Hoppa till innehållet

Projekt 705 Lira

Från Wikipedia
Projekt 705 Lira
Allmänt
Typjaktubåt
VarvSevmasj i Severodvinsk
Admiralteiskije verfi i Leningrad
FöreProjekt 661 Antjar
Fartyg tillhörande klassenK-64, K-123, K-316, K-432, K-373, K-493, K-463
Antal byggda7
Skrotade7 fartyg_bevarade =
Tekniska data
Deplacement2300 ton
Deplacement i u-läge3180 ton
Längd81,4 meter
Bredd10,0 meter
Djupgående7,6 meter
Framdrift
FramdriftAtomdrift
Kraftkälla1 × BM-40A blykyld snabbreaktor
Huvudmaskin1 × ångturbin
Maskinstyrka40 000 hk
Propellrar1
Prestanda
Hastighet14 knop
Fart i u-läge41 knop
Dykdjup450 meter
Aktionstid50 dygn
Lastförmåga
Besättning32
Beväpning
Bestyckning6 × 533 mm torpedtuber
Torpeder20 torpeder
Minor24 minor
SensorerRadar: Topol, Sozh
Sonar: Ocean

Projekt 705 Lira (ryska: Лира, ”lyra”) eller Alfa-klass var en serie om sju atomubåtar byggda i Sovjetunionen under 1970-talet. Lira-klassen var de snabbaste ubåtar som serieproducerats, överträffade enbart av den enda ubåten i klassen Projekt 661 Antjar (Papa-klass).

Lira-klassen var unik såtillvida att de var de enda ubåtar som drevs av en blykyld snabbreaktor vilket gav möjlighet till ett högt effektuttag i en liten ubåt. Eftersom reaktorn var blykyld var det inte tekniskt möjligt att ladda om bränslet utan att kylmedlet övergick i fast form. Reaktorn i Lira-klassen var därför dimensionerad för en operativ livslängd på 70 år.[1]

Redan i maj 1960 började designbyrån Malachit i Leningrad att studera möjligheten att bygga en liten och mycket snabb ubåt som skulle kunna genskjuta och förstöra fientliga fartyg och ubåtar. Ubåten skulle kunna köra fortare och dyka djupare än alla andra ubåtar och därmed undgå att bekämpas. Ubåten skulle ha ett deplacement på 1500 ton och en besättning på 16 man.

Djupgåendet och hastigheten lyckades man uppnå med hjälp av ett skrov av titan och en blykyld snabbreaktor, men de praktiska problemen blev svårbemästrade och 1963 bestämde man sig för att öka deplacementet med 800 ton för att kunna fördubbla besättningen till 32 man.

Det första fartyget började byggas i Leningrad i juni 1968 och sjösattes 22 april 1969.

Den extrema prestandan hos Lira- och Antjar-klasserna gjorde att västländerna började utveckla nya vapen för att möta hotet från dem. Detta ledde bland annat till de amerikanska Mark 48 och de brittiska Spearfish-torpederna.

År 1972 drabbades ubåten K-64 av ett läckage i reaktorn. När trycket i reaktorn sjönk stelnade kylmedlet och hindrade vidare läckage, vilket räddade besättningen från strålskador, men reaktorn totalförstördes. K-64 avrustades och kapades i två delar. Den främre delen transporterades till Leningrad där den användes för utbildning av ubåtsbesättningar. Den aktre delen fylldes med epoxi och sänktes 1980 utanför ubåtsbasen PoljarnyjKolahalvön.

Övriga ubåtar avrustades 19 april 1990 utom K-123 som 1982 råkat ut för en olycka i vilken cirka två ton flytande metall läckte ut i reaktorinneslutningen vilket innebar att reaktorn behövde totalrenoveras. Detta tog nio år och K-123 behölls därefter i tjänst fram till 1996.[2]

Principen för en blykyld snabbreaktor.

Fartyg i klassen

[redigera | redigera wikitext]
Namn Kölsträckt Sjösatt Tagen i tjänst Avrustad
K-64 2 juni 1968 22 april 1969 31 december 1971 19 augusti 1974
K-123 22 december 1967 4 april 1976 12 december 1977 1 juli 1996
K-316 26 april 1969 25 juli 1974 30 september 1978 19 april 1990
K-432 12 november 1967 3 november 1977 31 december 1971 19 april 1990
K-373 26 juni 1972 19 april 1978 29 december 1979 19 april 1990
K-493 21 januari 1972 21 september 1980 30 september 1981 19 april 1990
K-463 26 juni 1975 30 mars 1981 30 december 1981 19 april 1990


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Alfa class submarine, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Подводные лодки проекта 705(К) «Лира», tidigare version.