Quedlinburgs stift
Quedlinburgs stift (tyska: Stift Quedlinburg eller Reichsstift Quedlinburg)[1] var en anläggning för kvinnliga sekulärkaniker i Quedlinburg, Sachsen-Anhalt, Tyskland. Det grundades år 936 på initiativ av Sankta Matilda av Sachsen, änka efter Henrik I av Sachsen, till hans minne.[2] I många århundraden åtnjöt det ett högt anseende och stort inflytande.
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Klostret anlades på slottskullen i Quedlinburg i nutidens Sachsen-Anhalt år 936 av Otto I, efter önskemål från hans mor, drottning Matilda av Sachsen, senare kanoniserad som Sankta Matilda, till hennes avlidne makes, kung Henrik I av Sachsens ära och minne.[2] Henrik begravdes här liksom Matilda själv.[3]
"Kaiserlich freie weltliche Reichsstift Quedlinburg" ("Fria sekulära kejserliga riksstiftet Quedlinburg"), som dess fullständiga namn var fram till dess upplösning 1802, bestod av den kejserliga familjens egendomskyrka som låg i anslutning till ett grupp av sekulära kvinnliga sekulärkaniker (Stiftsdamen), en grupp ogifta döttrar från adeln och kungligheter som levde ett liv tillägnat Gud[4]. De största och de mest betydande av dessa var Essens kloster, Gandersheims stift, Gernrode stift, Kölns stift och Herfords stift, varuti den sista den unga drottning Matilda hade uppfostrats av sin farmor, abbedissan.
Tack vare sina kejserliga kopplingar fick den nya anläggningen rika donationer och blev snart en mycket rik och blomstrande gemenskap. Kyrkligt sett, stod abbedissorna från biskopen i Halberstadt, och lydde inte under någon, förutom påven.[5] Biskopen i Halberstadt låg ständigt i strid med abbedissorna, då de hävdade sig ha andlig jurisdiktion över klostret. I sina politiska relationer var abbedissan en furstinna, det vill säga regerande monark, av det Tysk-romerska riket.[5][6]
Under reformationen blev klostret protestantiskt, under abbedissan Anna II.[1]
Efter Tyska mediatiseringen 1803 togs klostret över av Konungariket Preussen som Furstendömet Quedlinburg.[7] Mellan 1807 och 1813 hörde det till det kortlivade Konungariket Westfalen.
Kyrkan
[redigera | redigera wikitext]Sankt Servatius kyrka[8] är tillägnad Sankt Servatius av Tongeren och Sankt Dionysius och är ett betydande romanskt byggnadsverk. Byggandet av den tre-skeppade basilikan ovanpå lämningarna av tre föregångare påbörjades före 997 och slutfördes år 1021. En brand 1070 orsakade omfattande skador. Byggnaden återuppbyggdes med sitt ursprungliga utseende, och återinvigdes 1129 i Lothar III:s närvaro. Kyrkan har arkitektoniska utsmyckningar som niedersächsischer Stützenwechsel.[9]
Donationer
[redigera | redigera wikitext]Land
[redigera | redigera wikitext]Under de första årtiondena efter grundandet fick gemenskapen talrika landgåvor, särskilt ifrån den kejserliga familjen. Alla senare undanröjningar (i.e. tidigare okultiverat land) i dess omedelbara närhet var även deras, men till detta fick de betydligt mer avlägsna egendomar, såsom Soltau, 170 kilometer iväg, skänkta av Otto I år 936.
Bland andra egendomar fick stiftet:
- År 956 kyrkan Saint Michael (nära Blankenburg am Harz) överläts till dem av Otto I (senare återgrundat av abbedissan Beatrix II som Michaelsteins kloster)
- År 974 erhölls Duderstadt i sydöstra Niedersachsen, vilket stiftet ägde i 262 år. Byn Breitenfeld bei Duderstadt tillhörde stiftet till dess upplösning[10].
- Den 3 juli 993 skrevs en gåvohandling av Otto III vilket gav dem Potsdam. Handlingen markerar en vändpunkt i kampen att vinna tillbaka territoriet öster om Elbe, där Östfrankiska riket drivits tillbaka under slaviska upproret år 983.
- År 999 blev provincia Gera stiftets. År 1209 utsåg abbedissorna fogden i Weida som administratör över territoriet.
- Otto I:s gåvor: år 936, 25 gods; 937, 2 gods; 944, 1 gods; 946, 2 gods; 954, ett gods; 956, 11 gods; 961, 7 gods.
- Otto II:s gåvor: år 974, godsplatser; 979, 1 gods; 985, 5 gods.
- Otto III:s gåvor: 992, 3 gods; 993, 2 gods; 995, 4 gods; 999, 1 gods.
- Senare förvärvande blev totalt mer än 150 gods[9][11]
Skatter
[redigera | redigera wikitext]Stiftet fick även många värdefulla böcker, manuskript och lituriska föremål, som förvarades i skattkammaren. Vid slutet av andra världskriget stals några av de mest värdefulla föremålen av en amerikansk soldat, Joe Tom Meador (född 30 juni 1916, död 1 februari 1980), däribland Sankt Servatius relikskrin, från Karl den skalliges tid; 800-talets Samuhel Evangeliar; den tryckta Evangelistar aus St Wiperti från 1513; och en liturgisk elfenbenskam. De stulna föremålen dök åter upp 1987 och efter mycket processande lämnades de tillbaka till stiftet 1993.[12]
Annaler
[redigera | redigera wikitext]Klostret är även känt för att inneha "Quedlinburgannalerna" (på latin: Saxonicae Annales Quedlinburgenses, tyska: Quedlinburger Annalen), vilka påbörjades år 1008 och avslutades 1030 i klostret, troligen av en kvinnlig skrivare. Quedlinburg var väl anpassat för att samla information om aktuella politiska händelser, genom sina kopplingar till den kejserliga familjen och närheten till Magdeburg, ett kejserligt centrum. "Annalerna" handlar mest om Tysk-romerska rikets historia.[13][14]
Abbedissor
[redigera | redigera wikitext]Flera av abbedissorna begravdes i kryptan, där deras monumentala bilder har bevarats. Drottning Matilda av Ringelheim, senare Sankta Matilda, grundade och ledde klostret (var dock inte abbedissa) 936-966.
Romerskkatolska abbedissor
[redigera | redigera wikitext]- Matilda, dotter till Otto I 966-999
- Adelheid I, dotter till Otto II 999-1045
- Beatrix I, dotter till Henrik III 1045-1062
- Adelheid II, dotter till Henry III 1062-1095
- Eilica 1095-1110
- Agnes I, dotter till Władysław I Herman, niece till Beatrix I och Adelheid II 1110-1126
- Gerburg, hertiginna av Kappenberg 1126-1137
- Beatrix II 1137-1160
- Meregart or Meregard 1160-1161
- Adelheid III av Sommerschenburg, hertiginna av Sachsen 1161-1184
- Agnes II, markgrevinna av Meissen[15] 1184-1203
- Sophia I, hertiginna av Brehna 1203-1226
- Bertradis I av Krosigk 1226-1230
- Kunigunde, hertiginna av Kranichfeld och Kirchberg 1230-1231
- Osterlinde, hertiginna av Falkenstein 1231-1233
- Gertrud av Amfurt 1233-1270
- Bertradis II 1270-1308
- Jutta av Kranichfeld 1308-1347
- Luitgard, hertiginna av Stolberg 1347-1353
- Agnes III von Schraplau 1354-1362
- Elisabeth I von Hakeborn 1362-1375
- Margarete von Schraplau, syster till Agnes III 1376-1379
- Irmgard, borggrevinna av Kirchberg[16] 1379-1405
- Adelheid IV, hertiginna av Isenburg 1405-1435
- Anna I, hertiginna Reuss von Plauen 1435-1458
- Hedwig, hertiginna av Sachsen 1458-1511
- Magdalene, prinsessa av Anhalt-Köthen-Zerbst 1511-1515
- Anna II, hertiginna av Stolberg (som sista romersk-katolska abbedissa) 1516-1540
Protestantiska abbedissor
[redigera | redigera wikitext]
- Anna II, hertiginna av Stolberg (som första protestantiska abbedissan) 1540-1574
- Elisabeth II, hertiginna av Regenstein-Blankenburg 1574-1584
- Anna III, hertiginna av Stolberg-Wernigerode 1584-1601
- Maria, hertiginna av Sachsen-Weimar 1601-1610
- Dorothea, hertiginna av Sachsen 1610-1617
- Dorothea Sofie, hertiginna av Sachsen-Weimar 1617-1645
- Anna Sofia I, grevinna av Rhein (Pfalz-Birkenfeld) 1645-1680
- Anna Sofia II, lantgrevinna av Hessen-Darmstadt 1681-1683
- Anna Dorothea, hertiginna av Sachsen-Weimar 1684-1704
- Aurora, grevinna Königsmarck 1704-1718
- Marie Elisabeth, hertiginna av Holstein-Gottorp 1718-1755
- Anna Amalia, prinsessa av Preussen 1756-1787
- Sofia Albertina, prinsessa av Sverige (sista abbedissan) 1787-1803
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ [a b] Center, Mitchell R.K. Shelton, Harvey Goldberg. ”Quedlinburg | Monastic Matrix”. monasticmatrix.osu.edu. Arkiverad från originalet den 28 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170728214554/https://monasticmatrix.osu.edu/monasticon/quedlinburg. Läst 28 juli 2017.
- ^ [a b] The "Later Life" of Queen Mathilda Page 99
- ^ The "Later Life" of Queen Mathilda Page 126
- ^ Termen "sekulär" ("weltlich") refererar till det faktum att de inte lever enligt någon kanonisk regel. Under medeltiden var dessa Frauenstifte betydelsefulla anläggningar för att vårda ogifta och aristokratins änkor. Stiftsdamen eller "kanonessor" var ofta lärda och skickliga konstnärer
- ^ [a b] The Encyclopaedia Britannica, 1911
- ^ ”Tysk-romerska riket - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tysk-romerska-riket. Läst 28 juli 2017.
- ^ e.V., Deutsche Zentrale für Tourismus. ”Stiftet i Quedlinburg”. www.germany.travel. Arkiverad från originalet den 29 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170729001926/http://www.germany.travel/se/ms/swedish-link/historia/detailseite-swedishlinkresp-228123.html. Läst 28 juli 2017.
- ^ ibland på tyska kallad Quedlinburger Dom - Katedralen i Quedlinburg, trots att den aldrig utgjort biskopssäte
- ^ [a b] ”Quedlinburg Abbey” (på engelska). OpenBuildings. Arkiverad från originalet den 28 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170728213836/http://openbuildings.com/buildings/quedlinburg-abbey-profile-24543?_show_description=1. Läst 28 juli 2017.
- ^ cf. the deeds of grant in the digitised municipal archive of Duderstadt at: ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071009164252/http://www.archive.geschichte.mpg.de/duderstadt/. Läst 21 oktober 2007.
- ^ Jämför presentationen av Manfred Mehl: Die Münzen des Stiftes Quedlinburg. Hamburg, 2006, s. 42-49.
- ^ Honan, William H. (3 september 1994). ”Letters Show Thief Knew Value Of the Quedlinburg Treasures” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/1994/09/03/arts/letters-show-thief-knew-value-of-the-quedlinburg-treasures.html. Läst 28 juli 2017.
- ^ ”The Quedlinburg Annals: writing the Ottonian past in the 11th century – After Empire” (på amerikansk engelska). arts.st-andrews.ac.uk. https://arts.st-andrews.ac.uk/after-empire/2017/07/11/the-quedlinburg-annals-writing-the-ottonian-past-in-the-11th-century/. Läst 28 juli 2017.
- ^ Thietmar, David Warner, 2001: Ottonian Germany, p.43
- ^ commemorative coin, British Museum Arkiverad 4 mars 2005 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Även kallad Ermgard.
- Gerchow, Jan (ed.), 2003: Essen und die sächsischen Frauenstifte im Frühmittelalter. Essener Forschungen zum Frauenstift 2. Essen.
- Giese, Martina (ed.), 2004: Die Annales Quedlinburgenses. Hanover: Monumenta Germaniae Historica, Scriptores Rerum Germanicarum In Usum Scholarum Separatim Editi, vol. 72.
- Heydenreuter, Reinhard, 1993: Kunstraub. Die Geschichte des Quedlinburger Stiftsschatzes. Munich.
- Honan, William H., 1997: Treasure Hunt. A New York Times Reporter Tracks the Quedlinburg Hoard. New York.
- Kremer, Marita, 1924. Die Personal- und Amtsdaten der Äbtissinen des Stifts Quedlinburg bis zum Jahre 1574. Leipzig (= Phil. Diss. Univ. Leipzig 1924).
- Wilberg, Max, 1906, repr. 1987. Regententabellen: Eine Zusammenstellung der Herrscher von Ländern aller Erdteile bis zum Beginn des 20. Jahrhunderts. Original edition Frankfurt/Oder, reproduced in facsimile by Transpress VEB Verlag für Vehrkehrswesen, Berlin. ISBN 3-344-00094-2
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Dom und Domschatz zu Quedlinburg (tyska)
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||