Proteasiska

	Proteasiska; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Crithagra
Art	Proteasiska; C. leucoptera
Vetenskapligt namn
	§ Crithagra leucoptera
Auktor	(Sharpe, 1871)
Synonymer
	Serinus leucopterus; Vitvingad siska

Proteasiska^[2] (Crithagra leucoptera) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.^[3] Arten är endemisk för sydvästra Kapprovinsen i Sydafrika, där den främst lever av växten protea, som den fått sitt trivialnamn ifrån.

Utseende och läte

Proteasiskan mäter 15–16 cm och har en mycket kraftig blekt rosagrå näbb. Den är en oansenlig fågel som ofta håller sig dold och främst uppmärksammas på sitt lockläte "tri-li-loo".^[4] I adult dräkt har den gråbrun ovansida och huvud, vit strupe och dubbla vita vingband. Ett något ljusare ögonbrynsstreck ger den en bister uppsyn. Undersidan är ljusare gråbrun, vitare mot undergumpen, med mörka streck. Könen är lika medan ungfåglar har kraftigare streckad undersida. Sången är hög och varierad med drillar och mycket härmningar.

Proteasiskan lever främst på frön från olika arter av protea, varför den endast uppträder i områden där dessa växter förekommer.

Utbredning och systematik

Den förekommer endemiskt i områden med växten protea i bergstrakter och på hedar i sydvästra Kapprovinsen i Sydafrika.^[5] Dess utbredningsområde sträcker sig inte till kusten.

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den, liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med exempelvis gulhämpling (S. serinus) varför de istället placeras i släktet Crithagra.^[6]

Ekologi

Proteasiskan bygger ett öppet skålformat rede av fina grenar och växtmaterial som fodras med växtdun. Boet placeras i en tät buske. Den är mindre sällskaplig än många andra närbesläktade arter, och tenderar att uppträda ensamma eller i par, och endast sällsynt i mindre grupper. Den håller sig mest i tät vegetation och är svår att få syn på. När den väl flyger upp landar den snabbt igen. Den lever främst på frön från olika arter av protea, men även från korgblommiga växter, halvgräs och andra växter.^[4] Den äter även mindre mängder frukt, nektar och skott. Ibland äter den även insekter.

Status och hot

Proteasiskan har en rätt stor världspopulation som uppskattas bestå av mellan 250 000 och 600 000 vuxna individer. Den tros dock minska i antal, så pass att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad.^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2020 Crithagra leucoptera . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^ [a b] Tarboton, W. et al. (1994) Birds of Southern Africa, The Sasol Plates Collection, sid:150, isbn094743044X
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 23 augusti 2015.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör proteasiska.
Bilder & media
Wikispecies har information om proteasiska.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2020 Crithagra leucoptera . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[Tarboton-4] [a b] Tarboton, W. et al. (1994) Birds of Southern Africa, The Sasol Plates Collection, sid:150, isbn094743044X

[CC-5] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[6] Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 23 augusti 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]