Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1972

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1972 räknas som den 32:a Nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 1972 i Wiens Musikverein. Den dirigerades för 18:e gången gången av Willi Boskovsky. Det var den 14:e nyårskonserten vars 2:a del sändes på TV via Eurovision. Den sändes också för sjunde gången på Intervision, TV-föreningen för de tidigare socialistiska staterna. För andra gången i konsertens historia framfördes ett verk som inte var komponerat av någon inom Strauss-familjen; nämligen valsen Wiener Bürger av Carl Michael Ziehrer (första gången var 1961 med Joseph Lanner).

Historia

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 27:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som Josef Krips introducerade denna titel, som behölls 1947 och därefter. Dessutom var det den 33:e Årsskifteskonserten, för vid årsskiftet 1939/40 gavs det en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades den av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1954 valdes Willi Boskovsky enhälligt av orkestermedlemmarna till positionen som permanent dirigent för nyårskonserten, som han dirigerade för första gången 1955 (och fram till 1979). Willi Boskovsky är ihågkommen för att han dirigerade stora delar av konserten (mestadels valserna), med violinstråken och fiolen vilande på höften (emellanåt låg den på ett litet bord bredvid dirigentpulten). Han använde ytterst sällan en taktpinne.^[1]

Enskilda musikstycken ackompanjerades av balettinspelningar. Medlemmar ur baletten i Volksoper Wien dansade och koreografin gjordes av Dia Luca.^[2]

Den andra delen av nyårskonserten sändes på TV. Det var ett Eurovision-program gemensamt producerat av österrikiska ORF och Zweite Deutsches Fernsehen (ZDF). Genom ett samarbete 1966 med Intervision – en institution jämförbar med Eurovision i dåtidens socialistiska länder – sändes Wienerfilharmonikernas nyårskonsert till Polen, Sovjetunionen, Östtyskland, Rumänien och Ungern.^[3]

Förutom i Österrike sändes programmet i Belgien, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Sverige, Schweiz, Finland, Norge, Spanien, Danmark, Luxemburg, Portugal, Irland och Jugoslavien. Det överfördes till andra icke-europeiska länder (Australien för första och enda gången 1970 och inga icke-europeiska stater 1971) som Brasilien, Hong Kong, Singapore och Taiwan.^[4] Totalt sändes det i 26 länder.

Program

1:a delen

Johann Strauss den yngre: Frühlingsstimmen, Vals, op. 410
Josef Strauss: Moulinet-Polka, Polka française, op. 57
Josef Strauss: Im Fluge, Polka schnell, op. 230
Joseph Lanner: Hofballtänze, Vals, op. 161
Josef Strauss: Aus der Ferne, Polka mazur, op. 270
Johann Strauss den yngre: Nordseebilder, Vals, op. 390
Johann Strauss den yngre: Explosions-Polka, Polka schnell, (sic)^*op. 43

2:a delen

Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Die Fledermaus
Johann Strauss den yngre: Bitte schön!, Polka française, op. 372
Carl Michael Ziehrer: Wiener Bürger, Vals, op. 419
Johann Strauss den yngre: Russischer Marsch, op. 426
Johann Strauss den yngre och Josef Strauss: Pizzicato-Polka
Josef Strauss: Jokey-Polka, Polka schnell, op. 278
Johann Strauss den yngre: Wo die Citronen blüh’n, Vals, op. 364
Josef Strauss: Arm in Arm, Polka mazur, op. 215
Johann Strauss den yngre: Stürmisch in Lieb' und Tanz, Polka schnell, op. 393

Extranummer

Johann Strauss den yngre: Banditen-Galopp, op. 378
Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau, Vals, op. 314
Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.^[5]
De verk markerade med ^* stod för första gången på programmet till en Nyårskonsert.^[6]
^*Explosions-Polka är ingen "Polka schnell" (Snabbpolka) i egentlig mening, den beteckningen användes Johann Strauss den yngre först med op. 281 (Vergnügungszug (Polka schnell)).

Weblänkar

Programmet till nyårskonserten 1972 på wienerphilharmoniker.at

Litteratur

Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983.
Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 87–88. Med detta övertog han Straussfamiljens dirigentpraxis som var förhärskande i slutet av 1800-talet.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 174, sowie Schlussabspann des Konzertes.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 203.
^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 197, 203.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1972
^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1] Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 87–88. Med detta övertog han Straussfamiljens dirigentpraxis som var förhärskande i slutet av 1800-talet.

[2] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 174, sowie Schlussabspann des Konzertes.

[3] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 203.

[4] Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 197, 203.

[PZ-5] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1972

[6] Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]