Hoppa till innehållet

San Giovanni in Ayno

Från Wikipedia

San Giovanni in Ayno
Kyrka
Kyrkans exteriör vid Via di Monserrato.
Kyrkans exteriör vid Via di Monserrato.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via di Monserrato
San Giovanni in Ayno (nummer 681 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
San Giovanni in Ayno (nummer 681 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
San Giovanni in Ayno (nummer 681 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.

San Giovanni in Ayno, även benämnd Sancti Iohannis in Agina[1] och San Giovanni della Morte,[2] är en dekonsekrerad kyrkobyggnad i Rom, helgad åt aposteln Johannes. Kyrkan är belägen vid Via di Monserrato, vid hörnet av Piazza de' Ricci, i rione Regola.

Kyrkans historia

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan nämns i en bulla promulgerad av påve Urban III år 1186 och utgjorde då en av filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1][2] Kyrkan förekommer i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Iohanni in Agina.[3] San Giovanni nämns även i Il catalogo Parigino (1230), Il catalogo di Torino (1320), Il catalogo del Signorili (1425), Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum (1461), Il catalogo del 1492, Tassa di Pio IV, Il catalogo di S. Pio V och Il catalogo dell'Anonimo Spagnuolo.[1]

Ursprunget till kyrkans tillnamn ”in Ayno” har inte slutgiltigt klarlagts, men en teori gör gällande att Ayno är en förvrängning av Agina, som åsyftar namnet på kyrkans grundare.[4] Den italienske arkeologen och historikern Mariano Armellini hävdar, att kyrkan var helgad åt Johannes Döparen och att Ayno kommer av det latinska ordet agnus, det vill säga lamm, som är ett av Johannes Döparens attribut.[5]

År 1566 förekommer benämningen ”San Giovanni della Morte”, då kyrkan tillhörde Confraternita della Buona Morte, ett brödraskap som hade övertagit kyrkan 1552 och ombesörjde begravningar av medellösa personer.[4][6] År 1590 lät en viss Giusto Bonanni från San Gimignano bygga om kyrkan. Kyrkan konsekrerades på nytt den 30 november 1729.[7] År 1825 hävdes kyrkans församlingsrätt[4] och omkring år 1900 dekonsekrerades den.[8] Därefter nyttjades byggnaden i tur och ordning bland annat som magasin, bostad och antikvariat. Under 1990-talet restaurerades byggnaden och innehas sedan dess av ett konferensföretag.[7]

Kyrkans exteriör

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan har en fasad i renässansstil.[8] Murytan är målad rosa med de artikulerande arkitektoniska elementen, bland annat toskanska pilastrar, i travertin. Pilastrarna bär upp ett entablement, vars fris har inskriptionen:


AN • SAL • CHRISTIANAE • M • DDC[a]

Marmorportalens linteau har en medaljong med en byst företällande aposteln Johannes och över denna en inskription, vilken anger att Giusto Bonnani från San Gimignano lät restaurera denna kyrka från grunden åt den helige Johannes Evangelistens ära:[4]


DIVO • IO • EVANGE • IVSTI • BONANNII • GEMINIANENSIS
PIA • CVRA • A FVND • RESTITVTVM

Portalen kröns av ett semicirkulärt pediment, vars tympanon tidigare var dekorerat med en fresk föreställande Madonnan och Barnet. Portalen flankeras av två rektangulära fönster och ovanför dessa två rundbågepaneler. Dessa hade freskerna Den helige Johannes Evangelisten respektive Den helige Johannes Döparen. Tidigare kröntes fasadens storform av ett triangulärt pediment, vars tympanon hade fresken Gud Fadern.[6]

Kyrkans interiör

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans grundplan är rektangulär. Under 1600- och 1700-talen dekorerades interiören med fresker, vilka samtliga har gått förlorade.[9] Högaltaret hade Jesu födelse, utförd av Antonio Amorosi, flankerad av bilder föreställande de heliga Ludvig IX och Johannes Evangelisten. Högra sidoaltaret var invigt åt den heliga Anna och var smyckat med målningen De heliga Anna, Joakim och Maria, av Giuseppe Passeri. Vänstra sidoaltaret var invigt åt aposteln Johannes med en målning av Giovanni Conca, senare attribuerad åt Sebastiano Conca. Takmålningen framställde Den helige Johannes nedtecknande sin uppenbarelse, utförd av en av Lazzaro Baldis elever. I interiören fanns två tondi med de heliga Johannes Döparen och Filippo Neri, målade av Giacomo Diol.[6][10] I kyrkan fanns även Gravmonument över Porfirio Antonini av Bernardino Ludovisi.[7][11][12]

Bilder

[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Inskriptionens årtal ”MDDC” är otydbart och skall antagligen istället vara MDXC, det vill säga 1590, det år då påve Sixtus V lät restaurera kyrkan.[6]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Hülsen 1927, s. 269.
  2. ^ [a b] Buchowiecki 1970, s. 63.
  3. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html. Läst 24 november 2015. 
  4. ^ [a b c d] Buchowiecki 1970, s. 64.
  5. ^ Armellini 1891, s. 419.
  6. ^ [a b c d] Caiola 1998, s. 55.
  7. ^ [a b c] Caiola 1998, s. 56.
  8. ^ [a b] Ausenda 2002, s. 397.
  9. ^ Lombardi 1993, s. 171.
  10. ^ Nibby 1839, s. 236.
  11. ^ Felici, Sonja (11 november 2006). ”LUDOVISI, Bernardino”. Dizionario Biografico degli Italiani – Volume 66. http://www.treccani.it/enciclopedia/bernardino-ludovisi_%28Dizionario_Biografico%29/. Läst 24 november 2015. 
  12. ^ Pellegrini 1869, s. 444.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76031. OCLC 27719523 
  • Caiola, Antonio Federico (Marzo 1998). ”San Giovanni in Ayon” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (12): sid. 55–56. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Nibby, Antonio (1839) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII: parte prima moderna. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 164874119 
  • Pellegrini, Angelo (1869) (på italienska). Itinerario o guida monumentale di Roma antica e moderna e suoi dintorni. Opera compilata. Roma: Vincenzo Sciomer. OCLC 859426936 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Brunori, Paola (1990). ”Le trasformazioni della chiesa di San Giovanni in Ayno in Roma” (på italienska). Architettura: storia e documenti (Roma: Gangemi / Centro studi storico-archivistici per la storia dell'arte e dell'architettura medioevale e moderna) 16 (1/2): sid. 88–100. ISSN 1123-2803. OCLC 887295467. 
  • Brunori, Paola (1992) (på italienska). San Giovanni in Ayno. Roma. OCLC 886729837 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Giovanni_in_Ayno&oldid=55885336”