mellan 60 och 80 procent. Oberoende av orsakerna till att så många konstnärligt utbildade startar företag kan man dra slutsatsen att de i större utsträckning än andra högutbildade stärker entreprenörsklimatet. Det gäller i alla regioner där de verkar och därmed också i landet som helhet. Alla med konst- Konsthantverk Bild- och formkonst Arkitekt Formgivning Medieproduktion 0 10 20 30 Enbart företagare 40 50 60 Kombinatörer 7 teater och drama minst. Det visar sig vidare att ”nybörjarna” som arbetar i Stockholmsregionen, vilket gäller för flertalet examinerade vid Stockholms lärosäten, är mer benägna att starta företag än nybörjarna på arbetsmarknaden i andra regioner. Även detta talar för ett ökat engagemang bland kommunerna i Stockholmsregionen. Sannolikheten att vara företagare visar sig inte oväntat vara större ju mer benägen en person var att som nybörjare starta ett företag. Den påverkas också positivt av hur många år han eller hon varit verksam som företagare och negativt av antalet verksamma år som anställd. Mer intressant är kanske att utbildningsområdets betydelse ändras. Civilingenjörer med erfarenhet som företagare är, oberoende av andra förklaringsfaktorer, mer benägna än de konstnärligt utbildade att vara företagare. Förklaringen kan vara att ingenjörernas företag i genomsnitt är mer framgångsrika än konstnärernas. Högutbildade med konstnärlig inriktning har en stor betydelse för den stad och region de verkar i. De stärker entreprenörsorienteringen genom att driva företag i större utsträckning än andra akademiker och de – och då speciellt arkitekter och formgivare – sysselsätter genom sina företag ett betydande antal utöver sig själva. Utöver de upplevelser konstnärligt verksamma erbjuder andra spelar deras verksamhet en betydelsefull roll för en stads utveckling. Ny internationell forskning visar att det går en kausalitetslänk från kulturutbud till ekonomisk tillväxt – en länk som förklaras av att specialister och välutbildade hellre väljer att bosätta sig i städer med stort än med litet kulturutbud. Det finns ingen anledning att tro annat än att utbudet av konstnärliga aktiviteter i Stockholmsregionen ger upphov till motsvarande positiva effekt för tillväxten. När regionens politiker beslutar om satsningar på konst och kultur bör de därför även uppmärksamma denna tillväxteffekt. Om det görs blir både kulturlivet rikare och regionen mer attraktiv. närligt orienterad utbildning utom arkitekter kan förvänta sig en låg inkomst antingen de är anställda, företagare eller kombinerar anställning och företagande. Inkomsten är lägst bland företagarna – den årliga medianinkomsten varierar från 400 kronor för konsthantverkare till 348 000 kronor för arkitekter. Eftersom hälften inom varje grupp har lägre inkomster betyder det att många konstnärligt utbildade har svårt att försörja sig. Att så många etablerar företag och så många av dessa företag genererar låga inkomster talar för att respektive lärosäte bör försöka bibringa sina studenter basala kunskaper i företagandets konst. Benägenheten att starta företag är störst bland examinerade från lärosäten i Stockholm vilket talar för att staden och regionen borde kunna bistå med denna utbildning. Det går inte att ge ett enkelt svar på frågan varför konstnärligt högutbildade driver egna företag i större utsträckning än andra akademikergrupper. Det skulle kunna bero på utbildningen i sig, på egenskaper och ambitioner de studerande hade redan när utbildningen påbörjades eller på att det finns mycket få om ens några anställningar inom respektive specialområde. Det skulle också kunna vara så att de kognitiva arbetssätt många konstnärligt utbildade lärt sig tillämpa, och som visat sig främja kreativitet och innovationer, gör dem mer benägna att etablera företag. Om det är riktigt finns skäl för andra lärosäten att försöka ta till sig dessa arbetssätt. En viktig slutsats som kan dras är dock att man vid analyser av denna fråga bör särskilja beslut att bli företagare från beslut att vara företagare. Benägenheten för nya på arbetsmarknaden att bli företagare eller kombinera företagande med en anställning är klart högre för konstnärligt utbildade än för jämförelsegruppen bestående av civilingenjörer. De utbildade inom områdena Konsthantverk, Formgivning och Bild- och formkonst är mest benägna att bli entreprenörer och de inom Musik samt Dans, 8 1. Bakgrund och syfte nuvarande satsningar på området och som underlag för det behöver mer kunskap om konstnärliga verksamheters produktionsvillkor och betydelse. Ett annat att myndigheter och förvaltningar med direkt ansvar för konstnärliga verksamheter behöver veta mer om konstnärernas arbetsvillkor, inkomster mm för att kunna utveckla sin egen verksamhet. Ett exempel på det senare är den serie studier Konstnärsnämnden nyligen redovisat om inkomster och arbetsvillkor bland konstnärer.5 Dessa studier visar bland annat att konstnärer driver egna företag i långt större utsträckning än befolkningen i stort. Så t ex har nästan varannan konstnär enskild firma jämfört med var tionde bland samtliga yrkesutövare. Föreliggande studie beskriver och analyserar företagsamhet och försörjningsvillkor bland sysselsatta som har en konstnärligt orienterad högskoleutbildning med fokus på dem som har examinerats i Stockholms län. För att få perspektiv på analysen görs av och till jämförelser med civilingenjörer. Studien är fristående men kan ses som en fortsättning på ett större forskningsprojekt om universitetens och högskolornas betydelse för den regionalekonomiska utvecklingen i Stockholmsregionen och Mälardalen.6 Rapporten har flera syften. Huvudsyfte är att kartlägga företagsamheten bland sysselsatta som har en konstnärligt orienterad utbildning och försöka förstå varför den är högre än bland andra akademikergrupper. Analyserna innefattar jämförelser mellan olika konstnärliga in- Få förnekar att konstnärlig verksamhet berikar de orter eller städer där verksamheten bedrivs. Ju större och mer varierat utbud av dramatik, dans, musik och andra konstnärliga upplevelser en region eller stad erbjuder sina invånare och besökare dess högre tenderar den värderas och ju mer lockande blir den för potentiella besökare och inflyttare. Vissa forskare går längre och argumenterar för att konstnärliga aktiviteter i kombination med tolerans för olika livsstilar spelar en närmast avgörande roll för städers utveckling.¹ Utan att förneka de konstnärliga verksamheternas stora vikt betonar andra den betydelse bra skolor, bra transportsystem och annan grundläggande service har för attraktivitet och utveckling². Senare års växande och rika flora av studier av konstnärlig verksamhet antyder att konstnärernas och konstens betydelse har kommit att växa i takt med samhällets ökade kunskapsorientering. Till det växande intresset bidrar också en hårdare global konkurrens och insikter om att ett lands, en regions eller en stads långsiktiga ekonomiska utveckling allt mer beror på förmågan till förnyelse. Förnyelseförmågan hänger samman med kreativ kapacitet och viljan att starta och utveckla nya företag.³ Den hänger därmed också samman med tillgången på högutbildade med konstnärligt orienterade utbildningar.4 Det finns också mer prosaiska skäl för att konstnärlig verksamhet har kommit att diskuteras mer de senaste åren. Ett kan vara att ansvariga politiker vill minska eller i vart fall se över ¹ Se Richard Florida “The Rise of the Creative Class”, Basic Books 2002. ² Se Edward Glaeser “The Triumph of the City”, The Penguin Press, 2011. ³ Som exempel kan nämnas rapporterna 2010:10 och 2011:03 ”The role of cultural industries and the economy at regional and national level” respektive ”Entrepreneurship and SME-policies across Europé – The case of sweden, Flanders, Austria and Poland” från verket för Tillväxtanalys. 4 Att Konstfack, KTH, Stockholms Handelshögskola och SU ansvarar för och driver Stockholm School of Entrepreneurship kan ses som ett konkret uttryck för tron på den konstnärliga kompetensens och utbildningens förmåga att bibringa de studerande kreativ kapacitet och entreprenöriell förmåga. 5 Margareta Flisbäck ”Konstnärernas inkomster ur ett jämställdhetsperspektiv” samt ”Konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster”, Konstnärsnämnden 2010 respektive 2011. 6 Se Anders Broström, Zara Daghbashyan och Björn Hårsman ”Högskolan i regionen”, rapport till Vinnova 2011. 9 varje utbildningsinriktning redovisas uppgifter om de sysselsattas fördelning på anställda, företagare och så kallade kombinatörer, det vill säga sysselsatta som kombinerar anställning och företagande. I det fjärde avsnittet redovisas inkomster och inkomstspridning för ingående utbildningsgrupper. Där presenteras också statistiska analyser av hur inkomsterna hänger samman med utbildningsområde, läge på arbetsmarknaden, kön, ålder med flera tänkbara förklaringsfaktorer. Tänkbara orsaker till den höga andelen företagare bland konstnärligt utbildade diskuteras i det femte avsnittet. Diskussionen byggs under med statistiska analyser som kastar visst ljus över frågan om vilken roll utbildningsområdet, arbetsmarknadsvillkoren och andra faktorer spelar för valet mellan att bli företagare, kombinatör eller anställd. Det sjätte och sista avsnittet utnyttjar befintlig forskning om stadsutvecklingens drivkrafter för en kortfattad diskussion om den konstnärligt orienterade utbildningens betydelse för Stockholmsregionens utveckling. Där redovisas också uppgifter om hur många som sysselsätts via de konstnärligt utbildades företag. Samtliga avsnitt inleds med en kort beskrivning av de frågor som tas upp och avslutas med en likaså kort sammanfattning. Detta både för att underlätta läsningen och för att avsnitten ska kunna läsas fristående från varandra. riktningar, mellan examinerade i Stockholms län och i andra delar av landet samt mellan dem med konstnärligt orienterad utbildning och högskoleutbildade med teknisk inriktning. Vi försöker klarlägga den konstnärliga utbildningens betydelse genom att också ta hänsyn till inverkan av faktorer som till exempel kön, ålder och skilda arbetsmarknadsvillkor. Det andra syftet är att redovisa inkomster och inkomstfördelning för de konstnärligt utbildade och tydliggöra vilken roll företagandet spelar för försörjningen. Ett tredje syfte är att belysa vilken roll de konstnärligt utbildades företag spelar för sysselsättningen och vilken roll de konstnärligt utbildade kan tänkas spela för Stockholmsregionens attraktivitet och utveckling. Det empiriska underlaget kommer i huvudsak från Statistiska Centralbyrån. Vi har utnyttjat en databas med sammanlänkade uppgifter om sysselsatta, företag och arbetsställen för perioden 2004–2008. Som exempel kan nämnas att uppgifter om utbildning, yrke, inkomster, företagsamhet och näringsgren ingår. Rapporten har disponerats på följande sätt. I nästa avsnitt redovisas vilka ämnesinriktningar som här räknas som konstnärligt orienterade samt hur många sysselsatta som ingår i respektive grupp. För vardera gruppen redovisas också vissa grundläggande data om arbetslöshet och andel som arbetar i Stockholmsregionen. Det tredje avsnittet inleds med en diskussion av entreprenörsbegreppet och vilka definitioner vi använder för att beskriva företagandet. För 10 2. Sysselsatta med konstnärligt orienterad högskoleutbildning I detta avsnitt presenteras de konstnärligt orienterade ämnesinriktningar som ingår i studien samt uppgifter om sysselsättning och arbetslöshet för respektive inriktning. För vardera gruppen redovisas också hur stor andel som arbetar med konstnärlig verksamhet samt uppgifter om andelen som arbetar i Stockholmsregionen. Konstnärlig utbildning har definierats utifrån den officiella statistikens uppgifter om sysselsatta med utbildning inom området ”Konst och media”. De undergrupper som ingår där har utnyttjats för att avgränsa examinerade från konstnärliga högskolor och för att särskilja följande sex ämnesinriktningar: Bild- och formkost, Musik, Dans, teater och dramatik, Konsthantverk, Formgivning samt Medieproduktion. Det bör nämnas att Formgivning omfattar utbildning i modedesign, inredningsdesign samt industrioch produktdesign och Medieproduktion utbildning i både film- radio- och TV-produktion, grafisk teknik och bokbinderi samt illustration, reklam, grafisk formgivning och foto. Därutöver ingår en sjunde restgrupp med allmän eller ospecificerad utbildning i ”Konst och media”.7 Arkitektutbildning kan både karaktäriseras som konstnärligt och som tekniskt orienterad. I Sverige svarar de tekniska högskolorna för grundutbildningen och därutöver erbjuder Kungliga Konsthögskolan en teoretiskt orienterad påbyggnadsutbildning. Trots karaktären av gränsfall har arkitektutbildningen i denna rapport räknats som en konstnärligt orienterad utbildning. De högskoleutbildningar som efter dessa överväganden har klassificerats som konstnärligt orienterade redovisas i tabell 1. För varje utbildning finns uppgifter om både antalet sysselsatta år 2008 som examinerats vid Stockholms och vid samtliga lärosäten.8 För vissa saknas information om lärosäte vilket kan betyda att uppgifterna för Stockholm kan vara underskattade.9 Tabellen visar att inemot 18 000 av landets sysselsatta har en konstnärlig eller konstnärligt orienterad högskoleutbildning. Det motsvarar 2 procent av alla högutbildade sysselsatta och är en liten grupp jämfört med t ex 88 000 civilingenjörer. Men de utgör en dryg tredjedel av alla högskoleutbildade som har konstnärligt orienterade yrken.10 Tabell 1. Antal sysselsatta år 2008 med tre eller fler års konstnärligt orienterad högskoleutbildning. Examinerade från lärosäten Stockholms län respektive samtliga. Examen i Stockholms län Samtliga Procentandel med examen i Stockholms län Arkitektur 1 789 4 944 36,2 Bild- o formkonst 1 392 2 938 47,3 Musik 1 147 3 287 34,9 Ämnesinriktning Dans, teater och dramatik 933 2 042 45,7 Medieproduktion 395 1 299 30,4 Formgivning 741 1 920 38,6 Konsthantverk 96 411 23,4 186 820 22,7 6 679 17 661 37,8 Konst och media övrig Summa Ämnena ”Konstvetenskap och konsthistoria” samt ”Musik-, dans-, film- och teatervetenskap” som också ingår i huvudområdet Konst och media har exkluderats. Det fåtal som har ”Annan utbildning i musik, dans och dramatik” har här förts till ämnesinriktningen ”Musik”. I kategorin ”Konst och media övrigt” ingår här SCB:s två undergrupper ”Konst och media allmän” samt ”Konst och media ospecificerad”. Se bilaga1 för en mer detaljerad redovisning. 8 I den använda databasen räknas alla som arbetat minst 1 timme per vecka i november samma år som sysselsatta. Det går inte att särskilja vid vilka konstnärliga högskolor de erhållit sin examen. 9 Uppgift saknas för runt 15 procent för flertalet utbildningsområden men är över 30 procent för Bild- och formkonst samt Musik. 10 Se avsnitt 2 och bilaga 2 för definition av konstnärligt orienterade yrken. 7 11 Av alla högutbildade konstnärer har nästan fyra av tio – cirka 6 700 sysselsatta – fått sin examen vid ett lärosäte i Stockholms län. Det är en hög andel. Bland samtliga högskoleutbildade är motsvarande andel mindre än 20 procent. Inom områdena ”Bild – och formkonst” och ”Dans, teater och dramatik” är Stockholms roll än mer dominerande. Tabellen visar med andra ord att Stockholms konstnärligt orienterade utbildningar med något undantag spelar en mycket viktig nationell roll. Uppgifterna för år 2008 ger en ögonblicksbild och skulle kunna vara missvisande sett över en längre tidsrymd. För att få en uppfattning om detta och om några trender kan urskiljas har motsvarande uppgifter sammanställts även för åren 2004– 2007. Sammanställningen i tabell 2 klargör att antalet sysselsatta ökat nästan varje år vilket sammantaget lett till att antalet sysselsatta högutbildade konstnärer ökat med drygt 850 personer mellan år 2004 och 2008, vilket motsvarar 3,5 procent per år. Förändringarna över hela perioden är betydande för framför allt utbildade i Formgivning samt Dans, teater och dramatik – antalet sysselsatta ökar med ca 36 respektive 23 procent. En jämförelse med utvecklingen för samtliga examinerade visar att lärosätena i Stockholm stärkt sin dominans något under dessa fem år. Antalet med konstnärligt orienterad högskoleutbildning ökar i hela landet med drygt 2000 sysselsatta vilket motsvarar 3,2 procent per år. Läget på arbetsmarknaden är nära nog notoriskt kärvt för konstnärligt utbildade vilket leder till att många är arbetslösa och många har arbeten som inte passar utbildningen, d v s arbeten som ger små eller inga möjligheter att utöva konstnärlig verksamhet. Risken för arbetslöshet hänger mer allmänt nära ihop med utbildningsnivå och med var i landet man arbetar. Ju större och mer varierad arbetsmarknad en person är verksam på dess bättre är chansen att hitta ett passande arbete och dess lägre är risken för arbetslöshet. Utbildningsnivåns betydelse framgår av att arbetslösheten år 2008 var 13,4 procent bland dem med förgymnasial utbildning jämfört med 5,1 procent bland dem med gymnasieutbildning och 3,8 procent bland de med eftergymnasial utbildning. Man skulle i linje med detta kunna förvänta sig att arbetslösheten bland de med minst tre års högskoleutbildning var lägre än 3,8 procent samma år. Som framgår av figur 1 håller denna slutsats för civilingenjörer – deras arbetslöshet ligger väl under en procent. Men dessvärre gäller motsatsen för alla konstnärligt orienterade utbildningsområden utom arkitektur. Tabell 2. Antal sysselsatta med konstnärlig högskoleutbildning från Stockholms län år 2004 samt förändring åren 2004–2008. Ämnesinriktning Arkitektur Antal år 2004 Ökning/minskning Absoluta tal 2004–2008 Procent 1 595 194 12,2 Bild- o formkonst 1 334 58 4,3 Musik 1 000 147 14,7 Dans, teater och dramatik 759 174 22,9 Medieproduktion 360 35 9,7 Formgivning 544 197 36,2 48 48 100 Konsthantverk Konst och media övrig 184 2 1,1 Summa 5824 855 14,7 12 Civilingenjör Arkitekt Konst och media övrig Medieproduktion Dans, teater, och dramatik Musik Bild- och formkonst Formgivning Konsthantverk 0 2 4 6 8 10 Figur 1. Arbetslöshet i procent år 2008 för högutbildade inom olika utbildningsområden¹¹. Arkitekterna, som har en arbetslöshet runt en procent, ligger i detta avseende påtagligt närmare civilingenjörerna än sina konstnärligt utbildade kollegor. Bland de senare är arbetslösheten mellan fem och åtta gånger högre. Den är t ex 5,6 procent för musiker, 6,6 procent för bild- och formkonstnärer och 8,3 procent för konsthantverkare.11 Man skulle mot den bakgrunden kunna gissa att relativt många konstnärer har arbeten som inte passar deras utbildning. De uppgifter om yrken och näringsgrenar vi har tillgång till kan användas för att belysa det antagandet, eller närmare bestämt för att uppskatta hur många av de konstnärligt utbildade som i sitt arbete utövar konstnärlig verksamhet. I samråd med företrädare för Stockholms konstnärliga högskolor har vi kategoriserat varje yrke och varje näringsgren som konstnärligt respektive ej konstnärligt orienterade. Därefter har det av arbetsgivaren uppgivna yrket respektive av företagarna angiven näringsgren använts för att avgöra vilka anställda och företagare som kan tänkas bedriva konstnärlig verksamhet.12 Som exempel kan nämnas att yrken som skulptörer, skådespelare och musiker har bedömts var konstnärligt orienterade. Detsamma gäller näringsgrenar som ”Industri- och produktdesignverksamhet samt ”Litterärt och konstnärligt skapande”. Som vi kommer att diskutera mer utförligt i rapportens avsnitt tre är många konstnärligt utbildade verksamma både som anställda och som företagare. Dessa så kallade kombinatörer har här kategoriserats efter yrke om inkomsten från anställning är större än inkomsten från respektive företag och efter näringsgren i motsatta fallet. Resultatet av den sålunda erhållna – erkänt grova – klassificeringen framgår av figur 2 som visar andelen anställda och företagare som bedriver konstnärlig verksamhet både bland högutbildade med examen från högskolor i Stockholms län och bland samtliga högutbildade. 11 Uppgifterna för arkitekter och civilingenjörer avser andelen som erhållit A-kasseersättning i september enligt SACO:s statistik. Övriga uppgifter avser årsgenomsnitt för personer med eftergymnasial utbildning enligt Arbetsförmedlingens statistik. Vi har här antagit att arbetslösheten är lika för områdena Musik och Dans, teater och dramatik som inte särskiljs i Arbetsförmedlingens statistik. 12 En fullständig förteckning över inkluderade yrken och näringsgrenar återfinns i bilaga 2. Klassificeringen för civilingenjörer – 87 700 sysselsatta år 2008 varav 24 200 med examen från KTH – har vi gjort på egen hand. Den bygger på en bedömning av vilka yrken respektive näringsgrenar som korresponderar mot deras utbildning och är med nödvändighet än mer approximativ än motsvarande för konstnärligt orienterade utbildningar. 13 Möjligheterna att arbeta med konstnärligt skapande är påtagligt mindre bland de anställda. Andelen som kan göra det varierar från mindre än var tionde bland bild- och formkonstnärer till nästan två av tre bland arkitekterna. Skillnaderna speglar institutionella skillnader – så t ex finns teatrar och konserthus som anställer skådespelare och musiker och företag som efterfrågar arkitekter och formgivare. Den betydligt lägre arbetslösheten bland arkitekter talar för att andelen anställda med ett arbete som ger möjligheter till konstnärligt skapande bör vara högre för dem än för övriga grupper. Det visar sig stämma – två av tre arkitekter och nio av tio civilingenjörer har ”rätt” jobb jämfört med en av två formgivare eller musiker och bara var tionde inom bild- och formkonst. Jämförelser mellan examinerade vid lärosäten i Stockholms län och samtliga examinerade visar att de förra oftare kan ägna sig åt konstnärligt skapande.13 Det gäller genomgående och är mest påtagligt för företagare. Så t ex har 78 procent av musikerna med examen från Stockholm företag inom en konstnärligt orienterad näringsgren jämfört med 65 procent av samtliga högutbildade musiker. Bland de anställda är skillnaderna mindre och i något fall omvända. Förutsatt att de examinerade i Stockholm bosätter sig där i större utsträckning än övriga kan dessa skillnader tolkas som att Stockholmsregionens storlek och mångfald erbjuder konstnärligt utbildade större möjligheter för konstnärligt skapande än andra regioner. Tidigare studier visar att runt 40 procent av alla sysselsatta med minst tre års högskoleutbildning arbetar i eller på pendlingsavstånd till centrala Stockholm och att koncentrationen till Stockholmsregionen är störst för samhällsvetare och utbildade inom just konst och media.14, 15 Motsvarande andel är – inte oväntat – lägst bland Bild- och formkonst Konsthantverk Medieproduktion Konst och media övrig Dans, teater, och dramatik Musik Formgivning Arkitekt Civilingenjör 0 20 Anställda 40 60 80 100% Företagare Figur 2. Procentandel av anställda och företagare år 2008 som har ett konstnärligt orienterat arbete respektive ett som korresponderar mot civilingenjörsutbildning. Examinerade vid lärosäten i Stockholm. Det framgår klart och som förväntat att egenföretagande ger betydligt större möjligheter att bedriva konstnärlig verksamhet. Bortsett från konsthantverkare gäller för alla utbildningsområden att cirka 70 till 80 procent av företagarna examinerade i Stockholm kan dra nytta av sitt konstnärliga kunnande. Mer förvånande är kanske att 20–30 procent driver företag som saknar konstnärlig orientering enligt den här tillämpade klassificeringen. Det kan tolkas som att marknaden för konstnärliga tjänster och produkter är begränsad. Men kanske också som att vissa konstnärer är bra på att utveckla affärsidéer både inom och vid sidan av det konstnärliga området – deras förmåga till nyskapande är kanske inte begränsat till det egna specialområdet. Se bilaga 3 Pendlingsregionen som utgör Stockholms lokala arbetsmarknad omfattar enligt SCB: Stockholms län, Uppsala län utom Älvkarleby kommun samt Gnesta, Strängnäs och Trosa kommuner i Södermanlands län. Denna region kallas fortsättningsvis i rapporten för Stockholmsregionen. Göteborgs- och Malmöregionen är definierade på motsvarande sätt. 15 Se Zara Daghbashyan och Björn Hårsman ”Karriärvägar bland examinerade vid Stockholms lärosäten”, rapport 2010:2, Stockholms Akademiska Forum. 13 14 14 lärare och läkare. Koncentrationen till Stockholm har både att göra med arbetsmarknadens storlek och mångfald och med att den verksamhet som högutbildade är engagerade i ofta kräver dagliga kontakter och möten ansikte mot ansikte. Som visas i tabell 3 arbetar en övervägande majoritet, mellan 65 och 85 procent, av de examinerade i Stockholm i Stockholmsregionen.16 Näst formgivare är arkitekter och konsthantverkare mest benägna att fortsätta verka i den ”egna” regionen. Uppgifterna för jämförelsegruppen civilingenjörer visar att även dessa i hög grad är trogna sin utbildningsort; 77 procent d v s nästan fyra av fem examinerade från KTH arbetar sålunda i Stockholmsregionen. De höga andelarna antyder hur stor betydelse de kontakter och nätverk har som etableras under studietiden. Tabellen visar också att mellan 15 och 35 procent av de examinerade i Stockholm arbetar i andra regioner. Denna ”export” motsvaras av en ”import” från andra regioner. Av de examinerade i andra regioner arbetar t ex 40 procent av de utbildade i Dans, teater och dramatik och 33 procent de utbildade i Medieproduktion i Stockholmsregio- nen.17 Exporten av bild- och formkonstnärer och av musiker är större än importen men sammantaget har Stockholmsregionens ett importöverskott av konstnärligt utbildade. Det bör också nämnas att majoriteten av de som har examinerats i andra regioner arbetar i Göteborgs- eller Malmöregionen, något som understryker storstädernas stora betydelse för konstnärlig verksamhet.18 Sammanfattningsvis visar detta avsnitt att runt 18 000 sysselsatta har en konstnärligt orienterad universitetsutbildning och att 6 700 eller 38 procent av dessa har examinerats vid lärosäten i Stockholm. Att en övervägande majoritet av de examinerade i Stockholm också arbetar i Stockholmsregionen indikerar att efterfrågan på konstnärligt utbildade där är hög och att regionen erbjuder goda möjligheter för konstnärlig verksamhet. Andelen som kan dra nytta av sitt konstnärliga kunnande i arbetet varierar beroende på ämnesinriktning och ligger som förväntat påtagligt högre bland företagare jämfört med anställda. Vidare framgår att arbetslösheten bland dem med examen från konstnärliga högskolor är flerdubbelt högre än bland arkitekter och civilingenjörer. Arbetsmarknadsregion Stockholmsregionen Göteborgsregionen Malmöregionen Övriga regioner Samtliga Arkitektur 84 1 2 13 100 Bild- och formkonst 77 2 4 18 100 Musik 65 5 4 27 100 Dans, teater och dramatik 74 5 3 17 100 Medieproduktion 78 3 5 14 100 Formgivning 85 2 3 10 100 Konsthantverk 81 0 0 19 100 Konst och media övrig 78 3 3 16 100 Civilingenjör 77 3 2 18 100 Ämnesinriktning Tabell 3. Procentandel sysselsatta verksamma i olika regioner bland examinerade med olika ämnesinriktning på lärosäten i Stockholms län år 2008. En jämförelse med examinerade från andra lärosäten redovisas i bilaga 3. Se bilaga 4. 18 Göteborgs- och Malmöregionen är här liktydigt med motsvarande lokala arbetsmarknad . 16 17 15 3. Företagare, anställda och kombinatörer retag. Inom det konstnärliga området framstår det om möjligt som än svårare att särskilja nödvändighets- och möjlighetsföretag. Att i efterhand karaktärisera de som lyckats utveckla sin verksamhet både konstnärligt och ekonomiskt för möjlighetsföretag och övriga för nödvändighetsföretag räcker inte. Distinktionen måste med hygglig träffsäkerhet göras i förväg för att verkningsfullt bidra vid analyser av drivkrafter och utvecklingsvillkor för egenföretagare. I forskningen om entreprenörskap brukar man vidare utgå från att valet står mellan att bli företagare eller anställd. Det faktum att en del personer både är företagare och anställda, d v s så kallade kombinatörer, uppmärksammas sällan.20 Analyser som utgår från en förenkling av det slaget kan motiveras om andelen som kombinerar företagande och anställning är få. Men om andelen kombinatörer är stor – vilket gäller för de konstnärligt utbildade – måste det alternativet beaktas för att inte analysen skall bli missvisande. Förekomsten av kombinatörer understryker också problemet med uppdelningen i nödvändighets- och möjlighetsföretag. Om man t ex tänker sig att det är anställningen som i huvudsak svarar för respektive kombinatörs försörjning blir slutsatsen enligt definitionen ovan att samtliga kombinatörer också driver ett möjlighetsföretag. Det strider mot den till synes rimliga hypotesen att ett möjlighetsföretag kräver ett mycket starkt engagemang av ägaren för att ta till vara sin utvecklingspotential – han eller hon borde helt enkelt inte ha tid nog för en anställning. Av ovan nämnda skäl görs här inga försök att karaktärisera de konstnärligt utbildades företag som mer eller mindre utvecklingsbara. Och vi kommer– om inte annat sägs – att använda begreppen företagare och entreprenör som synonymer i den fortsatta texten. Avsnittet inleds med en diskussion av begreppen entreprenör och kombinatör och därefter redovisas hur de konstnärligt utbildade fördelar sig på företagare, anställda och blandformer däremellan. Entreprenör och företagare används ofta som synonyma begrepp. Det beror sannolikt på att många entreprenörer är eller i vart fall en gång i tiden startat som egenföretagare. Samtidigt gäller att de som driver säg ett tvätteri eller en korvkiosk snarare benämns företagare än entreprenörer. De som startar verksamheter av nytt slag med potential att växa brukar däremot kalllas entreprenörer.19 Motsvarande tolkning av begreppet entreprenör i dagligt tal förklarar också varför allmänt påhittiga och drivande personer ofta kallas för entreprenörer utan att varken vara eller ha varit företagare – det kan t ex gälla tjänstemän i offentlig sektor, politiker eller personer i organisationer som t ex Amnesty. Inom konsten används nog begreppet innovatör snarare än entreprenör för att karaktärisera dem som förnyat eller förnyar vedertagna uppfattningar om konst och konstnärliga uttrycksformer. Inom forskningen om varför vissa startar företag och andra inte har dessa tolkningar lett till att man försöker särskilja ”nödvändighetsföretag” och ”möjlighetsföretag”, där det förra prefixet står för tvånget att försörja sig och det senare indikerar en löftesrik verksamhet som successivt kan utvecklas och växa. Ett viktigt motiv för distinktionen är att analyser av varför möjlighetsföretag bildas och hur de utvecklas borde kunna ge idéer för näringspolitik och annan politik som syftar till att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Problemet med distinktionen är att den är svår att göra i förväg, så t ex hade säkert få forskare karaktäriserat den lilla postorderfirma som utgjorde startern för IKEA som något annat än ett nödvändighetsfö- Jämför franskans “entreprendre” vilket betecknar en person som är driftig, handlingskraftig och effektiv. Se dock Zara Daghbashyan och Björn Hårsman ”Do universities effect graduates entrepreneurial choice?”, paper presented at the 50th congress of the European Regional Science Association in Jönköping 19–23 August, 2010. 19 20 16 I den databas från SCB som vi utgår från finns uppgifter om anställningar, egenföretagande, delägande i företag och olika kombinationer av dessa förvärvsformer för alla sysselsatta. Det finns också uppgifter om kön, ålder mm men självklart ingen information om vilka motiv och personliga överväganden som lett till de observerade förvärvsformerna. En del konstnärligt utbildade kan ha valt att försörja sig genom en eller flera anställningar därför att de saknar eller tror sig sakna förmåga att hantera de ekonomiska och administrativa delarna som följer av företagande och andra kan ha känt sig tvingade att starta eget därför att de inte fått och inte tror sig kunna få en anställning. Åter andra kan ha föredragit företagande därför det möjliggör konstnärlig verksamhet i högre grad än en anställning. Tidigare studier visar att företagande är långt vanligare bland högskoleutbildade inom området konst och media än bland andra akademikergrupper. En dryg tredjedel i konstnärsgruppen är företagare eller kombinerar anställning och företagande jämfört med ungefär var sjätte bland humanister, samhällsvetare och naturvetare och var tionde bland högskoleutbildade tekniker.21 Det är det kanske viktigaste motivet för att närmare studera entreprenörskap bland högutbildade inom konstnärligt orienterade områden. I figur 3 visas hur stora andelar som är företagare (egenföretagare eller delägare i fåmansbolag) eller kombinerar förtagande och anställning bland de sysselsatta i denna grupp. För att få ett perspektiv på uppgifterna redovisas motsvarande andelar för civilingenjörer. Denna grupp har valts för jämförelser därför att civilingenjörer liksom arkitekter utbildas vid tekniska högskolor. Ett annat skäl är att de tekniska högskolorna verkar satsa mer resurser än de konstnärliga högskolorna på att främja en- treprenörskap bland sina studenter. Jämförelser med civilingenjörer är också intressant därför att de genomsnittligt sett kan tänkas ha en kompetensprofil där analytisk snarare än konstnärlig förmåga är mest framträdande. Konst och media övrig Musik Civilingenjör Dans, teater, och dramatik Konsthantverk Bild- och formkonst Arkitekt Formgivning Medieproduktion 0 10 20 30 Enbart företagare 40 50 60% Kombinatörer Figur 3. Procentandel företagare och kombinatörer år 2008 bland examinerade från lärosäten i Stockholm. Även en snabb blick på figuren visar att så gott som samtliga konstnärsgrupper driver företag i stor utsträckning. Så t ex visar den att 25 procent av arkitekterna och 29 procent av formgivarna enbart verkar som företagare. Och att mer än häften av konsthantverkarna och var tredje musiker är kombinatörer. Det framgår också klart att de som är utbildade vid konstnärliga högskolor och arkitekterna har en likartad entreprenörsprofil. Den grupp som markant skiljer ut sig är civilingenjörerna – ”bara” 8 procent av dem är företagare och 11 procent 21 Se t ex Ann Markusen och Greg Schrok ” The Artistic dividend: Urban Artistic Specialisation and Economic Development Implications”, Urban Studies, volym 43, nr 10 samt not 18. 22 Typiskt nog gäller t ex att KTH:s satsar mer på sina blivande civilingenjörer än på sina blivande arkitekter i detta avseende. 17 kombinatörer. Företagandet bland konstnärligt utbildade verkar ligga på ungefär samma nivå i USA där ungefär var femte arkitekt, var tredje formgivare och hälften av bild- och formkonstnärerna är egenföretagare.23 En jämförelse mellan de examinerade i Stockholm och samtliga examinerade visar att de förra nästan genomgående driver företag, på heltid eller som kombinatörer, i större utsträckning.24 Det gäller även civilingenjörer. Det enda undantaget bland de konstnärligt utbildade är den lilla gruppen med allmän eller ospecificerad utbildning inom konst och media. Orsaken till att Stockholm ligger högre är troligen, som vi redan varit inne på, de större möjligheter att driva företag inom olika nischområden som erbjuds i Sveriges största och mest tätbefolkade region. Andelen inom respektive utbildningsområde som varken är företagare eller kombinatör klargör, som visas i figur 4, än tydligare företagandets betydelse för högutbildade med en konstnärligt orienterad utbildning. Bara runt tre av tio konsthantverkare och fyra av tio formgivare ingår i den gruppen, d v s är enbart anställda. Civilingenjörerna ligger betydligt högre – åtta av tio är enbart anställda. Det hävdas ofta att den starka företagsamheten bland konstnärligt utbildade speglar deras svårigheter att få en anställning snarare än en stark entreprenörsanda. En jämförelse mellan arkitekter och civilingenjörer visar dock att detta inte kan vara den enda förklaringen. Trots att arbetsmarknadsvillkoren, mätt i termer av arbetslöshet, är ungefär densamma för dessa grupper bildar arkitekterna företag i långt större utsträckning. Antingen man ser till examinerade i Stockholm eller samtliga och antingen Konsthantverk Medieproduktion Bild- och formkonst Formgivning Arkitekt Musik Dans, teater, och dramatik Konst och media övrig Civilingenjör 0 20 40 60 80 100% Figur 4. Procentandel sysselsatta inom olika utbildningsområden år 2008 som tillhör kategorin enbart anställda. Examinerade från lärosäten i Stockholms län. man ser till kombinatörer eller de som är enbart företagare visar figuren att arkitekter är påtagligt mer benägna att driva företag än civilingenjörer. Man kan fråga sig om den högre företagsamheten bland konstnärligt än bland tekniskt utbildade kan ha att göra med skillnader i kreativ talang eller om den snarare kan återföras på skillnader i produktions- och marknadsvillkor och andra faktorer. Den frågan återkommer vi till längre fram. Vi har även undersökt hur fördelningen mellan anställda, företagare och kombinatörer har förändrats åren 2004–2008.25 Jämförelsen visar förändringarna mestadels är rätt små. Andelen företagare ökat något inom alla utbildningsområden utom arkitektur och formgivning. Andelen kombinatörer har samtidigt minskat något inom de senare två områdena samt bild- 23 Se tabell 10 i Ann Markusen och Greg Schrook ”The Artistic Dividend: Urban Artistic Specialisation and Economic Development Implications”, Urban Studies, volym 43, nr10, 2006. 24 Uppgifterna för samtliga examinerade kan på begäran erhållas från författarna. 25 Se bilaga 5. Eftersom vi inte har uppgifter om kapitalinkomster från utdelning och försäljning av aktier för åren 2004 och 2005 används där en något annorlunda definition av ”enbart” företagare och ”enbart” anställda. 18 och formkonst och medieproduktion. Summa summarum har det lett till att andelen (enbart) anställda ökat svagt inom arkitektur, bild- och formkonst samt medieproduktion och samtidigt minskat något inom dans, teater och dramatik, musik och konsthantverk. Ingen åtskillnad har hittills gjorts mellan egenföretagare och delägare i fåmansbolag trots att villkoren skiljer sig åt mellan dessa företagsformer. Egenföretagare fattar beslut på egen hand, bär riskerna själva och tar själva hand om affärsinkomsterna. Med flera ägare kan det vara lättare att skaffa det kapital som kanske krävs för att etablera företaget och verksamheten kan rimligen drivas i större skala när ansvar och befogenheter fördelas på flera händer. Kompetensprofilen för flera nära samverkande ägare bör vidare kunna bli kvalitativt starkare än motsvarande profiler bland även de mest kompetenta egenföretagarna inom samma område. Det finns också skillnader mellan kombina- törerna. En del får huvuddelen av sin inkomst från anställning och driver sina företag i mån av tid. Andra arbetar främst i sitt företag men har en anställning vid sidan om. Bland de konstnärligt utbildade finns också många som har flera anställningar. Enligt Konstnärsnämndens tidigare refererade undersökning hade verksamma inom scen- och tonområdet flest jobb. Allra flest jobb hade musiker.26 Vi skall inte närmare gå in på dessa skillnader men ger i tabell 4 exempel på den mer komplexa bild som präglar anställningar och företagsamhet. Som framgår av de fyra första raderna kan en anställd, utöver att enbart vara anställd, också vara egenföretagare eller delägare i ett fåmansbolag eller bådadera. Det gemensamma för alla dessa grupper av anställda är att anställningen svara för huvuddelen av inkomsten. På motsvarande sätt kan en egenföretagare vara delägare i ett fåmansbolag eller anställd eller bådadera, etc. Tabell 4. Procentandel anställda, egenföretagare och delägare i fåmansbolag samt kombinationer däremellan bland sysselsatta år 2008 med examen från Stockholms lärosäten i arkitektur, bild- och formkonst, musik, formgivning och medieproduktion. Arkitekt Bild och formkonst Musik Formgivning Medieproduktion Anställd 53,5 37,0 62,7 42,1 35,9 Anställd och egenföretagare 13,1 30,9 0,8 0,8 1,5 Anställd och delägare 4,9 0,4 24,1 20,4 20,8 Anställd och egenföretagare och delägare 0,7 0,1 0,3 0,7 0 Egenföretagare 8,8 21,3 3,7 20,1 20,5 Ämnesinriktning Egenföretagare och delägare 0,3 0,1 0 0,3 0,3 Egenföretagare och anställd 2,5 8,3 6,8 6,5 10,9 Egenföretagare och delägare och anställd 0,2 0,1 0,1 0,4 0,3 Delägare fåmansbolag 11,9 1,2 1,0 5,4 7,1 Delägare&egenföretagare 4,1 0,7 0,5 3,4 2,8 Summa 100 100 100 100 100 26 Se Maria Flisbäck ”Konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster”, rapport Konstnärsnämnden 2011. 19 Det kanske mest intressanta med dessa exempel är skillnaderna mellan andelen egenföretagare och andelen delägare i fåmansbolag. Bland arkitekterna är andelen ”rena” delägare nästan tolv procent. Motsvarande andel ligger runt en procent för utbildade i bild- och formkonst eller musik och mellan fem och sju procent för utbildade i formgivning eller i medieproduktion. Å andra sidan är ”bara” 8,8 procent av arkitekterna rena egenföretagare jämfört med över 20 procent bland utbildade i bild- och formkonst, formgivning eller medieproduktion. En genomgång av alla konstnärligt utbildade visar att det bara är bland arkitekterna som andelen delägare är större än andelen egenföretagare. I detta avseende liknar arkitekterna mer sina studiekollegor – för de långt mindre entreprenörsorienterade civilingenjörerna gäller också att andelen delägare är större än andelen egenföretagare.27 En förklaring till skillnaderna i ägarformer mellan arkitekter och övriga kan vara att de uppdrag eller projekt som respektive grupp vanligen arbetar med skiljer sig åt avseende resursinsatser. Kanske kräver uppdrag inom arkitektur relativt ofta samverkan mellan flera arkitekter och uppdrag inom säg, bild- och formkonst relativt sällan medverkan av mer än en konstnär. Traditioner inom respektive områ- de kan självklart också spela in. Bland arkitekter är det sedan länge rätt vanligt att etablera ett företag under studietiden eller strax efter examen.28 De som efter examen börjar på en större byrå betraktas inledningsvis närmast som lärlingar. Förutsatt att de utvecklas enligt ägarnas förväntningar kan de efter några år erbjudas att bli delägare. De som inte lyckas lika bra i det avseendet kan söka sig till en annan byrå eller försöka utveckla sina dittills mest vilande företag. Sammanfattningsvis visar detta avsnitt att samtliga konstnärsgrupper driver företag eller kombinerar företagande och anställning i påtagligt högre utsträckning än andra högutbildade – andelen som ”enbart” har en anställning varierar från mindre än var tredje bland konsthantverkare till drygt två av tre bland utbildade inom området Dans, teater och dramatik vilket kan jämföras med en påtagligt högre andel bland civilingenjörer. Dessa grupper stärker således entreprenörsklimatet i såväl sina respektive regioner som i Sverige som helhet. Avsnittet visar också att företagande är vanligare bland dem som examinerats vid lärosäten i Stockholm än på andra håll. Stockholms lärosäten är således speciellt betydelsefulla för Sveriges entreprenörsklimat. Uppgifterna för de grupper som ej redovisas i tabell 4 kan på begäran erhållas från författarna. Enligt KTH:s senaste rapport om tidigare examinerade, se Per-Anders Östling ”Karriärrapport 2011” är arkitekterna långt mer benägna att starta en egen rörelse än civilingenjörerna. 27 28 20 4. Inkomster och inkomstfördelning Detta avsnitt klargör vilka medianinkomster de konstnärligt utbildade har, hur inkomsterna skiljer sig åt mellan anställda, företagare och kombinatörer samt mellan dem i toppen och botten av inkomstfördelningen. Vidare visas i vilken utsträckning de redovisade inkomstskillnaderna har att göra med utbildningsområde och vilken utsträckning de kan återföras faktorer som ålder, kön och arbetsmarknadsläge. Eftersom arbetslösheten är hög bland alla konstnärligt utbildade utom arkitekter kan man också förvänta sig att många har relativt låga inkomster – om ett stort utbud ställs mot en begränsad efterfrågan tenderar resultatet bli både hög arbetslöshet och låga löner. De inkomstuppgifter vi har tillgång till för denna rapport är löner av anställning, affärsinkomster för dem som är egenföretagare samt löner och till företaget knutna kapitalinkomster för dem som är delägare i fåmansbolag.29 Många kan också ha andra typer av inkomster. Till dessa inkomster – som vi saknar uppgift om – hör stipendier, ersättningar som t ex barn – och bostadsbidrag, pensioner samt bidrag från familjemedlemmar eller andra närstående. Eftersom inkomstfördelningen är skev, d v s många fler har låg än hög inkomst, ger medelinkomsten en missvisande bild av olika gruppers inkomster. I det följande används i stället medianinkomsten, d v s den inkomst som karaktäriseras av att 50 procent av inkomsttagarna har lägre och 50 procent högre inkomst. Därför kallas medianinkomsten också den femtionde percentilen och i linje med detta den inkomst som säg tio procent av inkomsttagarna ligger under för den tionde percentilen, etc. Den tionde och den nittionde eller den första och den nittionionde percentilerna kommer här att användas för att karaktärisera inkomsternas fördelning. I figur 5 och tabell 5 ges en översiktlig bild av inkomstnivån och inkomsternas fördelning 29 30 för olika utbildningsområden. Inkomsten är definierad som summan av lön, affärsinkomster och kapitalinkomster relaterade till det egna företaget. Bland dem med konstnärligt orienterad utbildning är medianinkomsten högst för arkitekter och gruppen ”övriga” inom konst och media, 375 000 respektive 380 000 kronor. Bild- och formkonst samt konsthantverkare ligger i botten och har betydligt lägre inkomster än övriga. Att högskoleutbildade inom konsthantverk samt bild- och formkonst har månadsinkomster strax under 10 000 respektive 13 000 kronor måste se som minst sagt anmärkningsvärt. Det kan jämföras med civilingenjörernas medianinkomst som räknat per månad är drygt 41 000 kronor. En jämförelse med examinerade vid andra lärosäten visar att de som regel har lägre medianinkomster. Motsatsen gäller dock för områdena Dans, teater och dramatik, Formgivning samt Medieproduktion.30 Konsthantverk Bild- och formkonst Dans, teater, och dramatik Medieproduktion Formgivning Musik Arkitekt Konst och media övrig Civilingenjör 0 100000 200000 300000 400000 500000 Stockholm Andra regioner Figur 5. Medianinkomst i kronor för sysselsatta år 2008 examinerade i Stockholm och i andra regioner. Dessa kapitalinkomster kan bestå av aktieutdelning och inkomst från försäljning av aktier. Det bör tilläggas att inkomsterna bara blir marginellt högre om personer över 65 år exkluderas från jämförelsen. 21 Tabell 5. Medianinkomst samt percentil tio och nittio för sysselsatta år 2008 examinerade i Stockholm. Median Percentil 10 Percentil 90 Arkitekt 374 929 120 000 623 524 Bild- och formkonst 141 950 -13 993 323 188 Dans, teater och dramatik 246 162 79 347 440 292 Musik 299 672 85 353 464 730 Formgivning 252 896 33 330 456 505 Konst och media övrig 380 096 89 655 607 067 Konsthantverk 117 620 -28 870 280 391 Medieproduktion 252 013 23 744 453 333 Civilingenjör 498 344 250 388 899 172 en stor andel av de konstnärligt utbildade behöver andra inkomstkällor för att klara en rimlig försörjning. Signifikativt nog ligger percentil tio bland civilingenjörer högre eller i nivå med medianinkomsten för utbildade i både bild- och formkonst, dans, teater och dramatik, formgivning, konsthantverk och medieproduktion. Inkomstskillnaderna inom och mellan olika utbildningsområden framgår än mer markerat om man i stället ser på percentil ett och nittionio.31 Den högst betalda procenten har inkomster som överskrider en dryg miljon bland arkitekter, 886 000 kronor inom området dans, teater och dramatik samt 822 000 bland formgivare. Inkomstgränsen för den procent som har lägst inkomst ligger under nollstrecket för grupper utom civilingenjörer. Hur skiljer sig inkomsterna åt för dem som är anställda, företagare och kombinatörer? Om vi antar att många är villiga att ”offra” en del inkomst såvitt de därigenom får större möjligheter att utöva sitt konstnärliga kunnande skulle man kunna tro att medianinkomsten för företagare ligger under den för anställda. En alternativ hypotes som pekar i samma riktning är att anställda ersätts efter den starkaste och småföretagare efter den svagaste egenskapen i sin kompe- De låga inkomsterna för konstnärligt utbildade innebär inte att söktrycket till respektive utbildning är lågt. Det är tvärtom högt. Så t ex är söktrycket till arkitektutbildning på KTH sedan länge påtagligt högre än till olika civilingenjörsprogram. Att många som påbörjar högre studier trots förväntad låg inkomst fortsatt söker sig till konstnärligt orienterade utbildningar måste rimligen betyda att deras ambitioner att efter studierna utnyttja sina konstnärliga talanger väger tyngre än möjligheterna att få inkomster i nivå med andra högskoleutbildade. Uppgifterna i tabell 5 om inkomsternas fördelning visar bland annat att tio procent av arkitekterna har inkomster under 120 000 kronor och tio procent inkomster som är högre än 624 000. Motsvarande gränser för den lägst betalda gruppen bland de konstnärligt utbildade, konsthantverkarna, är minus 29 000 kronor respektive 280 000 kronor. Även bland de utbildade inom bild- och formkonst har en stor andel negativ inkomst – den tionde percentilen är – 14 000 kronor. Spännvidden mellan percentil tio och nittio visar att konststuderande både löper risker att bli del av ett ”konstnärsproletäriat” och har möjligheter att få en god inkomst. Uppgifterna klargör därmed också att 31 Se bilagetabell 6. 22 tensprofil. Detta därför att arbetsgivare tenderar efterfråga specialister och därför att småföretagare måste vara lite av tusenkonstnärer. Det är svårare att säga något om inkomsten för dem som både är företagare och anställda. Man kan t ex tänka sig att de startar ett företag för att stärka den inkomst anställningen ger men också att tar en deltidsanställning för att kunna fortsätta driva ett företag trots att det ger låga inkomster. Som framgår av tabell 6 har gruppen ”enbart anställda” genomgående högre inkomst än gruppen ”enbart företagare”. Kombinatörernas inkomst ligger likaså genomgående högre än företagarnas med ibland högre och ibland lägre än inkomsten för anställda. Företagare utbildade i konsthantverk har en medianinkomst som ligger nära noll och de inom områdena bild- och formkonst och musik har likaså mycket låga inkomster. Man kan med fog fråga sig om dessa grupper förväntade sig så låga inkomster när de etablerade sina företag. Om det är så måste de rimligen fästa mycket stor vikt vid den frihet att utöva konstnärskap som eget företagande möjliggör. Skillnaderna i inkomst mellan olika utbild- ningsområden är inte oväntat minst bland anställda och störst bland företagare. För anställda finns regler om lägsta lön och förhållandevis få riktigt välbetalda tjänster men företagare kan såväl göra förluster som få höga inkomster. För alla anställda utom de utbildade i dans, teater och dramatik samt konsthantverk är medianinkomsten lägre för de som examinerats vid andra lärosäten än i Stockholm. Motsvarande tydliga mönster gäller inte för företagare och kombinatörer.31, 32 Att så många konstnärligt utbildade trots detta väljer att bli företagare skulle också kunna bero på att de tror sig kunna lyckas bättre än flertalet inom samma utbildningsområde, d v s hoppas hamna i den övre snarare än i den mellersta eller nedre delen av inkomstfördelningen. Den hypotesen kan belysas genom att jämföra percentil nittio, den inkomstnivå som avskiljer de tio procent som har högst inkomst, bland anställda, företagare och kombinatörer inom olika utbildningsområden. En sådan jämförelse visar att den inkomstnivån är högre för företagare än anställda bland arkitekter, civilingenjörer samt utbildade i dans, teater och dramatik och i musik.33 För dessa fyra grupper samt för formgivare gäller också att Tabell 6. Medianinkomst i kronor år 2008 för anställda, företagare och kombinatörer examinerade i Stockholm. Enbart anställda Enbart företagare Kombinatörer Arkitekt 380 707 347 708 382 669 Bild- o formkonst 204 067 22 701 122 312 Dans teater o dramatik 244 219 184 386 283 293 Musik 309 200 72 185 293 253 Formgivning 297 815 140 335 232 750 Konst och media övrig 388 403 67 401 369 180 Konsthantverk 168 546 404 113 262 Medieproduktion 302 170 179 831 247 419 Civilingenjör 500 383 430 591 529 582 Se bilagetabell 6. I tabell 6 och bilagan ej redovisade uppgifter kan på begäran erhållas från författarna. 33 Se noten ovan. 31 32 23 påverkan av andra faktorer betyder har vi också gjort statistiska sambandsanalyser, så kallade regressionsanalyser. Vi har för det första analyserat hur inkomsten samtidigt påverkas av utbildningsområde, av att vara anställd, företagare eller kombinatörer, av ålder och arbetslöshet med flera faktorer. För att se om inverkan av faktorer som säg ålder och kön skiljer sig åt mellan olika utbildningsområden har vi också gjort motsvarande analyser separat för vart och ett av de konstnärligt orienterade utbildningsområdena. Alla sambandsanalyser har gjorts både för de examinerade i Stockholms län och för samtliga i landet (eller utomlands) examinerade. Vi har inkluderat data för vart och ett av åren 2004–2008 och får därmed också en uppskattning av inkomstutvecklingen. De huvudsakliga slutsatser som kan dras av analyserna som inkluderar samtliga utbildningsområden är att inkomstskillnaderna områdena emellan består men blir påtagligt mindre när inverkan från andra så kallade förklaringsfaktorer statistiskt sorteras bort. Skillnaderna är också, som figur 6 visar, fortsatt större bland dem som är examinerade i Stockholm än bland dem som examinerats vid andra lärosäten. Jämfört med arkitekternas inkomst som är högst ligger gruppen ” Konst och media övriga” samt ”Formgivning” närmast och ”Konsthantverk” tillsammans med Bild- och formkonst” längst ifrån. För examinerade i Stockholm gäller t ex att en manlig formgivare med svensk etnisk bakgrund som är trettio år och har en konstnärligt orienterad anställning i en viss region kan räkna med att få tre fjärdedelar av inkomsten för en arkitekt med motsvarande bakgrund.35 På motsvarande sätt kan en kvinnlig konsthantverkare med utländsk etnisk bakgrund som är fyrtio år och företagare räkna med knappt hälften av en arkitekts inkomster. percentil nittio är högre för kombinatörer än anställda. Så t ex är den 90:e percentilen 570 000 kronor för företagare, 520 000 för kombinatörer och 400 000 för anställda inom dans, teater och dramatik. Denna rangordning till företagarnas och kombinatörernas fördel blir än mer markant om man jämför den 99:e percentilen. Formgivarna är den enda grupp som i den jämförelsen har högst inkomst genom anställning. Det bör tilläggas att idén om de högsta inkomsternas betydelse som incitament för att bli företagare måste kompletteras med ett antagande om att de som gör valen också fäster liten vikt vid risken att hamna i motsatt ände av inkomstfördelningen. De i detta avseende räddhågsna föredrar säkert en anställning. Graden av oförvägenhet och attityden till risk kan med andra ord också förväntas spela en roll för valet att etablera eller inte etablera ett företag. Ytterligare ett sätt att beskriva riskerna är att för varje utbildningsområde beräkna hur stor andel av kollegorna som en företagare eller en kombinatör måste lämna bakom sig i inkomstligan för att få en inkomst som är större än noll. En sådan kalkyl visar att andelen företagare som riskerar få inkomster under nollstrecket varierar från sju procent bland arkitekter till 29 procent för bild- och formkonstnärer och inte mindre än 37 procent för konsthantverkare.34 Kombinatörerna klarar sig påtagligt bättre men för utbildade vid konstnärliga högskolor i Stockholm gäller likväl att mellan 4 och 14 procent riskerar hamna under nollstrecket. De hittills redovisade skillnaderna i inkomster mellan utbildningsområden och mellan förtagare, anställda och kombinatörer kan till en del återspegla inverkan från faktorer som t ex ålder, kön och etnisk bakgrund. För att i möjligaste mån kunna renodla vilken påverkan på inkomsten som utbildningsområdet har och vad Se bilaga 7. ”Tre fjärdedelar” respektive ”knappt hälften” av arkitekternas inkomst är ungefär liktydigt med de i figuren angivna skillnaderna om 24 respektive 57 procent. 34 35 24 än i andra regioner. Analysen visare vidare att inkomsterna som förväntat ökar, om än i avtagande takt, med ökad ålder. Likaså förväntat visar den att en högre arbetslöshet är associerad med lägre inkomst och att inkomsterna ökat under perioden 2004–2008. Konst och media övrig Formgivning Medieproduktion Musik Enbart företagare Dans, teater, och dramatik Kombinatörer Bild- och formkonst Kvinnor Konsthantverk -60 -50 -40 Stockholm -30 -20 -10 Etnisk bakgrund 0 Samtliga -50 -40 Stockholm Figur 6. Procentuella inkomstskillnader jämfört med arkitekter för sysselsatta med olika konstnärlig utbildning. Standardiserade resultat för examinerade i Stockholm och samtliga examinerade baserade på regressionsanalyser för perioden 2004–2008. -30 -20 -10 0 Samtliga Figur 7. Procentuell inkomstskillnad jämfört med att vara anställd, man och ha svensk etnisk bakgrund. Standardiserade resultat för examinerade i Stockholm och samtliga examinerade. Figur 7 visar att företagare och kombinatörer har betydligt lägre inkomster än anställda även sedan inverkan av ålder, kön med flera faktorer sorterats bort. Så t ex gäller för examinerade i Stockholm att företagarnas inkomst motsvarar cirka hälften och kombinatörernas fyra femtedelar av de anställdas inkomst. Skillnaderna har samma storleksordning om alla examinerade inkluderas. Mindre förvånande men mer beklagligt är att kvinnor har markant lägre inkomster än män och de med icke-svensk etnisk bakgrund lägre än de med svensk bakgrund – skillnaderna för examinerade i Stockholm är 20 respektive 4 procent. Sambandsanalysen visar därutöver att de som har en anställning eller driver en verksamhet i linje med sitt utbildningsområde har runt 15 procent högre inkomster än övriga oberoende av var de har examinerats. Kanske något mer förvånande gäller vidare att inkomsterna inte är signifikant högre i Stockholmsregionen 25 När inkomstanalysen görs enligt ovan antas implicit att faktorer, som t ex ålder och kön, påverkar inkomsten lika mycket inom varje utbildningsområde. Motsvarande analyser gjorda för vart och ett av de konstnärligt orienterade utbildningsområdena visar att den hypotesen inte stämmer. Visserligen blir resultaten i grova drag desamma som de nyss redovisade. Så t ex gäller för varje utbildningsområde att företagare och kombinatörer har lägre inkomster än anställda, och att inkomsterna ökar med stigande ålder. Likheterna till trots finns som figur 8 visar betydande skillnader. inkomstfördelen för dem som arbetar med skapande verksamhet inte är signifikant för arkitekter, konsthantverkare och utbildade inom området ”Konst och media övrig”. Fördelen är störst, 31 procent, bland formgivarna. Eftersom arbetslöshet speglar en svag efterfrågan på arbetskraft skulle man kunna förvänta sig ett negativt samband mellan inkomst och arbetslöshet inom varje utbildningsområde. Formgivning är dock det enda område för vilket detta gäller. För övriga utbildningsområden är sambandet mellan inkomst och arbetslöshet inte statistiskt signifikant. Inverkan på inkomsten av att arbeta i Stockholmsregionen skiljer sig åt mellan utbildningsområdena. Inom området dans, teater och dramatik är inkomsten lägre och bland arkitekter och i synnerhet konsthantverkare högre för dem som arbetar i Stockholmsregionen jämfört med övriga delar av landet. Påverkan går från minus elva procent för dans, teater och dramatik till plus 30 procent för konsthantverkare. För övriga utbildningsområden är inte skillnaden statistiskt signifikant. En viktig om än inte oväntad slutsats som kan dras av all denna sifferexercis är att alla med konstnärligt orienterad utbildning kan förvänta sig en förhållandevis låg inkomst. Samtidigt gäller att inkomstspridningen är stor mellan och framför allt inom utbildningsområdena – arkitekter kan räkna med runt tre gånger så höga inkomster som konsthantverkare och bildoch formkonstnärer och de högst betalda formgivarna med tio gånger mer i årsinkomst än sina sämst betalda kollegor. Skillnaderna mellan utbildningsområden består men blir mindre när inverkan från faktorer som ålder, kön, med flera rensas bort. Vidare gäller att inkomsterna är påtagligt lägre för företagare och kombinatörer än för anställda och att denna skillnad likaså krymper när inverkan av andra faktorer beaktas. Det framgår också att kvinnor har läg- Arkitekt Medieproduktion Dans, teater, och dramatik Formgivning Musik Konsthantverk Bild- och formkonst Konst och media övrig -100 -80 -60 Enbart företagare Kvinnor -40 -20 0 Kombinatörer Etnisk bakgrund Figur 8. Procentuell inkomstskillnad jämfört med att vara anställd, man och ha svensk etnisk bakgrund för olika utbildningsområden.36 Standardiserade resultat för examinerade i Stockholm och samtliga. Låt oss först se på inverkan av att vara företagare eller kombinatör jämfört med att vara anställd. Jämförelsen visar att arkitekter förlorar minst, 29 procent, och de i gruppen ”Konst och media övrig” mest, 85 procent, på att vara företagare. Bland kombinatörerna är motsvarande förluster lägre. De är inte statistiskt signifikanta inom området Dans, teater och dramatik, vilket framgår av att motsvarande liggande stapel saknas, och de är störst, 36 procent, för bildoch formkonstnärer. Inkomstskillnaderna till kvinnors nackdel är inte statistiskt signifikant bland konsthantverkare men är 34 procent bland formgivarna. Att ha en icke-svensk etnisk bakgrund reducerar inkomsten med mer än 40 procent bland konsthantverkare och med runt tio procent bland arkitekter och musiker men har ingen signifikant inverkan på inkomsten inom övriga utbildningsområden. Regressionsanalyserna visar därutöver att 36 Observera att liggande staplar saknas om motsvarande skillnader inte är statistiskt signifikanta. 26 re inkomster än män och att den skillnaden är särskilt markant bland formgivare. Trots den för flertalet förväntat låg inkomsten och den stora inkomstspridningen är söktrycket högt till alla konstnärligt orienterade utbildningar. En bidragande orsak kan vara bristfälliga kunskaper om vad som väntar efter examen. Många av lärosätena informerar därför tidigt om förväntade anställnings- och försörjningsmöjligheter. Ett problem lärosä- 27 tena har svårare att göra något åt är den sociala snedrekrytering som kan tänkas bli resultatet av en låg och osäker förväntad inkomst efter avklarade studier. Slutligen tydliggör redovisningen svårigheterna att förklara varför så många väljer att driva företag eller kombinera företagande och anställning – det beror uppenbarligen på andra faktorer än förväntad förtjänst. 5. Orsaker till att företagande är vanligt betydelse eller närmare bestämt om konstnärligt utbildade i allmänhet kan tänkas vara mer kreativa än andra högutbildade och om detta i så fall förstärker deras benägenhet att bli entreprenörer. Forskningen inom området kognitiv psykologi ger visst underlag för att diskutera den senare frågan. Utgångspunkten där är att man får nya idéer genom att på olika sätt modifiera, utvidga eller tranformera kunskaper man redan har och att inslaget av nytänkande eller kreativitet beror på vilka mentala processer som används för att generera idéerna. Befintliga kunskaper kan bearbetas ett otal sätt men följande tre typer av kognitiva processer brukar ses som speciellt betydelsefulla för tankesprång mellan befintlig och ny kunskap, d v s för kreativitet.37 Syftet med detta avsnitt är att försöka förklara varför så många driver företag bland de konstnärligt utbildade. Det görs dels genom att knyta an till forskningen om entreprenörskap, dels genom en empirisk analys där sannolikheten att bli eller vara företagare kopplas till förklaringsfaktorer som t ex utbildningsområde, arbetsmarknadsläge och kön. Det ligger säkerligen många överväganden bakom ett beslut att bli företagare. Till de faktorer som de flesta funderar över innan de etablerar en egen verksamhet hör troligen vilken inkomst det kan tänkas ge, vad risken är att det går sämre än förväntat och hur stort behovet är av startkapital för att komma igång och t ex hyra en lokal. Alternativen till att helhjärtat satsa på ett företag är för de flesta att vara anställd eller att kombinera företagande och anställning. Det betyder att möjligheterna att få heleller deltidsanställningar liksom resulterande inkomst också påverkar beslutet att starta eller inte starta ett företag. Andra faktorer som inverkar är personliga egenskaper och ambitioner som t ex vilja att själv bestämma, påhittighet och uthållighet, benägenhet att ta risker samt sinne för affärer. Det gör säkert också tidigare erfarenheter, fas i livscykeln och möjligheter att få ekonomiskt stöd från familjen eller från andra håll. Allmänna resonemang av detta slag säger inte mycket om varför de konstnärligt utbildade etablerar företag i högre utsträckning än andra högutbildade. Men de indikerar att möjligheterna, eller kanske snarare svårigheterna, att få en anställning har betydelse. Och att skillnader mellan konstnärligt utbildade och andra högutbildade avseende personliga egenskaper likaså kan inverka. Eftersom en viktig utmaning för entreprenörer är att utveckla nya och kommersiellt gångbara idéer är det särskilt intressant att fundera över påhittigheten eller kreativitetens • konceptuell kombination av begrepp • användning av analogier och metaforer • abstrahering och initial problemformulering Mental integrering av till synes oförenliga begrepp, som kallas Janustänkande när två motstående idéer smälts samman, är vanligt inom både konst, naturvetenskap och arbete med utveckling av nya produkter och produktionsprocesser. Mozarts symfonier och da Vincis målningar är exempel inom konsten och koncept som ”datorvirus” och ”alkoholfritt öl” i språkbruk respektive marknadsföring av nya produkter. Den positiva kopplingen mellan kreativitet och förmåga att integrera till synes oförenliga koncept stöds av både historiska fallstudier och kontrollerade experiment. Att tillämpa analogier eller metaforer innebär att transformera ett begrepp eller en tankegång från ett område till ett helt annat. Metaforer är kanske allra vanligast inom litteratur och speciellt poesi men används också inom många andra områden. Ofta citerade exempel Beskrivningen av de tre processerna är hämtad från en översikt av Thomas, B. Ward: “Cognition, creativity and entrepreneurship”, Journal of Business Venturing, Volym 19, sid 173-188, 2004. 37 28 på analogier är fysikern Rutherfords användning av solsystemet som metafor för väteatomens struktur och ”omvandlingen” av Romeo och Julia till West Side Story. Även metaforens kreativa kraft stöds av experiment. Det explorativa arbetssätt som konstnärer ofta tillämpar har också visat sig främja nytänkande. Skälen är två: dels kan en explorativ ansats för att ta sig an ett problem ses som en grundläggande teknik för att formulera, omformulera och abstrahera problemet ifråga, dels tycks generering av nya idéer gynnas ju mer generellt och ju mindre konkret ett problem formuleras. Som exempel kan nämnas den skissteknik som arkitekter ofta tillämpar i sina inledande analyser av ett projekt. Inom naturvetenskapen skulle man kanske kunna se Einsteins nydanande insatser som det fruktbara utfallet av en hög abstraktionsförmåga. Både fallstudier och experiment ger stöd för hypotesen att engagemang i formuleringen av ett problem som regel stärker lösningens kvalitet och originalitet. Forskningen inom området kognitiv psykologi ger inget svar på frågan om konstnärlig utbildade i allmänhet kan tänkas vara mer kreativa än andra grupper. Vad den visar eller i vart fall antyder är att de mentala processer och arbetstekniker som historiskt och i experiment visat sig främja kreativitet är just de som ofta tillämpas i konstnärligt orienterat arbete. Den ekonomiska forskningen om entreprenörkap ger också viss vägledning för diskussionen om varför konstnärligt utbildade i så stor utsträckning är företagare. Utgångspunkten i den forskningen är att de som de som står inför beslutet att starta ett företag är rationella och välinformerade personer som jämför resulterande nytta och risker med motsvarande nytta och risker kopplade till en anställning. Vi har inte funnit några studier där möjligheten att kom- binera anställning och entreprenörskap ingår som ett tredje alternativ. De teoretiska modellerna för att beskriva valet mellan anställning och eget företag är av två slag. I den enklaste modellen antas att alternativen rangordnas efter förväntad inkomst och inkomstvariation. Ju högre inkomst ett eget företag förväntas generera jämfört med en anställning dess större är sannolikheten att det etableras. Detta förutsatt inkomstvariation för de jämförda alternativen är desamma. Om inkomstskillnaderna mellan de lägsta och de högsta inkomsterna är större för företagare än anställda blir valet svårare och beroende på attityden till risk. Några kan förväntas lockas av utsikterna att i bästa fall få en mycket hög inkomst som företagare. Andra avskräcks på motsvarande sätt av risken för att hamna i andra änden av inkomstskalan och föredrar därför en anställning. Empiriskt kan modeller av detta slag till en del testas med den information som finns i den här använda databasen. Det kan göras genom att statistiskt uppskatta hur sannolikheten att vara eller att bli företagare hänger ihop med förväntad inkomst och inkomstspridning enligt ovan, med arbetslöshet som en indikator på möjligheterna att få en anställning samt med faktorer som t ex ålder, kön och utbildning. Hur attityderna till risk påverkar valet går däremot inte att analysera. Den andra modelltypen är mer sofistikerad och tar sin utgångspunkt i att varje person har en uppsättning kompetenser som t ex förmåga att kommunicera, förmåga att samarbeta, kunnande inom olika ämnesområden och kreativ förmåga.38 Uppsättningen kompetenser eller kompetensprofilen antas variera mellan olika personer så att vissa har säg en flack profil och andra en som karaktäriseras av en markerad topp. Följande antaganden görs för att koppla kompetensprofilens form till valet mellan att bli företagare och anställd. Se Edward P. Lazear” Balanced skills and entrepreneurship”, The American Economic Review, Volym 94, nr 2, 2004 och “Entrepreneurship”, Journal of Labor Economics, Volym 23, nr 4, 2005. 38 29 Framgångsrika företagare är ofta bra på många snarare än på få områden. De behöver självklart inte vara specialister på alla relevanta områden men de måste vara tillräckligt kunniga för att anställa eller anlita de specialister som verksamheten kräver. Företagare antas sålunda behöva vara lite av tusenkonstnärer för att lyckas. I linje därmed antas att det är den svagaste länken i företagarens kompetensprofil som avgör hur väl förtaget lyckas. Bland anställda antas tvärtom att det är den starkaste av hans eller hennes olika kompetenser som avgör hur stor inkomsten blir med argumentet att den fortgående arbetsdelningen lett till att specialister efterfrågas i allt högre grad. Och att specialisterna får mer betalt ju kunnigare de är inom sina respektive specialområden. Om dessa antaganden är riktiga kan man förvänta sig påtagliga skillnader mellan kompetensprofilerna bland företagare och anställda. Empiriska analyser tycks bekräfta detta. Så t ex visar en studie av alumner från Stanforduniversitetet att de som är företagare karaktäriseras av en bredare och mindre specialiserad kurskomponering än de som är anställda. En studie av ett stort urval sysselsatta i Tyskland ger likaså stöd för hypotesen och visar att både bredd i utbildning och erfarenheter av flera yrken inverkar positivt på sannolikheten att bli företagare.39 Det är svårt att säga om de konstnärsutbildade är mer av tusenkonstnärer än andra högutbildade. Det höga söktrycket till arkitektutbildningen talar rimligen för att det för denna grupp krävs höga betyg i flera ämnen för att komma in. Bredden bland övriga vet vi inget om eftersom antagningen till konstnärliga utbildningar sker med arbetsprover. Det kan också vara så att fler konstnärer än andra av ekonomiska skäl tvingas ta olika jobb för att klara sin försörjning och att resulterande bredd i erfarenheter successivt gör dem mer benägna att senare bli entreprenörer. Anekdotisk information tyder på att de konstnärligt utbildades möjligheterna att utöva sitt konstnärskap och behålla identiteten som konstnärer är viktiga drivkrafter för besluten att etablera företag. Som vi redan varit inne på kan detta för vissa vara så viktigt att de hellre driver en egen verksamhet som genererar små inkomster än tar en bättre betald anställning som omöjliggör konstnärligt skapande annat än på fritid. Samtidigt kan det administrativa arbete som är förknippat med företagande av andra ses som så avskräckande att de trots starka konstnärliga ambitioner hellre försöker få en anställning. Motsvarande höga värdering av arbetets innehåll återfinns bland forskare. I en aktuell studie om den akademiska utbildningens ekonomiska avkastning visas t ex att civilingenjörer som forskarutbildar sig inte kan räkna med att investeringen betalar sig i form av högre framtida inkomster.40 De som gör det valet måste med andra ord, liksom många konstnärligt utbildade fästa stor vikt vid andra, icke-ekonomiska, värden. Vi har inte funnit några exempel på att värden av det slaget beaktas i ekonomiska analyser av entreprenörskap. Det finns dock exempel i ekonomiska analyser gjorda på andra områden. Så t ex ger en studie av vinhandlare i Kalifornien belägg för att vissa producenter accepterar lägre vinster förutsatt att verksamheten tillfredställer dem på annat sätt.41 Benägenheten att offra vinst för andra värden visar sig vara vanligast bland dem som producerar viner av mycket hög kvalitet och som säljs till ett högt pris. De vin- 39 För den tyska studien hänvisas till Wagner J. ”Testing Lazear´s jack-of-all-the-trades view of entrepreneurship with German micro data”, Applied Economic Letters, Volym 10, 2003. 40 Se Zara Daghbashyan och Björn Hårsman ”Avkastning på högre utbildning bland examinerade vid Stockholms lärosäten”, Rapport 2011:1, Stockholms Akademiska Forum. 41 Se Fiona M Scott Morton och Joel M Podolny ”Love or Money? The Effects of Owner Motivation in the California Wine Industry” The Journal of Industrial Economics, Volym 50, No. 4, 2002 30 InkomstPassande spridning Utbildnings arbete område Kvinna Inkomst Vara företagare Utländsk bakgrund Ålder Arbetslöshet + Region + År som anställd År År som företagare Passande arbete Kvinna Inkomst + producenter som är inriktade på viner med lägre kvalitet tycks vanligen ha enbart vinsten som drivkraft. I följande analyser av vad som styr valet mellan vara företagare, anställd eller kombinatör tar vi i möjligaste mån tagit hänsyn till diskussionen ovan. Så t ex beaktas vikten av att få utöva sitt konstnärskap och bredden i erfarenheter. Det görs dels genom att utnyttja den i tidigare avsnitt redovisade indelningen i konstnärligt och ej konstnärligt orienterade yrken och näringsgrenar och motsvarande för civilingenjörer, dels genom att beakta antal år som anställd och antal år som företagare. Vi försöker också ta hänsyn till att valet mellan de tre alternativen bör ses i ett dynamiskt snarare än statiskt perspektiv, d v s till att en person under sitt yrkesliv kan växla mellan olika alternativ både en och flera gånger. Våra statistiska analyser är baserade på data för vart och ett av åren 2004–2008 och de har som framgår av figur 9 byggts upp i två steg. I det första steget, som visas i figurens mellersta del, uppskattas hur sannolikheten för att nya på arbetsmarknaden blir företagare (med eller utan att kombinera med anställning) eller anställda hänger samman med deras utbildningsområde och en rad andra tänkbara förklaringsvariabler. I det andra steget analyseras sannolikheten att vara företagare, kombinatör eller anställd bland de som varit på arbetsmarknaden i minst två år. Faktorer som kan tänkas påverka benägenheten att vara företagare eller kombinatör anges i figurens övre respektive undre del. Utländsk bakgrund Arbetslöshet Bli företagare eller kombinatör Ålder Region Utbildning s område År + InkomstPassande spridning Utbildnings arbete område Kvinna Utländsk bakgrund Inkomst - - Ålder Vara kombinatör År som anställd År Arbetslöshet + Region År som företagare Figur 9. Resultat från regressionsanalyserna. Mellersta figuren avser sannolikheten att initialt bli företagare, den övre att senare vara företagare och den undre att senare vara kombinatör. 31 anställd. Pilarna från figurens mellersta del till den övre och undre delen visar hur de initialt beräknade sannolikheterna påverkar sannolikheten att något eller några år senare vara företagare respektive kombinatör. De visar att sannolikheten att vara företagare inte påverkas signifikant. Sannolikheten att vara kombinatör ökar dock ju större benägenhet personen ifråga initialt hade att starta ett företag. Det är svårt att säga vad skillnaden beror på men en tolkning är att förhoppningarna kom på skam bland några som initialt var mycket benägna att starta företag och att de därför efter en tid beslutade sig för att bli kombinatörer, d v s de sökte och fick en anställning men behöll ändå företaget. Resultaten visar också att sannolikheten för att vara företagare eller kombinatör ökar ju fler år som personen ifråga tidigare har varit företagare. Antalet år som anställd påverkar inte signifikant sannolikheten att vara företagare men ökar sannolikheten att vara kombinatör. Det senare skulle möjligen kunna bero på en ambition bland de konstnärligt utbildade att via ett företag vid sidan om anställningen få möjligheter att utöva sitt konstnärskap. Men det skulle självfallet också kunna bero på en önskan att höja inkomsten. Kön och etnisk bakgrund inverkar olika på sannolikheten att vara företagare och att vara kombinatör. Att vara kvinna minskar benägenheten att vara företagare men inverkar inte på sannolikheten att vara kombinatör . Bilden för dem med utländsk bakgrund är motsatt: det påverkar inte benägenheten att vara företagare men minskar benägenheten att vara kombinatör. Med stigande ålder ökar sannolikheten både för att vara företagare och att vara kombinatör. Det framgår också att de som bor i storstadsregioner är mer benägna än övriga att vara kombinatörer och att kombinatörerna, i motsats tillföretagarna, har stärkt sin position åren 2004–2008. Figuren indikerar också huvudresultaten från analyserna.42 De röda pilarna betyder att faktorn ifråga inverkar positivt på motsvarande sannolikhet och de blå att inverkan är negativ. I de fall då påverkan inte är statistiskt signifikant är pilen grå. Sannolikheten för att nya på arbetsmarknaden startar som företagare eller kombinatörer snarare än som anställda påverkas positivt om de har en konstnärligt orienterad utbildning jämfört med en civilingenjörsutbildning. Om detta beror på utbildningen i sig, på egenskaper och ambitioner de studerande ifråga hade redan när utbildningen påbörjades eller på att det finns mycket få om ens några anställningar inom respektive specialområde går inte att säga.43 Det skulle också kunna vara så att de kognitiva arbetssätt många konstnärligt utbildade lärt sig tillämpa, och som visat sig främja kreativitet och innovationer, gör dem mer benägna att etablera företag. Ökad ålder och ett arbete som ligger i linje med utbildningen (benämnt ”passande” arbete i figuren) har likaså en positiv påverkan på benägenheten att bli förtagare. Sannolikheten att starta företag är lägre dem som bor utanför Stockholmsregionen, för kvinnor och för dem med utländsk etnisk bakgrund. Den minskar vidare med ökad inkomst och ökad arbetslöshet vilket strider mot konventionella ekonomiska hypoteser. Att lägre arbetslöshet skulle leda till högre benägenhet att starta företag kan tyckas märkligt. Men det skulle kunna bero på att en stark arbetsmarknad också indikerar en stark konjunktur och därmed bättre marknadsutsikter för dem som funderar på att starta företag. Det negativa sambandet med variabeln ”år” innebär att benägenheten att starta företag minskat något under perioden 2004–2008. I analysen som ligger bakom den övre och undre delen av figuren hanteras val mellan de tre alternativen: företagare, kombinatör eller 42 43 Se bilaga 8 och 9 för en mer detaljerad resultatredovisning. Man kan t ex tänka sig att det många av dem som studerar ”fri konst” inte primärt gör det för att senare få en anställning. 32 Vid analysen av benägenheten att vara företagare eller kombinatör har vi utgått från att det är tidigare erfarenheter som företagare i kombination med respektive utbildningsområde snarare än enbart utbildningsområdet som påverkar. Resultatet, som framgår av bilaga 9, visar intressant nog att denna kombinationsfaktor ökar sannolikheten att vara företagare starkare bland civilingenjörer än bland dem som har konstnärligt orienterad utbildning. Näst efter civilingenjörerna i detta avseende kommer området Medieproduktion. Att civilingenjörerna påverkas mest skulle kunna bero på att de vanligen driver större företag och därigenom sannolikt också får större inkomster jämfört med övriga grupper.44 Erfarenheterna av att tidigare ha drivit företag höjer även sannolikheten att vara kombinatör för flertalet grupper. Påverkan är i detta fall störst för området Medieproduktion med civilingenjörer på andra plats. Det går inte att ge ett enkelt svar på frågan varför konstnärligt högutbildade driver egna företag i större utsträckning än andra akademikergrupper. Sammanfattningsvis kan dock följande sägas. En första slutsats är att man vid analyser av denna fråga bör särskilja beslut att bli företagare från beslut att vara företagare. Den andra slutsatsen är att benägenheten för nya på arbetsmarknaden att bli företagare eller kombinerar företagande med en anställning är klart högre för konstnärligt utbildade än för 44 Se tabell 6 i avsnitt 6. 33 jämförelsegruppen bestående av civilingenjörer. De utbildade inom områdena Konsthantverk, Formgivning och Bild- och formkonst är mest benägna att bli entreprenörer och de inom Musik samt Dans, teater och drama minst. Ytterligare en slutsats är att ”nybörjarna” som arbetar i Stockholmsregionen, vilket gäller för flertalet examinerade vid Stockholms lärosäten, är mer benägna att starta företag än de som arbetar i andra regioner. Sannolikheten att vara företagare påverkas inte oväntat positivt av hur många år han eller hon varit verksam som företagare och negativt av antalet verksamma år som anställd. Mer intressant är kanske att högre arbetslöshet nu visar sig öka benägenheten att driva företag och att utbildningsområdets betydelse ändras. Civilingenjörer med erfarenhet som företagare är, oberoende av andra förklaringsfaktorer, mer benägna än de konstnärligt utbildade att vara företagare. Förklaringen kan vara att ingenjörernas företag i genomsnitt är mer framgångsrika än de andras. Eftersom andelen konstnärligt utbildade som startar företag direkt efter examen är så hög bör lärosätena se till att de studerande får åtminstone rudimentära kunskaper i konsten att driva företag. Stockholms stad och region bör bistå på detta område eftersom entreprenörsandan tycks vara speciellt hög bland där examinerade. 6. Konstnärlig verksamhet och regional utveckling Tabell 7. Uppskattat antal sysselsatta per företagare år 2008 bland samtliga examinerade inom respektive utbildningsområde.45 Detta avsnitt handlar om alla konstnärligt verksamma snarare än den delgrupp som har en hög konstnärlig utbildning. Avsnittet besvarar dock först frågan om hur många de konstnärligt högutbildade sysselsätter i sina företag. Därefter redovisas nya insikter från forskningen om konstnärlig verksamhet och stadsutveckling och mer specifikt om det ömsesidiga sambandet mellan konstnärliga aktiviteter och ekonomisk utveckling. En regions konstnärligt orienterade verksamheter har självklart en direkt ekonomisk betydelse genom den sysselsättning, den produktion och de inkomster som genereras. De har en nästan lika uppenbar indirekt betydelse genom att resulterande produktion och inkomster ger upphov till ytterligare konsumtion och produktion i andra delar av samhällsekonomin. Som vi strax ska återkomma till finns troligen också andra och mer betydelsefulla indirekta effekter. Först ska dock en uppskattning redovisas av den sysselsättning som skapas av högutbildade företagare med konstnärlig inriktning. Uppgifterna i vår databas visar inte oväntat att examinerade inom området konst och media vanligtvis har små företag, i hälften av företagen är bara ägaren själv verksam. För arkitekterna gäller att runt hälften av företagen sysselsätter mellan två och 49 anställda inklusive ägarna. Civilingenjörernas företag är än större – hälften av dem har 50 eller fler anställda. Det är kanske än intressantare att jämföra antalet anställda per företagare vilket görs i tabell 7. Det genomsnittliga antalet sysselsatta per företag ligger mellan en och tre bland examinerade från konstnärliga högskolor. Arkitekternas och civilingenjörernas företag är betydligt större och sysselsätter i medeltal sju respektive drygt åtta personer. Om man beaktar att de Inriktning Antal sysselsatta Arkitekt 7,1 Bild o formkonst 1,6 Civilingenjör 8,6 Dans teater o dramatik 1,6 Musik 1,6 Formgivning 3,1 Konst media övrig 1,2 Konsthantverk 1,6 Medieproduktion 2,0 med konstnärligt orienterad utbildning driver företag i större utsträckning än civilingenjören kan man trots dessa uppgifter sluta sig till att den förra gruppen och speciellt arkitekterna spelar en långt ifrån oväsentlig roll för att sysselsättningen. Konstnärsgruppernas ekonomiska betydelse kan som antytt vara än större genom en indirekt påverkan på andra verksamheter. Konstnärernas och kreativitetens betydelsefulla roll för en stads eller stadsregions utveckling uppmärksammades redan för trettio år sedan i en serie studier av den svenske ekonomen Åke E Andersson.46 En grundläggande tes i dessa studier är att den kvalitativa utvecklingen av städer inträffar i anslutning till djupgående logistiska förändringar, eller med författarens ord revolutioner, och kreativa perioder inom kultur och teknologi. Som ett första historiskt exempel diskuteras framväxten av de italienska handelsstäderna, städerna i Flandern och Hansans stadssystem under senmedeltiden. Utvecklingen av betalningsmedel, banker och Gruppen företagare inkluderar här de kombinatörer som enligt SCB:s redovisning har större inkomster från företagande än från anställning. Företagarna är inkluderade som sysselsatta. 46 Huvuddelen av studierna återfinns i de två böckerna: ”Kreativitet – storstadens framtid” och ”Universitet – regioners framtid”, Stockholms landstings Regionplanekontor och Prisma förlag 1985 respektive 1986. 45 34 kreditsystem på 1500- och 1600-talet ses som den andra fasen i städernas tillväxt och strukturella utveckling och den industriella revolutionen som den tredje. Utifrån analyser av produktionens, handelns och konsumtionens strukturomvandling från mitten av 1900-talet, den starkare kunskapsorientering och utvecklingen av datorer och telekommunikation, dras slutsatsen att samhället är på väg in i en fjärde grundläggande omvandlingsfas karaktäriserad av kunskap, konst, kreativitet och kommunikation eller vad författaren kallar K-samhället. Omvandling förväntas stärka den kreativa roll Stockholm och städer som San Francisco, Boston, München och Milano börjat spela. Detta förutsatt att utbildnings-, forsknings- och kulturmiljön utvecklas och stöds av en tät och variationsrik fysisk miljö och ett integrerande kommunikationssystem. I studierna om K-samhället analyseras inte explicit konstnärernas och konstutövningens roll men diskussionen om kreativitetsbegreppet och grunderna för kreativitet ger rikliga exempel på konstens betydelse. Den frågan tas också upp i en rad studier genomförda under det senaste tio åren. Det kanske mest uppmärksammade bidraget är Richard Floridas bok ”The Rise of the Creative Class”47. Enligt den är tolerans, teknik och talang de basala egenskaper på vilka framgångsrika storstadsregioner bör bygga sin utveckling – genom att vara eller sträva efter att bli toleranta kan storstäderna attrahera talanger, som med sin kreativitet ger förutsättningar för innovationer och ny teknologi. En regions kreativa kapital definieras utifrån yrken som bedöms vara kreativt orienterade och bland dessa igår yrkesområden inom konst och media, ingenjörer, datorspecialister med flera som de allra mest kreativa – de utgör med författarens ord ”the super-creative core.” Genom ett antal analyser av sambandet mellan tillgången på kreativa och superkreativa personer och stadsutveckling i amerikanska storstadsregioner, anser sig författaren kunna visa att folkmängden och sysselsättningen växer med ökad tillgång på kreativa personer. Floridas teser har fått kraftfull kritik i flera senare studier.48 Bristen på underbyggda resonemang av kreativitet, den grova och delvis omotiverade karaktäriseringen av vissa yrken som kreativa eller superkreativa, och påståendet att resulterande heterogena grupp utgör en ”klass” i social och politisk mening är några konkreta invändningar. Ytterligare en grund för kritiken är att statistiska analyser baserade på utbildningsnivå i stället för på ett kreativitetsindex tycks ge i stort sett likartade resultat. Slutligen och än allvarligare saknas analyser av om det är en stor tillgång på starkt kreativa personer som stimulerar stadens utveckling eller om det tvärtom är så att stadens tillväxt inom andra områden ökar efterfrågan på de tjänster de kreativa grupperna svarar för och därigenom attraherar fler personer med dessa yrken. I en likaså uppmärksammad och senare studie beskrivs lokaliseringsmönstret för olika konstnärsgrupper i USA.49 Med hjälp av uppgifter för perioden 1980–2000 visas att gruppernas fördelning mellan USA:s storstäder följer ett närmast oregelbundet mönster och att fördelningen inte tycks hänga ihop med skillnader storstäderna emellan avseende storlek och tillväxt. I studien konstateras att tidigare forskning inte ger empiriskt stöd för hypotesen att konstnärliga verksamheter har en ekonomisk betydelse utöver den egna produktionen och de intäkter den genererar. Samtidigt framhålls att hypotesen inte behöver vara fel. En för- Boken har underrubriken “and how it´s transforming work, leisure, community and everyday life”, Basic Books, 2002. Se t ex Se Ann Markusen “Urban development and the politics of a creative class: evidence from a study of artists”, Environment and Planning A, volym 38, 2006 49 Se referensen i not 21. 47 48 35 klaring som ges är att den tidigare forskningen felaktigt utgått från att konstnärlig verksamhet huvudsakligen kan ses som en serviceaktivitet med lokal räckvidd. Detta trots att flera konstnärsgrupper – som t ex målare, fotografer och turnerande skådespelare eller musiker – både exporterar och säljer lokalt. Resultatet blir en underskattning av de ekonomiska effekterna. Underskattningen kan också bero på att flertalet analyser av den konstnärliga verksamhetens ekonomiska effekter bygger på uppgifter om näringsgrenar i stället för yrken vilket medför att endast delar av all konstnärlig aktivitet inkluderas. Vidare framhålls att konstnärliga verksamheten gynnar den lokala sysselsättningen genom att den minskar den lokala konsumtionen av importerade varor och att den troligen stimulerar utvecklingen av design och därmed konkurrensförmåga bland lokala företag. Resonemanget om direkta och indirekta effekter gör det troligt att konstnärlig verksamhet kan ha större ekonomisk betydelse än tidigare forskning funnit. Den svåraste frågan i detta sammanhang återstår dock: lockar den konstnärliga verksamheten i en region till sig företag och högutbildade inom andra områden eller är det snarare så att dessa företag och välutbildade kommer av andra skäl och att det är åtföljande högre köpkraft som lockar till sig konstnärer. Inom det naturveteskapliga området kan kausalitetsfrågor av detta slag klarläggas med hjälp av experiment men inom samhällsvetenskaperna går detta bara i undantagsfall. De empiriska metoder samhällsvetare använder kräver, utöver ett stort mått av kreativitet, god tillgång på statistik, speciellt historiska statistik, för att beskriva och analysera ömsesidiga samband och kausalitet. En studie av det slaget har nyligen presenterats för att belysa en fråga som är snarlik den här aktuella.50 Studien utgår från bland annat en tysk enkät som visar att tillgången på kulturella aktiviteter tillhör de fem viktigaste faktorerna som styr lokaliseringsvalet bland högutbildade sysselsatta. Den konstaterar att kulturutbudet i en region, till skillnad mot säg klimat och andra naturgivna förhållanden inte kan ses som exogent i förhållande till antalet högutbildade bland de sysselsatta. För att trots detta kunna klarlägga den kausala relationen mellan kulturutbud och rumslig koncentration av högutbildade går studien tillbaka till Barockperioden i den tyska historien. Under den eran konkurrerade hundratals furstendömen om musikaliska begåvningar. Nästan alla hade egna orkestrar och de rikaste egna operahus. Fram till mitten av 1800-talet fanns ingen efterfrågan på musiker att tala om utöver den som kom från furstendömena och kyrkan. Operahusen gav respektive prins eller furste hög prestige men hade inte nödvändigtvis att göra med om omgivande regioner var tillräckligt rika för att ha råd med dem. Kostnaderna var, liksom många andra av furstendömenas aktiviteter, finansierade med lån som regelbundet omsattes i strävan att stärka prestige och ryktbarhet i omvärlden. I detta fall var det med andra ord inte höga regioninkomster och åtföljande efterfrågan som attraherade konstnärliga aktiviteter. Det gör att man också kan utesluta en kausalitetslänk från inkomsterna i dagens tyska regioner till lokaliseringen av de operor som byggdes före den industriella revolutionen. Genom att med aktuella data analysera sambandet mellan å ena sidan regional lokaliseringen av högutbildade och å andra sidan regional tillgång på Barockoperor och andra faktorer som kan tänkas locka till sig högutbildade går det därför att uppskatta i vilken utsträckning detta kulturella kapital attraherar högutbildade och 50 Se Oliver Falck, Michael Fritsch och Stephan Heblich ”The phantom of the opera: Cultural amenities, human capital, and regional economic growth”, Labour Economics, Volym 18, 2011. 36 därmed bidrar till ekonomisk tillväxt. I studiens mycket utförliga empiriska analys visas dels att tillgång på Barockoperor i en region signifikant ökar antalet högutbildade, dels att regioninkomsten signifikant ökar med fler högutbildade. Hypotesen om att konstnärlig verksamhet stimulerar övriga delar av ekonomin får således starkt stöd. Den första slutsats som kan dras av presentationen ovan är att högutbildade med konstnärlig inriktning har en stor betydelse för den stad och region som de verkar i. De stärker entreprenörsorienteringen genom att driva företag i större utsträckning än andra akademiker och de – och då speciellt arkitekter och formgivare – sysselsätter ett betydande antal utöver sig själva. 37 Utöver de upplevelser konstnärligt verksamma erbjuder andra spelar deras verksamhet också en på andra sätt betydelsefull roll för en stads utveckling. Ny internationell forskning visar att det går en kausalitetslänk från kulturutbud till ekonomisk tillväxt – en länk som förklaras av att specialister och välutbildade hellre bosätter sig i städer med stort än med litet kulturutbud. Det finns ingen anledning att tro annat än att utbudet av konstnärliga aktiviteter i Stockholmsregionen ger upphov till motsvarande positiva effekt för tillväxten. När regionens politiker beslutar om satsningar på konst och kultur bör de därför även uppmärksamma denna tillväxteffekt. Om det görs blir både kulturlivet rikare och regionen mer attraktiv. Bilagetabeller Bilaga 1. Antalet sysselsatta med universitetsutbildning om minst tre år inom området Konst och media enligt SCB:s standard för utbildningsklassificering. Undergrupperna Konstvetenskap och konsthistoria samt Musik-, dans-, film- och teatervetenskap/-historia har i denna rapport inte räknats som konstnärligt orienterade utbildningar. Ämnesinriktning Bild- o formkonst varav: Specificering ExamenAB län Alla 1 748 3 911 1 384 2 911 356 973 8 27 2 587 6 044 1 136 3 268 Dans, teater o dramatik 933 2 042 Musik-, dans-, film- o teatervetenskap/-historia 507 715 11 19 395 1 299 Film-, radio- o TV-produktion 87 118 Grafisk teknik o bokbinderi 0 87 306 974 2 120 741 1 920 26 162 236 549 89 394 390 815 96 411 186 820 Bild- o formkonstnärlig utbildning Konstvetenskap o konsthistoria Annan utbildning inom bild- o formkonst Musik, dans och dramatik varav: Musik Annan utbildning inom musik, dans o dramatik Medieproduktion varav: Illustration, reklam, grafisk formgivning o foto Annan utbildning inom medieproduktion Formgivning varav: Modedesign Inredningsdesign Industri- o produktdesign Annan utbildning inom formgivning Konsthantverk Industri- o produktdesign Konst och media allmän eller ospecificerad 38 Bilaga 2. Kategorisering av yrken och näringsgrenar med benämningar och koder enligt SCB:s standard för svensk yrkesklassificering, SSYK 96 respektive standard för svens näringslivsindelning 2002, SNI 2002. 2141 2451 2452 2453 2454 2455 2456 3471 3473 3474 3476 7321 7322 7323 7324 733 7343 7431 7432 7433 7434 7435 Yrken som bedömts vara konstnärligt orienterade Arkitekter och stadsplanerare Journalister, författare, informatörer m fl Skulptörer, målare m fl Kompositörer, musiker, och sångare inom klassisk musik Koreografer och dansare Regissörer och skådespelare Formgivare Tecknare, illustratörer, dekoratörer m fl Musiker, sångare, dansare m fl inom underhållning Cirkus- och varietéartister m fl Inspicienter, rekvisitörer m fl Drejare m fl Glashyttearbetare m fl Glasgravörer Dekorationsmålare Konsthantverkare i trä, textil, läder mm Privatbokbindare Skräddare, modister och ateljésömmerskor Körsnärer Tillskärare Sömmare Tapetserare 12 13 21 231 241 31 341 1-14 15-37 40-41 45 518 519 60 61 62 63 67 70 72 73 74 Näringsgrenar som bedömts vara konstnärligt orienterade 74201 Arkitektkontor 74811 Porträttfotoverksamhet 74812 Reklamfotoverksamhet 74813 Press- och övrig fotografverksamhet 74102 Byråer för grafisk formgivning och service 74872 Andra formgivare 92110 Film- och videoproduktionsbolag 92310 Artister och producenter av konstnärliga, litterära och artistiska alster 9320 Teater- och konserthusföretag Yrken som bedömts korrespondera mot civilingenjörsutbildning 742 743 748 90 39 Ledningsarbete i stora och medelstora företag, myndigheter m m Ledningsarbete i mindre företag, myndigheter mm Arbete som kräver teoretisk specialistkompetens inom teknik och datavetenskap m m Universitets- och högskolelärare Företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän Tekniker- och ingenjörsarbete m m Säljare, inköpare, mäklare m fl Näringsgrenar som bedömts korrespondera mot civilingenjörsutbildning Gruvor och mineralutvinningsindustri Tillverkningsindustri El-, gas- värme- och vattenverk Byggindustri Partihandel med maskiner och utrustning Övrig partihandel Landtransportföretag Rederier Flygbolag Serviceföretag till transport; researrangörer, resebyråer och transportförmedlare Serviceföretag till finansiell verksamhet Fastighetsbolag och fastighetsförvaltare Datakonsulter och dataservicebyråer Forsknings- och utvecklingsinstitutioner Juridiska och ekonomiska konsultbyråer, holdingbolag Arkitektkontor, tekniska konsultbyråer o dyl Tekniska provnings- och analysföretag Övriga företagsservicefirmor Reningsverk, avfallsanläggningar, renhållningsverk Bilaga 3. Procentandel anställda och företagare år 2008 som har ett konstnärligt orienterat arbete respektive ett som korresponderar mot civilingenjörsutbildning. Examinerade vid lärosäten i Stockholms län och samtliga examinerade. Ämnesinriktning Examen i Stockholms län Samtliga med examen Anställda Företagare Anställda Företagare Arkitektur 62 82 58 78 Bild- o formkonst 9 69 10 57 Musik 49 78 48 65 Dans, teater och dramatik 41 78 43 70 Medieproduktion 33 82 27 72 Formgivning 52 74 41 67 Konsthantverk 16 63 11 51 Konst och media övrig 33 82 27 72 Civilingenjör 89 89 88 85 40 Bilaga 4. Procentandel sysselsatta år 2008 verksamma i olika arbetsmarknadsregioner. Examinerade vid lärosäten i Stockholms län och andra lärosäten. Ämnesinriktning Sthlm. reg. Examen i Stockholms län Gbg Malmö Övriga reg. reg. reg. Sthlm. reg. Examen annat lärosäte Gbg Malmö reg. reg. Övriga reg. Arkitektur 84 1 2 13 21 32 24 24 Bild- och formkonst 77 2 4 18 23 27 26 24 Musik 65 5 4 27 18 23 23 37 Dans, teater och dramatik 74 5 3 17 40 16 17 26 Medieproduktion 78 3 5 14 33 20 7 40 Formgivning 85 2 3 10 21 37 16 25 Konsthantverk 81 0 0 19 13 49 7 31 Konst och media övrig 78 3 3 16 34 17 18 31 Civilingenjör 77 3 2 18 26 25 16 33 41 Bilaga 5. Anställda, företagare och kombinatörer år 2004 samt förändring till 2008. Examinerade vid lärosäten i Stockholms län inom olika utbildningsområden. Ämnesinriktning Enbart anställda 2008 Arkitekt 58 Bild- och formkonst Enbart företagare Förändring 2008 1 25 37 8 Civilingenjör 83 Dans, teater och dramatik Kombinatörer Förändring 2008 Förändring 0 16 -1 23 1 39 -10 0 8 1 8 0 70 -4 9 2 21 1 Musik 63 -6 5 1 31 4 Formgivning 43 0 29 0 28 -1 Konst media övrig 77 5 4 2 19 -6 Konsthantverk 30 -9 19 6 51 3 Medieproduktion 37 1 31 2 32 -3 42 Bilaga 6. Inkomstpercentil ett och nittionio i kronor år 2008 för examinerade vid lärosäten i Stockholms län. Summa löner, affärsinkomster och kapitalinkomster relaterade till eget företagande. Ämnesinriktning p1 p99 Arkitekt -69 025 1 151 639 Bild- och formkonst -396 073 479 504 Civilingenjör 18 533 2 340 123 Dans teater och dramatik -45 301 886 000 Musik -15 028 695 060 Formgivning -156 325 822 856 Konst media övrig -32 646 927 673 Konsthantverk -215 002 421 571 Medieproduktion -210 300 742 120 43 Bilaga 7. Percentiler motsvarande noll kronor i årsinkomst år 2008 för sysselsatta med olika utbildning. Summa löner, affärsinkomster och kapitalinkomster relaterade till eget företagande. Examinerade vid lärosäten i Stockholms län och i andra regioner. Den övre figuren avser företagare och den undre kombinatörer. Civilingenjör Arkitekt Musik Medieproduktion Formgivning Dans, teater, och dramatik Konst och media övrig Bild- och formkonst Konsthantverk 0 10 20 Stockholm 30 40 50 60% Andra regioner Civilingenjör Arkitekt Musik Medieproduktion Formgivning Dans, teater, och dramatik Konst och media övrig Bild- och formkonst Konsthantverk 0 2 Stockholm 4 6 8 10 12 Andra regioner 44 14 16 18 20 Bilaga 8. Inkomstpercentil ett och nittionio i kronor år 2008 för examinerade vid lärosäten i Stockholms län. Summa löner, affärsinkomster och kapitalinkomster relaterade till eget företagande. Variabler Utan inkomst Med inkomst Bild- och formkonst 1.568*** 1.249*** Musik 0.549*** 0.275*** Formgivning 1.441*** 1.365*** Konst och media övrig 0.510*** 0.498*** Konsthanverk 1.688*** 1.518*** Medieproduktion 1.122*** 0.923*** Arkitektur 0.775*** 0.691*** Dans, teater och drama 0.281*** 0.082 Inkomst (ln) -0.438*** Kvinna -0.170*** -0.292*** Ålder 0.079*** 0.061*** Ålder i kvadrat -0.000*** -0.000*** Utländsk bakgrund -0.188*** -0.242*** “Passande” arbete 0.298*** 0.482*** Arbetslöshet -0.016** -0.028*** År -0.106*** -0.083*** 0.047** 0.080*** -0.012 0.033 209.010*** 168.831*** 41,937 40,239 Stockholmsregionen Göteborgs- eller Malmöregionen Konstant Antal observationer *** p<0.01, ** p<0.05, * p<0.1 45 Bilaga 9. Regressionsresultat som visar hur olika faktorer påverkar benägenheten att vara företagare och att vara kombinatör jämfört med anställd. Asteriskerna markerar att faktorn i fråga har en statistiskt signifikant påverkan. Variabler Företagare Kombinatör 1.43 3.561*** 1.671*** 1.283*** Antal år som anställd -0.143 0.199*** Hist_Bild_o_formkonst 2.874*** -0.112 1.889 2.556** 3.038*** 3.713*** Hist_Konst o Media övr 1.634 0.855 Hist_Konsthanverk 57.936 58.518 Hist_Mediaproduktion 5.818** 6.630*** 4.417*** 3.422*** Initial sannolikhet Antal år som företagare Hist_Musik Hist_Formgivning Hist_Arkitekt Hist_Dans,teater o drama 2.922* 3.664** Hist_Civilingenjör 6.058*** 5.253*** Kvinna -0.360** -0.043 Ålder 0.132*** 0.103*** Ålder i kvadrat -0.001** -0.001*** Utländsk bakgrund -0.183 -0.237** “Passande” arbete 0.552*** -0.098 Arbetslöshet 0.249*** 0.105*** År 0.159* -0.181*** Stockholmsregionen 0.241 0.257*** Göteborgs- och Malmöregionen 0.183 0.311*** Förväntad inkomst 0.036 0.036 Förväntad inkomstspridning -0.09 -0.09 *** p<0.01, ** p<0.05, * p<0.1 46 View publication stats