Pia Ravenna
| Pia Ravenna | |
 Pia Ravenna, bild från 1920-talet. | |
| Födelsenamn | Hjördis Sophie Tilgmann |
|---|---|
| Födelsedatum | 25 oktober 1894 |
| Födelseort |  Helsingfors, Storfurstendömet Finland |
| Dödsdatum | 19 oktober 1964 |
| Dödsort | Helsingfors, Nyland |
| Genre | Opera |
| Roll | Koloratursopran |
| År som aktiv | 1913–1951 |
| Relaterade artister | Greta von Haartman, Hanna Granfelt |
Pia Ravenna, egentligen Hjördis Sophie Tilgmann, född 25 oktober 1894 i Helsingfors, död 19 oktober 1964 i Helsingfors, var en finländsk operasångerska (koloratursopran) och sångpedagog.[1] Med en i Finland ovanlig italiensk koloratur, rönte Ravenna mycken popularitet och erhöll internationellt erkännande för sin stilfulla tolkningsförmåga.[2] Hon var syster till sångaren och illustratören Arnold Tilgmann.[2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ravenna var dotter till affärsmannen Herman Hildor Tilgmann och Alma Mathilda Sjöblom.[3] Mellan 1910 och 1915 bedrev hon sångstudier hos Elin Fohström i Helsingfors.[4] Under den tiden examinerades hon från flickskolan 1911[3] och debuterade i Helsingfors 1913.[2] 1916–1917 studerade hon för Fohströms syster, Alma Fohström, i Sankt Petersburg.[3] Det var under tiden i Ryssland som artistnamnet tillkom; Pia var hennes smeknamn som liten och efternamnet tog hon efter den italienska staden Ravenna.[5]
Återkommen till Finland debuterade hon 1917 på Finska operan, sedermera Finlands nationalopera,[4] i Barberaren i Sevilla.[5] Därefter följde studier i Sverige 1917–1919[3] och i Milano 1919–1921[4] för Federico Corrado.[1] Hon konserterade framgångsrikt i Köpenhamn 1919 och 1920, företog en turné i Norge 1919 och gav mellan 1921 och 1923 årligen konserter i Egypten. Hon var mycket uppskattad vid operan i Kairo, och inbjöds även 1921 att gästspela som Musetta i La Bohème och Urbain i Hugenotterna på operan i Monte Carlo.[4] I Italien vistades hon mellan 1923 och 1925 och rönte särskild popularitet på Teatro Regina i Parma. 1923–1924 gästspelade Ravenna i Sardinien och 1924–1928 i Centraleuropa, varvid hon 1927 fick tillfälle att uppträda på operan i Budapest och ge konserter i Berlin.[4]
Väl hemma igen anställdes hon 1928 vid Nationaloperan och var där verksam fram till 1940.[4] 1929–1933 hade hon också engagemang vid Svenska Teatern i Helsingfors.[2] Hennes mest uppskattade koloraturroller var som Gilda i Rigoletto, Violetta i La traviata, titelrollen i Lucia di Lammermoor, Adina i Kärleksdrycken och Amina i Sömnsångerskan.[4] Ravenna gifte sig 1924[3] med sångaren Alessio Costa och makarna öppnade 1929 en sångskola i Helsingfors kallad Studio Ravenna-Costa.[2] Sonen Alf Rurik föddes 1934 och äktenskapet upplöstes 1950.[3] Mellan 1936 och 1939 var Ravenna sånglärare vid Helsingfors musikkonservatorium, nuvarande Sibelius-Akademin.[2] Sedan 1938 drev hon en egen sågstudio i Helsingfors.[1] 1951 gav hon sin avskedskonsert.[5]
Privat var Ravenna litteraturintresserad och sysslade med trädgårdsskötsel och filateli.[3] 1924–1929 gjorde hon grammofoninsjungningar i Berlin,[5] bland annat för Parlophone,[4] och utgav 1948 memoarboken Gästspel i Egypten.[3] Enligt egna beräkningar hade hon under sin karriär givit 400 konserter och gjort lika många operaframträdanden.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Ravenna, Pia”. Uppslagsverket Finland. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-RavennaPia. Läst 17 februari 2023.
- ^ [a b c d e f] Hillila, Ruth-Ester; Blanchard Hong, Barbara (1997). Historical Dictionary of the Music and Musicians of Finland. Greenwood Publishing Group. sid. 335. ISBN 0313277281
- ^ [a b c d e f g h] Kuka kukin on (Aikalaiskirja): Henkilötietoja nykypolven suomalaisista 1954. Helsingfors: Otava. 1954. sid. 694. https://runeberg.org/kuka/1954/0694.html
- ^ [a b c d e f g h] Kutsch, Karl-Josef; Riemens, Leo (2003). Großes Sängerlexikon: Vierte, erweiterte und aktualisierte Auflage. Band 1: Aarden-Castles. München: K. G. Saur. sid. 3852. ISBN 3598115989
- ^ [a b c d e] Johanna Nuorivaara (8 december 2006). ”Pia Ravenna: Una voce poco fa”. Yle. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2006/12/08/pia-ravenna-una-voce-poco-fa#media=16322. Läst 17 februari 2023.