Vandringstrast
| Vandringstrast | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Trastar Turdidae |
| Släkte | Turdus |
| Art | Vandringstrast T. migratorius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Turdus migratorius | |
| Auktor | Carl von Linné, 1766 |
| Utbredning | |
 | |
Vandringstrast[1] (Turdus migratorius) är en tätting som tillhör familjen trastar.[2] Den förekommer i stort sett hela Nordamerika där den är mycket vanlig, men även i delar av Mexiko. Tillfälligt påträffas den i Europa, med bland annat två fynd från Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Utseende
[redigera | redigera wikitext]Vandringstrasten är en medelstor (22–25 cm) rätt kraftig trast, i formen lik björktrasten med långa vingar och kraftfull flykt. Stjärten är relativt lång och fötterna kraftiga. Den är karakteristiskt tomat- eller roströd på hela bröstet, övre delen av buken och kroppssidorna. Ovansidan är mörkgrå hos hanen, hos honan och första vinterdräkt brun. Huvudet är nästa svart med vita fläckar kring ögonen. Strupen är vit men grovt svartfläckad. Gamla fåglar har helgul näbb på våren, på vintern mörkare. I flykten syns rostfärgade undre vingtäckare och vita hörn på den mörka stjärten.
Läten
[redigera | redigera wikitext]Sången består av en serie låga visslingar, ofta med två eller tre fraser som upprepas.[3] Lätena liknar koltrastens, med bland annat smackande "tjåck-tjåck-tjåck" eller upprörda "kli-kli-kli".[4] Även kluckande "pup" eller "piik" hörs, liksom fallande "shheerr" och i flykten mycket ljusa "sreel".[3]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Vandringstrasten lever i stort sett hela Nordamerika, från Mexiko till norra Alaska. Den ses sällsynt i Europa, huvudsakligen under senhöst och vinter och allra oftast i Storbritannien där den observerats ett 30-tal gånger.[5] I Sverige har vandringstrasten påträffats vid två tillfällen, 1988 i Bohuslän och 1994 i Östergötland, båda gånger i april.[6] I Norden finns även ett fynd från Danmark i november 1994 och sju fynd från Island.[5][7]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Vandringstrasten delas in i sju underarter med följande utbredning:[2]
- Turdus migratorius nigrideus – östra Kanada (norra Quebec och Labrador) till Mexikanska golfen i USA
- migratorius-gruppen
- Turdus migratorius migratorius – norra Alaska och norra Kanada till centrala USA; övervintrar i östra Mexiko och på Kuba
- Turdus migratorius achrusterus – sydcentrala USA; övervintrar i sydöstra Mexiko
- Turdus migratorius caurinus – sydöstra Alaska och västra Kanada till nordvästra Oregon; övervintrar i Kalifornien
- Turdus migratorius propinquus – östra British Columbia till sydvästra USA och sydvästra Mexiko; övervintrar så långt söderut som till Guatemala
- Turdus migratorius phillipsi – östra Mexiko (sydvästra Tamaulipas till Puebla, Guerrero och Oaxaca)
- Turdus migratorius confinis – bergstrakter på södra Baja California (Sierra de la Laguna)
Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN confinis som den egna arten "sanlucastrast".
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Vandringstrasten är en av Nordamerikas mest bekanta fåglar. Den häckar i nästan vilka öppna skogsmiljöer som helst, från tall-, gran- och lövskogar till parker och trädgårdar i stadsnära områden. Den ses ofta på gräsmattor och fält när den orädd födosöker efter daggmaskar, och hoppar då jämfota eller går några steg, stelnar och spanar uppmärksamt. Vintertid ses den ofta i stora flockar med hundratals eller tusentals individer. Födan består då mestadels av bär.
Häckning
[redigera | redigera wikitext]Vandringstrasten börjar häcka strax efter de återvänt till sin sommarbostad. Den är en av de första nordamerikanska arterna att lägga ägg. Normalt resulterar det i två till tre fågelungar per parningssäsong, som varar från april till juli.
Status
[redigera | redigera wikitext]Vandringstrastens population är mycket stor med över 320 miljoner individer på en yta av 16 miljoner km². Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.[8]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 298. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 197. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Vandringstrast, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Tarsiger.com, fynd av vandringstrast i Västpalearktis
- ^ BirdLife International 2016 Turdus migratorius Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör vandringstrast.
Wikispecies har information om vandringstrast.- Läten på xeno-canto.org
|