Ulf Olsson (litteraturvetare)
Ulf Olsson, född 1953, är en svensk litteraturvetare. Han är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, och även verksam som kritiker och essäist i Expressen.
Olsson doktorerade vid Stockholms universitet 1988 med avhandlingen I det lysande mörkret, om Birgitta Trotzigs roman De utsatta (1957). Hans forskning har främst behandlat modern svensk litteratur, däribland August Strindberg och Lars Norén.
2017 tilldelades Olsson Schückska priset av Svenska Akademien.[1]
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- I det lysande mörkret. En läsning av Birgitta Trotzigs De utsatta, 1988
- Konstruktion av en kropp. Musikessäer, 1992
- Levande död. Studier i Strindbergs prosa, 1996
- Strindbergs förvandlingar (red.), 1999
- Köra och vända. Strindbergs efterlämnade papper i urval, 1999, (red. tills. med Magnus Florin)
- Jag blir galen. Strindberg, vansinnet och vetenskapen, 2002
- Allegori, estetik, politik. Texter om litteratur, 2003, (red. tills. med Per Anders Wiktorsson)
- Invändningar. Kritiska artiklar, Symposion 2007
- Språkmaskinen. Om Lars Noréns författarskap, Glänta 2013
- Paradoxografi. Strindbergs sena verk, Bokförlaget Faethon, 2019
- Olydiga undersåtar. En pamflett, Nirstedt/litteratur, 2024
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Schückska priset 2017”. http://www.svenskaakademien.se/press/schuckska-priset-10. Läst 18/4-2018.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|